eu är i hög grad beroende av en välfungerande världshandel. Efter- som det är sannolikt att den snabbaste utvecklingen inom den internationella ekonomin fortsatt kommer att ske utanför Europa är det desto viktigare att unionen tar på sig en ännu tydligare aktiv och konstruktiv roll när det gäller att slå vakt om de framsteg som gjorts under sju decennier efter andra världskrigets slut för att minska de fysiska och tekniska barriärerna mellan världens länder i syfte att åstadkomma en jämnare fördelning av resursutnyttjande, produktion och välfärd. Det räcker emellertid inte att bevaka ett
status quo. Världsekonomin undergår successivt små och stora för-
ändringar, vilka måste inkluderas och integreras i en ny och ständigt moderniserad handelspolitik. Vi har i det här kapitlet pekat på ett antal strukturförändringar, vilka var för sig bidragit till en ny han- delspolitisk karta, och därmed till behovet av en ständigt omprövad kompassriktning för eu:s handelspolitik. eu-28 är världens största ekonomisk-politiska block. Dess sammanlagda utrikeshandel med varor omfattar en tredjedel av världshandelsomslutningen. Då man räknar bort internhandeln inom blocket uppgår eu:s externa utrikes- handel ändå till ca 15 procent av världshandeln, vilket placerar eu före såväl Kina som usa. Denna position innebär ett särskilt stort ansvar – inte minst då usa i sin nya nationalistiska utrikeshandelspolitik är på väg att frånsäga sig sin tidigare naturliga ledarroll när det gällt fortsatta handelsliberaliseringar, samtidigt som Kina växer fram som en allt viktigare aktör med en egen agenda. Utmaningarna mot den globala frihandeln är i dag inte lika mycket en fråga om tullhinder, utan består i mer subtila områden, som synen på nya typer av tjänste- transaktioner, integrationen mellan handel och direktinvesteringar, regleringskonkurrens, samt hur pågående dramatiska teknologiska förändringar inom produktion och distribution, liksom utrikeshan- delns roll i ett globalt hållbart samhällssystem skall hanteras.
eu bör i första hand agera aktivt för ett återupprättande av det sargade multilaterala handelssystemet, det vill säga ”Make wto Great Again”. Det är egentligen bara på den multilaterala nivån
som dessa stora utmaningar kan adresseras. Samtidigt bör fortsatt arbete med att skapa och utveckla ambitiösa och breda bilaterala och regionala avtal med omvärlden ses som ett komplement till och, i gynnsamma fall, också utgöra en hävstång för ett fördjupat och mer effektivt multilateralt samarbete. Därför är det angeläget att verka för ett återupptagande av ttip, alternativt sektorsvisa över- enskommelser om ett sådant inte är möjligt, liksom att inleda samtal med Kina kring ett brett frihandelsavtal, eftersom dessa båda länder är eu:s överlägset största externa handels- och inves- teringspartners. I sitt årliga linjetal kring tillståndet i unionen som hölls i september 2017 lade Kommissionens ordförande fram en ”färdplan” för ett ”mer enat, starkare och mer demokratiskt eu”. Ett av de områden som belystes var frågan om ökad användning av kvalificerad majoritet, snarare än konsensus, vid omröstningar i rådet. En sådan diskussion borde även innefatta den gemensamma handelspolitiken, och är delvis ett resultat av de upplevda riskerna att enskilda medlemsstater, eller till och med enskilda regionala par- lament, förhalar eu-avtal, trots att handelspolitiken är en exklusiv kompetens för eu. Detta beroende på att avtalen innehåller vissa delar som är medlemsstatskompetens.
Den stora inre utmaningen för en proaktiv multilateral, regional och bilateral handelspolitik, liksom utmaningen med konsensusprin- cipen, ligger i den demokratiska legitimiteten. Ofta sammankopplas liberalisering av handel och investeringar med ökade orättvisor, ojämlik ekonomisk utveckling, bristande konsumentskydd, försäm- rade arbetsförhållanden och miljöförstöring. Detta trots att det inte är frihandel i sig som i så fall är grundproblemet, utan vilken politik som bedrivs i övrigt. Det gäller då att inte bara predika frihandelns fördelar som ett retoriskt credo, som kan upplevas som ett projekt för en gynnad ekonomisk elit, utan dess positiva effekter för välfärd och jämlikhet måste bli bättre synliga och uppenbara för alla unions- medborgare. Motsvarande upplevelse måste samtidigt delas av den andra parten i ett avtal. Detta ”reptrick” låter svårgenomförbart, men är inte desto mindre nödvändigt att utföra för att undvika en marsch mot nationalism, protektionism och isolationism som kan te sig frestande för enskilda politiska ledare att lyfta fram som en
alternativ universallösning på upplevda frustrationer inför komplexa och svårgreppbara globala och lokala samhällsförändringar.
Källor och litteratur
Det finns en rik och omfattande akademisk litteratur kring interna- tionell handelspolitik. Ett standardverk är Jagdish Bhagwatis Termites
in the Trading System: How Preferential Agreements Undermine Free Trade
(Oxford University Press, 2008), som är ett skarpt inlägg för multila- teralismen som grundprincip. Denna ståndpunkt är dock långt från okontroversiell. I antologin Multilateralizing Regionalism (Cambridge University Press, 2009) har Richard Baldwin, Simon Evenett och Patrick Low, samt ytterligare en rad kända utrikeshandelsekonomer, beskrivit hur regionala avtal kan stödja och utveckla multilateralis- men. I en inflytelserik artikel, ”Trade-in-goods and trade-in-tasks: An Integrating Framework” (Journal of International Economics, 92:1, 2014) argumenterar Richard Baldwin och Frédéric Robert-Nicoud för att den klassiska och neoklassiska handelsteorin borde utvidgas till att ta hänsyn till att den internationella arbetsfördelningen inte längre handlar om rena varor, utan istället om specialisering av olika tekniska funktioner som är inbyggda i produkterna. Dessa argument har ytterligare förfinats av Baldwin i en nyligen utkommen bok The
Great Convergence: Information Technology and the New Globalization
(Belknap Press, 2017).
Författarna till detta kapitel har själva bidragit till den internatio- nella forskningen om handelspolitik, framför allt genom beskrivningar och analyser av den asiatiska utrikeshandeln och eu:s handelspolitik gentemot asiatiska länder. Se exempelvis kapitlet ”Interregional trade facing re-polarization: The eu trade negotiations with asean countries” i antologin eu-Asia and the Re-Polarization of the Global
Economic Arena redigerad av Lars Oxelheim (World Scientific, 2012),
artikeln ”The ambiguous role of the wto in times of stalled multi- lateral negotiations and proliferating ftas in Asia” (International
Negotiation 17:1, 2012), samt kapitlet ”A World Without Verona Walls”
tjänst utgiven av Claes G. Alvstam, med flera (cergu, 25, 2011). I
artikeln ”The service sector in the free trade agreement between the eu and Singapore” (Asia-Europe Journal, 15:1, 2017) argumenterar Claes Alvstam tillsammans med Erja Kettunen och Patrik Ström för tjänstesektorns roll i internationella frihandelsförhandlingar.
En bra introduktion till eu:s utrikeshandels politik ges i tidigare upplagor av denna årsbok, inte minst Europaperspektiv 2007: eu som
aktör i världen med bland annat Anders Ahnlids kapitel ”eu vid
handelspolitiskt vägskäl”. Det finns vidare ett stort antal fristående institut och lobbygrupper som följer eu:s utrikeshandelspolitik. En välrenommerad sådan är European Centre for International Political
Economy (www.ecipe.org), som löpande ger ut rapporter som rör den
fria inre marknaden och eu:s pågående frihandelsförhandlingar. Sifferuppgifterna i detta kapitel bygger på den officiella utrikes- handelsstatistik som varje land samlar in, bearbetar och publicerar. Om inte annat anges avser de år 2016. En bred och allmänt citerad statistikkälla för all internationell ekonomisk statistik, och som publiceras halvårsvis (april och oktober) av imf är dess World
Economic Outlook som nås här: http://www.imf.org/en/Publications/
weo. eu-kommissionens Generaldirektorat för utrikeshandel (dg
Trade) uppdaterar löpande alla förändringar på det handelspolitiska
området och publicerar dessutom dokument och rapporter från pågå- ende förhandlingar. Detta är den huvudsakliga källa som använts för beskrivningar av pågående och avslutade frihandelsförhandlingar i det här kapitlet: http://ec.europa.eu/trade/policy/countries-and- regions/. eu:s senaste handelspolitiska strategi Trade for All – towards
a responsible trade and investment policy kan laddas ned på hemsidan:
http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/october/tradoc_153846.pdf Strategin kompletterades i maj 2017 av Kommissionens ”Diskussions- underlag: Hur vi bemöter globaliseringen”: https://ec.europa.eu/ commission/sites/beta-political/files/reflection-paper-globalisation_ sv.pdf och följdes i september 2017 upp i Kommissionens ordförande Jean-Claude Junckers årliga tal om tillståndet i unionen: http:// europa.eu/rapid/press-release_speech-17-3165_sv.htm