Stadsbyggnadskontoret framhåller att Stockholms stads tradition när översiktliga mål ska konkretiseras i planskedet, är att ”…/kraftfullt styra denna process med planmonopol, markinnehav och egen planerings- och genomförandekompetens som grund” (Inghe-Hagström 2002:26). Det var stadsbyggnadskontoret som fick i uppdrag att ta fram planen för den nya planerade OS-byn.
En äldre plan fanns för området i ett förslag till fördjupad översiktsplan från 1991 (Inghe-Hagström 2002:18). Hösten 1995 lämnades parallella uppdrag till fem arkitektkontor att vidareutveckla stadens planer över området (Inghe-Hagström 2002:20). Att arkitektkontor bjöds in för att ge förslag på ny plan berodde på att stadsbyggnadskontoret hade ambitionen att konkurrensutsätta sitt eget arbete. De fem arkitektkontoren valdes ut med motiveringen att de i andra områden ritat stadsplaner med hög kvalité (Inghe-Hagström 2002:20; telefonintervju Projekt Hammarby Sjöstad Inghe-Hagström 2000-11-14). Den 22 februari 1996 redovisades dessa förslag i stads- byggnadsnämnden (Stadsbyggnadskontoret tjänsteutlåtande 1996) och två av de fem kontoren fick möjlighet att vidarebearbeta sina förslag. Nyréns Arkitektkontor fick uppdrag på Sickla Udde, medan Erséus, Frenning och Sjögren Arkitekter AB fick uppdrag på Sickla Kaj. De vinnande arkitektkontoren fick senare i uppdrag av enskilda byggherrar att rita husprojekt i stadsdelen.
Valet av dessa arkitektkontor kom att kritiseras på den politiska arenan, men kritiken vann inget gehör. I en skrivelse från mars 1996 framför miljöpartisterna Lovisa Morén och Krister Skånberg, krav på att en helt ny tävling med parallella uppdrag för bebyggelsen för området borde utlysas. Deras motiv var att ekologiska, miljömässiga och kretsloppsanpassade aspekter inte nämndes i den tidigare utlysta tävlingen (Ks 1996-10-09 § 19, Bilaga 18:7). Kritik framfördes även mot att det mest ekologiskt genomarbetade arkitektförslaget, ARKSAM, inte fick möjlighet att gå vidare med projektet. I ett tjänstutlåtande från stadsbyggnadskontoret, skrivet av Jan Inghe, från maj 1996 framfördes framförallt gestaltningsmässiga skäl till valet av arkitektkontor, eftersom de utvalda förslagen hade ”entydig stadsmässighet”, vilket kunde möjliggöra ett högt markutnyttjande med måttliga hushöjder (Stadsbyggnadskontoret tjänsteutlåtande 1996). Vidare framhölls att ARKSAM:s förslag visserligen redovisade intressanta ekologiska och kretsloppsanpassade tekniska systemlösningar, men att dessa liknade de lösningar som stadens förvaltningar och bolag föreslår. Dessa lösningar hade inte direkt koppling till just ARKSAM:s gestaltningsförslag utan var tillämpbara i samtliga förslag (Stadsbyggnadskontoret tjänsteutlåtande 1996). Borgarråden avstyrkte Skånbergs och Moréns förslag bland annat för att såväl kommunstyrelsen som olika nämnder redan beslutat att arbeta för Hammarby Sjöstad som en ekologisk spjutspets. Det socialdemokratiska borgarrådet Bertil Karlberg framförde dessutom att han själv ansåg att det var oekonomiskt och praktiskt ogenomförbart att utlysa en ny arkitekttävling. I kommunstyrelsen den 9 oktober 1996 beslutades att Moréns och Skånbergs skrivelse var besvarad i och med detta (Ks 1996-10-09 § 19).
Översiktsplanen bygger vidare på innerstadens stadsstruktur. Höga genom- förandekostnader, det centrala vattenläget och en stor efterfrågan motiverar ett lika högt markutnyttjande som i den centrala staden./…/I stadens centrum, dess blå öga; Hammarby Sjö. Kring dess stränder skapas parker, stråk och kajer av olika karaktär (Inghe-Hagström 2002:23).
Den plan som togs fram satte det sjönära läget i fokus snarare än möjligheterna att utnyttja passiv solvärme. Nyréns Arkitektkontor, som stod som huvudansvarig för utformning av planen på Sickla Udde, menar att behovet att ge bostäderna utsikt prioriterades högre än att utnyttja solens läge (intervju Nyréns Arkitektkontor Hovlin 2000-11-14). Hovlin menar att det dessutom fanns ett hinder för att utnyttja passiv solvärme – kravet på täthet i planen. Dessutom, menade han, är det mest ekologiska boendet just att bo i staden, även om detta motiv inte var det drivande i Hammarby Sjöstad (intervju Nyréns Arkitektkontor Hovlin 2000-11-14). Inghe-Hagström betonade att byggherrarna var mycket angelägna om att få en plan som gav sjöutsikt i så många lägenheter som möjlighet (telefonintervju Projekt Hammarby Sjöstad Inghe-Hagström 2000-11-14). Två av de privata byggföretag som byggde bostadsrätter i stadsdelen, JM och NCC, betonade via sina representanter att läget prioriteras högst av kunderna på marknaden (intervju JM Kellner 2000-11-25; intervju NCC Alvtegen 2000-11-13) och ett läge med sjöutsikt är extra attraktivt. I efterhand påpekas av Anders Lindén att det är såväl mycket kostsamt som komplicerat att bygga hus där man släpper in den ”goda” solinstrålningen men inte den ”onda” och utnyttjar stommen för att absorbera, lagra och avge värme (mejlkontakt Fortum Teknik & Miljö Lindén 2006-01-11). Inomhustemperaturen kan variera i sådana hus, enligt Lindén, vilket kräver acceptans från de boende.
Efter det att planen för området tagits fram inleddes arbetet med detaljplaner. Inghe- Hagström påpekade att stadens roll är att säkerhetsställa utformningen av helheten men att byggherrarna gavs stor möjlighet att påverka detaljplanens utformning (Inghe- Hagström 2002:27). Att detaljplanerna togs fram i en gemensam process intygas av såväl arkitekter och byggherrar. Arkitekt Johan Nyrén påpekar exempelvis i boken Hammarby Sjöstad BoStad02 att framtagandet av detaljplanen skett i nära samarbete med staden: ”…/Sjöstadens detaljplaner växer fram i nära samverkan mellan byggherrarna, deras arkitekter och staden” (Nyrén 2002:70). NCC ger samma bild och benämner processen som stimulerande (intervju NCC Alvtegen 2000-11-13). Stadsbyggnadskontoret använde sig även av ett kvalitetsprogram för gestaltning som komplement till detaljplanen. Detta arbetssätt användes och utvecklades till ett instrument för att skapa en lämplig avvägning mellan samordning och variation i arkitekturen (Inghe-Hagström 2002:38).
Handikappråden påpekade brister i detaljplanen vad gällde tillgänglighet och miljörörelsen stred för att ekarna på Sickla Park skulle bevaras (Inghe-Hagström 2002:30; Gustafsson 2001:23). Michael Arthursson påpekar i efterhand att OS- processen hade inflytande på planeringen i Hammarby Sjöstad både avseende bevarandet av ekar och anläggandet av en snabbspårväg, men även på de nya trafiklösningarna, efter Dennispaketets fall (mejlkontakt Centern Arthursson 2006-01- 03).