Möjligheten att dela information, bilder och filmer med en knapptryckning kan, enligt flera aktörer, få katastrofala följder för ungdomar som lever under strikta hedersnormer. Via internet kan rykten spridas snabbt. ”Allting händer ju nu och här, alltså Snapchat är ju så. Händer någonting så är det liksom, hundra vet det direkt”, säger en aktör (FIP12). Spridningen är dessutom global och obegränsad, vilket medför att släktingar i familjens före detta hemland kan få del av informationen. ”Alla vet exakt vad som händer med döttrarna här och med sönerna här, därför att det finns internet”, förtydligar en aktör. ”Så det kan sitta någon på andra sidan jordklotet som kontrollerar alltså allt” (FIP14).
En kvinna som emigrerat från det land där hennes två äldsta barn fortfarande befinner sig, berättar om ett upprört samtal från den nästan vuxne sonen som ringer för att försöka förmå henne att ta bort sitt Facebookkonto. ”Jag säger ’varför?’. Han säger ’Nej mamma, du är kvinna, du kan inte ha Facebook, inte bra för flickor’” (IP17).
En av socialtjänstens verksamheter påpekar att unga kvinnor kan utsättas för risker när de försöker leva ett fritt liv genom internet, därför att deras blotta närvaro i en så sexualiserad miljö som många internetforum är kan bidra till att de uppfattas som normbrytare, oavsett hur de framställer sig själva eller vilken information som faktiskt förmedlas:
Internet och sociala medier blir ett hot mot normen om kyskhet, för kvinnan har sexualiserats oerhört! Jag menar det finns ju tjejer som lever med hedersnormer nu som vill liksom visa magen. Det behöver inte ens vara att man har en relation, man kan få liksom konsekvenser för att man ens lägger upp en bild på sig själv där man visar ansiktet. (FIP31)
Med andra ord behöver det inte röra sig om särskilt laddat innehåll för att internetnärvaro ska bli problematisk. Det kan räcka med en bild där en tjej och en kille sitter bredvid varandra och pratar, att det uppfattas som att en person poserar för mycket på ett foto eller att en kille gillar eller kommenterar en tjejs bild.
Flera aktörer inom fritidssektorn erfar att bilder, filmer och text som i förlängningen leder till repressalier mot unga har spridits av misstag eller obetänksamhet; familjerna har inte själva sökt informationen, utan den har kommit dem till del via bekanta som fått den genom olika sociala media-kanaler. Sådant som kanske skulle uppfattas som harmlöst i sitt sammanhang kan få en ny, graverande betydelse just i och med att det visas upp för familjen av någon utomstående. En av aktörerna beskriver hur bilder på unga kvinnor som klätt upp sig, sminkat
96
sig, dansar eller poserar sprids och kommenteras på ett sätt som insinuerar normbrott eller tolkas som normbrytande av mottagare i familjen:
När någon har lagt ut något klipp när de dansar och att det är folk som kommenterar. Det är svårt att hålla ifrån sig när någon kommenterar. De dansar och så är det någon som lägger ut ett klipp på [Snapchat] och så är det någon som ser och kommenterar. Då är det inte är bara så här ”Du ska skita i att jag dansar!” och så tänker man inte mer på det. Det är mer än så, det är bekymmersamt. Det kan vara kompisar som tar en bild och skickar vidare, inte av illvilja. Ibland bara för att man är glad och vill visa och så är det någon som tar det på fel sätt. (FIP9)
Personal på en fritidsgård berättar hur liknande mekanismer ledde till en händelsekedja som påverkade många unga människor under det som i media kom att kallas ”Instagramupploppet”. Upprinnelsen var ett anonymt Instagram-konto dit vem som helst kunde skicka bilder och texter som sedan publicerades. Materialet bestod mestadels av lättklädda bilder på unga kvinnor som beskrevs som slampor, vilket i några fall fick allvarliga konsekvenser och skapade stor rädsla hos personer som levde med hedersnormer. En fritidsledare berättar:
Man kunde chatta och vara anonym och så skickade man bilder på folk och historier om dem. Det var framförallt tjejer men det var även killar. Det var ju väldigt lättillgängligt. Säg att du har varit på solsemester, så tog du en badbild från Facebook och så skrev du extremt utförliga texter om vad den här personen hade gjort i vilken bil och i vilka hål och med vilka personer och så där. (FIP25)
I kölvattnet efter händelserna blev aktören kontaktad av ungdomar som befarade att det publicerade materialet skulle leda till repressalier. ”Det var en tjej som kom med sina två bröder och bara ’Vi måste få bort det här, ni måste hjälpa oss med detta för om detta kommer vidare upp till vår pappa då vet vi inte vad som händer’” (FIP25). Vidare berättar aktören om hur det hela skapade, och alltjämt skapar, stor rädsla för att förekomma på bild; i synnerhet hos ungdomar som lever med vetskapen om att också relativt neutrala bilder kan komma att beskrivas och publiceras i sammanhang som misstänkliggör dem i omgivningens ögon.
En medelålders kvinna med bakgrund i Irak berättar om ett klipp hon sett på Facebook i samband med att hon uttrycker bekymmer för om utvecklingen av strikta, konservativa normer bland unga:
Man har lagt ut en bild på en man som har tagit tag i en kvinnas, jag vet inte, hennes axel eller så och hon har en kort klänning på sig. Då, jag vet inte, om det är en film man har tagit, och det är yngre generationer som gjort ett inlägg på Facebook, ett kurdiskt forum. Då har den skrivit: ”Är det ok att en bror slår sin syster p.g.a. sådan klädsel”. Då har alla skrivit: ”Ja”, även tjejer och någon har t.o.m. skrivit: ”Ja, döda henne” och så där. Och det här är ett kurdiskt forum och det är nu. Och då tänker jag, men tänker man inte ens, det finns ju inte ens tillåtelse, utrymme att en kvinna har sådana kläder på sig, det sker ju inte. Så liksom att man rättfärdigar det. Jag kan tänka att det har blivit värre de här senaste åren på grund av radikalismen, tyvärr. Den islamiska radikalismen. Det är en sanning som vi inte kan undgå faktiskt. (IP26)
Kvinnan anser att händelsen är en av många händelser på nätet som ger legitimitet åt ryktesspridning bland unga.
Förutom risken för ryktesspridning, förekommer också rena hot- och utpressningssituationer kopplade till bilder på internet.
97
Vissa tjejer har fotat andra tjejer som de vet har pojkvän. Och då använder de det för att hota liksom, ’vi ska skicka det här till din familj’. Och jag tror att det handlar ganska mycket om att någon vågar göra någonting som de inte själva vågar, och sedan ska de straffa andra liksom. (FIP6)
Detta, påtalar en av de enskilda utsatta, kan också ske i parrelationer (IP13). Om den ena parten vill avsluta relationen så kan det hända att den andra hotar med att på olika sätt avslöja förhållandet, vilket ju är särskilt effektivt i ett hederssammanhang. Aktörer på ett skyddat boende och stödjande socialtjänst berättar om privata konversationer, bilder som hamnar på avvägar och om falska konton som skapas på sociala medier i andras namn där det delas graverande information. Aktörerna nämner att detta beteende innebär en risk även för den som står bakom hotet, eftersom det kan leda till hämndaktioner från den utsattas släktingar.