I början av kapitlet berättar verksamheter om våldsutsattas ensamhet och isolering och de enskilda utsatta har berättat om hur betydelsefullt det är att få ett nytt nätverk. Advokater,
181
skolkuratorer, skyddade boenden, socialsekreterare, poliser, projektarbetare och enskilda utsatta är också tydliga med att den enskilde som flyr från våld och förtryck i hederns namn betalar ett högt pris.
”Det vanligaste scenariot är att man går hem igen”, är en fras som upprepas igen och igen i intervjuerna. Skälen till att en person som lämnat går hem igen är många, men en viktig motkraft till längtan tillbaka till ett välkänt sammanhang som samtidigt är potentiellt våldsamt, är ett nytt, starkt och friskt nätverk. Att bygga nya nätverk är alltid viktigt, men det kan vara särskilt viktigt för den som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck på grund av hederskontextens kollektiva och slutna karaktär. I en våldssituation som handlar om våld i nära relationer eller mäns våld mot kvinnor är det vanligtvis en person som den utsatta ska lämna och skyddas ifrån. Det gör att det ”kan vara lättare att göra en planering framåt i framtiden för dig och du kanske kan ha kvar ditt sociala nätverk, ha kvar din släkt och kontakt med dem, om det inte är en väldigt stor hotbild”, berättar socialsekreterare i en fokusgruppintervju. I hedersrelaterade ärenden däremot kan det finnas ”en släkt och det finns ett stort våldskapital, de är bosatta över hela landet, hela världen” (FIP39). I sådana livssituationer är svårigheten att hitta en möjlig väg betydligt större eftersom det kan vara nödvändigt att bryta med och klippa av hela sitt sociala sammanhang. ”Så att du står mera ensam. Därför kan den typen av ärende vara mycket svårare än vanliga våldsärenden, både i en skyddsaspekt men också i framtidsaspekt” (FIP39):
När du är ensam då lever du mera med dina tankar också och då är det lättare att man går tillbaka i det gamla och det som är välkänt, det är bättre att vara kvar i det som är välkänt än det som är okänt och man kan känna rädsla för. Men kan hon känna den tilliten någon gång och hon är beredd att ta de stegen och lämna dem som utsätter henne för hoten, då finns det goda möjligheter, tänker jag. Men det behöver ta tid. (FIP39)
Den som lämnar en hederskontext lämnar ofta en stor del eller rentav hela sitt nätverk. Vissa, särskilt de som lever inom etniska statslösa minoritetsgrupper, kanske också lämnar möjligheten att tala sitt modersmål, sitt språk, med alla de erfarenheter, minnen, upplevelser och känslor man delat med nära och kära som talar samma språk. Att människor kan tvingas göra så radikala brott med sitt sammanhang beror på våldets och förtryckets släktsbaserade, kollektiva karaktär och dess självklara legitimitet inom hederskontexter. Ett uppbrott är inte bara en praktisk angelägenhet, utan påverkar alla delar av livet: ”Man får inte ens ha kvar tryggheten i sin religion, så uppbrottet blir ju existentiellt också. Man isoleras från alla håll” (FIP51). ”Man blir ju väldigt ensam”, resonerar en polis, man kan bli
rätt ensam i sin känsla av utsatthet, så att då välja ensamhet istället för den här stora gemenskapen, det är ju ett jättekliv, att lämna allt det där och ställa sig utanför och inte ha någon annanstans, inga vänner, inte finnas i ett sammanhang. (FIP51)
Liksom i solskenshistorien om den unga kvinnan ovan är det lättare för kvinnor som har egna barn att skapa ett nytt liv än för dem som inte har det, berättar flera av de professionella och även flera av de enskilda utsatta som har egna barn. Barnen blir dels en drivkraft till att bryta upp utifrån en önskan om att barnen inte ska uppleva det man själv har upplevt eller leva det liv man själv har levt och är dels en naturlig kontaktyta gentemot andra, till exempel förskole- och skolkompisar och deras familjer och liknande.
182
De som inte har så lätt för att hitta nya nätverk och sammanhang kan behöva hjälp, exempelvis genom bistånd från socialtjänsten i form av en kontaktperson som kan bidra till att skapa ett socialt sammanhang och ge personligt stöd:
När du inte har behov av stöd dygnet runt, kan kontaktpersoner vara bra, eller om det är unga personer kan kontaktfamiljer som har bra värderingar stötta och liksom vara en kärleksfull bas man kan komma till och äta söndagsmiddag hos. Att ha system där det finns personer efteråt, där det finns insatser som man kan beviljas efter att man är beviljad det dygnet runt. (FIP40)
Det finns verksamheter som pläderar för att arbeta med hjälp av kvalificerade kontaktpersoner med mer eller mindre framgångsrikt resultat:
Vi hade ju anställt kvalificerade kontaktpersoner specifikt som hade intresse av de här frågorna, men sedan så tittade de ju på de respektive kvinnornas intresseområden och drog dem mot det. Hindren handlar om pengar. Vi lyfte det när vi hade politikerna här nu under november. De säger att de ska ta det vidare. Det var detsamma med polisen och boenden och sådana saker. Det är valår nästa år. (FIP39)
De kände att hade jag inte fått det här så hade jag inte levt idag. Och där fanns det kontaktpersoner som var kopplade till deras språk, så att var det en kvinna från Latinamerika så fick hon prata med en spansktalande kvinna, var det en person ifrån Iran så fick hon en kontaktperson från Iran, var hon från ett arabisktalande land så fick hon en arabisktalande. De kontaktpersonerna var tjejer, de kunde visa på att jag har gjort samma resa som du har gjort och jag har kommit ut på den här vägen. Det är ett jobb som måste göras men du kommer att komma ut. (FIP39)
En välfungerande relation med en kontaktperson som tillsatts av socialtjänsten är en insats som flera av de utsatta nämner som betydelsefull. Kontaktpersonen har haft en viktig roll i ett akut skede, men också varit ett oumbärligt stöd i de aktiviteter som varit nödvändiga för att skapa ett stabilt liv. Akuta situationer uppstår naturligtvis, dels när ett uppbrott ur ursprungsfamiljen planeras, men dels kan de även uppstå när ett familjehem eller boende inte fungerat tillfredsställande.
Min kontaktperson och jag hade regelbundna samtal och sedan nu så hade det här kommit och varit jätteorolig och sa det till henne att ”Jag vill bara flytta därifrån så snabbt som möjligt” och det var en akut situation och hon tänkte: ”Vi får fundera litegrann” och då sa hon: ”Ja, men min syster har ju en plats hemma så vi får flytta dig dit tillfälligt och så får vi hitta en riktig familj”. (IP31)
En av intervjupersonerna som har personlig erfarenhet av utsatthet fick kontakt med en kontaktperson när hon var tolv år gammal. Till en början träffades de en gång i veckan. ”Hon var liksom den närmaste personen till mig. Och då berättade jag allt och hon hjälpte mig med skolan och alltihop” (IP32). Nu är kontakten glesare, men de har fortfarande kontakt. Deltagaren refererar till kontaktpersonen som en betydelsefull person som följt med henne genom åren och idag är en viktig del av hennes nätverk. Hon har också haft en annan kontaktperson som inte var till någon större hjälp
Kontaktpersoner är kort och gott ett betydelsefullt stöd för våldsutsatta i alla åldrar och situationer både när det gäller socialt, emotionellt och praktiskt stöd.