efterlevs samt stärka samarbetet med
relevanta organisationer
Låt mig avslutningsvis återknyta till de centrala frågeställningarna i detta kapitel: Hur kan genomförandet av hållbarhetsbestämmel- serna i eu:s frihandelsavtal stärkas? Kan eu bibehålla sin höga ambitionsnivå i en världsordning under omvandling? Å ena sidan riskerar höga krav på hållbarhet att eu:s handelsavtal blir allt mer
komplicerade och allt svårare att sluta. Å andra sidan skulle det vara svårt att motivera för eu att minska den nuvarande ambitionsnivån och därmed undandra stödet för ”handel för en hållbar utveckling” givet den globala utvecklingen och behovet av en motvikt mot de tendenser till protektionism och minimalistisk handelspolitik som vissa stora ekonomiska aktörer uppvisar, inte minst usa. Frågan blir då hur man garanterar att dessa ambitiösa åtaganden uppföljs. Analysen som presenteras i detta kapitel möjliggör ett antal förslag och handlingsrekommendationer.
Utgångspunkten bör enligt min åsikt vara att göra en gedigen översyn av de erfarenheter vi hittills haft med genomförandet och implementeringen av eu:s tsd-kapitel. Detta skulle möjliggöra en tydligare identifiering av de befintliga bristerna men också av verk- liga prestationer. Det senare är av särskild betydelse för att utveckla ett konstruktivt och positivt kommunikationssätt om tsd-kapitlen.
Den förbättrade kommunikationen är ett annat viktigt inslag för att stärka eu:s arbete med tsd-kapitlen. Det behöver inte bara klargöras vad som verkligen händer med tsd-kapitlen, vilka åtgärder som vidtas under genomförandet av dem och vilka konkreta resultat de bidrar till. Det är också viktigt att nyansera förväntningarna om vad som kan uppnås med bestämmelser om hållbar utveckling i han- delsavtal. Deras roll i hållbarhetsagendan – bland annat att stödja och stärka de multilaterala mekanismer som utvecklats direkt för att ta itu med hållbarhetsutmaningar, såsom ilo-instrument eller mea:s – måste uttryckas explicit för att motverka otillbörliga förväntningar om att tsd-kapitlen kommer att kompensera alla brister vad gäller verkställighet.
Den tredje möjliga förbättringen skulle vara att stärka och insti- tutionalisera en efterhandsbedömning av avtalets effekter, särskilt med fokus på hållbarhet. Hållbarhetskonsekvensanalyser (sia) som beskrivits ovan analyserar potentiella hållbarhetskonsekvenser av ett frihandelsavtal ex ante och föreslår möjliga sätt att hantera dessa konsekvenser inom ramen för det givna frihandelshandelsavtalets tsd-kapitel. Det skulle vara av avgörande betydelse att längre fram i genomförandeprocessen kunna se tillbaka på sia och kontrollera om antagandena var korrekta. Har de verkliga utmaningarna identifie-
rats och har tillräckliga verktyg utformats för att hantera dem? Vad har missats och vad har över- eller underskattats? En sådan ex post- utvärdering bör helst inte bara omfatta analys av konsekvenserna av hållbarhetsbestämmelser i tsd-kapitlet utan bör också kunna utvärdera hållbarhetseffekterna av hela frihandelsavtalet. Mycket värdefull kunskap skulle kunna genereras från en sådan övning, inte bara för att förbättra genomförandet av avtalet i fråga, utan också för att kunna utforma mer hållbara och effektiva framtida handelsavtal.
För det fjärde bygger logiken i eu:s tsd-kapitel på referenser till multilaterala instrument och institutioner, såsom mea:s eller ilo, varför samarbetet med dessa institutioner och genomförandeorgan för miljökonventioner bör stärkas. Mycket har redan gjorts för att förbättra samarbetet med ilo och utnyttja deras specifika expertis och kunskap om arbetsrelaterade utmaningar för att övervaka och genomföra tsd-åtaganden inom frihandelsavtal. Samarbetet mellan medlemsstaterna och användningen av deras potentiella och speci- fika landserfarenheter i genomförandeprocessen är också ett viktigt inslag i denna process som bör utforskas ytterligare.
Det femte förbättringsförslaget rör det civila samhällets engage- mang i genomförande- och övervakningsprocessen. Om det civila samhällets organisationer verkligen ska kunna delta i övervakning och efterlevnad måste deras roll vara mer formaliserad, strukturerad och öppen. Ett viktigt steg i denna riktning skulle kunna vara inrät- tandet av en klagomålsprocedur där företrädare för det civila samhäl- let kan påtala brott mot tsd-bestämmelser. Ett sådant klagomål skulle då följas upp i en transparent och inkluderande process med en etablerad tidslinje och tydligt fastställda institutionella kompe- tenser. En sådan mekanism skulle väsentligt effektivisera det civila samhällets deltagande, stärka processens legitimitet och begränsa möjligheterna till potentiellt missbruk av starkare aktörer. Dessutom skulle ett sådant öppet förfarande göra efterlevnaden av tsd-bestäm- melserna synligare för intressenterna och samhället som helhet, vilket skulle i sin tur sätta ytterligare press på avtalsparter att ta itu med det aktuella problemet.
Sist men inte minst skulle det vara tillrådligt att ytterligare under- söka möjligheterna att nå ut till den privata sektorn vid genom-
förandet av tsd-kapitlen. Det finns två huvudargument för detta. För det första är finansiering och expertis från den privata sektorn viktig för att stödja genomförandet av nödvändiga reformer, särskilt i partnerländer med stora hållbarhetsutmaningar. Redan 2015, i och med Addis Ababa Action Agenda om finansiering av utveckling vid genomförandet av Agenda 2030, konstaterades att den privata sektorn är nödvändig för att finansiera genomförandet av Agenda 2030 och för att förverkliga hållbarhetsmålen. Dessutom har enga- gerade affärsaktörer med en utvecklad hållbarhetspolicy och privata uppförandekoder ofta mycket kunskap och kompetens. Inte bara om de hållbarhetsutmaningar som står på spel utan också om alternativa sätt att hantera dessa utmaningar i värdekedjor. Denna kompetens och kapacitet kan användas för att stödja åtgärder på regeringsnivå för höjda skyddsnivåer och genomförandet av nationell lagstiftning om arbetskraft och miljöskydd. För det andra kan det också gynna den privata sektorn genom att stärka en företagsvänlig miljö och uppmuntra till reformer som underlättar deras affärsverksamhet, särskilt på komplexa marknader.
Källor och litteratur
Den diskussion som presenteras i detta kapitel grundas framför allt på tidigare arbeten kring handel och hållbar utveckling som jag utfört på egen hand eller tillsammans med mina kolleger på Kom- merskollegium. Kommerskollegiums senaste rapporter som ut gör en bakgrund till denna diskussion inkluderar ”Handel och social håll- barhet: en kartläggning och analys” (2016), ”Analys av hur mål och delmål i Agenda 2030 förhåller sig till handelspolitiken” (2016), och ”Implementation and enforcement of sustainable development pro- visions in free trade agreements: options for improvement” (2016).
Flera intressanta policystudier ger fördjupande analyser av olika aspekter av relationer mellan handel och hållbar utveckling. Här re - kommenderas särskilt Världsbankens och wto:s ”The Role of Trade in Ending Poverty” (2015), oecd:s ”Making Trade Work for All” (2017), och unctad:s ”Trading into Sustainable Development: Trade,
Market Access and the Sustainable Development Goals” (2016) samt ”Trade and Development Report 2016” (2016). Vad gäller frihandels- avtal kan man uppmärksamma oecd:s arbete med analys av miljö- bestämmelserna i regionala handelsavtal, till exempel Clive Georges ”Environment and Regional Trade Agreements: Emerging Trends and Policy Drivers” (oecd Trade and Environment Working Papers, nr
2, 2014). För sociala frågor är ilo:s rapporter ”Assessment of Labour Provisions in Trade and Investment Arrangements” från 2016 och ”Social Dimensions of Free Trade Agree ments” från 2015 viktiga.
Det finns ett växande akademiskt intresse för kopplingarna mel- lan handel och hållbar utveckling men än så länge är den akade- miska litteraturen med fokus på frihandelsavtal relativt sparsam. Om utvecklingen av eu:s handelspolitik efter Lissabonfördraget och integrering av hållbart utvecklingsperspektiv rekommenderas särskilt Marisa Cremonas ”A Quiet Revolution: The Common Commercial Policy Six Years after the Treaty of Lisbon” (Sieps, nr 2, 2017). För akademisk litteratur som handlar specifikt om hållbarhetsfrågor i frihandelsavtal se Lorand Bartels ”Human Righs and Sustainable Develop ment Obligations in eu Free Trade Agreements” (Legal Issues
of Economic Integration, 40:4, 2013). För diskussion och analys av den
senaste tidens utveckling, se till exempel Peter Draper, Nkululeko Khumalo och Faith Tigere, ”Sustainability Provisions in Regional Trade Agreements: Can They be Multilateralised?” (ictsd & idb, 2017). Vad gäller diskussionen om arbetsrättsliga frågor i frihandels- avtal rekommenderas artikeln av James Harrison, Liam Campling, Ben Richardson och Adrian Smith, ”Can Labour Provisions Work Beyond Border? Evaluating the Effects of eu Free Trade Agreements” (International Labour Review 155:3, 2016).
eu-kommissionens handelsstrategi Trade for All: Towards a More
Responsible Trade and Investment Policy nås här: http://trade.ec.europa.
eu/doclib/docs/2015/october/tradoc_153846.pdf
fn:s Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling rekom- menderas också och kan nås här:
http://www.regeringen.se/48e36d/contentassets/ a69f085ada12410989115a1ff64be6d8/att-forandra- var-varld-agenda-2030-for-hallbar-utveckling