Styrning mot förnybar energi i Hammarby Sjöstad
10.4. Energilösningen i Västra Hamnen
Sydkraft var sponsor till bomässan och skulle också stå för utformningen av hela energisystemet. Den föreslagna energilösningen i Västra Hamnen med 100 procent förnybar, lokalt producerad energi förverkligades i de flesta delarna genom ett samarbete mellan Malmö stad, Sydkraft och Bo01-organisationen (intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29). Det fanns även i projekt KREPRO som drevs av VA-verket i Malmö där närsalter till jordbruket och energi skulle utvinnas ur avloppsslam från reningsverk (Malmö stad odat.:17). Projektet kom aldrig att realiseras (Malmö stad verksamhetsrapport 2004:12) och jag går här inte närmare in på att studera denna process.
Jag ska i detta avsnitt belysa hur parterna samverkade för att utöka de ekonomiska medlen så att merparten av de delar i den energilösning som presenterats av Sydkraft skulle kunna genomföras.1 Alla parter ville kunna presentera en intresseväckande
energilösning på Bo01 och de var beroende av varandras insatser för att lyckas. Processen där energilösningen skulle realiseras kan kännetecknas av konsensusstyrning i en strategisk allians som bestod av Sydkraft, Bo01 och Malmö stad. När någon part vid något tillfälle ville hoppa av var det betydelsefullt att övriga parter tryckte på för att övertyga denna part om behovet av att hålla ihop.
Sydkraft hade en viktig roll på bomässan (intervju Sydkraft Wigren 2005-05-30). Deras koncept och starka markering av en väl fungerande helhetslösning blev avgörande för att energisatsningen blev av (intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29). Per-Arne Nilsson på miljöförvaltningen framhåller att Sydkraft var beredda att satsa egna utvecklingspengar i projektet för att kunna bygga de olika produktionsanläggningarna (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-09-07). Dock krävde Sydkraft extra
1 I planerna fanns i ett samarbetsprojekt med fastighetsägaren av gamla Saabfabriken att sätta transparenta
solceller på en av husets fasadsidor. Projektet kom aldrig att realiseras (intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10- 22). Planerad takyta täckt av solfångare i stadsdelen blev inte heller lika stor som planerat (intervju Sydkraft Lindroth 2005-05-31). Detta skriver jag om senare i texten.
ekonomiska resurser för att realisera energikonceptet som helhet, något som framförs av såväl miljöchefen för Bo01-organisationen och Nilsson på miljöförvaltningen (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-09-07; intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). Enligt Nilsson på miljöförvaltningen diskuterades den ekonomiska frågan internt inom Sydkraft (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2004-06-17):
…/då var det samtidigt svajigt huruvida Sydkraft, de som hade hittat på konceptet, de hade en rätt så hård intern diskussion kring finansiering/… (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2004-06-17).
Aktörer inom såväl Malmö stad som Bo01-organisationen betonar att de försökte stödja Sydkraft när företaget började tvivla på de ekonomiska möjligheterna att bygga alla delar av den föreslagna energilösningen (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-09- 07; intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). För kommunen handlade det om att få med Sydkraft för att söka såväl EU-medel som LIP-bidrag. Nilsson framhåller:
…./då jobbade vi mycket med EU-ansökan som vi fick pengar för, men också att vi skulle få medel från det lokala investeringsprogrammet (intervju Miljö- förvaltningen Nilsson 2004-06-17).
Enligt Nilsson sökte Malmö stad först medel från det lokala investeringsprogrammet för marksanering i Västra Hamnen eftersom det var det enda konkreta som man visste skulle göras i det tidiga skedet av processen. Annars var läget länge mycket osäkert om vilka byggherrar som skulle bygga (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2004-06-17). Under 1998 beviljades Malmö 49 miljoner kronor till marksanering (Malmö stad odat.:11; intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2004-06-17). I en andra ansökan om LIP- bidrag till Bo01 erhölls inga medel, och eftersom Sydkraft ställde krav på ekonomiska resurser för såväl utvecklingskostnader som realisering av projektet försökte Malmö stad omfördela en del av de redan erhållna medlen. Under 1998 fick Malmö stad regeringens tillstånd att omfördela 10 miljoner, från ett projekt1 som Malmö beviljats
medel för som inte kom att genomföras, till stöd för Sydkrafts genomförandet av projektet ”100 procent lokalt förnybar energi” till Bo01 (Malmö stad odat.:11). Nilsson säger i efterhand att detta skedde i en förhandling med miljödepartementet och uppgörelsen påverkade Sydkrafts inställning:
Då fanns det 10 miljoner i det projektet, då hade vi förhandling med miljödepartementet/…/om att vi nu lyckats göra sånt här projekt där vi förser ett helt bostadsområde med 100 procent lokalt förnybar energi kan kommunen inte få använda de pengarna istället för det, vilket de gick med på så småningom genom ett särskilt beslut/…/så det blev räddningen för 100 procent lokalt förnybar projektet genom det blev det lättare för aktörerna att motivera att man skulle gå in i det här (intervju miljöförvaltningen Nilsson 2004-06-17).
Initiativ togs också till att lämna in en ansökan till EU:s femte ramprogram (intervju miljöförvaltningen Nilsson 2001-09-07; intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29), och enligt Edelstam kontaktades Sydkraft för att de skulle delta i utarbetandet av ansökan. EU ställde flera krav, bland annat på samverkan mellan näringsliv och offentliga myndigheter, påpekar Nilsson (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-09-07). Detta krav uppfylldes genom att privatägda Sydkraft var en part i ansökan och Malmö stad
1 Pengarna omfördelades från ett LIP-projekt för ekologisk dagvattenhantering på Stadionområdet som inte
som offentlig aktör en annan. Ansökan till EU innehöll även samarbetspartners från fyra andra europeiska städer nämligen Dublin, Tallin, Barcelona och Köpenhamn (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29).
Miljöchefen Edelstam vittnar om att det var tungt att göra EU-ansökningen, då många olika moment ingick, allt från att lobba i EU och lära sig hur en ansökan skulle skrivas enligt EU:s regler, till att hitta partners att gå ihop med (intervju Bo01 Edelstam 2002- 01-29). Flera faktorer bidrog till att man lyckades göra en ansökan som till slut fick medel. Både miljöchefen i Bo01-organisationen och Sydkrafts projektledare påpekar att kommunens kompetens i EU-frågor, via EU-samordnaren, utgjorde en viktig vägledning för hur ansökan skulle utformas (intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29; intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29).
Edelstam påpekar att det inom Bo01-organisationen även fanns en jurist med kunskap om EU:s regelverk, som också hjälpte till med ansökan. Vidare var det viktigt med ett starkt nätverk så att inte några partners drog sig ur. Både Malmö stad och Bo01- organisationen vittnar om att Sydkraft bara några dagar innan ansökan skulle skickas till EU gav besked om att de inte längre önskade medverka i ansökan (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-09-07; intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). Sydkraft meddelade att de inte prioriterade en ansökan eftersom de inte trodde det skulle ge något resultat, hävdar miljöchefen Edelstam (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). När Sydkraft lämnat detta besked kontaktades både finansborgarrådet Ilmar Reepalu och Köpenhamns borgmästare för att de skulle försöka påverka Sydkraft att inte hoppa av ansökan (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29).
…/två dar innan vi skulle skicka in ansökan ringde Sydkrafts ansvariga och sa att, vi pallar nog inte, vi skiter i det här, vi tror inte att det ger någonting/…/vi andra blev ju lite arga då, så att vi fick, ja bland annat in Ilmar Reepalu och Köpenhamns borgmästare att ringa till Sydkraft (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29).
Edelstam berättar att en kort tid efter denna kontakt var Sydkraft med på ansökan igen (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). Ilmar Reepalu påpekar att han inte minns händelsen som så dramatisk och att det hela, enligt honom, löstes ”ganska snabbt och enkelt” (intervju kommunstyrelsen ordförande Reepalu 2004-06-24). Det största problemet, enligt Reepalu, var inte ansökan, även om den hängde på ett hårstrå ett tag. Reepalu jämför nämnda händelse med utbyggnaden av European Village på bomässan där Boverket var en part. Bo01-organisationen ville ta hand om projektet och de medel som erhållits från regeringen, men det fick man inte för Boverket (intervju kommunstyrelsen ordförande Reepalu 2004-06-24). Reepalu menar alltså att det var svårare att påverka ett statligt verk än Sydkraft. Reepalu kunde utöva inflytande på Sydkraft dels för satt han satt i Sydkrafts styrelse, dels för att han var kommunstyrelsens ordförande. Dessutom satt han i bomässans styrelse. I juni 1999 skickades EU-ansökan in (intervju Sydkraft Lövehed 2001-11-14) och Lövehed berättar att: ”…då fick vi jättehöga poäng” (intervju Sydkraft Lövehed 2001-11-14). Enligt Lövehed kom besked i början av hösten 1999 att projektet skulle erhålla pengar mot vissa krav:
…/då fick man klartecken september-oktober att den här ansökan är så bra och gör ni uteslutningar i det här och skriver om/…/gör ni det så kommer det här att beviljas/…(intervju Sydkraft Lövehed 2001-11-14).
Resultatet av bedömningen av alla ansökningar gav, förutom EU-medel, Bo01 en första plats i EU:s tävling Campaign for Take-Off (First Community Awards for Renewable Energy IP/00/1209 2000). Projektet rankades högst av 800 ansökningar, påpekar Edelstam (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29).
Vi fick priset för Campaign for Take-Off, som är ett energipris som EU- kommissionen har instiftat/…/EU har en kampanj för att öka andelen förnybar energi i Europa, man vill fördubbla andelen förnybar energi till år 2010, idag är det 6 procent och till år 2010 ska andelen energi som nyttjas vara 12 procent (intervju Sydkraft Lövehed 2001-11-14).
Ett skäl till att projektet uppmärksammades inom EU var lösningens utformning, enligt Richard Bengtsson (intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10-22), som innebar en koppling mellan den lokala produktionen på Bo01 och det befintliga nätet och därigenom den storskaliga infrastrukturen:
…/vi fick stort renommé i EU-sammanhang för att vi hade hittat sättet att förena det småskaliga med det storskaliga, vi hade hittat ett sätt att förena förnybart med det storskaliga och låta det dra nytta av varandra genom att det används mot stadens nät, och det kan man inte göra om man ska göra individuell lösning på varenda kåk/...(intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10-22).
Efter beskedet att projektet även erhållit EU-medel kunde man börja realisera hela projektet, framhåller Lövehed (intervju Sydkraft Lövehed 2001-11-14):
Det är lite av en ny innovation, att alla solfångare är direktkopplade till fjärrvärmesystemet, så att de producerar värme inte bara till husen utan till systemet. Den värmen går ju inte direkt in i huset utan kan förbrukas av hela området. Sen har vi även en distributionsledning/…/in i hela Malmös fjärrvärmenät/…/så vi behöver ingen ackumulatortank, utan hela fjärrvärmenätet är en ackumulatortank (intervju Sydkraft Lövehed 2001-11-14).