Det fanns flera starka motiv till att Malmö stad ansökte om att få arrangera bomässan för år 2000. Den skulle medföra att attraktiva bostäder byggdes i Malmö och bidra till att staden kunde skapa en ny identitet och lämna den gamla rollen som industri- och arbetarstad bakom sig, och istället utvecklas till en attraktiv kunskapsbaserad stad. I
1 Dokumentet är bland annat underskrivet av Ilmar Reepalu, kommunstyrelsens socialdemokratiske ordförande
regionen fanns det även flera andra stora projekt beslutade, nämligen Öresundsbron och Malmö högskola. Att bygga bostäder var en central politisk fråga.
Stoker och Mossberg använder begreppet ”symboliska regimer” som handlar om att försöka ändra en stads identitet. Fenomenet är inte ovanligt när industristäder står inför förändringar som baseras på nya förutsättningar, t ex behov av att göra det attraktivt för näringsliv och medel- och höginkomsttagare att etablera sig i staden (Stoker & Mossberger 1994). En sådan förändringsprocess kan tvinga aktörer, t ex kommunen, att bli mer reflekterande över hur man ska hantera en framtida kris. Just denna typ av reflekterande pågick i Malmö. Kommunstyrelsens ordförande Ilmar Reepalu ger i boken Bo01 Staden perspektivet:
Under första hälften av detta decennium förlorade Malmö cirka 25 000 arbets- tillfällen företrädelsevis inom industrin och vi tvingandes att inse att epoken som industristad gick mot sitt slut. Arbetet med att omvandla Malmö till kunskapsstad inleddes (Reepalu 2001:8).
Moderaten Liedholm instämmer med den bild Reepalu ger (telefonintervju vice ordförande kommunstyrelsen Liedholm 2005-07-14). Han menar att i den situation som Malmö stod inför, att förvandlas från tung industristad till något nytt som man inte hade riktigt klart för sig vad det var, krävde nya idéer:
I Malmö var det ett behov av att ställa om idén för hur Malmö skulle utvecklas i framtiden (telefonintervju vice ordförande kommunstyrelsen Liedholm 2005-07- 14).
Även beslutet att bygga Öresundsbron skapade nya förutsättningar. Syftet, enligt dåvarande stadsbyggnadsdirektör Mats Olsson, var att broförbindelsen mellan Danmark och Sverige skulle öka den regionala interaktionen och skapa ekonomisk tillväxt i regionen (Olsson 2001:16ff). Att bygga Öresundsbron kunde emellertid, vid sidan av att skapa möjligheter, också innebära ett hot menar Reepalu:
…/när den fasta förbindelsen över Öresund kom fick Malmö konkurrens från miljonstaden Köpenhamn som numera ligger på bekvämt pendlingsavstånd för de flesta sydsvenskar /…(Reepalu 2001:8).
Hög arbetslöshet när industrierna försvann från Malmö och konkurrens från Köpenhamnsregionen var två påtagliga hot mot stadens framtida utveckling i mitten av 1990-talet. Ett visionsarbete initierades därför i Malmö under mitten av 1990-talet (intervju kommunstyrelsens ordförande Reepalu 2004-06-24; telefonintervju vice ordförande kommunstyrelsen Liedholm 2005-07-14; intervju Stadsbyggnads- kontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13). Liedholm betonar att såväl tjänstemän som politiker deltog i visionsarbetet och de frågor som behandlades rörde bland annat kultur- och stadsbyggnadsfrågor i den framtida staden (telefonintervju vice ordförande kommunstyrelsen Liedholm 2005-07-14). Reepalu nämner att visionen tagits fram över partigränserna och att även näringslivet deltog (intervju kommunstyrelsens ordförande Reepalu 2004-06-24). I krisens spår var det viktigast att bygga upp en ny identitet för Malmö.
Reepalu skriver i boken Bo01-staden att det för Malmös del var viktigt att kunna hävda sig genom något annat än sin storlek1 och olika frågor ställdes: Vad är Malmös särart?
Vilka kvalitéer kan utvecklas och förstärkas? (Reepalu 2001: 8) Detta arbete kan ses som att Malmö stad aktivt började reflektera över stadens framtid och hur man skulle gå till väga för att ändra en negativ utveckling. Visionsarbetet mynnade ut i några strategiska projektidéer, bland annat lokaliseringen av högskolan centralt i staden och ansökan om att arrangera bomässan år 2000 (Olsson 2001:16ff; intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13). Som avgörande motiv för dessa satsningar framhåller stadsbyggnadsdirektör Mats Olsson följande:
En lokal kunskapsutveckling var nödvändig för att vitalisera näringslivet och en väl genomförd bomässa skulle framhäva Malmö som en intressant bostadsort i Öresundsregionen (Olsson 2001:16).
En mässa skulle dessutom kunna marknadsföra Malmö på ett positivt sätt och bidra till den önskade omvandlingen från industri- till kunskapsstad (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13). Visionsarbetet visade även att attraktiva bostäder saknades i centrala Malmö. Den strategiska frågan, att bygga attraktiva bostäder, ansågs därför som mycket viktigt i utvecklingen av det nya Malmö (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2001-11-13). Ett motiv till att göra denna stadsbyggnadsstrategiska satsning var, betonar Reepalu, att bostadsområdet kunde locka höginkomsttagare och att detta i sin tur skulle stärka Malmö som stad. Att man främst byggde för höginkomsttagare kom senare att kritiseras starkt. Reepalu skriver själv i Bo01-staden om motivet till detta:
…/den mest segregerade stad som finns är den där den tongivande delen av medelklassen väljer bort sin egen stad för att bo någon helt annanstans, t ex i ett Vellinge eller i ett Lomma (Reepalu 2001:15).
Det rådde politisk enighet om att bygga attraktiva bostäder för medelklassen i kommunen. Krisen som Malmö då befann sig i hade betydelse för enigheten mellan de stora partierna. Liedholm betonar att:
…/i många stora projekt har vi haft enighet om, exempelvis Malmö högskola, och citytunneln/…/i det stora väsentliga projekten har det varit enighet…vi var ju i ett behov av att ställa om Malmö (telefonintervju vice ordförande kommunstyrelsen Liedholm 2005-07-14).
Malmö kommun måste dock underordna sig kraven från föreningen Svensk Bostadsmässa. Hur ställde sig kommunen till att miljön skulle bli temat för bomässan? Eva Dalman på stadsbyggnadskontoret menar att kommunen under denna period visade stor öppenhet för nya idéer som t ex miljöanpassade stadsdelsprojekt (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2004-06-17):
Vi hade haft olika miljöprojekt i Malmö, bland annat också Toarps ekoby, som vi tyckte var jätteintressant och vi var stolta över. Det var inte nytt i Malmö med miljöprojekt, även om det var i en helt annan skala/...(intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2004-06-17).
Dalman minns att Malmö kommun framförallt var mycket nöjda över att ha fått arrangörskapet för bomässan (intervju Stadsbyggnadskontoret/Bo01 Dalman 2004-06- 17). Reepalu hävdar i efterhand att högt ställda miljökrav på samhällsbyggandet var en del av visionen för det nya Malmö:
När vi lämnar industristaden som har rykte om sig att ”här betyder miljön ingenting, här är det fult”/…/visionen för det nya Malmö skulle handla om mycket högt ställda krav på framtidens utformning, miljö, ren luft, rent vatten, energibesparingar/…(intervju kommunstyrelsens ordförande Reepalu 2004-06-24).
I sin ansökan om att få arrangera bomässan betonade kommunen att man redan tagit steg i riktning mot att omskapa Malmö till en långsiktigt hållbar och bärkraftig stad och flera exempel på stadsbyggnadsprojekt av experimentell karaktär presenterades. BO2000 skulle kunna stärka denna inriktning (Bo2000 Limhamn Malmö 1996:3). Malmö stad framhöll även i sin ansökan att de hade en öppen inställning till nya systemlösningar: ”Vi är villiga att pröva nya lösningar för allt från VA- och ventilation till energihushållning/...” (Bo2000 Limhamn Malmö 1996:9). Den planerade lokaliseringen till Ön vid Limhamn gav också goda förutsättningar för att prova alternativa energikällor vilket framfördes i ansökan:
Ön och Glasbruket ligger vid blåsig kust. Här finns chans att visa alternativa energikällor som eventuellt vindkraft och värmepumpar som utnyttjar varmt havsvatten (Bo2000 Limhamn Malmö 1996:12)
Reepalu hade tidigare arbetat i Borås kommun som biträdande stadsbyggnadschef och under 1980-talet koordinerat olika energirelaterade projekt i stadsbyggandet, bland annat tillsammans med Byggforskningsrådet (intervju kommunstyrelsens ordförande Reepalu 2004-06-24). Han betonar i efterhand att han var väldigt mån om byggnadsrelaterade frågor, hur energi kunde sparas och olika energilösningar kunde integreras i byggnaden rent arkitektoniskt:
När det gäller arkitekturen så var jag väldigt mån om att det här med energi, på samma sätt som konst, inte ska vara utanpåverk, utan ska integreras i byggnaden. Kan man bygga byggnader som fångar upp solvärmen i själva arkitekturen, kan det byggas in i väggmaterial, eller i fönstren, jämfört med solpanelsparker vid sidan om som man gjort tidigare? (intervju kommunstyrelsens ordförande Reepalu 2004- 06-24).
På det partipolitiska planet hade partierna skilda intressen i fråga om bomässans miljösatsning. Reepalu argumenterade i debatten för att mässan kunde bidra med kunskap om hur förorenad hamn- och industrimark kunde hanteras, kunskap som även skulle komma andra tillgodo, inte minst gamla industri- och hamnområden runt Östersjön som också stod inför omvandling (Kf 1997-01-30 § 7 yttranden:21). Mässarkitekten Tham säger att idén att bygga på tidigare industrimark tilltalade föreningen Svensk Bostadsmässa eftersom föreningen inte ville ta ny mark i anspråk (intervju Bo01 Tham 2003-10-20). Reepalu nämner i en intervju ett ytterligare motiv till att bygga på före detta industri- och hamnområden, nämligen att en ny svensk exportmarknad skulle kunna öppna sig:
Kan vi visa att det går bra att göra det här, då är det någonting som är bra för svensk export, då kan Sverige vara ledande på det här området…(intervju kommunstyrelsens ordf. Reepalu 2004-06-24).
Både centern och vänsterpartiet påpekade i kommunfullmäktige att de var mycket positiva till mässans tema om ett ekologiskt hållbart samhälle (Kf 1997-01-30 § 7 yttranden:21ff). Centern argumenterade genom Kay Wictorin för att denna fråga även skulle kunna prägla satsningar i övrig kommunal verksamhet för att skapa förutsättningar för ett ekologiskt uthålligt samhälle i Malmö. Wictorin föreslog följande:
Det sägs redan i materialet att själva mässområdet skall inriktas ekologiskt uthålligt (sic!) med tanke på teknisk försörjning, energihushållning och sådan saker. Skall det vara en trovärdig arrangörskommun tror jag att man måste koppla de närmaste årens arbete runtom i de kommunala verksamheterna till detta tema/… (Kf 1997- 01-30 § 7, yttranden:22)
Andra partier var om inte negativa till mässans miljötema så i alla fall inte lika entusiastiska. Liedholm betonar i en intervju var moderaternas främsta intresse låg:
Vi hade ju haft tankar om ett havsnära boende som det var frågan om här, sen det här med miljöaspekten och energi, det var väl inte så väldigt tung för vår del i argumentationen (telefonintervju vice ordförande kommunstyrelsen Liedholm 2005-07-14).
Oavsett hur partierna uppfattade mässans miljötema sågs mässan i sig som något som kunde bidra positivt till den omstruktureringsprocess som staden inlett. I den debatt som fördes i Malmö framfördes liknande motiv för att söka bomässan som framförts i Stockholm som skäl att söka OS 2004. Förutom möjligheten till att få igång stadens miljöarbete ordentligt argumenterades för att mässan även kunde bidra till sysselsättning (Kf 1997-01-30 § 7 yttranden). I debatten framfördes också kritiska synpunkter. Skånepartiet sa exempelvis nej till att Malmö skulle arrangera mässan med huvudmotivet att mässan skulle innebära en dyr marknadsföring för Malmö och att kostnaderna för projektet hade ökat i jämförelse med de första kalkylerna. Det framkom även kritik från flera håll mot att den ekonomiska kalkylen för projektet var luddig och svårtolkad och att det fanns risk för att projektet inte skulle kunna bli färdigt i tid med en så knapp tidsram.