Det kan diskuteras huruvida juristers specialiserade språkanvändning gör det befogat att tala om en juridisk diskursgemenskap. Juridiskt språk och juri-diska texter förekommer i en mängd sammanhang, och det finns därmed inte ett enhetligt juridiskt språk. Enligt Mosesson (1986:28–29) utgör juridiskt språk en del av rättssystemet och frågor kring språket skall diskuteras utifrån rättssystemets funktioner. Han menar att skillnaderna i språket (och i syftet) mellan exempelvis en författning och ett avtalsformulär gör det motiverat att tala om varianter av juridiskt språk. Trosborg (1997:20) anger i en schema-tisk översikt olika typer av juridiskt språk: språket i lagar (och andra juridis-ka dokument), språket i domstolen, språket i rättsvetensjuridis-kaplig litteratur, ju-risters kommunikation (inbördes och gentemot lekmän) och icke-juju-risters kommunikation kring ett juridiskt innehåll (”people talking about the law”).
Utifrån en viss generalisering kan några drag i juridiskt språk lyftas fram. I verket The language of the law (Mellinkoff 1963) ges en ingående beskriv-ning av det juridiska språket (både historiskt och praktiskt). Några av de karakteristiska drag som Mellinkoff uppmärksammar gäller även för juridisk
svenska och utgör i sin utpräglade form grunden för den vanliga bilden av juridisk språkanvändning som svårbegriplig och främmande:39
The uncommon touch
Frequent use of common words with uncommon meanings40
Frequent use of Latin words and phrases
Deliberate use of words and expressions with flexible meanings Attempts at extreme precision of expression
Det finns en intressant spänning mellan de två sista punkterna ovan: Språk-användningen präglas av både flertydighet och extrem precision.41 Att dessa ideal existerar parallellt gör att det ställs höga krav på en jurists formule-ringsförmåga. Mellinkoff (a.a. s. 24) ger också exempel på stildrag som han beskriver som ”mannerism”: wordy, unclear, pompous, dull. ”The profes-sion’s association with these mannerisms is sufficiently ancient and suffi-ciently close to justify considering them a part of the language of the law.”
Trosborg (1997:13–15) pekar på att ett viktigt inslag i inlärningen av juri-diskt språk är att förstå hur innebörden av en del ord skiljer sig från deras allmänspråkliga betydelse och hur termer med ålderdomlig prägel bör hante-ras. En del sådana termer skall användas – och kräver särskild inlärning – medan andra ålderdomliga uttryck skall undvikas. Trosborg tar upp engelska juridiska ord som uppfattas som ålderdomliga, men hennes iakttagelser har relevans även för juridisk svenska.
Språket i lagar och författningar har undersökts ur en rad olika aspekter, med fokus på exempelvis språkhistoria, stilistik, begriplighet eller genus. I en studie av svenskt lagspråk från 1700-talet och framåt redovisar Gertrud Pettersson (1992) förändringar som innebär ett mer komplicerat lagspråk (mer komplicerad syntax och ökad grad av språklig standardisering),42 en utveckling som en bit in på 1900-talet följs av en strävan efter förenkling av lagtexter. Lagars begriplighet har behandlats av Britt-Louise Gunnarsson (1982). Hennes studie gällde hur medbestämmandelagen förstods av AMU-elever, fackliga förtroendemän och juridikstudenter och hur den kunde för-ändras för att begripligheten skulle öka. Lagspråket är viktigt eftersom det har en normerande funktion för språket i andra typer av offentlig text. Sten Malmström (1975) har lämnat förslag till reformering av språket i kommunal
39
Mellinkoffs beskrivning gäller engelskt juridiskt språk och några språkdrag är aktuella enbart (eller främst) där: ”Frequent use of Old and Middle English words once in use but now rare”; ”Use of French words not in the general vocabulary”.
40
Conley (1998:133) ger exempel på vanliga (engelska) ord som har en specialiserad juridisk betydelse: consideration, pleading, complaint. Bland engelskspråkiga studier av juridiskt språk kan också nämnas White 1985 och 1994 och Language and the law, 1994.
41
En parallell kan dras till den karakteristik av språket i en regeringsproposition som Lager-holm (2008:326) ger. Ett utmärkande drag är ”en blandning av vaga och preciserade inslag”.
42
Pettersson (1992:163) menar att förändringar när det gäller textbindning ger ”intryck av just en sådan strävan efter ökad tydlighet som enligt Wellander kännetecknar kanslispråket”.
förvaltning. Han tydliggör den roll som författningsspråket spelar i använd-ningen av kanslispråk i kommuner:
Det språk som används vid behandling av kommunala ärenden är i hög grad beroende av författningstexternas språkform. Det är författningarna som cite-ras och tillämpas; decite-ras språkform påverkar ständigt de förtroendevaldas och tjänstemännens språk. (Malmström 1975:100)
I anslutning till betänkandet Ökat förtroende för domstolarna – strategier och förslag (SOU 2008:106) har en läsbarhetsanalys av 50 domar genom-förts. Till det som analyserats hör struktur och ordanvändning. Barbro Ehrenberg-Sundin som gjort analysen kommer till slutsatsen att domarna of-tast innehåller ”en blandning av allmänspråkliga ord och uttryck och typiskt juristspråkliga”. Händelseförlopp beskrivs med ett enkelt språk, medan språ-ket är mer komplicerat i de avsnitt där domstolen kommer till tals (Ehren-berg-Sundin 2009).
Det omfattande engelska språkområdet innehåller en ganska rikhaltig lit-teratur som på olika sätt belyser inskolning i juridiskt språk.43 Den 500-sidiga boken Legal reasoning and legal writing (Neumann 2005) ”is de-signed to help students learn how to make professional writing decisions, how to construct proof of a conclusion of law, and how to develop their own processes of writing”. Boken har sin utgångspunkt i att träning av juridisk argumentation och av juridiskt skrivande sker bäst i kombination.
Det förefaller vara en vedertagen uppfattning att juridikstudier innebär att lära sig att tänka som en jurist: ”Of all the verities of the faculty lounge, none is more plausible, or more widely believed, than the idea that law pro-fessors teach students how to think like lawyers.” (Bryden 1984:479).
I The language of law school behandlar Elizabeth Mertz (2007) ingående vad det innebär att lära sig att tänka som en jurist. Hennes studie bygger på rön från åtta olika juristutbildningar i USA. Till de slutsatser som Mertz drar hör att kulturella mönster som präglar juridikutbildningen måste synliggöras om juridiken skall kunna fungera på ett rättvist sätt för alla medborgare i en demokratisk stat. Hon medger att det inte finns några enkla åtgärder men anvisar några sätt att motverka problematiska dolda exkluderingsmekanis-mer:
another important step would be taken if law schools were to achieve and teach a more self-conscious understanding of the limitations of legal lan-guage for apprehending social phenomena, training students to be wary of the hubris that inheres in law’s aspiration of universal translation across so many diverse social realms. (a.a. s. 208)
43
Vid jämförelser med rön från engelskspråkiga länder behöver man beakta att juridikutbild-ningen i Sverige är en grundutbildning medan ”law school” oftast är en påbyggnadsutbild-ning.
En bärande tanke i Mertz bok är att inskolningen i ett juridiskt förhållnings-sätt innebär att uppfattningen om vad som är relevant snävas in. Från att tidigare ha sett den mångfasetterade sociala kontext som omger juridiska beslut förflyttas juridikstudenter till en ny värld
in which legal judgment is circumscribed by linguistic norms, texts and the arguments they permit, and layers of authoritative language. (a.a. s. 216) Mertz betonar att språkanvändningen är en central faktor i utövandet av den makt som ligger i juristens yrke: ”it is in and through manipulations of lan-guage that nascent attorneys learn to wield the special power of their profes-sions” (a.a. s. 215). Det juridiska språket är både mäktigt och problematiskt menar Mertz, och hon avslutar sin bok i förhoppningen att juridikstudenter skall kunna balansera dessa egenskaper:
Understanding the problems alongside the power might help law students balance the intoxicating appeal of their new language with a realistic re-minder of its limitations. (a.a. s. 223)
Enligt Olof Ställvik (2009:193) finns det ”ingen undersökning som på ett tillförlitligt sätt kan ange vilka värderingar som förmedlas på juristutbild-ningarna eller hur detta går till mer konkret”. Jag utgår från att Ställvik här uttalar sig om utbildningarna i Sverige.
I svensk utgivning är det sparsamt med litteratur som belyser inskolning i juridiskt språk mer ingående. Examinationer (Melander 2006) innehåller ”betraktelser över juriststudenters skrivande”. Författaren var tidigare lärare på juridikutbildningen i Uppsala. I material som tillkommit i samband med (planerade) utbildningsförändringar har ibland språk och skrivande tagits upp (se exv. Juridikundervisningens pedagogik 1990 och Juridikundervis-ningens pedagogik 2 1994). Även i olika former av utvärderingar av juridik-utbildningen kan återfinnas synpunkter på studenters skrivande.
Kosse & ButleRitchie (2003) har undersökt hur olika typer av jurister värderar nyblivna juristers skrivande.44 En slutsats av studien blir att de olika yrkesgrupperna har tämligen samstämmiga uppfattningar om vad som karak-teriserar välskrivna juridiska texter. Författarna påpekar att det resultatet tar död på myten att akademiskt verksamma jurister inte kan lära ut vad prakti-kerna gör,45 vilket inkluderar skrivande och andra praktiska färdigheter. De återger en ståndpunkt som visar hur denna klyfta mellan de två grupperna kan uppfattas. Professorer är mer inriktade på sina egna publikationer än på studenternas skrivande, och
44
Yrkesverksamma jurister har noterat olika typer av brister i nyutexaminerade juristers skrivande: too much verbiage, lack of focus, failure to grasp issues, incompleteness, poor grammar, lack of basic writing principles, lack of clarity, lack of overall organization (Kosse & ButleRitchie 2003:87).
45
many academics, by virtue of their disdain of law practice, have succeeded only in imbuing their students with the ability to express themselves in pro-fessional jargon without communicating the human voice of the law. (Miner 1989:16)
Att jurister är verksamma inom olika fält medför att det finns skillnader i deras språkanvändning. Om språkanvändningen i olika miljöer och situatio-ner där juridik utövas får en bred belysning i juridikutbildningen bidrar det till att studenterna får en fördjupad syn på komplexiteten i den juridiska dis-kursen.
3 Material och metod
I detta kapitel redovisar jag först de olika delar som mitt material består av. Därefter presenterar jag mina metodiska utgångspunkter och mitt tillväga-gångssätt vid referenser och citat samt kommenterar några etiska aspekter på min studie.