Energiförsörjningslösningen i Hammarby Sjöstad får kritik av uppdragsgivarna
Det första förslaget till energiförsörjning för OS-byn, som utarbetats av Stockholm Energi och som presenterades för politikerna, byggde på att utnyttja redan befintliga och lokala infrastruktursystem (intervju Birka Energi Cederholm 2002-03-04). Förslaget baserades på att Hammarby Sjöstadsverket skulle förse området med, enligt Stockholm Energi, miljövänlig fjärrvärme producerad utan fossila bränslen (intervju Birka Teknik & Miljö Avatare 2000-10-27).
Stockholm Vattens förslag till vatten- och avloppslösning i stadsdelen skulle på liknande sätt komma att utnyttja kapaciteten i bolagets befintliga anläggningar (intervju Stockholm Vatten Björlenius 2004-03-29). Utbyggnadsområdet Hammarby Sjöstad låg
precis bredvid det stora avloppsreningsverket Henriksdalsverket (beläget i Henriksdalsberget norr om stadsdelen) och det värmeproducerande Hammarbyverket (beläget precis väster om området i Hammarbyhamnen). Berndt Björlenius från Stockholm Vatten, som kom att arbeta med deras förslag på vatten- och avloppslösning, berättar:
Huvudriktningen var att vi har så bra tekniska system i Stockholm så att vi satsar på reningsverket i Henriksdal. På motsvarande sätt, så hade dåvarande Stockholm Energi sagt ”vi har så fint värmepumpverk i Hammarbyhamnen som heter Hammarbyverket och det ska vi satsa på här för att producera fjärrvärme och i viss mån fjärrkyla och i övrigt får man stötta upp det här södra fjärrvärmenätet med värme från Högdalsverket”, där man vid den här tidpunkten hade överskott på värme (intervju Stockholm Vatten Björlenius 2004-03-29).
Det var inte bara stadens kommunala bolag som ansåg att de befintliga infrastrukturlösningarna höll hög standard. Per-Axel Bergman, dåvarande projektledare för Projekt Hammarby Sjöstad, fastslog i en artikel i tidningen V-byggaren att: ”Internationellt sett har Stockholm idag en mycket hög klass på sina infrastruktur- lösningar” (Bergman 1996). Stadsbyggnadsarkitekt Jan Inghe-Hagström påpekar att Stockholm sedan länge arbetat med storskalig infrastruktur och antagligen är en av de städer i världen som kommit längst inom området (intervju Projekt Hammarby Sjöstad Inghe-Hagström 2003-03-05).
Energibolagets tolkning var att målet att förse Hammarby Sjöstad med förnybar energi hade högsta prioritet. Att utveckla nya tekniska system för uppvisningssyfte eller för att skapa en ny position på energimarknaden, var således inte centralt i detta första förslag eftersom man redan hade sina välrenommerade och storskaliga lösningar. Tjänstemän på både Stockholm Energi och Stockholm Vatten framhäver att borgarråden inte var särskilt nöjda med att de befintliga infrastruktursystemen skulle utnyttjas (intervju Birka Energi Cederholm 2002-03-04; intervju Birka Energi Ohlsson 2002-02-22; intervju Stockholm Vatten Björlenius 2004-03-29). Berndt Björlenius på Stockholm Vatten berättar att:
Borgarråden tyckte inte om det här att man föreslog den vanliga reningen, eller de vanliga systemen, det här skulle bli något extraordinärt, det blev bakläxa helt enkelt (intervju Stockholm Vatten Björlenius 2004-03-29).
En av tjänstemännen på dåvarande Stockholm Energi påpekar att:
Stockholms stad var inte nöjda med att vi sa att vi redan hade allting, de kom tillbaka till oss, och skaka på oss, ja för annars så sätter vi in en extern konsult (intervju Birka Energi Cederholm 2002-03-04).
En av tjänstemännen som då arbetade på Stockholm Energi kopplar ihop politikernas reaktion med Stockholms OS-ansökan:
…/man vägrade godta det, och man upplyste då om att ja det här var inte vad de tänkt sig, och om Stockholm Energi ville vara med i fortsättningen/…/fick man nog räkna med att lägga ner lite större ansträngningar/…/det hade direkt koppling med OS-staden…/av den olympiska kommittén där spelade miljöfrågorna en otroligt tung roll, så det var staden på det klara med/….(intervju Birka Energi Ohlsson 2002-02-22).
Enligt politikerna måste den planerade OS-byn innehålla en innovativ miljölösning för att imponera på IOK och då räckte det inte att utnyttja stadens befintliga infrastruktur- system, hur god kvalitet dessa system än hade. Både Stockholm Vatten och Stockholm Energi gör efteråt gällande att bolagen fick höra att om de inte kom in med bättre lösningar skulle uppdraget ges till andra aktörer och inte till stadens egna bolag (intervju Birka Energi Cederholm 2002-03-04; intervju Stockholm Vatten Björlenius 2004-03- 29).1
En tjänsteman på miljöförvaltningen framhåller att på informell nivå, där bland annat miljöförvaltningen, stadsledningskontoret och några politiker deltog, diskuterades strategier för hur arbetet för att bygga en kretsloppsanpassad stadsdel skulle drivas (telefonintervju Miljöförvaltningen/LIP-kansliet Lundberg 2005-06-28). En av de strategier som diskuterades var möjligheten att göra en upphandling av infrastrukturen i Hammarby Sjöstad, vilket skulle innebära att det energibolag som engagerades inte behövde vara det kommunala bolaget (telefonintervju Miljöförvaltningen/LIP-kansliet Lundberg 2005-06-28). Han ger följande motiv för varför dessa idéer diskuterades:
…/det var efter programmet var taget, vi tyckte inte att det var självklart att de här ganska ”sega” kommunala bolagen, de var inte så visionära i sina första ”approacher”, så vi ville utmana dem, det ska inte vara självklart att det är de kommunala bolagen som får uppdraget att genomföra detta och förde en diskussion utifrån att helt enkelt göra en upphandling, på hela Hammarby Sjöstad när det gällde kommunal infrastruktur, en outsourcing helt enkelt/…/framförallt när det gällde energi och avfallsfrågor, det fördes diskussioner, med tentakler in i den politiska diskussionen (telefonintervju Miljöförvaltningen/LIP-kansliet Lundberg 2005-06-28).
När det gäller energitillförseln hade Stockholms stad förhört sig om Sydkrafts intresse av att delta. Skälet till att fråga Sydkraft var, framhåller Lundberg, att Sydkraft ur marknadsföringssynpunkt tyckte det var viktigt att profilera miljöfrågor (telefonintervju Miljöförvaltningen/LIP-kansliet Lundberg 2005-06-28). I detta skede började alltså både politiker och tjänstemän på förvaltningen att reflektera över det faktum att det gick att byta ut de egna bolagen mot andra bolag som kunde stå som genomförande part av infrastrukturen. På politisk nivå togs aldrig något beslut om att göra en upphandling. Men budskapet att kommunala bolag riskerade att bli utbytta hade dock nått fram vilket intygas av såväl Stockholm Vatten och Stockholm Energi (intervju Birka Energi Ohlsson 2002-02-22; intervju Stockholm Vatten Björlenius 2004-03-29). Detta tillsammans med kritiken mot det första förslaget till energilösning framtvingade ny aktivitet i de båda kommunala bolagen.
Diskussioner om energilösningen till Bomässan
I Malmö stads ansökan om att få arrangera bomässan marknadsfördes Ön som en plats där det fanns möjligheter till att pröva alternativa energikällor. I ansökan framfördes exempelvis att det blåsiga kustläget gjorde det möjligt att använda energikällor som vindkraft och värmepumpar som utnyttjade havsvatten (Bo2000 Limhamn Malmö 1996:12). Malmö stad var förstås angelägen om att utveckla lösningar som kunde realiseras på mässan, på det sätt som kommunen utlovat i sin ansökan. Däri nämns alltså konkreta förslag på olika energikällor.
1 När det gällde VA-lösningen nämndes att ett kanadensiskt företag hade lagt propåer på att ta hand om den
Flera tjänstemän på Sydkraft påpekar att företaget, som huvudsponsor, tidigt var med i de diskussioner om områdets energiförsörjning som fördes med mässledningen och stadsbyggnadskontoret (intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10-22; intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29). I Stockholm var politikerna, som drev OS-kampanjen, inte imponerande av det första förslaget till energilösning som presenterades. Även i Malmö hade olika aktörer olika uppfattningar om utformningen av energitillförseln till den nya stadsdelen. I den illustrationsplan som togs fram för Ön nämndes att den tekniska infrastrukturen till stadsdelen skulle bygga på lokala lösningar (Dalman 2005b:16). Dalman på stadsbyggnadskontoret påpekar att de första lösningarna som presenterades av Sydkraft inte var så intressanta som den slutgiltiga lösningen. Tjänstemannen påpekar att lösningen inte heller byggde på att hela energianvändningen utgjordes av förnybar energi (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13):
För Sydkrafts första koncept var ju inte alls så där vasst, jag kommer ihåg att jag blev jättebesviken när de kom med sina första idéer/.../ett förslag som inte alls var så spännande från början. Det utvecklades och blev bättre hela tiden. Det kanske var då när de skulle stänga Barsebäck, att de satsade mer på det här i sin koncern, att det blev viktigare (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13).
En av de tjänstemän på Sydkraft som kom att arbeta med framtagandet av energilösningen framhåller att det initiala arbetet på Ön präglades av att det inte fanns något samlat grepp om vad Sydkraft skulle göra (intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10- 22). En annan tjänsteman som senare kom att bli projektledare för Sydkrafts satsningar menar att det initialt fördes diskussioner i Sydkraft om vad mässan gick ut på och vilka mål som fanns med denna satsning (intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29). Troligtvis handlade det då om att hitta en plattform och roll för Sydkraft på bomässan, förutom att hitta koncept och lösningar som företaget kunde ta betalt för. Exempelvis framhåller flera tjänstemän på Sydkraft att en av idéerna som tidigt diskuterades var att satsa på intelligenta hemlösningar till hushållskunderna som köpte el (intervju Sydkraft Wigren 2005-05-30; intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29):
I starten 1996, var det väldigt inne på att paketera tjänsten med el med en massa mertjänster och kringtjänster/…/det visade sig ganska snabbt att det inte gick att ta betalt/…(intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29).
Det fanns en tid i samband med avregleringen där man trodde att det där med att sälja energi skulle bli en öppen konkurrensfråga/…/då trodde man att om man kunde tillföra mervärden till energileveransen skulle kunden bli så glad att den skulle betala extra. Det var en kapital missuppfattning/…/i den här yran kom Bo01, den passade in i mervärdesprocessen (intervju Sydkraft Wigren 2005-05-30).
Malmö kommun kunde inte ge ”bakläxa” till energibolaget på samma sätt som Stockholms kommun kunde göra med Stockholm Energi i Hammarby Sjöstad. Hos det privata Sydkraft måste man få gehör för sina idéer och förhandla, oavsett om kommunen var stor aktieägare och därigenom hade ett visst inflytande i bolaget. En idé som Malmö stad tidigt började diskutera i kontakterna med Sydkraft var Faktor 10 begreppet, påpekar Per-Arne Nilsson på miljöförvaltningen (telefonintervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-11-07). Enligt Nilsson var motivet till Sydkrafts ointresse för detta begrepp att de inte kunde se hur det kunde kopplas till deras verksamhet som försäljningsbolag av el (telefonintervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-11-07). Sydkraft framhåller som motiv till detta att de agerar på ett affärsmässigt
sätt. Exempelvis påpekar Fredenberg att ”vi säljer energi och ska leva på det” (telefonintervju Sydkraft Fredenberg 2001-10-29). Eva Dalman menar att för Sydkrafts del var det väsentliga att energin var förnybar: ”det var ju deras koncept och sen om folk gjorde av med mer energi det är ju inte kraftproducentens problem precis, tvärtom då får man sälja mer” (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13). Det framgick tydligt vid kommunens kontakter med Sydkraft att företaget är affärsdrivande. Satsningarna skulle röra lösningar som kunde motiveras marknadsmässigt.
Sydkraft hade även tankar på att hoppa av bomässan. Flera tjänstemän på Sydkraft påpekar exempelvis att när mässan flyttades från Ön till Västra Hamnen inleddes en intern diskussion om företagets fortsatta engagemang i mässan eftersom det rådde osäkerhet om den skulle bli av (intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10-22; intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29). Fredenberg blickar tillbaka:
I slutet av 1997, och i början av 1998, då var det en diskussion om vi skulle hoppa av eller inte hoppa av det var beroende på, det var ett väldigt dividerande i kommunen var bomässan skulle ligga, om det bli av överhuvudtaget/…/man gjorde nya förhandlingar, de tidigare villkoren för att vara med ifrågasattes/… (intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29).
Enligt Fredenberg skrevs ett nytt avtal mellan parterna (intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29).
I det inledande arbetet med planeringen av bomässan blev det tydligt att Sydkraft var en part som kommunen inte hade kontroll över och måste förhandla med. Sydkraft kunde välja att inte delta i projektet om det inte gagnade företagets intressen.