I detta avsnitt tar jag främst upp kommentarer som rör kongruens, preposi-tionsval och formord. Av de språkdrag som Bergman-Claeson (2003) näm-ner bland grammatik- och konstruktionsproblem hör syftning och tempus till det som juridiklärarna ofta markerar. ”Tempus är viktigt, särskilt i rättsfalls-analys” slår T1-lärarna fast.290 Det sätt på vilket tempusfrågan behandlas i skrivundervisningen gör att den kan betraktas som ett av de språkdrag som bidrar till den språkliga diskurs som juridikstudenterna skolas in i. Jag tar därför upp tempus i kapitel 8 där jag lyfter fram viktiga inslag i juridiklärar-nas språknormerande budskap (avsnitt 8.4.3).
Precision är en tydlig ledstjärna för studenternas textproduktion och det är då viktigt att varje pronomen används så att syftningen blir tydlig och kor-rekt. Eftersom syftningsfrågan är en central del i juridiklärarnas språkliga budskap behandlar jag även den i kapitel 8.
7.2.1 Kongruens
Kongruens kan gälla dels sådana basala drag i svenskans språksystem som böjning i bestämd respektive obestämd form, dels mer komplexa språkdrag. Grundläggande morfologiska fel är sällsynta i juridikstudenternas texter. Dessa studenter behärskar i allmänhet grundläggande normer för skriftsprå-ket och de blir tidigt under utbildningen medvetna om vikten av ett korrekt språk. I några texter förekommer kongruensfel. De förefaller bero mer på slarv och tidsbrist än på bristande kunskaper i svenska språket. I några fall skulle kongruensfel kunna bero på att studenten inte har svenska som mo-dersmål. Jag har inte noterat att lärare i slutkommentaren nämner andra möj-liga orsaker till språkfel i texten än slarv eller bristande förmåga.
Det finns fall av kongruens där bruket i skriftspråket skiftar. De nya juri-dikstudenternas bruk speglar variationen i allmänspråket, och i lärarnas rätt-ning finns i vissa fall utrymme för variation. En typ av inkongruens som lärarna oftast påtalar är följande:
Regeringen skrev att vid eventuella konflikter […] De skrev att LK: uttr.
[T1/3/168]
Regeringen styr riket men de är dock ansvariga inför riksdagen [T1/2/100] Konstruktionssättet yttrar sig i att organ vilkas benämningar grammatiskt sett är ental (regeringen, riksdagen, domstolen, Högsta domstolen) omtalas med plural syftning. Företeelsen kan beskrivas som ”konstruktion efter betydel-sen” (Språkriktighetsboken s. 237) och innebär att den betydelsemässiga kongruensen överordnas den grammatiska. Att på det här sättet syfta på ett organ med pronomenet de bygger på att språkbrukaren utgår från de
290
ner som agerar. Formuleringssättet är vanligt i allmänspråket och hör därmed till den språkliga repertoar som nya studenter har med sig. Det förekommer i något enstaka fall hos studenter senare på juridikutbildningen; i ett pm från termin 5 [T5/152] utgörs en lärarkommentar av frågan om länsstyrelsen är de.291 Med ett språkligt ideal präglat av precision blir det viktigt att denna typ av inkongruens påpekas. På kursen Juridisk svenska är lärarens budskap att det är ”lite slappt att skriva som om det vore plural”.292 Förespråkandet av kongruens har stöd i Riktig svenska (Wellander 1973:197): I fråga om ”pro-nomen som syftar på ord med singular form men plural betydelse är det vår-dade skriftspråket strängt”.
I Språkriktighetsboken (s. 243) anges att ”äldre tiders” språkvårdare (från 1800-talet och framåt) oftast var negativa till betydelsemässig kongruens men att ståndpunkterna nyanserats. Acceptans för konstruktionssättet fram-kommer i exempelvis handboken Att skriva bättre i jobbet (Ehrenberg-Sundin m.fl. 2008:94). Där redogör Olle Josephson för hur Språkrådet ser på några språkriktighetsfrågor och frågan om kongruens tas upp. Budskapet är att man kan skriva ”Kommittén är försenade” lika väl som ”Kommittén är försenad”.
En annan konstruktionstyp där bruket vacklar uppmärksammas av flera lärare:
en situation där passiv identifikation är aktuellt [T2/228] då negativ avtalsbindning är tillåtet [ändrat till tillåten, T2/75] TF är exklusivt tillämpligt LK: ! [T1/3/118]
avgöra om lagprövning är demokratiskt legitim(t) [T1/3/115]
I de tre första exemplen anger läraren den variant som är korrekt i gramma-tisk bemärkelse. För studenten i det tredje exemplet hade det kanske varit naturligare med kongruensböjning om inte förkortningen TF använts: ”tryck-frihetsförordningen är exklusivt tillämplig”. I det aktuella stycket finns flera skrivfel, vilket föranleder en extra kommentar förutom utropstecknet: ”Slarv x5!” Kongruensproblemet blir därmed endast en fråga om slarv, inte ett språkdrag som kan kommenteras analytiskt.
Genom användningen av en parentes väljer läraren i det fjärde exemplet en form av markering som visar att det finns möjliga alternativ. Att ändelsen -t satts inom parentes återspeglar det skiftande bruk som finns i språkbrukar-nas praxis och i det grammatiska systemet. I Svenska Akademiens språklära (Hultman 2003:88) anges att neutrumformen används vid ”nominalfraser som betecknar eller implicerar en handling, en händelse, ett tillstånd, en egenskap eller liknande”. Språklärans exempelmeningar utgör paralleller till
291
I detta pm finns relativt många lärarkommentarer, 17 stycken. Övriga 14 insamlade pm från samma grupp innehåller i medeltal 2,1 kommentarer (högst sju).
292
juridikstudentens uttryck: Det största problemet är dock att doping inte är förbjudet. Aga är helt förbjudet i Sverige sedan 1979. Enligt Språkriktig-hetsboken (s. 254–255) finns det en systematisk skillnad i betydelse mellan varianterna med och utan -t; att ”generellt fördöma neutrumvarianterna av formellt grammatiska skäl är därför inte möjligt”. Vissa varianter är betydel-semässigt likvärdiga: Diskriminering på grund av kön är förbjuden/förbjudet i USA. I Språkriktighetsboken framförs uppfattningen att (de grammatiskt inkongruenta) neutrumkonstruktionerna innebär en vinst för språket eftersom de gör det lättare att uttrycka ”vad som annars måste sägas med en viss pe-dantisk utförlighet”.
Källström (1992:47) menar att kongruens vanligen beskrivs ”som en me-kaniskt verkande företeelse i språken” men att ”viss språklig variation före-kommer”.293 Widmark (1992) har i en enkät undersökt inställningen till me-ningar som innehåller exempel på grammatisk-formell inkongruens, där-ibland exempelmeningen Tysklands neutralitet är inte förenligt med … De svarande är 123 personer som studerar nordiska språk, och av dessa anser 59 procent att denna exempelmening inte är ”godtagbar svenska”, medan 26 procent anser att den är det.294
Jag har inte systematiskt undersökt i hur stor utsträckning det i juridikstu-denternas texter finns formuleringar som innebär grammatisk inkongruens som inte markerats, men jag har noterat exempel på det: ”Därför blev jämk-ning således inte heller aktuellt.” Det skiftande bruket vid den här typen av kongruens belyser juridiklärarnas normförmedling. Både intuitiv språkkäns-la, inlärd norm och medvetenhet om förändringsmönster i språket kan inver-ka på lärarnas bedömningspraxis.
En form av kongruens gäller överensstämmelsen i fraser som innehåller samordnade led: ”hur tillämpningen eller giltigheten av rättsakterna skall göras”, LK: uttr!! [T1/3/169]. Läraren markerar med ett streck mellan de understrukna orden ett uttryck som blir felaktigt. Felet är förmodligen ett resultat av att studenten inte riktigt överblickar sin meningskonstruktion (vilket i sin tur kan vara ett resultat av skrivprocessen som innebär att skri-benten lägger till led i en mening).
De relativt få fallen av avvikelse mot lydelsen i fasta uttryck blir föremål för kommentar: ”stod ofta stick i stäv med varandra”, LK: ordv. (gick stick i stäv) [T1/2/218]. Prepositioner är en ordklass som förekommer ymnigt i svenska språket, och juridikstudenterna behärskar mestadels att använda vedertagna prepositionsfraser. Även när prepositioner inte har en
293
I Källström 1990 ges en bred belysning av kongruensens funktion i svenskan.
294
Enligt Widmark (1992:12) förekommer meningar som Karaktäristiskt för husen är de
höga taken också hos mycket ”granntyckta” skribenter. Widmark rapporterar från en
under-sökning som hon gjorde redan på 60-talet, och hon kunde då konstatera att ”de tillfrågade högutbildade personerna hade mycket svårt att inse att de bröt mot en grammatisk regel ge-nom att skriva så”.
skiljande innebörd påkallar det en noggrann läsares uppmärksamhet om an-vändningen inte överensstämmer med den förväntade:
tillsätta personal i myndigheten [T1/2/218]
utläses inget i grundlagarnas lagtext LK: prep. [T1/3/24]
Ur den slutgiltiga regeringsformens ordalydelse kunde slutsatsen dras att
LK: prep. (av) [T1/2/218]
torde de även i sin natur anses vara LK: prep. (till) [T1/2/218]
Ibland markeras prepositionen även i fall där variationsmöjligheter finns kodifierade i ordböcker. Det förefaller dessutom som om lärarens ändring i det andra av de följande exemplen innebär en förändring av innebörden:
acceptgivaren ska kunna lita till att anbudet är bindande LK: på [T2/51]
Myndigheterna skulle, å andra sidan, få en bättre förståelse av regeringens in-tentioner LK: för [T1/2/218]
7.2.2 Variation i bruket av form och formord
Användningen av bestämd/obestämd form hör till den grundläggande språk-strukturen i svenskan. Till konstruktionen kan också stilistiska aspekter kopplas. Vikten av stilistisk precision leder till att juridiklärare markerar även små avvikelser från skrivkonventioner och vedertagna uttryckssätt: ”Insikten i domstolens motivering av domslutet är nödvändig” [T1/2/284].
I det följande exemplet innebär lärarens ändring från bestämd till obe-stämd form en anpassning till en språkton med mer kanslispråklig prägel: ”föreskrifter beslutade av regering(en) och riksdag(en)” [lärarens parentes-tecken, T1/3/115]. En närliggande konstruktion är substantiv utan artikel, som kan vara norm i vissa fasta uttryck som ingår i den juridiska diskursen:
Rätt skipas i en domstol [T1/2/232]
Styrkan hos inarbetade formuleringar gör sig här gällande. I ämnet avtalsrätt som behandlas på termin 2 används begreppet part ofta som ett naket sub-stantiv. En reaktion mot substantiv utan artikel eller böjningsändelse kom-mer till uttryck i utbildningen – sådana bör enligt Att skriva juridik (s. 46) undvikas. Nakna substantiv finns med i En promemoria om PM-rättning bland exemplen på ”stelheter”.295
En komplikation i normeringsfrågor är att det alltid är svårt för en enskild lärare eller en grupp lärare att ”hålla sig à jour med skeendet” (Lindberg 1973:362). Ebba Lindberg och hennes samtida på 1970-talet hade ganska
295
Dåvarande språkexperten i Statsrådsberedningen Per Lundahl uppger 1982 att reformen att nakna substantiv skulle undvikas ”vållat mera uppståndelse i juristkretsar än någon annan [reform] sedan verbens pluralformer avskaffades” (Lundahl 1982:11).
nyligen observerat användningen av futuralt hjälpverb kommer utan att.296
Nu drygt 30 år senare är det relativt vanligt med växling mellan kommer och kommer att i juridikstudenternas texter. Ibland påtalas det utelämnade att, ibland inte.
I juridikstudenternas texter markeras på sina ställen vissa typer av kon-struktioner med pronomenet det. I följande exempel är det inringat men det är oklart vilken förändring läraren önskar:
Detta är ett argument som egentligen inte äger någon juridisk tyngd över hu-vud taget. Enligt Thomas Arnull borde domstolen i stället ha anfört att det skulle strida mot legalitetsprincipen om direktiv skulle ha horisontell effekt.
LK: m.b. [det inringat, T1/3/137]
I vissa fall är det inte nödvändigt för satsstrukturen. På flera ställen stryks det i följande funktion:
Vidare framgår det av samma betänkande [T1/3/74] I regeringens skrivelse framgår (det) att [T1/3/74] I 12 § PreskrL stadgas det att [T2/9]
Enligt Hellner finns det inte grund för [T2/228]
I Svenska Akademiens grammatik (1:168) används benämningen expletivt det (pronomenet utgör ett led i en sats men ”saknar referens eller betydel-se”). Varianten utan det har en mer formell stilistisk klang. När en pm-rättande lärare lägger till det i en studenttext kan syftet vara att åstadkomma en ledigare stil:297 ”I krig är /det/ vanligt att”, ”Således fanns /det/ grund att” [T1/3/112].
En typ av formmässig variation visar sig i användning respektive und-vikande av den språkliga operationen substantivering. Den bör enligt Att skriva juridik (s. 43) undvikas: ”Språket blir ledigare och lättfattligare om man håller fast vid betydelsemättade verb och ställer dem i centrum av sat-sen.” I följande fall blir det något oklart hur studenten kan ändra sin formule-ring för att undgå en substantivfras: ”för att underlätta drivandet av deras verksamheter”, LK: substantivering [T1/3/160]. Ett enkelt sätt att göra frasen smidigare kan dock vara att ta bort drivandet av.
I följande exempelmeningar har läraren fogat in hjälpverbet har i bisats: ”att lagstiftaren inte /har/ hängt med” [T1/3/128], ”Faktorer som /har/ påver-kat” [T1/3/88]. Utelämnat har kan uppfattas som ett språkdrag som hör
296
I Lindbergs studie av abiturienters examensuppsatser är det första belägget från 1930. ”De berörda lärarna har (utom i ett fall) uppfattat saken som en lapsus calami, lättförståeligt nog.” (Lindberg 1973:362).
297
Wellander (1973:119) omtalar i Riktig svenska skribenter som ”tillämpar en regel att det såsom formellt subjekt endast får stå i början av en sats” och fastslår att regeln inte är svensk och inte behöver iakttas. Wellanders exempelmeningar anknyter till exemplen i mitt material: ”Under sådana omständigheter är uppenbart, att inträdesfordringarna stegras – skriv gärna
hemma i högre stil. Enligt resonemangen i Språkriktighetsboken är det dock inte längre stilistiskt markerat att utelämna har och hade i bisatser. Det är numera vanligt i alla typer av skriftspråk. Frågan är om det är en ledigare stil som läraren vill uppnå.
Juridiklärarnas kommentarer handlar ibland om att visa vilka konstruktio-ner som är hävdvunna i formellt skriftspråk (präglade av en opersonlig stil):
Anledningen till varför /att/ jag valt riksdagen är för att den är vår högsta be-slutande församling och därmed viktigast. [läraren ersätter varför med att, T1/3/126]