5.4 Praxis i juridiklärarnas textbedömning
5.4.3 Bedömningskriterier och rättningsnomenklatur
I material om pm-skrivande som studenterna får på termin 1 anges syftet med lärarnas skriftliga kommentarer vara ”att ge studenten en uppfattning om PM:s starka och svaga sidor samt vad som behöver förbättras ytter-ligare”.192 Det talas i materialet om två typer av kommentarer:
En typ av kommentarer rör rena felaktigheter: stavfel, syftningsfel och andra grammatiska fel. Här finns sällan något utrymme för olika uppfattning – en ordbok kan lösa de eventuella oklarheter som uppstår.
En annan typ av kommentarer rör lämpligheten av vissa uttryck (talspråk), språkliga konstruktioner, meningarnas längd m.m. Här är det ofta fråga om tycke och smak, men likafullt är det värdefullt att få denna typ av synpunkter på en text, som därmed kan förbättras avsevärt. Något absolut rätt eller fel kan vara svårt att nå fram till, men en diskussion av formuleringen eller ord-valet ger underlag för ett mer medvetet ställningstagande vad gäller språ-ket.193
I ett dokument om bedömning av pm som ingår i kursinformationen till stu-denterna på termin 1 anges de tre faktorer som är viktigast i bedömningen av PM 1 och 2: Språk och disposition, Juridiskt sakinnehåll och Tekniskt ut-förande (promemorians prydlighet, dess avsaknad av formella fel, exempel-vis i typografiskt hänseende).194 Vid pm-genomgångarna på termin 1, RTG,
191
E-post 15.11.2005. (En annan lärare än promemorians författare).
192
Terminskurs 1/Juridik II 2003/2004/2005. Om PM-skrivandet, avsnittet om PM 2.
193
Terminskurs 1/Juridik II 2003/2004/2005. Om PM-skrivandet.
194
påpekar lärare att de tre faktorerna är svåra att hålla isär; pm-bedömning innebär en helhetsbedömning.
Som underlag för bedömningen av PM 3 anges åtta faktorer (ordnade ef-ter betydelse): problembehandling, faktaurval (”kunna urskilja väsentliga källor och fakta”), källhantering, självständighet, koncentration (”kunna behandla en omfattande frågeställning på ett begränsat utrymme”), disposi-tion (”kunna göra en ändamålsenlig och balanserad avvägning mellan olika delar av framställningen”), stil och tekniskt utförande (”kunna skriva en prydlig uppsats anpassad till typografisk standard”). Stil är här liktydigt med ”att kunna skriva en enkel, tydlig och god svenska”. Källhantering är en viktig förmåga i skrivandet av vetenskaplig text, en förmåga som T1-studenterna måste träna sig i. De får hjälp av ett klargörande av innebörd och syfte:
Att korrekt ange källorna i en källförteckning och att genomgående sätta ut källhänvisningar i anslutning till texten när det är nödvändigt för att särskilja egna och andras åsikter, slutsatser och resultat.195
Utifrån dessa åtta faktorer anges en sammanfattande ram för poängsättning-en av PM 3:
Mot bakgrund av att språkbehandlingen vid det här laget bör vara god, beror poängsättningen huvudsakligen på den rättsliga analysens kvalité. Samtliga ovanstående faktorer (ordnade efter betydelse) ingår i bedömningen av den-na. Erfarenhetsmässigt bör dock påpekas att faktorerna källhantering och självständighet brukar ge upphov till särskilda svårigheter och därför bör uppmärksammas extra noga av PM-författare.196
I kursinformationen för termin 1 2006 finns ett resonerande avsnitt om be-dömning av skrivna texter. Där introduceras studenterna till fördjupade tan-kegångar om vad ”juridisk kvalitet” innebär. Sida vid sida med de påtagliga krav som kvalitetskriterierna innebär finns dock den tolerans som enligt slutet av avsnittet präglar bedömningen av T1-studenternas texter:
PM utvärderas utifrån den juridiska kvalitet de anses hålla. Graden av juri-disk kvalitet är beroende av ett antal faktorer vilka ingår i en helhetsbedöm-ning den poängsättande läraren gör. Faktorer som på detta sätt påverkar den juridiska argumentationens värde är framförallt av innehållsmässig natur. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att språkbruket är grammatiskt korrekt, att texten klart och koncist förmår uttrycka författarens tanke liksom att det juridisk-språkliga tonläget är gott. Brister i detta hänseende påverkar innehål-let negativt. [---] Till den innehållsmässiga kvalitén kan också räknas PM:s disposition. Att det finns en försvarbar uppbyggnad och linje i textmassan påverkar läsupplevelsen positivt – och tvärtom negativt om en sådan strin-gens och övergripande tanke saknas. I någon utsträckning påverkas bedöm-ningen av PM-insatser även av dess yttre utseende: marginaler,
195
Terminskurs 1/Juridik II 2005. Bilaga 3 – Bedömning av PM.
196
ning, styckeindelning etcetera skall vara prydliga och i övrigt väl utformade. [---]
Avslutningsvis bör du betänka att all betygsättning av juridiska prestatio-ner baseras på bedömningar. Något ”svar” finns allt som oftast inte att tillgå. Vad som ovan sagts om juridisk kvalitet är därför också att se som hållpunk-ter för förståelsen av vad det är som sker när en lärare bedömer en text. Du får alltså inte uppfatta bedömandet av juridiska prestationer som en verksam-het som låter sig beskrivas i uttömmande faktatermer. Lärarna som utför be-dömningarna är dock erfarna och omdömesgilla jurister. Bebe-dömningarna ut-går också från att du som T1-student naturligen beut-går vissa misstag och den [så] är därför i grunden präglad av tolerans.197
Vid RTG på termin 1 informerar lärarna oftast om vilka bedömningskriterier som de har tillämpat. Nedan anges formuleringen av kriterier vid två RTG-tillfällen 2003 och två RTG-tillfällen 2004 (kriterierna skrevs på tavlan).
11.11.2003 12.11.2003 1) Språk – självständigt/osjälvständigt 1) Formalia
2) Sakinnehåll 2) Sakinnehåll
– problematisering 3) Språk
– adekvat faktaurval 4) Disposition
– slutsatser – motiverade 5) Källhantering 3) Källhantering & självständighet
4) Disposition 5) Formalia
17.11.2004 13.12.2004 1) Språk och disposition 1) Tydlighet
– Språk 2) Källhantering – uttryck 3) Självständighet – grammatik 4) Sakinnehållet – Disposition 2) Juridiskt sakinnehåll 3) Tekniskt utförande
Utformningen av kriterierna varierar inte i någon större utsträckning. I det fjärde exemplet lyfter läraren mer direkt fram de kvaliteter som skall efter-strävas i det juridiska (och allmänt vetenskapliga) hantverket: tydlighet och självständighet. Det RTG-tillfället ligger längre fram på terminen och stu-denterna har då skrivit tre pm.
I undervisningsplanen för termin 2 anges tre moment som vägs in i en helhetsbedömning. I versionen från 2005 uttrycks momentens relativa bety-delse i procent. Procentsatserna är borttagna i 2006 års version.
197
Terminskurs 1/Juridik II 2006. Bilaga 2 – Att tänka på vid arbetet med PM-uppgifter. Avsnittet har rubriken ”Något om bedömningen av skrivna texter”. (Avsnittet fanns inte med i informationsmaterialet 2005 och inte heller 2007.)
Juridisk analys och självständighet
40 % Detta är den viktigaste enskilda faktorn. Den rör diskussion och analys av relevanta rättskällor och god argumentation, omdöme samt förmåga att nå väl underbyggda rimliga slutsatser.
Språk
30 % Språket är juristens viktigaste arbetsverktyg. Språket måste därför vara korrekt, utan felstavningar, formella brister i meningsbyggnad eller använd-ning av tempus. Språket får gärna ha en personlig prägel men får inte variera i stil alltför mycket. [2005]
Språket är juristens viktigaste arbetsverktyg. Språket måste därför vara kor-rekt, utan felstavningar eller formella brister i meningsbyggnad. Valet av tempus bör vara medvetet. Språket får gärna ha en personlig prägel men får inte variera i stil alltför mycket. [2006]
Disposition
30 % Bedömningskriteriet disposition hör nära samman med den juridiska analysen. En god disposition innebär att författaren har förstått att strukturera och behandla uppgiftens juridiska problem på ett självständigt och korrekt sätt.
Några formuleringar har ändrats i versionen från 2006. Intressant att notera är att användningen av tempus blir belyst på ett förändrat sätt. I texten från 2005 framstår tempusbruk som något som kan vara korrekt eller inte korrekt. Förändringen innebär att detta mer förenklade synsätt ersätts av en betoning av ett medvetet bruk. Tempusfrågan är ett moment som får en flera sidor lång utredning i handboken Att skriva juridik.
De kriterier som tas upp vid pm-seminarier på termin 2 presenteras inte lika systematiskt som på termin 1, och resonemangen om pm-bedömning skiljer sig åt mellan olika lärare i högre grad än på termin 1. Några lärare tar upp de två övergripande aspekter som de menar är relevanta fortfarande: språk och självständighet. I detta sammanhang anses språket inte utgöra något problem (”Det är noggrant korrekturläst. I enstaka fall skarp kritik för slarv.”). Självständigheten sägs vara ett större problem: ”Osjälvständighet i disposition och språkbruk – då har ni inte presterat något.”198 En lärare ger en form av systematik åt pm-genomgången genom de nyckelord som hon an-tecknar på tavlan: Vem är adressaten?, Röd tråd, Texten är en väv, Tänk kritiskt, Relevanspröva.199
Lärarnas syn på kvaliteten i studenternas texter varierar. I ett kursrådspro-tokoll från termin 2 framkommer uppfattningen att många studenter inte lever upp till språkkraven: ”Enligt kursföreståndaren brister många PM vad gäller språket, meningsbyggnad, rubriksättningar m m.”200
198 T2 pm-seminarium 25.2.2003. 199 T2 pm-seminarium 7.5.2004. 200 T2 protokoll från mitterminskursråd 15.3.2005.
Några lärare är kortfattade i sina genomgångar men angelägna om att stu-denterna fördjupar sitt förhållningssätt i skrivandet: ”Man för upp det på ett analytiskt plan. Ofta lägger man för mycket krut på rekvisitharvandet i stället för att se vad man ska göra med det.”201 Att för relativt nya studenter förklara vilka former av juridiskt resonemang som är giltiga kan orsaka svårigheter: ”Ett moralfilosofiskt problem. Moralfilosofi är farlig mark. Resonemanget rör sig på rättviseplanet. Äsch ni förstår, ungefär.”202
Ett exempel på kriterier längre fram i utbildningen kan hämtas från in-struktioner på termin 5: Analytisk förmåga, Struktur och disposition, Språk och formalia, Syfte, innehåll och avgränsningar. Kriteriet som gäller språk och formalia har följande innehåll: ”Detta kriterium innefattar noggranna och korrekta källhänvisningar och ett korrekt språk. Vidare premieras riktig källanvändning, dvs. hänvisning till primärkällor i första hand och sekundär-källor (doktrin m.m.) i andra hand.” Här kan tilläggas att rättstavning tillmäts stor betydelse. I dokumentet ”Normer för PM-rättning” från en kursförestån-dare på termin 5 formuleras (i en av elva punkter) konsekvenser av brister i rättstavning: ”Om rättstavningsprogrammet inte har använts bör det vara uteslutet att få 5 och 6 poäng” (maximal poäng är alltså 6).
Till kriteriet ”struktur och disposition” hör ”att ha en röd tråd och att läg-ga tyngdpunkten på rätt ställe”. Det anges också att uppsatsen ”bör innehålla en kort inledning och korta avslutande kommentarer eller en kort samman-fattning”. I instruktionerna lyfts också fram att det är viktigt att studenterna klart definierar ”vad undersökningen/analysen i PM-uppgiften syftar till”.203
På den sista obligatoriska terminen, termin 6, skall studenterna behärska förmågan att självständigt formulera och lösa problem:
Det är framförallt en helhetsbedömning som styr betygsättningen. Studenten skall härvidlag självständigt analysera, formulera och lösa problem. Problem-lösningen skall vara väl strukturerad och författaren skall visa att han/hon har ett fast grepp om ämnet.204
Hur lärare utformar sina kommentarer till studenternas texter har naturligtvis betydelse för vad som förmedlas – och kan förmedlas – genom dem. I det informationsmaterial på juridikutbildningen som jag tagit del av finns två förteckningar över marginalanteckningar som lärarna kan använda. Den ena förteckningen, som har rubriken Nomenklatur, delas ibland ut till studenterna vid RTG på termin 1.205 I texten förklaras innebörden av olika kommentarer och förkortningar. Den andra förteckningen riktar sig till lärarna och åter-finns på sista sidan i dokumentet En promemoria om PM-rättning.
201 T2 pm-seminarium 15.5.2003. 202 T2 pm-seminarium 25.2.2003. 203 T5 2003. Rättspolitisk PM – instruktioner. 204 T6 2008. Undervisningsplan. 205
Dokumentet Nomenklatur lämnades exempelvis till studenter på T1 vid RTG 17.11.2004 (användes även 2002 och 2003).
Även om juridiklärarnas listor inte är absolut styrande för deras textkom-mentering är det rimligt att tro att de kommentartyper som förekommer i listorna inverkar på hur gruppen lärare utformar sina marginalanteckningar. Nedan återges de båda nomenklaturlistorna.
Informationsbladet Nomenklatur
! Uppenbart fel, såsom felstavning, kommatering eller glömda bokstäver eller skiljetecken.
? Svårbegripligt eller obegripligt resonemang eller uttryck som bör omformuleras och förtydligas.
Omform. Som ovan. Det sätt du skrivit på är svårt att förstå. Det kan även missförstås.
Oklart Vad menas? Krångligt
Sak. Rent sakfel. Juridiskt inkorrekt. Nej!
Uttr. Märkligt uttryck. Passar dåligt in i den juridiska tonen. Ordv. Märkligt ordval. Passar dåligt in i den juridiska tonen. Gramm. Grammatiskt fel
Ordf. Ordföljd. Meningen bör omformuleras. MB Meningsbyggnadsfel
Logik Det saknas ett eller flera steg i den logiska tankebanan. Utveckla Resonemanget är för kort för att läsaren ska förstå poängen. Syftn. Felsyftning
Stöd/Källa Ange stöd för ditt resonemang/ dina påståenden
Prep. Felaktig preposition
Informationsbladet Nomenklatur innehåller också tre påpekanden till studen-terna:
Bara för att något inte är kommenterat, betyder det inte automatiskt att det är rätt.
Markeringarna är till för att fästa er uppmärksamhet vid vissa brister. Antalet poäng som PM:n fått avspeglas inte i antalet gjorda markeringar. I en version av bladet har en lärare skrivit till tre påpekanden för hand:
Bra på att skriva bra på att skriva juridisk text! Skriva fritt = måla en vacker tavla
Skriva juridiskt = precisionsverktyg
Den nomenklaturlista som avslutar dokumentet En promemoria om PM-rättning inleds med en mening som kanske vill visa att listan inte utgör några
officiella riktlinjer: ”Här följer oförhappandes några förslag på marginal-anteckningar.”
Nomenklaturlista från dokumentet En promemoria om PM-rättning ordf. ordföljd
form. klumpig formulering
m.b. meningsbyggnad
uttr. uttryck (grammatiskt korrekt, men inte desto mindre felaktigt) satsradn. satsradning
prep. felaktigt prepositionsval ! uppenbart fel (t ex stavfel)
logik logisk brist
symm. bristande symmetri
oavsiktlig lustighet
särsk. särskrivning nej sakfel
stöd? källhänvisning eller stöd i övrigt saknas tals. talspråk
ordv. ordval
stelt alltför formellt
subst. substantivering
naket naket substantiv
syftn. syftningsfel/oklar syftning
? obegripligt resonemang
Följande beteckningar återfinns i båda förteckningarna: !, ?, nej, logik, stöd, ordf., m.b., uttr., ordv., syftn., prep. De två förteckningarna kan jämföras med gymnasielärares användning av rättningsnomenklatur så som den be-skrivs av Bergman-Claeson (2003:71–73). En av de tre lärare som hon un-dersöker benämner aldrig normbrott i texterna. De två andra använder en mängd olika beteckningar. Flera av dem är sådana som traderats från lärar-generation till lärarlärar-generation. Bergman-Claeson refererar till forskning som visar traditionens makt när det gäller rättningsmodeller. Dåvarande Kungliga Skolöverstyrelsens skrift Anvisningar för rättande och bedömande av svens-ka uppsatser (tredje upplagan kom 1961) har haft stor betydelse. I anvis-ningarna finns en utförlig lista över felbeteckningar, där 19 feltyper benämns med förkortningar och åtta utgörs av korrekturtecken. Följande feltyper i juridiklärarnas nomenklaturlistor förekommer i Skolöverstyrelsens anvis-ningar: m.b., ordf., ordv., sak, syftn., symm. och uttr.206 Det som i
206
Av de felbeteckningar som ingår i juridiklärarnas båda nomenklaturlistor återfinns ordf,
mb, uttr, ordv och prep även i handboken Skriva svenska. Lärobok i språkriktighet och språk-vård för gymnasier och andra högre skolor samt för självstudier (Gullberg 1959).
arna från Skolöverstyrelsen benämns stil blir exemplifierat i juridiklärarnas förteckningar: tals., stelt respektive krångligt.
Bergman-Claeson konstaterar att listan reproducerats i många läromedel i svenska från 1980- och 1990-talen. Erfarenheten av sådana felbeteckningar kan mycket väl finnas hos dagens juridiklärare, från deras egen skolgång eller från studier och lärargärning vid Juridiska institutionen.
Uppställningen i juridiklärarnas två varianter av rättningsnomenklatur föl-jer inte tydligt någon linje som kan anknytas till olika nivåer i en text. Infor-mationsbladet Nomenklatur utgår från marginalanteckningarnas utformning och inleds med ett utropstecken som signalerar fel på basal rättskrivnings-nivå (såsom felstavning eller glömda bokstäver). Därefter följer ett fråge-tecken som markerar ”svårbegripligt eller obegripligt resonemang”. Också de följande beteckningarna avser otydlighet: Omform., Oklart, Vad menas? Sedan växlar kommentarer som gäller innehåll och resonemang med kom-mentarer som gäller ordval, grammatiska fel och meningsbyggnadsfel.
Nomenklaturen i En promemoria om PM-rättning inleds på meningsnivå: ordf., följt av form. och m.b. I mitten av nomenklaturlistan finns tre margi-nalanteckningar av mycket skiftande slag:
oavsiktlig lustighet
särsk. särskrivning nej sakfel
Nomenklaturlistorna är alltså inte utformade utifrån någon ambition att sys-tematiskt återge en tilltagande (eller avtagande) komplexitet i det som mar-keras.
Rättningspraxis på en utbildning skapas av bland annat de benämningar som lärare väljer att använda i sina textkommentarer. Ur studenternas per-spektiv (och i ett rättviseperper-spektiv) kan enhetlighet vara av värde. Om lära-re är enhetliga i markerandet av en språklig fölära-reteelse blir budskapet tydliga-re för studenterna. Det kan dock finnas risker med strikta mönster för vad som skall markeras i studenternas texter och enhetlighet i form av listor med markeringar och kommentarer som skall användas. Anson (1989a:4) beskri-ver den roll en sådan lista, ”card”, haft i amerikansk skrivundervisning sedan slutet av 1800-talet. Även i många nutida handböcker i skrivande finns såda-na listor på insidan av pärmen: ”the card is still, in many contexts, the first and last word on writing”.
Kersti Rydelius (1989:78) pekar på faran för petrifiering vid rättning: ”Man rättar det man brukar rätta.”207 Redan på 1950-talet framförs i en studie
207
Rydelius skrift Rättar vi rätt? (1989) är ett diskussionsinlägg i frågan om hur och vad svensklärare på gymnasiet skall rätta i elevernas texter. Hennes hållning kan sammanfattas sålunda (s. 78): ”Det finns alltså all anledning att rätta felaktigheter och vid alla lämpliga tillfällen peka på de svårigheter vi har med vårt språk. Risken att de stackars eleverna får lära sig för mycket är värd att ta.”
av uppsatsskrivande vid studentexamen i Sverige, Norge och Danmark kritik mot felmarkeringslistor och rättningsnomenklatur. Även om det finns anvis-ningar där det betonas att uppsatsbedömningen inte får bli enbart negativ, ”er bedømmeren uvilkårlig på jakt etter de steder hvor disse tegnene skal settes” (Hennum 1958:14).208 Lindberg (1973:352) lyfter fram risken för att läraren tänker att ”det här låter inte bra, men vilken av markeringarna skall jag an-vända?”.