Vad händer om man vill göra förändringar i sociotekniska system? Det starka beroendeförhållande som finns mellan delarna i ett system kan innebära att systemförändringar blir problematiska. När ett sociotekniskt system väl är utvecklat är det, enligt Hughes, svårt att ändra systemet, eftersom det har blivit självgående. Detta tillstånd kallar Hughes momentum, och syftar då på den rörelsemängd som finns i systemet och som gör att systemet långsamt rör sig i en viss riktning (Hughes 1983:15). Svårigheten att ändra riktning beror enligt Hughes för det första på att stora resurser, t ex ekonomiska och politiska, lagts ned i systemet, för det andra på att intressen och organisationer har vuxit sig starka runt systemet och för det tredje på att institutionella strukturer har utvecklats som är kostsamma att ändra eller byta ut (Hughes 1983:15). Hughes teori kring systemens utveckling brukar kallas för stora tekniska system, ofta förkortat LTS.3 Enligt författarna till boken Att ändra riktning. Villkor för ny
energiteknik karaktäriseras etablerade och mogna sociotekniska system bland annat av en systemkultur (Kaijser m fl 1988:191). Systemkulturen står för aktörernas gemensamma, och jag uppfattar att betoningen ligger på de professionella aktörerna, syn på vilken väg teknikutvecklingen bör ta. Teknik som ligger i linje med systemkulturen går relativt lätt att föra in i systemet medan den teknik som inte passar in i systemkulturen istället möts med blindhet (Kaijser m fl 1988:191).
1 Summerton hänvisar till Arne Kaijser (1994).
2 Före 1970-talet hade få samhällsvetare studerat utveckling av ny teknik med fokus på processen, d v s hur
teknik träder in i samhället och utvecklas.
Hughes har kritiserats för att han inte belyser slutanvändarnas roll i systemet (Ingelstam 2002:234), d v s den eller de som får nytta av energin, eller i mitt perspektiv de som ska bo i de energisnåla husen. Inte heller har han beaktat dem som bygger de hus som ska länkas in i energisystemen. Hughes studerar framförallt utbyggnaden av energisystemet på tillförselsidan och de aktörer som deltar i denna process. Ingelstam hänvisar till Joerges som gör en distinktion mellan stora tekniska nätverk, alltså geografiskt förgrenade fysiska strukturer, och stora tekniska program såsom stora dammbyggen som är en sammanhållen fysisk struktur på en plats. Stora tekniska program karaktäriseras av ett starkt tryck på planmässig förändring och med ett tydligt mål och inriktning (Ingelstam 2002:232). I de stadsbyggnadsprojekt jag studerar ska dessa båda sammanfalla; energisystemet med sin förgrenade karaktär och stadsdelen som geografisk plats. Jag fokuserar på husen och den planmässiga förändring det innebär att planera för en stadsdel med hållbara och energieffektiva hus, som ska förses med ett energisystem som bygger på förnybar energi. Viktiga aktörer vid förverkligandet av hållbar energianvändning i byggandet av nya bostäder är därför inte bara aktörer i energisektorn, utan också de aktörer som finns i byggsektorn och som har möjlighet att välja nya lösningar i sina byggprojekt.
Flera studier visar att det finns en tröghet att införa ny teknik i byggbranschen och att förhållandevis få innovationer utvecklas där (Björklöf 1986:221; Benton 1984:103). Enligt Björklöf sker forskning och utveckling med sikte på byggverksamheten utanför branschen (Björklöf 1986:21).1 Björklöfs studie grundar sig på en intervjuundersökning med aktörer på 43 företag. De företag som berörs är arkitektkontor, tekniska konsultbyråer, entreprenadföretag samt byggnadsmaterialföretag (Björklöf 1986:18).2
Björklöf har urskiljt några faktorer som påverkar implementering och möjligheten för innovationer att få fäste i byggbranschen. De är för det första produktionssystemets uppbyggnad, för det andra papyrofobin och för det tredje det kommunikationsnät som Björklöf kallar för old boy network som han förkortar OBN (Björklöf 1986:19). Dessa pressenteras nedan.
Produktionen i byggbranschen sker i tillfälligt uppbyggda projektorganisationer med varierande sammansättning av människor. Dessa organisationer upplöses när de fullgjort sin uppgift, dvs när ett eller flera hus står klara (Björklöf 1986:19). De främsta konkurrensmedlen i branschen är tid och ekonomi, vilket innebär att arbetet sker under en betydande tids- och kostnadspress. Därför implementeras främst sådana innovationer som ökar produktionstakten (Björklöf 1986:19).
Det personliga kommunikationsnätet mellan aktörer i branschen (OBN) är betydelsefullt för möjligheten att en innovation ska få fäste enligt Björklöf och detta består t ex av tidigare kurs- eller arbetskamrater. En innovation som har stöd i OBN har stora möjligheter att bli accepterad (Björklöf 1986:19). Björklöf framhåller två typer av aktörer som viktiga: arkitekter och tekniska konsulter. De har inflytande både vid förmedling av innovationer och för informationsspridning (Björklöf 1986:20).
1 Enligt Björklöf förändrar den gradvisa utvecklingen av produkt- och materialsortimentet på lång sikt
byggtekniken och byggteknologin och den utvecklingen pågår främst inom institutioner utanför branschen (Björklöf 1986:23).
2 Björklöf nämner att han även gjort några kompletterande intervjusamtal med ett antal fristående kännare i
Papyrofobi, vilket betyder att det finns ett svagt intresse för att läsa litteratur, är enligt Björklöf en annan viktig faktor som påverkar möjligheten för innovationers inträde i branschen. Eftersom forskningsrapporter och tidskrifter inte läses i någon större omfattning är påverkan därifrån liten, enligt Björklöf. Han menar att det även finns ett motstånd mot teori och dokumentation (Björklöf 1986:19, 22). Eftersom organisationen kring ett byggprojekt dessutom upplöses när det är genomfört försvåras ytterligare möjligheten att bygga upp en forskningstradition (Björklöf 1986:19).
En sociologisk studie med syfte att studera användningen av samhällsvetenskaplig FoU inom bygg- och planeringssektorn, visar att även samhällsvetenskaplig FoU läses i ringa omfattning i branschen (Ericson & Johansson 1990:121).1 Studien, som är genomförd i
Malmö, bygger inte enbart på intervjuer med personer från byggbranschen utan även på intervjuer med bland andra aktörer inom den kommunala sfären.2 I studien framkommer att direktkontakter med forskare och kollegor samt muntlig kunskapsförmedling har stor betydelse för informationsspridning (Ericson & Johansson 1990:121f). Ericson och Johansson utgår från att byggbranschen utmärks av att ingen enstaka organisation har kontroll över alla faser i byggprojektet eller har tillräckliga kunskaper och resurser för att själva producera en slutprodukt. Därmed blir organisationen som helhet beroende av befintlig teknologi och organisationsstruktur. Enligt Ericson och Johansson har branschen karaktärsdrag som revirtänkande, konservatism och kortsiktigt ekonomiskt tänkande, vilket försvårar användningen av samhällsvetenskaplig kunskap (Ericson & Johansson 1990:105f).
Om man relaterar ovan refererade forskning om byggbranschen till Hughes LTS- perspektiv är det rimligt att anta att konservatism, tröghet och ett momentum i relation till förändringar inte bara karaktäriserar aktörerna på tillförselsidan i energisektorn, utan även aktörerna i byggbranschen. I båda branscherna finns starka ekonomiska intressen och intresse av att använda befintlig kompetens inom husbyggarkulturens respektive energisystemkulturers etablerade organisationer och nätverk. En viktig skillnad mellan energisektorn och byggsektorn är dock att den sistnämnda karaktäriseras av projektorganisationer av en mer tillfällig karaktär; de utgör tekniska program i Joerges tolkning. Vid byggandet av nya stadsdelar vars mål är hållbar energianvändning ska byggbranschens och energibranschens aktörer mötas för att tillsammans uppnå detta mål i projektet. Därför är projektorganisationens karaktär viktig.
Jag använder benämningen projektuppbyggnad för att analysera vilka aktörer som tillåts delta i de projekt jag studerar. I projektuppbyggnaden kan såväl aktörer från energi- som byggbranschen finnas med, men även aktörer från kommunen. Vilken betydelse olika intressen, resurser i form av FoU och nätverk har i projektuppbyggnaden är av intresse i min studie. Hughes använder begreppet systembyggare för att beteckna de entreprenörer som formar, utvecklar och försöker styra hur systemet utvecklas (Ingelstam 2002:226; Palm 2004:47). Systembyggare är bland annat de som kontrollerar energitillförseln, exempelvis energibolag, och de som bygger husen, byggherrar. De senare kan påverka att husen byggs med syftet att minska den totala energianvändningen i bostäderna. För att skilja dessa typer av systembyggare åt använder jag begreppet energisystembyggare för dem som fokuserar på energitillförseln, medan de som fokuserar på husets form och
1 I studien refereras även till några andra forskningsrapporter med liknande resultat, se Ericson & Johansson
1990:24ff.
2 Från den kommunala sfären intervjuas bland annat kommunala tjänstemän och politiker. Byggbranschen
funktion kallas hussystembyggare, byggbranschens aktörer. Jag använder begreppet hus- och energisystembyggare när jag avser båda. Men jag vill inte begränsa systembyggarperspektivet. De boende har även en annan garanterad roll som brukare och boende i de hus som byggs, i denna roll kallar jag dem för systembrukare.