Jag genomförde intervjuerna med professionella aktörer i Hammarby Sjöstad från och med hösten 2000 fram till våren 2005 och i Västra Hamnen, från hösten 2001 fram till sommaren 2005 (enstaka kontakter har även gjorts efter denna period). De intervjuade aktörerna är företrädare för olika organisationer som arbetat med respektive projekt, t ex byggherrar, arkitekter, kommunen, energibolag, konsulter och de som hanterat medel från det lokala investeringsbidraget, LIP-kansliet i Stockholm och miljöförvaltningen i Malmö. Jag har även per telefon och i informella samtal pratat med ytterligare personer, t ex uthyrningsavdelningar på byggföretagen, för att få information i olika frågor om projekten.
Hur man väljer den man ska intervjua och hur får man tag på dem
Ett första steg inför intervjun är att bestämma vem man ska intervjua? Först och främst måste det vara personer som har varit delaktiga i processen och arbetat med projektet. För att hitta personer som arbetat med projekten har jag bland annat sökt i projektredovisningar. I Hammarby Sjöstad ville jag intervjua de två byggföretag som skulle installera solceller i sina fastigheter, vilket gjorde urvalet enkelt. I några fall när jag haft kännedom om vilka företag som varit inblandat i projektet har jag via det enskilda företagets växel frågat efter den/de personer som arbetar med Hammarby Sjöstad respektive Västra Hamnen.
Ibland har jag varit tvungen att prata med flera personer på företaget innan jag nått den person som arbetar/arbetat med projektet. Vidare har jag i intervjuerna fångat upp namn som nämnts och jag har även frågat intervjupersonerna vilka andra aktörer de tycker haft betydelse för projektets utformning och vilka de skulle rekommendera mig att intervjua. Denna metod när man får namn på aktörer via andra aktörer kallas för snöbollsmetoden (Hjern & Lundmark 1979). En risk med den metoden är att forskaren bara fångar in ett nätverk, och att aktörerna endast hänvisar till sina ”kompisar”, d v s personer de känner till och jobbar tillsammans med. Detta har jag undvikit genom att via olika kontakter parallellt försöka finna nya aktörer i projekten.
Eftersom projekten är pågående processer, framförallt gäller detta Hammarby Sjöstad, är det inte säkert man får tag i alla de aktörer som har varit betydelsefulla för
utvecklingen. I Hammarby Sjöstad pågick projektet och det hade pågått under flera år innan jag började min studie. När jag valt ut dem jag ville intervjua fann jag i allmänhet personerna i den organisation eller företag de företrädde. I Västra Hamnen hade dock Bo01-mässan gått i konkurs när jag kom igång med min studie och bara min allra första intervju där ägde rum dessförinnan. Konkursen medförde att hela Bo01-organisationen upplöstes, vilket innebar att jag har varit tvungen att leta efter intervjupersonerna från denna organisation på deras nya arbetsplatser, t ex genom att fråga någon annan aktör om de visste var personen arbetade. Några av dem jag sökte var tillbaka på sin arbetsplats inom kommunen eftersom de tillhört de medarbetare som hade varit ”utlånade” från Malmö stad till Bo01-organisationen.
När jag började mina intervjuer var det mesta färdigbyggt vilket innebar att en del aktörer som jobbat åt byggherrarna hade fått andra uppgifter i samma organisation, medan andra hade bytt arbete. Även i Hammarby Sjöstad fanns personer som jag ville ha tag på men som slutat i projektet. Det är alltså många sökvägar man måste använda när man ska kontakta en viss aktör som jobbat i ett speciellt projekt. Intervjupersonerna är i den meningen helt oersättliga: det finns ingen person som kan intervjuas istället för dem som har egna erfarenheter av beslutsfattande i projektet.
Hur kontakta intervjupersonen och få access
När jag identifierat den jag vill intervjua har jag alltid tagit kontakt med intervjupersonen via telefon. I början lämnade jag meddelande på telefonsvararen om den som jag sökte inte svarade. Dock upptäckte jag att alla inte ringde tillbaka, trots att jag lämnade mitt telefonnummer. Det kunde bland annat bero på tidsbrist eller ointresse. I ett fall sa en aktör hos en byggherre att han inte ringde upp eftersom det inte var någon idé att intervjua honom för han skulle inte berätta något om solcellsprojektet. Detta hände under en period då det pågick en tävling om bästa nybyggnad ”Miljötävling 2000” och det hus jag ville veta mer om var ett av de tävlande bidragen (Stockholms stad 2000).
Jag har alltid efter första telefonkontakten pratat med intervjupersonen direkt. Några gånger har det hänt att jag nästan ”fastnat” hos sekreteraren när jag sökte intervjupersonen och istället blivit hänvisad till en annan person än den jag sökt. Då har jag uppfattat det som att organisationen vill sortera ut frågor som kan besvaras på annat sätt än genom direkt kontakt med personen jag söker. När jag väl har kommit i kontakt med aktören har jag berättat om mitt forskningsarbete och att jag intervjuar olika aktörer som deltar i projektet och frågat om jag får göra en intervju med vederbörande.
Det går inte ta för givet att det är möjligt att få en intervju till stånd ens när man får tag i intervjupersonen. Inledningsvis iakttog jag att det var lättare att få personer att ställa upp i Västra Hamnen än i Hammarby Sjöstad. Ett skäl till att det var lättare få till stånd intervjuer i Malmö var att Bo01-området var färdigställt när jag satte igång med intervjuerna. Projektet var i en förhållandevis lugn fas vilket gjorde att de som ännu arbetade i projektet eller avslutade det inte befann sig i en lika stressad situation som de som jag intervjuade i Hammarby Sjöstad. Ett annat skäl kan vara att aktörerna hade en större arbetsbelastning i Hammarby Sjöstad eftersom det är ett större projekt. De studerade etapperna i Hammarby Sjöstad utgör 2 300 lägenheter jämfört med 450 i Västra Hamnen. Dessutom har varje byggherre byggt betydligt större volymer i Hammarby Sjöstad, 200-250 lägenheter, jämfört med Västra Hamnen där den byggherre som byggde flest lägenheter projekterade för strax under 100 lägenheter.
Följande episod ger exempel på hög arbetsbelastning. Den ansvarige på Stockholms stadsbyggnadskontor sa inledningsvis nej till intervju med motiveringen ”skulle jag bli intervjuad av alla som ville intervjua mig skulle jag hålla på hela dagarna”. Jag fick däremot intervjua honom per telefon på två angivna tider.1 Även några tjänstemän på stadsbyggnadskontoret i Malmö stad verkade inte så motiverade att delta, den ena med motivet att han hade fått en ny arbetsroll, och den andra svarade varken på telefon eller på e-post. Ett tredje skäl till att inte få access kan helt enkelt handla om vilket intresse vederbörande har av att delta i undersökningen. En framträdande politiker som, enligt andra aktörer, drev Hammarby Sjöstadsprojektet bort från betoningen av miljöfrågorna till att istället lyfta fram stadsmässigheten har jag inte lyckats få intervjua.2 En viktig
fråga att ställa är hur detta har påverkat min studie? De två tjänstemän i Malmö stad som jag ej fått möjlighet att intervjua har uttalat sig om processen i olika böcker (jag återkommer till detta senare) och jag har därigenom fått en viss inblick i deras syn på processen.
Jag har för det mesta genomfört intervjuerna på intervjupersonens arbetsplats. I några fall har vi befunnit oss på en restaurang eller på ett café. Intervjuerna har varat mellan ca en timme upp till tre timmar. Intervjuerna är inspelade på band, men jag har också fört anteckningar vid själva intervjutillfället.
Efter ett tag märkte jag att det råder olika öppenhet i intervjuerna. Först tänkte jag att de inte berättade allt det visste för mig, och jag kände mig som en dålig intervjuare. Efter ett tag såg jag ett mönster: ju mer formellt ansvar aktören hade desto svårare var det att få deras utförliga bild av projektet. De formulerade sig som att de försvarade sina handlingar och projektet men framförallt sin organisation. Vissa intervjupersoner svarade inte riktigt på mina frågor, ibland genom att börja prata om andra saker. En av intervjupersonerna förstod att det var svårt att få vissa aktörer att svara på mina frågor och han tog sig verkligen tid och påpekade att han ville ge mig en så fullständig bild som möjligt, eftersom han visste att en del aktörer kanske inte vill ge mig den.
I vissa intervjuer har jag märkt att personer varit eller blivit ointresserade eller irriterade av vissa frågor. Två gånger har det hänt att det mitt under intervjun sett ut som om personen varit på väg att somna! Det var när jag skulle ställa följdfrågor om miljön i projektet som jag såg att personen i fråga plötsligt såg väldigt trött ut. Jag tänkte att nu kan jag inte fortsätta ställa frågor om detta ämne för då söver jag ned honom. Jag har funderat en del kring varför det blev så. Var det så tråkigt? Eller blir man trött efter ett tag? Ingen av dessa två personer verkade vara intresserade av projektets miljöfrågor. En aktör som med självklarhet i rösten ställde upp på intervju med motivet att forskning är viktigt, började gäspa när jag kom in på frågor om miljön. Min tolkning av detta var att han inte var särkilt intresserad av att bli intervjuad längre. På grund av att mina frågor inte var slut, så tänkte jag att jag måste pröva med något helt annat, vilket gjorde att jag började ställa en annan typ av frågor. Då slutade han att gäspa och fick något piggt och vaket i blicken igen. Trötthetsreaktionen har alltså uppstått när jag börjar ställa följdfrågor om miljöanpassningen.
1 Efter en intervju med en annan aktör några år senare framhöll denne vikten av att prata med omnämnde
aktör från stadsbyggnadskontoret och eftersom de kände varandra ringde han och frågade om jag fick träffa honom för en intervju, vilket jag till slut fick.
Efter intervjun
I de intervjuer som jag gjorde inledningsvis i studien Solel i bostadshus använde jag inte bandspelare utan endast minnesanteckningar. När jag fortsatte mitt avhandlingsarbete använde jag bandspelare vid intervjuerna. I början av mitt fältarbete skrev jag ned bandupptagningen, medan jag ännu hade en tydlig bild av intervjun i mitt huvud. En bit in i fältarbetet har jag fått hjälp med att skriva ut intervjuer. En del av tolkningen skedde under intervjun, så att följfrågor kan ställas. I en del fall har jag återkommit till intervjupersonen för uppföljning och komplettering av frågor.
Vid möten och samtal har jag gjort någon form av observation även om det inte varit regelrätta intervjuer, exempelvis situationer när jag oavsiktligt stött på en aktör. Vid en presentation där jag berättade om mitt resultat av Marias Brogrens och min undersökning i Hammarby Sjöstad deltog en aktör från ett av kretsloppsbolagen. Jag var ganska nervös och rädd att aktören, inför alla åhörarna skulle säga att de summeringar jag och Maria gjort inte alls stämde. Aktören inledde presentationen och berättade om projektet och i det han berättade kände jag igen mycket, vilket gjorde mig lite lugnare. Så var det min tur och jag satte igång och berättade och aktören gjorde kommentarer och fyllde i min berättelse. När hela föredraget var slut och åhörarna drog sig ur lokalen och jag samlade ihop mina overheadbilder sa aktören till mig något i stil med: ”… jag tycker att ni har fångat miljöanpassningen bra med hjälp av intervjuer”. Jag blev jätteglad. Jag tänkte senare på att han inte sa detta när de andra var närvarande. Jag tolkar det som att när han sa det, så klev han ur sin aktörsroll och utryckte vad han tyckte som enskild person. Aktören poängterade vidare att han tyckte det var otroligt att vi hade kunnat ”se” så mycket med hjälp av intervjuer. Detta bekräftar det jag tidigare hade noterat att aktörerna försvarar sin roll i projektet och helt enkelt inte kan stå i offentlighetens ljus och säga att det här kanske inte blev så bra som vi hade tänkt oss.
Intervjuer med boende
Jag har intervjuat 26 hushåll i de två stadsdelarna, 14 i Västra Hamnen och 12 i Hammarby Sjöstad, boende såväl i hyresrätt som i bostadsrätt. Jag har intervjuat dem innan de flyttat in eller precis efter det att de flyttat in.1 Dessutom har jag intervjuat 21 av dessa hushåll en gång till, ungefär ett halvt till ett och ett halvt år efter det att de flyttade in i sina nya bostäder. Bortfallet beror på att två hushåll hade flyttat igen, i dessa fall utomlands, ett hushåll flyttade aldrig in på grund av personliga skäl och två hushåll fick jag inte tag på, framförallt på grund av tidsbrist. De första intervjuerna med boende gjorde jag i december 2000 med hushåll som flyttade till Hammarby Sjöstad och de sista i september 2003 med boende som flyttat in i Västra Hamnen. Hälften av de intervjuade hushållen flyttade in i lägenheter med antingen solceller eller solfångare på taket. Se tablå 5.1.
Val av byggherrar och access till uppgifter om de boende
Om man vill intervjua boende innan de flyttat till ett bostadsområde måste man på något sätt nå dem i deras nuvarande bostad. För att få veta vilka som ska flytta in finns inget annat sätt än att ta kontakt med de byggherrar som bygger eller uppför husen, eftersom det endast är byggherrarna som har uppgifter på köpare respektive blivande innehavare av hyreskontrakt. I Hammarby Sjöstad var det bestämt vilka som skulle flytta in i lägenheterna mer än ett år innan inflyttning, alltså långt innan husen vara klara. De
första bostadsrätterna som såldes i Hammarby Sjöstad bokades långt innan de boende kunde flytta in.1 Av de byggherrar som finns i projekten valde jag ut två i respektive
stadsdel, en som bygger hyresrätter och en som bygger med bostadsrätter som upplåtelseform. Två av byggherrarna tillfrågades i samband med att jag intervjuade dem i egenskap av professionella aktörer i projekten. Båda dessa lovade med en gång att hjälpa mig med namn på boende. I de två andra fallen tog det lite mer tid i anspråk innan jag fick access. De måste först förankra frågan, om jag skulle få del i uppgifter som rörde deras hyresgäster eller köpare, inom respektive företag.
Val av bolag som bygger bostadsrätter respektive hyresrätter i Hammarby Sjöstad
På Sickla Udde och Sickla Kaj byggde sju av de tio byggherrarna bostadsrätter. I samband med inledande studien i Hammarby Sjöstad, där solceller var i fokus, intervjuades en representant från JM. Företaget var en av de tre byggherrar i stadsdelen som valt att installera mindre solcellsanläggningar på något eller några hus. Denna representant gav access till att intervjua blivande köpare av bostadsrätter. Han gav mig hänvisning till företagets försäljningsavdelning där listor på köpare och information erhölls.
Hammarby Sjöstad Västra Hamnen
Bostadsrätt Hyresrätt Bostadsrätt Hyresrätt Totalt antal Antal hushåll intervju 1 6 6 8 6 26 (varav hushåll i ”solcellshus”) (4) - - - (4) (varav hushåll i ”solfångarhus”) - (3) (3) (3) (9) Antal hushåll intervju 2 5 5 7 4 21 Summa antal intervjuer 11 11 15 10 47
Tabell 5.1. Antal intervjuade hushåll i Hammarby Sjöstad och Västra Hamnen relaterat till upplåtelseform. Parentes står kring de hushåll som flyttade till hus med solceller eller solfångare på taken. Här kunde jag själv göra ett urval för att hitta hushåll som skulle flytta in i hus med solceller och hushåll som flyttade in i hus utan solceller. Svenska Bostäder, med produktion av hyresrätter, valdes för att planeringen av deras projekt låg mer rätt i tiden för mitt projekt än de andra två kommunala bolagen, som även de bygger hyresrätter.2
Jag har tidigare också arbetat på Svenska Bostäder och kunde efter kontakt med min förra chef, och sedan projektet förankrats i företaget, få listor på inflyttare av
1 Därefter sattes högre priser på bostadsrätterna i de senare etapperna av Hammarby Sjöstad och då har det
inte varit lätt att sälja bostäderna långt innan inflyttning.
2 De andra bolagen hade inte kommit så långt i sina projekt, och vilka som skulle flytta dit var ännu inte
uthyrningsavdelningen. Listorna innehöll namn på inflyttare till två av husen på Sickla Udde, det ena huset med solfångare och det andra utan.
I Hammarby Sjöstad flöt min urvalsprocess lätt när jag väl fått listorna från JM och Svenska Bostäder, och jag gjorde urvalet själv. Då tog jag hänsyn till att hushållen skulle flytta in i olika lägenhetsstorlekar för att få ett varierat urval, såväl i JM som i Svenska Bostäder.
Val av bolag som bygger bostadsrätter respektive hyresrätter i Västra Hamnen
Det är ungefär 20 företag som bygger bostadsrätter i Västra Hamnen. Valet stod mellan de företag som bygger ett större antal lägenheter i stadsdelen: JM, Skanska och NCC. Jag valde Skanska, eftersom jag i Hammarby Sjöstad intervjuade boende i JM:s och Svenska Bostäders fastigheter och NCC hade vid den tidpunkten ännu inte hade sålt några lägenheter i Västra Hamnen vilket innebar att det inte fanns några boende att intervjua. Dessutom fanns solfångaranläggningar installerade på två av Skanskas hus. Jag ringde en av mina tidigare chefer som numera arbetar på Skanska i Stockholm för att få namn på möjlig kontaktperson i Malmö. Jag skickade ett brev via mejl till denna person och efter några påminnelser, och förankringsarbete i företaget, fick jag till slut access. I Västra Hamnen är det kommunala bolaget MKB det enda företaget som bygger hyresrätter. Därför fanns det endast dem att vända sig till. Efter en intervju med en företagsrepresentant fick jag även access hos MKB.
Om det var lätt att göra urval i Hammarby Sjöstad blev det mer problematiskt i Malmö. I Malmö stod de flesta husen klara till bomässan, men en del hus var bara till det yttre skalet färdiga. När jag satte igång att intervjua våren 2002 var hälften av hyresrätterna uthyrda. Det var svårt att få namn trots att jag blivit utlovad. Jag bad företaget att höra av sig så fort de fått nya inflyttare, men jag hörde inget. Jag ringde igen, men fick inga uppgifter. Jag ringde upp vd:n för företaget för att själv berätta om projektet. De svårigheter jag hade berodde säkert på att det hade svårt att hyra ut lägenheterna. Jag har fått finna mig i att få tag på namn på boende precis innan de ska flytta in, eller när de redan har flyttat in. Så de första intervjuerna i Västra Hamnen ägde alla rum när de väl flyttat in.
Samma erfarenheter har jag från kontakten med den andra byggherren i Västra Hamnen. Där fick jag först inte några namn, någon ny skulle ta över försäljningen, men jag fick inga namn av denna person heller. Sedan kontaktades den säljare som jag visste jobbade med det huset där jag skulle intervjua, och då fick jag slutligen några namn. Detta har gjort att jag inte har gjort urvalet själv i Västra Hamnen, utan det har gjorts av dem som gett mig uppgifter. Det visade sig dessutom att de hela tiden skickade namn på inflyttare till ett av de hus som de byggt. Detta trots att jag påpekat att jag ville ha intervjuer med boende från alla deras tre hus. Tre av de boende som jag intervjuat fick jag access till