Stockholms stad ställde inte några tvingande krav på vilka arkitekter som skulle rita husen. Inghe-Hagström framhåller i boken Hammarby Sjöstad BoStad02 att
1 I intervjun nämns även att dagvattensystemet och hur sophanteringen skulle lösas var frågor som
byggherrarna hade höga ambitioner beträffande valet av arkitekter och många av landets skickligaste arkitekter skulle delta (Inghe-Hagström 2002:27). Detta bekräftas även i samtal med Kellner i efterhand (telefonkontakt JM Kellner 2006-01-05).
I Västra Hamnen skulle Klas Tham godkänna byggherrarnas val av arkitekter (intervju Bo01 Tham 2003-10-20). Byggherrarna framhåller att kraven på arkitekter var höga och att det fanns en förslagslista på arkitekter. En byggherre minns:
Det skulle inte vara riktigt vem som helst, utan det skulle vara erkända och kunniga arkitekter. Det var till och med så att mässarkitekten hade gjort en lång lista över arkitekter som platsade i sammanhanget (intervju Skanska Kjellberg 2001-12-12).
Hansson påkar att man inför byggandet av stadsdelen till bomässan ville att den arkitektoniska eliten skulle engageras av byggherrarna (intervju JM Hansson 2001-12- 11). Vidare betonar han att de höga kraven på arkitekterna kom att tonas ned till att senare framförallt gälla de hus som byggdes i delar som var väl exponerade, exempelvis i de lägen där hus placerades i ytterkanten av den nya stadsdelen. Ingen av de intervjuade nämner att det fanns krav på att rita ekologiska hus.
8.3. Miljömål tas fram i dokument
För både Hammarby Sjöstad och Västra Hamnen dokumenterades miljömålen i ett särskilt miljöprogram där även strategierna för hur dessa mål skulle uppnås redovisades. Miljömålen för Hammarby Sjöstad finns i ett dokument som kallas för Miljöprogram (1996) och för Västra Hamnen finns miljömålen i ett så kallat Kvalitetsprogram (1999). Dessa program fick delvis olika innehåll, de togs fram på olika sätt och de har fått olika status.
Miljöprogrammet för Hammarby Sjöstad antogs i Stockholms kommunfullmäktige och utarbetades av tjänstemän på stadsbyggnadskontoret, gatu- och fastighetskontoret samt miljöförvaltningen (Miljöprogram 1996:2). Kvalitetsprogrammet var en gemensam överenskommelse mellan byggherrarna, Bo01-organisationen och Malmö stad (Kvalitetsprogram 1999:6). Kvalitetsprogrammet i Västra Hamnen inkluderar även andra än direkt miljörelevanta frågor och sammanfattar även överenskommen grundstandard för miljö, gestaltning, informationsteknik, teknisk försörjning samt social service (Larsson & Pettersson 2003:32).
Syftet med att utveckla miljöprogram är enligt forskarna Larsson och Pettersson bland annat att stödja genomförandet av ett hållbart byggprojekt. Miljöprogrammen användes för att skapa förutsättningar för att styra mot fastställd nivå av miljöanpassning i projekten (Larsson & Pettersson 2003:31).
Miljöprogrammen i de bägge stadsdelsprojekten innehåller mål och visioner som ska leda till att hållbarhet nås. En utgångspunkt för arbetet i Västra Hamnen var insikten om nödvändigheten av att bygga ”/…/ett ekologiskt hållbart informations- och välfärdssamhälle” (Kvalitetsprogram 1999:5) och ett av målen var ”/…/att området blir ett internationellt ledande exempel på miljöanpassning av tät stadsbebyggelse/…/” (Kvalitetsprogram 1999:5). Målet att bli ett internationellt exempel på miljöanpassat boende och byggande fanns också med i Hammarby Sjöstads miljöprogram: ”Hammarby Sjöstad skall bli en spjutspets i ekologiskt och miljöinriktat byggande och
boende/…/och hela tiden ligga i den internationella frontlinjen för en hållbar utveckling i en tät stadsmiljö” (Miljöprogram 1996:3).
Utöver dessa övergripande mål redovisas även mer operativa och konkreta mål. Faktorerna energi, material, avfall och vatten nämns i båda programmen (Larsson & Pettersson 2003:31). I en studie som jämfört fyra olika miljöprogram, varav miljöprogrammen i Hammarby Sjöstad och Västra Hamnen är två1, konstaterar
författarna att faktorn energi är av stor betydelse i alla fyra miljöprogrammen och berör framförallt förvaltningsfasen (Larsson & Pettersson 2003:35). Det finns, enligt Larsson och Pettersson tydliga likheter mellan miljöprogrammen i Hammarby Sjöstad och Bo01, men endast Bo01 innehåller krav som är resultat av överenskommelser mellan parterna. I miljöprogrammet för Hammarby Sjöstad, som enbart innehöll mål, poängterades att vissa mål skulle uppfyllas 2005 och andra 2015.
I Hammarby Sjöstads miljöprogram finns tre strategier för hur målen ska nås. Dessa är förändringar av livsstil, teknisk utveckling, bland annat via teknikupphandling, och medveten planering (Miljöprogram 1996:3). I kvalitetsprogrammet för Västra Hamnen nämns teknikupphandling som ett sätt att nå målen liksom fortsatt utbildning informationsspridning och folkbildning med syfte att öka kunskapen om hållbarhetsfrågor inte bara för de boende i Västra Hamnen, utan för hela Malmö (Kvalitetsprogram 1999:9). Teknisk utveckling och de boendes levnadssätt och medvetenhet i strävan att nå målen är alltså viktiga faktorer för att lyckas i bägge projekten.
Tidigare i min analys har det framgått att när miljöfrågan blev aktuell i de två projekten poängterades att frågor om energieffektivisering och om förnybar energitillförsel var så viktiga att de skrevs in i miljö- respektive kvalitetsprogrammen. Enligt båda dokumenten ska energitillförseln till områdena baseras på förnybar energi (Miljöprogram 1996:12; Kvalitetsprogram 1999:44). Enligt dokumenten ska också energibehovet i bostäderna vara begränsad. I Hammarby Sjöstad är målet att behovet av tillförd energi ska vara högst 60 kWh/kvm och år,2 medan målet för Västra Hamnen är
att fastigheternas energiförbrukning genomsnittligt inte får överstiga 105 kWh/kvm3
bruksarea (BRA) per år.
Miljöprogrammet för Hammarby Sjöstad kom på flera sätt att påverka det kvalitetsprogram som togs fram för Bo01 i Malmö några år senare. Det hade betydelse för hur programmet togs fram och vilken nivå energianvändningen begränsades till. Några av de valda strategierna för att nå målen kopierades från Hammarby Sjöstadsprojektet. I båda projekten orsakade målet om begränsad energianvändning i bostäderna omfattande diskussioner, och vitt skilda uppfattningar framkommer i den argumentation som förekom.
Hur kom det sig att energimålet hamnade på så olika nivåer och varför fick inte faktor 10-begreppet som introducerades på ett tidigt stadium i projekten genomslag? Faktor 10
1 De övriga projekten i studien var miljöprogrammen för projektet Kikaren i Karlstad, och projektet
Universeum i Göteborg.
2 Varav el högst 20 kWh/kvm. Totalt avser summan fastighets- och lägenhetsanknuten energiförbrukning
och inkluderar även energi från solceller/solfångare.
innebär att förbättra husen med en faktor 10 med syfte att minska resursförbrukningen till en tiondel.1
I följande avsnitt analyserar jag olikheter och likheter i programmen, främst med fokus på hur de togs fram och vilka som fick delta i planeringsprocesserna. Detta är intressant eftersom såväl tillvägagångssätt som vilka som deltog när programmen togs fram påverkade både projektets planeringsprocess och utfallet av den. I analysen koncentrerar jag mig på att belysa hur processen i respektive projekt förlöpte när målen om begränsad energianvändning skulle bestämmas.