Juristprogrammet vid Uppsala universitet omfattar 270 högskolepoäng, dvs. nio terminers studier.71 Antagning till juristprogrammet sker varje hösttermin (från vårterminen 2010 även på våren). Det är en eftertraktad utbildning med höga antagningspoäng. Exempelvis fanns vid antagningen 2006 nästan 1 400 förstahandssökande till 300 platser. Det sker även en antagning till pro-grammet via den fristående kursen Juridik II (JIK II);72 studenter kan då i mån av plats gå vidare till termin 2 på programmet. Juristutbildningen är indelad i två nivåer, grundnivå och avancerad nivå. Den första nivån omfat-tar sex obligatoriska terminskurser (totalt 180 högskolepoäng). Den andra nivån består av valfria fördjupningskurser (45 högskolepoäng), en teoretisk fördjupningskurs (15 högskolepoäng) och ett avslutande examensarbete (30 högskolepoäng). Alla studenter på programmet följer samma studieplan un-der de sex första terminerna. Unun-der termin 1 behandlas bland annat statsrätt, under termin 2 speciell kontraktsrätt, skadeståndsrätt och arbetsrätt och un-der termin 3 sakrätt, immaterialrätt och familjerätt.
71
Utbildningens nuvarande benämning (från 1 juli 2007) är ett led i den så kallade Bologna-processen. Examenstiteln är juristexamen. Under den period min studie avser var utbildning-ens benämning juris kandidatprogrammet.
72
Följande siffror ger en sammanfattande bild av genomsnittsstudenten un-der den period min unun-dersökning omfattar: Medianålun-dern för nybörjarna är 21 år, och 60 % av studenterna är kvinnor. Drygt hälften har inte tidigare läst någon kurs på högskolenivå. De flesta av studenterna – mellan 85 och 90 % – är födda i Sverige, och 75–80 % har åtminstone en förälder med högskole-utbildning.73
Juridikutbildningen i Uppsala fick 1992 en ny utformning. I kommentarer till den nya utformningen betonas att skriftlig träning tillmäts stor betydelse (Olsen 1994). Utbildningen bygger på en problembaserad inlärningsmodell.74
I en rapport från en utvärdering av juridikutbildningar som genomförts av Högskoleverket anger bedömargruppen att den ”genomtänkta och konse-kvent genomförda pedagogiska modellen framstår som imponerande och som en av grundutbildningens starkaste sidor” (Högskoleverket 2007:118). I kursinformationen för termin 1 ges en bild av juristutbildningen som visar intentionerna bakom utformningen:
Undervisningen skall organiseras så att studenterna från första studiedagen tränas i självständigt arbete. Lärarna skall träda tillbaka som drivande krafter i studieprocesserna. All undervisning skall bygga på existensen av basgrup-per om 4–6 studerande. I ökande utsträckning – så långt tillgängliga resurser medger det – skall undervisning i form av handledning knytas till dessa ar-betsgrupper.75
Huvuddelen av studenternas arbete under den första delen av utbildningen är organiserat i seminarier med cirka 25 personer och i basgrupper. Det ges också föreläsningar några gånger i veckan.
Basgrupperna har från början av utbildningen ansvar för att leda de dis-kussioner som förs vid seminarierna. I en inledande fas av mitt avhandlings-arbete satt jag med vid seminarier i två grupper under deras första termin för att bekanta mig med den centrala undervisningsformen i början av utbild-ningen. Vid en första träff med en seminariegrupp fick studenterna höra att ett inslag i basgruppsarbetet är att de skall möta olika uppfattningar. Det finns inte ett rätt svar på uppgifterna, utan det är öppet för tolkningar. Det handlar om att förstå juridikens natur: att förstå ramarna för juridisk argu-mentation och att se vilka argument som är relevanta. Studenterna skall stå i centrum i inlärningsprocessen och själva komma fram till svar.76 Utbildning-en präglas av att studUtbildning-enterna skall ta ett stort mått av eget ansvar i dUtbildning-en pro-blemlösning som studierna innebär. I arbetet i bas- och seminariegrupperna
73
Av de registrerade studenterna höstterminen 2009 var 47 % kvinnor (hösten 2008 52 % kvinnor). Den antagningspoäng som då krävdes vid gymnasiebetyg var 19,17 (hösten 2008 18,85). (Antagningsstatistik tillgänglig via www.jur.uu.se).
74
För en presentation av den problemorienterade juristutbildningen, se Eklund 2004.
75
Terminskurs 1/Juridik II 2007. Kursinformation.
76
En lärare ger vid samtal med mig en bild av relationen mellan undervisning, metod och studentens ansvar: ”Vi förväntar oss att de ska kunna metoden. Vi betygsätter den, men vi lär inte ut den.” 22.10.2002.
skall studenterna börja tillämpa en juridiskt hållbar argumentation. Semina-rierna bygger på ett omfattande material med uppgifter. I det första uppgifts-häftet ges inledningsvis bland annat följande information:
Syftet med seminarierna är att ge goda kunskaper i dessa särskilt viktiga delar av statsrätten och att ge inblick i den metod som används vid lösandet av statsrättsliga problem. Inriktningen är således inte bara att ge gedigna sak-kunskaper om innehållet i rättsreglerna, utan också att tillhandahålla en ar-betsmetod som fungerar vid ett ändrat rättsläge. I den meningen är de metod-kunskaper som förvärvas överförbara till andra juridiska ämnen. Seminarier-na är ofta upplagda så att olika ståndpunkter ställs mot varandra. Kom ihåg att detta innebär att det åligger er att argumentera efter bästa förmåga för den ståndpunkt som ni fått er tilldelad! Träning i juridisk argumentation är en viktig del av syftet med seminarierna och det är därför av yttersta vikt att ni tar dessa uppgifter på allvar. Tänk på att juridisk argumentation inte är löst tyckande, utan baseras på stöd i rättskällorna. Försök alltid hitta sådant stöd för era argument!
Vid ett kursråd på termin 2 tar en student upp ”gränsen mellan problembase-rad inlärning och styrning” och menar att det är för lite styrning: ”Seminari-erna blir som basgruppsmöten. Man får inget riktigt svar.”77 Kursförestånda-ren menar att balans i styrningen är någonting som ständigt diskuteras i lä-rarlaget.78
Att arbeta som domare sägs vara ”det juridiska paradigmet i Sverige” (Cameron 2005:9), och i juridikutbildningen i Uppsala finns ett fokus på domstolsjuridik.79 Denna betoning lyfts ibland fram som ett problem: ”Här bör också framhållas att domarjuridiken är allt för framträdande inom jurist-utbildningen.” Påpekandet återfinns i Juridikundervisningens pedagogik från 1990 (Glavå 1990:23), och samma ståndpunkt framkommer vid samtal som jag fört med lärare på utbildningen och i en utvärdering från 1999:
Ett annat problem är att juristutbildningen är alltför snävt inriktad på traditio-nella juristyrken. Orsaken är att examensordningen anger att studenten skall ha förvärvat kunskaper och färdigheter som behövs för att kunna komma i fråga för anställning som domare och verksamhet som advokat.80
77
Melander & Samuelsson (2003:193) reflekterar över hur studenter kan uppfatta juridik-lärarnas roll: Lärarna ”kan vara obenägna att själva ta ställning till de rättsfrågor som avhand-las på seminarierna – pressar man dem kan de påstå att de inte vet, eller förklara att det såvitt de kan bedöma möjligen lutar åt ett visst håll, men att deras egen åsikt i frågan egentligen är utan betydelse. (Hur skall man kunna lära sig någonting av lärare som inte ger några svar?!)”. Melander och Samuelsson menar att många juridikstudenter – ”på goda grunder” – känner osäkerhet inför juridiken och studierna. De pekar på att juridik är en verksamhet, och den ”som blott är på väg att bli jurist kan ännu inte förstå juridiken”.
78
T2 kursråd 24.3.2003.
79
I inledningsorden i Olof Ställviks avhandling om domarrollen tas detta ämne upp: ”Det sägs ofta att juristutbildningen är domarorienterad.” Ställvik tillägger i en fotnot att ”det förmodli-gen ligger till på det sättet ”(Ställvik 2009:17).
80
I den tidigare citerade utvärderingsrapporten från Högskoleverket anges att Advokatsamfundet efterlyser mindre av ”domarperspektiv” och mer av ”ad-vokatperspektiv” (Högskoleverket 2007:29).
Akademins perspektiv får genomslag i juristskrået eftersom jurister utbil-das i det akademiska sammanhanget: ”De juridiska institutionerna har mo-nopol på att utexaminera jurister vilka i sin tur har momo-nopol på alla befatt-ningar inom juristprofessionen. Genom utbildningen sätter därför akademin sin prägel på den rättsliga praktiken.” (Sandgren 2006:540).
Juridikutbildningen har rykte om sig att vara en utbildning där betyg och betygskonkurrens står i fokus.81 I Högskoleverkets rapport (s. 11) konstateras att ”konkurrensen om höga betyg snarare än samverkan” tyvärr fortsatt att prägla juridikstudenters situation sedan en tidigare utvärdering.82 Vid inter-vjuer med studenter har jag frågat vilken uppfattning om klimatet på utbild-ningen som är spridd bland studenterna. Några av de studenter som jag in-tervjuat bekräftar att betygen sätter sin prägel på utbildningen. Det yttrar sig bland annat i att det förekommer mycket av ”vad fick du, vad fick du?” när poängsatta texter har lämnats tillbaka.83 En student på termin 4 ger följande bild:
Man hörde om folk som brände böcker, rev ut sidor. Lärarna blev inte förvå-nade om någon bok var borta – någon som gömt den. Jaha, vardagen. [---] Det jävla betygssystemet.84
Lärarlaget på termin 1 respektive 2 varierar från år till år, delvis beroende på systemet med gästlärare. Bland lärarna i min studie finns några lektorer, några doktorander, några gästlärare med erfarenhet från domstol eller advo-katbyrå samt några i princip nyutexaminerade jurister.
81
Vines & Dysthe (kommande) beskriver juridisk utbildning som ”associated with procedural and fixed knowledge, intense reading, the pursuit of high marks, individual aptness, and the high stakes of final exams that separate the wheat from the chaff”.
82
I rapporten (s. 53) lyfts också fram hur betygshets kan utgöra ett hinder för kvalitet i utbild-ningen: ”Betygshetsen beskrivs av både lärare och studenter som en avgörande orsak till tentamensfixeringen inom juris kandidatutbildningarna. Därmed innebär den också ett hinder mot kvalitetsutveckling, samarbete mellan studenterna liksom mot utvecklingen av självstän-digt och kritiskt tänkande studenter.”
83
Student vid intervju (på sjunde terminen) 14.12.2005: ”Man måste vara så duktig hela tiden, ha bra betyg. Man vill veta vad alla andra i klassen fick på ett pm innan man kan känna om man är nöjd.” Studenten jämförde med sina tidigare studier i engelska, där det inte spelade någon roll om man fick godkänt eller väl godkänt. Hon menade att betygshetsen på juridikut-bildningen beror både på en attityd hos lärarna och på studenternas inställning – de är vana vid att vara duktiga. Den våga tala-kurs som ges vid Juridiska institutionen har enligt en stu-dievägledare en annan prägel: ”Studenterna säger att det är skönt att komma till en miljö där de inte ska bedömas.” (Carina Jensen, Juridiska institutionen, utbildningsdag 10.3.2005). Hon menar också att en erfarenhet hos studenter på våga tala-kursen är att de får lära sig – ”annars känner de att de måste kunna från början”.
84
Intervju T4-student 25.5.2004. Enligt Högskoleverket 2006:33 är historier om hur juridik-studenter ”gömmer kursböcker för varandra […] legio”.
Att de kursansvariga strävar efter enhetlighet framgår av följande utvärde-ringsdokument:
Lärarlaget var relativt nykomponerat för året, men hade förtjänstfullt stöd även från goda doktorander och gamla ringrävar. Vi strävar som alltid efter att insocialisera de nya lärarna i vår ”kultur” och idévärld. [---] En annan frå-ga har varit att betona någorlunda gemensamma bedömningsgrunder för PM-rättningen. Några av lärarna har även detta år varit nya på terminen och av denna anledning har särskild uppmärksamhet ägnats åt just denna fråga.85
I Tolkning och tillämpning (Melander & Samuelsson 2003:16) ger författar-na följande karakteristik av sin bok: ”Boken innehåller ingenting anförfattar-nat än pedagogisk propaganda och bör under inga omständigheter läsas som en redogörelse för faktiska förhållanden.” Jag finner det lite oklart vad denna läsanvisning är tänkt att innebära för studentens sätt att använda boken. Vid förfrågan från mig förtydligar en av författarna, Joel Samuelsson, med att boken inte skall tas på ”fel sorts allvar”.86 Studenterna måste förstå arten av de råd som boken förmedlar och de förhållningssätt som författarna propage-rar för. Boken ”gäller inte framför och över det juridiska språkets faktiska praktik, grundlägger inte praktiken, utan skall vara en knuff i riktning mot språket”. Samuelsson pekar också på vikten av att i undervisningen ”antyda ett bakomliggande djup”,
för att studenterna alltid skall känna att det finns mer, att lärandet aldrig är avslutat, inte ens för en pensionerad professor. I bästa fall ger det nyfikna studenter, i värsta fall verkar det alienerande. Det skall vara svårt. Juridiken är värd att studera därför att den är svår.