174
Under de senaste åren har resurser omfördelats och socialtjänstens ansvar för städernas sociala utgifter utökats. Detta märker bland annat kvinnojourerna som tidigare själva ansvarade för de medel som verksamheten behövde för att kunna ge skydd och stöd till våldsutsatta, vilket gjorde deras beroende av socialtjänstens bedömningar mindre. Numera är exempelvis alla kvinnojourer beroende av att socialtjänsten beviljar boendet till klienten. I ekonomiska termer, anser deltagarna, innebär detta ett system där de våldsutsatta blir varor på en marknad där socialtjänst, jourer och skyddade boenden intar roller av försäljare och kunder (FIP27). I sådana system berövas den enskilde sin röst och sin talan.
Så tänker jag. En person som utsätts för brott på gatan, de har rättigheterna. Hon kan kräva sina rättigheter för hon är ett brottsoffer för trafiken. Men våldsutsatta kvinnor som också är offer för brott, de kan inte bestämma själva. (FIP27)
Dessa aktörer anser att de våldsutsatta blir objekt i en handel mellan offentliga institutioner. I detta ryms en motsägelsefullhet:
För egentligen, likaväl som de här flickorna inte ska betraktas som objekt i sina familjer så ska ju inte vi betrakta dem som objekt som man bara skyfflar igenom ett system så ska de vara en klar produkt efter ett halvår, annars så. (FIP49)
Personalen på ett skyddat boende berättar att de föreslagit att samhället inför en kvinnofridspeng som innebär att den som är utsatt för kvinnofridsbrott själv får bestämma vilka insatser hen behöver. Samhällets intention om att undsätta dem som utsätts för våld och förtryck i sitt eget hem och i sin familj är i grunden ett sätt att hindra att människor använder varandra som objekt för sina egna behov så att de hindras från att vara subjekt eller självständiga aktörer i sin egen rätt. Aktörerna frågar sig om inte den sociala sektorns funktionssätt också behandlar de våldsutsatta som objekt snarare än som självständiga subjekt, som de viktigaste aktörerna i sitt eget liv.
Ur ett socialtjänstperspektiv är den främsta anledningen till att fördelningen av ansvar mellan socialtjänst och skyddade boenden, att Socialstyrelsen i sina föreskrifter och allmänna råd113 föreskriver att skyddat boende ska föregås av utredning och biståndsbeslut av rättssäkerhetsskäl. Exempelvis ska den sökande kunna överklaga om det stöd denna ansökt om inte beviljats. Socialtjänsten har därmed även skyldighet att följa upp alla biståndsbeslut. Följden av detta blir då att jourerna blir mer beroende av socialtjänsten än de varit tidigare så länge som de är beroende av allmänna medel för de placeringar de tar emot. Kvinnojourer kan i princip ta emot våldsutsatta utan bistånd, vilket då skulle kräva andra finansiärer. Situationen är således en följd av medvetna politiska beslut. Om detta är bra eller dåligt har de olika deltagarna olika erfarenheter av och åsikter om – som regel negativa – vilket måste kopplas samman med socialtjänstens bristande resurser, vilka nämnts ovan, och den ekonomiska styrningen av socialtjänsten genom New Public management (NPM).
”Nya, oseriösa verksamheter startas varje dag”
Några aktörer inom civilsamhälle och socialtjänst lyfter fram vad de uppfattar som en kraftig nyetablering av skyddade boenden och andra verksamheter, vilka de uppfattar som oseriösa.
175
De anser att många av dessa varken har kunskap eller förmåga att tillfredsställande utföra det arbete de åtar sig:
Det finns många idag som jobbar med hedersrelaterat våld och förtryck som utger sig för att göra det och som är billiga alternativ för socialtjänsten, men som kanske inte riktigt vet vad de håller på med och det är farligt. Nya, oseriösa verksamheter startas varje dag, tio företag startas, som ska jobba med hedersrelaterat våld och när de varit placerade hos dem och den unge är helt krossad igen, tillbaka till oss. (FIP19)
Tyvärr är det också många företag som har startat det här, både gentemot barn och vuxna. Vem har koll på dem? Vem har koll på kvaliteten på arbetet? Ingen. Jag tror att även socialtjänsten får ta sitt ansvar faktiskt. Sedan så undrar man ju, det är ju vinstbaserade verksamheter, jag menar, här har vi ju ideologi och värderingar och sådant där, det finns ju en annan grund på ideella verksamheter medan, ja, företag är ju företag. (FIP43) Det kan hända att olika organisationer och olika föreningar kanske använder heder för att de måste överleva, för att gå in med insatserna. Problematiken har blivit, tycker jag själv personligen, att det har blivit en affär av det. Man glömmer själva målgruppen, man kommer in med så mycket projekt, men vad är syftet med alla dessa projekt? Vad händer med den här tjejen eller den här killens verklighet, vardag? Det blir mest politiska ideologier som styr, ja jag har också mina egna åsikter om vissa religioner eller vissa kulturer men den kan jag utöva någon annanstans, målgruppen har lika mycket rätt som alla andra brottsoffer att få stöd oavsett vart de vänder sig. (FIP36)
I konflikten om tolkningsföreträde mellan skyddade boenden och socialtjänst kan den nya marknaden av privata boenden, som andra aktörer inte alltid betraktar som seriösa aktörer, bli ett lättsammare alternativ för socialtjänsten att samarbeta med utan att verksamheterna är granskade eller utvärderade. I den lösa kopplingen mellan offentliga och privata initiativ kan den enskilde personen fara illa:
Det har helt enkelt blivit en marknad. Marknadens intressen går före kvinnornas rättigheter, barnens rättigheter. Många fattar inte. Det gäller också asylboendena. Alltså det finns många andra som också bara är intresserade av pengarna och de skiter totalt i de utsatta. Jag träffar också fantastiska människor, men i grunden går skattemedel i andras fickor på andras bekostnad. Överallt finns det här, överallt finns nätverk, det här är en sektor som använder folk som objekt, som inte bedriver något förändringsarbete. (FIP56)
En bred skara av professionella deltagare, både inom civilsamhällets organisationer och socialtjänsten, är oberoende av varandra eniga om att den privata marknaden inom det hedersrelaterade våldets område inte alltid är gynnsam för dem som är i behov av skydd. Dessa aktörer vädjar till politiken om att säkra att kvalitet går före kvantitet i upphandlingen av vårdplatser.