Meningslängd och bisatsanvändning

Meningslängd är ett problem som en del studenter måste brottas mycket med. Ett enkätsvar från termin 1 vittnar tydligt om problemet. Enkätfrågan gäller om studenterna har haft några särskilda svårigheter vid skrivandet:

JA. Långa meningar blir mitt fall. Detta används dock flitigt i juridisk littera-tur vilket kan bli förvirrande [EnT103/m80/142]

Studenterna möts i frågan om meningslängd av två divergerande normer. I kurslitteraturens normerande mönster ingår långa meningar medan korta meningar är det ideal som förmedlas av lärarna i skrivhandledningen:

Enkelt, kärnfullt – korta meningar framförallt.298

Försök ha flyt. En del har lite för långa meningar och kommaterar lite för mycket.299

Ofta LÅNGA och KRÅNGLIGA meningar – är alla dina kommor verkligen nödvändiga – ha en punkt i stället (En mening = en tanke!) [T1/2/15/slutk.] Språkligt sett kan du jobba på flytet i texten, se kommenterade exempel. Bäs-ta tipset är att helt enkelt sätBäs-ta punkt ofBäs-tare och att formulera sig med så egna ord som möjligt. [T2/51/slutk.]

Ibland ser någon juridiklärare sig dock föranlåten att uppmärksamma alltför korta meningar: ”Begrunda dina meningskonstruktioner. Ibland blir det hackigt på grund av att dina meningar är väl korta.” [T1/2/238/slutk.].

I Att skriva juridik (s. 34) förs ett resonemang som mynnar ut i att varia-tion förespråkas: ”Bästa läsbarhet når man säkerligen genom att variera me-ningslängden.”

Frågan om meningslängd tas upp i flera skrivhandböcker. I Textens hant-verk (Lindstedt 2002:92) ifrågasätter författaren rådet att skriva korta me-ningar; i en bra text utnyttjas variationen mellan korta och långa meningar. Enligt Jarrick & Josephson (1996:131) kommer meningslängden att variera om den anpassas till innehållet. Lundin (2009:33) pekar på en risk som kan följa av strävan efter kortare meningar. Om ord som uttrycker logiska sam-band mellan meningar stryks leder det till oklarhet för läsaren.

Kommentarer till användningen av bisatser är någonting som återkommer hos både lärare och studenter. En T1-student ser bisatser som ett hinder att uppnå ett eftersträvat stramt språk:

Har haft svårt att hålla språket stramt, vill gärna flyta ut i en rad bisatser. [EnT103/m83/39]

Lärare kan ibland använda begreppet bisats på ett oegentligt sätt. Även om språkbeskrivningen i följande exempel är otydlig kan studenten förmodligen förstå budskapet att meningen är otymplig:

Riksdagsledamöterna har lyckats få medborgarnas förtroende i val, och kan kontrolleras och avsättas av samma medborgare i nästa val, därför skall de ha makten att utforma lagarna. LK: otymplig bisatskonstruktion [T1/3/151]

298

T1 RTG 11.11.2003.

299

Vid ett tillfälle på kursen Juridisk svenska säger en student att han vid en pm-genomgång med sin seminarielärare fått höra att studenterna skall und-vika bisatser – ”men jag skriver med bisatser, när jag vill förtydliga”.300 Det motstånd mot bisatser som ibland framförs av juridiklärarna kan bygga på en vilja att undvika ett brännmärkt kanslispråk och syfta till att få studenterna att inte krångla till språket. Ett generellt avfärdande av bisatser kan dock innebära dubbla budskap för studenterna. I det mesta av kurslitteraturen mö-ter de en komplex meningsbyggnad. Dessutom måste de kunna uttrycka komplicerade tankegångar med sitt språk. Den citerade studenten som ändå använder bisatser visar på behovet.301

Ett exempel på diskrepansen mellan budskapet använd inte bisatser och faktiskt språkbruk finns i ett textmaterial med utdrag ur domar som använts på termin 1. I materialet återfinns fjärdegradsbisatser.

EG-domstolen har funnit att sådana åtgärder som åklagaren påstår att B.L. har företagit ligger inom ramen för direktivets tillämpningsområde, trots att åtgärderna har utgjort ett led i den ideella och religiösa verksamhet som B.L. har utövat (artikel 3.2. första strecksatsen i direktivet; p 38–45 och 48 i do-men).302

I denna fråga är till en början att anmärka att som skäl till att frågor rörande konflikter om bl.a. gravsättning över huvud skulle få föras till förvaltnings-domstol framförts att det inte helt kunde uteslutas att de tvister som det kunde bli fråga om att pröva rör sådana civila rättigheter och skyldigheter som om-talas i konventionen och som alltså berättigar till rättegång inför domstol (prop. 1990/91:10 s. 45–46).303

300

T1 kursen Juridisk svenska 13.10.2004.

301

I handboken Språkvetenskapliga uppsatser (Lagerholm 2005:134) pekar författaren på att enkelhet i språket inte alltid är det optimala: ”Om du alltid strävar efter att skriva så enkelt som möjligt kommer denna strävan att ske på bekostnad av precisionen, nyanseringen, kom-plexiteten och annat som krävs för att det vetenskapliga syftet ska kunna uppnås.” För en jurist som strävar efter att fördjupa sin framställning genom förklaringar, modifieringar, paral-leller, exkurser och dylikt kan långa meningar bli något av en nödvändighet (och ett karakteri-stikum). Dåvarande professorn i juridik och rektorn för Uppsala universitet Stig Strömholm beskriver 1991 ett huvuddrag hos det europeiska rättsarvet på följande sätt: ”Det första och mest karakteristiska draget i ett europeiskt, i första hand västeuropeiskt, juridiskt kollektivpor-trätt skulle kunna uttryckas så, att inom ramen för de grundläggande kännetecken som prägla-de antikens meprägla-delhavskultur (kap. 2) och prägla-de mer specifikt juridiska resultaten av prägla-de romerska rättslärdes arbete (kap. 4), själva beslutsförfarandet – den under noggrant reglerade former företagna juridiska problemlösningen i det enskilda fallet, d.v.s. den juridiska fackmässiga yrkesutövningen – framstår som ett lika viktigt, eller rentav mer väsentligt karakteristikum för den gemensamma rättstraditionen än både tekniken att styra samhällen och lösa konflikter med generella normer och sättet att producera dessa normer.” (Strömholm 1991:107).

302

Material från T1 2005 (kopplat till föreläsningen Juridisk metod 3). ”Det svåra fallet”, dom RH 2004:51.

303

Bisatsstrukturen i meningarna kan åskådliggöras så här: EG-domstolen har funnit

att sådana åtgärder

som åklagaren påstår att B.L. har företagit

ligger inom ramen för direktivets tillämpningsområde,

trots att åtgärderna har utgjort ett led i den ideella och religiösa verksamhet

som B.L. har utövat I denna fråga är till en början att anmärka

att som skäl till

att frågor rörande konflikter om bl.a. gravsättning över huvud skulle få föras till förvaltningsdomstol

framförts

att det inte helt kunde uteslutas att de tvister

som det kunde bli fråga om att pröva rör sådana civila rättigheter och skyldigheter

som omtalas i konventionen

och som alltså berättigar till rättegång inför domstol Långa meningar kan framstå som svårbegripliga även om meningsstrukturen är formellt korrekt:

Skall tolkningens innebörd av grundlag fastställas med ledning av lagmoti-ven, s.k. strikt tolkning, eller skall domstolspraxis få påverka tolkningens re-sultat genom en s.k. pragmatisk tolkning, där det rör sig om fall av föränd-ringar i den materiella författningen, men inte i den formella författningen?

LK: MB / – meningen bör omformuleras, den är ytterst svårbegriplig

[T1/2/227]

Följande mening kan knappast sägas motsvara idealet ”klar och enkel” och det är förvånande att den inte får en kraftigare kommentar än ”lite krång-ligt”:

Om acceptgivaren anser accepten stämma överens med anbudet samt an-budsgivaren måste inse att acceptgivaren anser detta måste anan-budsgivaren, om anbudsgivaren inte vill att avtal ska komma till stånd, enligt 6 § 2st re-klamera accepten. [T2/51]

En mening längre fram i samma text får kommentaren grammatik. Den otympliga meningsbyggnaden påpekas inte: ”Om anbudsgivaren måst ha insett acceptgivarens goda tro är anbudsgivaren för att undgå avtal tvungen att meddela acceptgivaren att anbudsgivaren inte är intresserad av avtal.”

I texten finns fler problematiska meningar. Det komplexa sakinnehållet ställer till problem för studenten:

Resultatet av att anbudsgivaren handlar i ond tro genom att troligen medvetet utnyttja villfarelse hos acceptgivaren är ett avsteg från viljeprincipen då avta-let i helhet eller till del inte kommer att motsvara anbudsgivarens vilja. LK:

krånglig formulering [hela meningen markerad med streck i kanten, T2/51] I följande mening förefaller det vara studentens sätt att infoga frågor som leder till att meningsbyggnaden kommenteras:

Dessa områden ska jag nu analysera, och ge svar på följande två frågor; vad händer om vi lämnar ut respektive inte lämnar ut en handling EU har sekre-tessbelagt, och kan unionen ändra vår handlingsoffentlighet? LK: m.b. [T1/3/

214]

Samma budskap som ligger i kommentaren m.b. uttrycks mer direkt genom orden ”den meningen kan förbättras” [T1/2/14]: ”Exempelvis har den demo-kratiska aspekten diskuterats i samband med tjänstemännens ökade befogen-heter.”