Hbtq-personers särskilda sårbarhet för våld i nära relationer, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck, har på senare år börjat uppmärksammas. Studier som gjorts internationellt och i Sverige visar att homosexuella, bisexuella, transpersoner och queera utsätts för våld i högre grad än övriga befolkningen82. 2009 genomfördes en större svensk enkätundersökning som visar att 19 procent av unga hbtq-personer utsatts för fysiskt våld av en närstående vuxen i
81
hemmet. Resultatet anses vara en indikation på unga hbtq-personers större utsatthet för hedersrelaterat våld och förtryck83.
Intervjumaterialet visar på en rad omständigheter som förstärker hbtq-personers sårbarhet för hedersrelaterat våld och förtryck. En av de mest påtagliga är den starka hbtq-fobi som hederskontexten kännetecknas av. Flera personer som berättar om egna erfarenheter betonar att framförallt homosexualitet, men egentligen alla brott mot normer kring kön, sexuell läggning och sexualitet, är oerhört tabubelagda. En deltagare berättar om de normer hon växte upp med:
Homosexualitet är det absolut äckligaste som finns enligt hederskulturen. Det får ju inte existera. När jag var barn pussades jag med en kompis för att öva. Min mamma fick reda på det. Hon kunde inte se på mig på ungefär en månad, så äcklig var jag. Och så äcklig var min kompis och vi var jättevidriga. Vi fick aldrig lämnas i ett rum ensamma för då kanske vi skulle ligga med varandra, du vet, det var helt absurt, vi ville ju bara öva, vi hade sett det på TV. Det var väldigt så, äckligt och skamfyllt. Jag känner fortfarande skam när jag tänker på att kyssa en tjej. Det är helt sjukt att det fortfarande sitter kvar. (IP10)
Det starka tabut, och medvetenheten om vilka konsekvenser normbrott kan få, gör att många hbtq-personer lever med rädsla och ständigt förhöjd stressnivå inför tanken på att bli avslöjade. Några intervjupersoner delar med sig av berättelser om att i det närmaste utplåna sig själva för att väcka så lite uppmärksamhet som möjligt. En av dem berättar att han under uppväxten mest höll sig på sitt rum och aldrig talade utan att bli tilltalad, eftersom han var rädd för att hans utseende, röstläge och sätt att röra sig skulle avslöja hans homosexualitet (IP8)). En annan informant berättar att han utvecklat olika strategier, bland annat nätshopping, som respons på pressen det innebär att hålla sin homosexualitet hemlig:
Jag minns i gymnasiet, ibland ville jag bara gråta, helt plötsligt bara. Sen tänkte jag: ”Vad fan, du sitter ju i skolan, nej. Tänk om du börjar gråta nu, folk kommer att undra varför. Det är bättre att du samlar dig, för din egen skull, så ingen ska märka något, bara gå vidare på nåt sätt”. Jag handlade som fan på internet, hittade alltid på nya saker, fin tröja, fint skåp, bara köp, köp, köp, för att det ska lugna ner mig. Men det är fördelar och nackdelar, mest nackdelar. För det är bara för stunden, efter det återkommer man till samma punkt, samma problem, samma sak. (IP15)
En relaterad, återkommande aspekt, som såväl individuella intervjupersoner som aktörer vittnar om, är olika grader av internalisering av den skam som förknippas med hbtq-personer inom hederskontexter. Flera intervjupersoner berättar att de på något plan känner att de har agerat egoistiskt och förstört sina familjers liv – och att det våld och förtryck de utsatts för därmed är deras eget fel. Aktörerna erfar att självskadebeteende, ätstörningar, missbruk och beroende, allvarlig psykisk ohälsa och suicidförsök är vanligt förekommande inom målgruppen.
Outing
De aktörer som möter målgruppen ser att sårbarheten ytterligare förstärks i och med den psykiska våldshandlingen ”outing”, som innebär att någon avslöjar, eller hotar med att avslöja, den utsattas könsidentitet, sexuella läggning, sexualitet eller HIV/AIDS-status84. Aktörerna – i synnerhet de som möter ungdomar – berättar om rädsla för att information om normbrott ska
83 Ungdomsstyrelsen 2010.
82
spridas via telefon, bilder eller annat material i sociala media. Många hbtq-personer som lever i hederskontexter försöker därför ligga lågt och minimera antalet sociala kontakter. Att ha en telefon, ett mailkonto eller liknande kan vara riskabelt. Det gör att hbtq-personer i många fall är än mer isolerade än andra som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck, vilket i sin tur förvärrar våldets konsekvenser, ökar risken för traumatisering och försvårar uppbrott. En aktör berättar om temporära kontakter som blir en slags livlina, utan att för den sakens skull leda till att personen bygger upp ett socialt nätverk:
Smartphone är en livlina, där laddar man ner sociala appar för hbtq-människor. Men man har ju inte en profil som man kan skapa seriösa relationer med, utan man skapar en profil, snackar med någon, och sen raderar man den. Och då försvinner ju också all kontakt. Du lyckas aldrig etablera ett nätverk. Det är när det blir för mycket, man orkar inte vara själv, man måste ha någon form av kontakt. Då skapar man en tillfällig profil, snackar med någon i 20 minuter på bussresan hem och sen så raderar man. (FIP34)
Risker och förtjänster med sociala media och mobiltelefoner diskuteras mer ingående i kapitlet
Våldets omfattning och arenor.
En grupp som kan drabbas mycket hårt av outing är asylsökande hbtq-personer som befinner sig i asylboende tillsammans med landsmän. En aktör berättar att landsmännen kan se som sin uppgift att bestraffa den som blivit outad för att inte dra skam över den etniska eller kulturella gemenskapen. Bestraffningen sker ofta i hederns namn och kan bestå av psykiskt, fysiskt och sexuellt våld (FIP5). På flera håll i världens används så kallade ”corrective rapes” – korrigerande våldtäkter – för att genom ritualiserade och ofta kollektivt genomförda sexuella övergrepp ”bota” homosexualitet och brott mot könsnormer. Flera intervjupersoner berättar om rädsla för att utsättas för korrigerande våldtäkter.
En intervjuperson, som deltar i studien både i sin roll som samordnare för en stödorganisation och utifrån egna erfarenheter av hedersrelaterat våld och förtryck, berättar att homosexuella män ofta utsätts för våld och sexuella övergrepp i asylboenden:
De flesta upplever det är väldigt hemskt att bo i flyktingförläggning. Man kommer från samma kulturer med inställningen att homosexualitet är äckligt. Många blir tvingade till sex av sina landsmän eller andra nyanlända som tycker att om man är homosexuell, så ska man ställa upp och bli påsatt eller ge oralsex. Många går efter dem och vill att de ska göra en tjänst, för annars kan de göra livet surt för personerna. De kan sprida ut rykten som gör att de blir misshandlade om de inte går med på det. (IP6)
Han tillägger att organisationen han arbetar inom träffar många hbtq-personer som blir utkastade hemifrån eller exkluderas från andra sociala gemenskaper när deras normbrott uppdagas. Dessa personer kan då tvingas sälja sex för att överleva samt utnyttjas sexuellt av personer som erbjuder dem bostad (IP6). En annan stödförening erfar att hbtq-identiteten kan öka risken för sexuella övergrepp begångna av anhöriga, i fall då enstaka personer känner till normbrottet och använder vetskapen för att tilltvinga sig sexuella tjänster – mot löfte om att inte outa personen inför resten av familjen (FIP47).