Lokalklimat och vindar påverkar energianvändningen, inte minst för uppvärmning. I kvalitetsprogrammet för Västra Hamnen finns två energirelaterade plankrav som anknyter till det förhållandet: ”planmönster som främjar lä” och ”stor andel sydvända hus” (Stjernhav 2002:17). Energikraven påverkade inte planens utformning. I ett examensarbete konstateras till exempel att området inte har stor andel sydvända hus och slutsatsen som dras är att kravet på sydvända hus rationaliserades bort. Däremot ligger flera hus i nord-sydlig riktning. Kraven på ett planmönster som främjar lä och stor andel sydvända hus står delvis i konflikt med varandra (Stjernhav 2002:17, 59).
En viktig intention på bomässan var att visa hur energi skulle kunna sparas (Förstudien 1996:17). Efter förhandlingen mellan de olika parterna lyckades de till slut enas om ett energimål på 105 kWh/kvm och år, vilket också skrevs in kvalitetsprogrammet. Eftersom byggherrarna å ena sidan och Bo01-organisationen och kommunen å andra sidan hade skilda uppfattningar kring detta mål kan man fråga sig hur Bo01- organisationen och Malmö stad agerade för att målet skulle uppfyllas. Det fanns uppenbara svårigheter att övervinna. För det första hade den plan som togs fram av Bo01-organisationen inte fokus på att utnyttja passiv solenergi. För det andra valdes varken byggherrarna, eller deras arkitekter, mot bakgrund av sin kompetens i ekologiskt eller energisnålt byggande, utan enligt andra kriterier. Det gällde till exempel att vara en skicklig arkitekt eller ha råd att köpa marken som såldes. Dessutom var det andra aktörer som skulle styra mot ett energisnålt byggande än de som hade tagit fram planen och sålt marken. Enligt byggherrarnas egna beräknade värden skulle energikravet på 105 kWh/kvm och år nås (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15).
Organisatoriska förutsättningar
I Västra Hamnen skulle Malmö stad och bomässans organisation samarbeta med varandra. Flera olika aktörer vittnar om att detta samarbete inte alltid var helt friktions- fritt (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29; intervju kommunstyrelsens ordförande
Reepalu 2004-06-24; intervju Bo01 Roberts 2001-12-11). Det tycks ha funnits en viss konkurrens inom kommunen som bottnade i att en organisation utifrån skulle leda ett stadsbyggnadsprojekt som vanligtvis kommunen stod som helt ansvarig för. Kanske det var oklart vilka frågor som olika aktörer skulle ansvara för. Ilmar Reepalu höll i ett skede ett möte för anställda på kommunen för att förtydliga att bomässan även var en kommunal angelägenhet (intervju kommunstyrelsen ordförande Reepalu 2004-06-24). Flera av byggherrarna nämner att de var kritiska till Malmö stads ledning av projektet. Byggherrarna var kritiska emot att planeringsprocessen försenades på grund av kommunens bristande handlingskraft.
Västra Hamnen kan dock inte, lika tydligt som i Hammarby Sjöstad, olika styrstrategier urskiljas sedan planen antagits och byggherrar och arkitekter valts ut för att styra så att energimålen uppnåddes. Bo01-organisationen och miljöförvaltningen arbetade i detta skede gemensamt, vilket kan ha underlättats av att Västra Hamnen var betydligt mindre än de studerade etapperna i Hammarby Sjöstad. Dessutom samarbetade aktörerna Bo01 och Malmö stad vid framtagandet av kvalitetsprogrammet. Bo01-organisationen förstärkte dessutom kompetensen inom energiområdet med ytterligare en person efter det att första miljöchefen Mikael Edelstam slutade och hans tidigare assistent Hanna Roberts tog över rollen som miljöchef (intervju Bo01 Roberts 2001-12-11). Den nyanställde blev energisamordnare för projektet i Västra Hamnen.
Olika strategier för att påverka byggherrarna att bygga energisnålt
Att ta fram kvalitetsprogrammet i konsensus med byggherrarna och visa på goda exempel var en av de strategier Bo01-organisationen och Malmö stad använde sig av för att få byggherrarna att nå de mål som togs fram (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29; Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13; intervju Bo01 Roberts 2001-12-11). En annan strategi var att koppla kvalitetsprogrammet till markanvisningsavtalet och följa upp om de nåddes. Hård infrastruktur användes alltså och det skrevs också in i kvalitetsprogrammet att uppföljningar skulle göras. Det var kommunen som integrerade kvalitetsprogrammet i markanvisningsavtalet, men kvalitetsprogrammet var utarbetat gemensamt. En tredje strategi rörde hur LIP-medlen hanterades. Mikael Edelstam påpekar att en intention för bomässan, som hämtat inspiration från Hammarby Sjöstad, var att driva fram ny teknik, och satsa på uppvisnings- och demonstrationsprojekt (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). För att få byggherrarna att ansöka om LIP-bidrag hade Bo01-organisationen i uppdrag att samordna byggherrarnas insatser och åtgärder (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15).
Energisamordnaren försökte diskutera med byggherrarna för att få dem att göra miljöförbättrande åtgärder inom energiområdet och motivera dem att ansöka om LIP- medel (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15). En av miljöcheferna på Bo01- organisationen hade förväntat sig att LIP-medlen skulle stimulera byggherrarna att göra något utöver kraven i miljöprogrammet, men LIP-medlen blev istället ett incitament för att byggherrarna överhuvudtaget skulle försöka uppnå 105 kWh/kvm och år och alltså inget därutöver, menar miljöchef Roberts (intervju Bo01 Roberts 2001-12-11).
En diskussion ägde rum om byggherrarna verkligen hade rätt att söka LIP-medel om avsikten var begränsad till att uppnå målen kvalitetsprogrammet, eftersom programmet skulle utgöra en miniminivå för stadsdelen och LIP-pengarna enligt praxis skulle stimulera till miljösatsningar utöver det vanliga (intervju Bo01 Roberts 2001-12-11). En annan aspekt var att några av de mindre byggherrarna tyckte att det var krångligt att
söka LIP-medel och därför var det framförallt de större byggherrarna som kom att lämna in ansökan (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15). Den pressade tidplanen påverkade både utformningen av LIP-ansökningarna och antalet ansökningar (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15).
Hanna Roberts som efterträdde Mikael Edelstam som miljöchef, menar att energimålet på 105 kWh/kvm och år skulle utgöra lägsta standard för husen som byggdes i stadsdelen (intervju Bo01 Roberts 2001-12-11). Byggherrarna hade dock andra och konkurrerande mål – inte minst krav på komfort och rimliga kostnader. MKB betonar att byggherrarna ville ha ett högre tak för energimålet dels för att de skulle kunna förverkliga målet, dels för att kunna bygga bostäder med hög standard (intervju MKB Ullman-Hammer 2002-09-04).
Enligt Eva Dalman betonade byggherrarna komfortkravet starkt, d v s att energimålet inte fick innebära att komforten för de boende skulle bli sämre (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13). Detta eftersom minskad komfort skulle kunna innebära att eventuella köpare inte var intresserade av att köpa en lägenhet. Skanska motiverar: ”en av de viktigaste aspekterna är ju att det inte får gå ut över de boendes komfort alltför mycket, för då anses produkterna inte vara tillräckligt attraktiva på marknaden” (intervju Skanska Lindén 2002-10-24). Ullman-Hammer påpekar även att högre standard ofta ger en högre energiförbrukning (intervju MKB Ullman-Hammer 2002-09-04).
Den målgrupp som byggherrarna vände sig till förväntade sig att köpa ett bekvämt boende.1 Dessutom framhölls att det inte var ekonomiskt motiverat att nå ambitiösare
mål: …”så skulle man då gå ner till 70 KWh/kvm och år eller så sparar man inte många hundralappar om året per lägenhet i och med att det är så pass snålt redan som det är” (intervju Skanska Lindén 2002-10-24). Enligt Nilsson och Andersson har framförallt det estetiska prioriterats högt vid utformningen av husen, och därmed före energiaspekter (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15; intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-09- 07).
Svårigheten att få till att experimentbyggen på bomässan byggdes
På bomässan planerades för uppvisnings- och demonstrationsprojekt (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). Nilsson från miljöförvaltningen menar att när Ilmar Reepalu redovisade i visionen av Bo01 på ett möte med departementet sades att nollenergihus skulle byggas på bomässan (intervju Miljöförvaltningen Nilsson 2001-09-07). Enligt Edelstam var ett mål att bygga några riktigt vassa experimentbyggen på bomässan. ”Som en slags uppvisning att om man stoppar in all den vassaste tekniken i ett enda hus, hur ser det då ut att komma ned till 40 kWh/kvm och år”. Edelstam säger vidare: ”… /men det blev inget, det blev för mycket turbulens runt bomässan, för att vi skulle hittar partner som ville vara med i det här” (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29).
En tjänsteman på Sydkraft nämner att företaget i ett skede hade idéer om att bygga ett energisnålt ”Sydkrafthus”, ett kontorshus där olika experimentlösningar skulle testas för att se hur långt det gick att komma ner i energiförbrukning (intervju Sydkraft Bengtsson
1 Edelstam menar att dilemmat för lokaliseringen av både Hammarby Sjöstad och Västra Hamnen är att den
leder till ett exklusivt boende för rika och att denna grupp har mycket resurser och apparater hemma. Det gick inte, varken i Hammarby Sjöstad eller Västra Hamnen, att bygga enklare bostäder (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29).
2002-10-22). Bengtsson minns: ”…/på den tiden fram till nyligen så hade vi ett eget konsultbolag i koncernen, hos oss på Sydkraft, det är sålt nu, i konsultbolaget där fanns en rätt stor byggavdelning och de var ju intresserade av att liksom skapa ett lärande, hur ser det framtida boendet ut, hur det framtida huset ut/.../ försöka göra någonting som är riktigt spetsigt då, men det blev rätt så kvickt begravt (intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10-22). Dessa projekt rann ut i sanden. Två enfamiljshus byggdes dock med energieffektivitet som ledstjärna, men med traditionell teknik såsom klimatskärm, tjockare isolering och marknadens bästa fönster (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15). Enligt energisamordnare Andersson, stöddes bomässan av Energimyndigheten i detta projekt genom att ge medel för utvecklingskostnaderna för byggandet av dessa två hus (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15). De bägge husen skulle uppfylla Energimyndighetens krav på energieffektivitet och sunt inomhusklimat med syfte att sprida Energimyndighetens rekommendationer på bomässan: ”…genom att husen skulle ingå i en bomässa med förväntad stor publiktillströmning skulle goda möjligheter ges att till allmänheten sprida STEMs rekommendationer om energieffektivitet, miljövänligt och ekonomiskt småhusbyggande” (Bagge, Elmroth & Lindstrii 2004:14). Ett avtal slöts mellan Energimyndigheten och företagen Yxhult AB respektive LB-Hus AB (Bagge, Elmroth och Lindstrii 2004:14).
Svårigheten att genomföra teknikupphandling
Bo01-organisationen erbjöd byggherrarna att delta i gemensam teknikupphandling, enligt samma koncept som användes av LIP-kansliet i Stockholm (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15; intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29). Teknikupphandling realiserades aldrig i Västra Hamnen (intervju Bo01 Edelstam 2002-01-29) och en av anledningarna till detta var, enligt Bo01-organisationens energisamordnare Andersson, att det inte fanns några incitament för byggherrarna att engagera sig, framförallt eftersom tidsplanen var så snäv (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15). Vidare innebar planen, som förordade såväl mångfald som små byggvolymer, att det blev svårt att göra en gemensam upphandling. Exempelvis krävde den en stor mängd olika utformningar bara av fönstren (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15):
…/svårt att driva några gemensamma upphandlingar, t ex fönster, dels på grund av tidsaspekten men framförallt handlade det om att man vill ha unika hus, det är inga standardfönster direkt man använder sig av, det har nog varit svårt att få alla byggherrar att samlas (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15).
Den största byggvolymen som en byggherre stod för var ca 90 lägenheter, fördelade på tre olika projekt och dessa tre hus var dessutom ritade av olika arkitekter. Planens mångfaldstema utgjorde alltså ett hinder, på grund av små byggvolymer för varje byggherre. Detta kan jämföras med Hammarby Sjöstad där respektive byggherre byggde ca 200-250 lägenheter.
Val av teknik och IT-visionens realisering
I Västra Hamnen fanns ingen direkt styrning angående vilken teknik byggherrarna skulle välja för energibesparingsåtgärder i husen, förutom när det gällde IT-lösningar i husen. Energisamordnare Andersson konstaterade hösten 2001, efter det att mässan hade ägt rum, att valda lösningar var traditionella och att det fanns få exempel på energisparhus:
…/man har inte sagt hur man ska göra, det har varit ganska fritt för byggherrarna, framförallt ganska traditionella lösningar, man har valt bättre fönster och bättre klimatskal, sen är det vissa som har återvinning av ventilationsluft, återvinning av värme, jag tycker inte det finns några extrema energisparhus, ganska traditionellt (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15).
Ett av målen för kvalitetsprogrammet var att säkra en mycket hög kvalitet rörande teknik och tjänster för informationssamhället (Kvalitetsprogram 1999:5). Satsningen på intelligenta hem gjordes inte samlat, konstaterar Andersson (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15) och han framhåller att i de flesta husen är tekniken förberedd, men att den inte alltid fungerar i lägenheterna. Vilken tekniknivå som installerats varierar. I vissa hus har byggherrarna satsat extra. Där finns det också möjlighet till individuell mätning av vatten och energi (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15).
Sydkraft framhåller att de initialt hade planer på intelligenta hus och inledde ett samarbete med en av de privata byggherrarna och MKB. Samarbetsprojektet med MKB realiserades dock aldrig (intervju MKB Ullman-Hammer 2002-09-04; intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10-22). Bengtsson berättar:
Vi såg framför oss för att klara ut det här med beteende så skulle du ha ett sådant intelligent system i huset för att göra de boende uppmärksamma. Visionen var ju på något sätt att de boende såg framför sig det här på någon monitor eller i en TV eller så, hur ligger området till, hur ligger min lägenhet till och sen så skulle de kunna justera eller genom att uppmärksamma dem/…/Så energibolagets roll i det här intelligenta boendet var att skapa möjlighet för användargränssnitt så att man fick information om hur beteendet påverkar så man skulle kunna nå upp de här uppsatta målen, 105 kWh/kvm, så var tanken från början (intervju Sydkraft Bengtsson 2002-10-22)
Lennart Fredenberg menar att intresset var stort i början, men att det var svårt att ta betalt för det (intervju Sydkraft Fredenberg 2004-06-29). Intresset bland byggherrar och arkitekter varierade. En arkitekt och tillika byggherre säger i boken Bo01 staden att de valt enkel teknik med följande motiv:
Högteknologiska hus, energisparhus, är känsliga och blir lätt utslagna. Det räcker att ett kretskort pajar så fungerar ingenting längre, vårt hus är det enklast tänkbara (Dalman 2001:59).
Ett skäl till den arkitektoniska mångfalden i Västra Hamnen var att det inte bara var miljöfrågan som hade hög prioritet. En annan mycket viktig fråga var att mässledningen ville garantera högklassig arkitektur till mässan. Arkitekterna skulle godkännas av mässarkitekten, vilket gjorde att de arkitekter som kom att rita husen hade olika intresse av, kunskap om och inställning till miljö- och energifrågan. T ex var en arkitekt mycket intresserad av energifrågor, en annan arkitekt fokuserade mer på den kompakta staden och en tredje hade intresse av att bygga i trä (intervju Bo01 Andersson 2001-11-15).