Det senaste årets politiska utveckling i Storbritannien och usa kommer med största sannolikhet att ha ett betydande inflytande på utvecklingen av strukturen för, och substansen av, den internatio- nella regleringen av villkoren för internationell handel. Dessa trend- mässiga förändringar kan sammanfattas i fyra samverkande punkter: 1) strukturen för regleringen av villkor för internationell handel och ekonomisk samverkan kommer att få en tilltagande bilateral karaktär; 2) villkoren för handel inom vissa områden försämras samt att användningen av handelspolitiska skyddsåtgärder ökar vilket skulle kunna utvecklas till generellt ökande protektionism; 3) den redan existerande försvagningen av det multilaterala wto-systemet kommer att förstärkas; och 4) de pågående förskjutningarna i den geopolitiska balansen påskyndas genom att det amerikanska och europeiska inflytandet över utformningen av regleringen för inter- nationella handelsvillkor försvagas i relativa termer.
Om vi börjar med den tilltagande bilaterala karaktären inom internationell handel så innebär det brittiska utträdet ur eu ound- vikligen en försvagad europeisk regionalism. Storbritannien kommer
att ingå ett stort antal bilaterala avtal i syfte att upprätthålla och utveckla sina internationella förbindelser som en utrikeshandelspo- litiskt suverän stat. Inom unionen innebär sannolikt Storbritanniens utträde att den prioritering av bilaterala avtal med ekonomiskt starka utomeuropeiska stater som inleddes 2006 förstärks. eu har den tyd- liga ambitionen att ge dessa frihandelsavtal en tydlig social dimen- sion genom att inkludera förpliktelser som relaterar till uppfyllandet av internationella överenskommelser om arbetsvillkor, miljö samt åtgärder för att motverka och hantera klimatförändringar. eu:s möjligheter att ingå sådana avtal med stater i Asien har främjats av den amerikanska administrationens beslut att avbryta ratificeringen av tpp. Den nuvarande amerikanska administrationens utrikeshan- delspolitiska hållning innefattar en tydlig prioritering av bilaterala avtalsförhållanden framför multilateralism och även framför regio- nalism. Ifrågasättandet av wto och besluten att avbryta ratifice- ringen av tpp samt att inleda en omförhandling av nafta, samtidigt som usa söker inleda förhandlingar om nya bilaterala frihandelsavtal utgör ett tydligt utflöde av denna förändrade inriktning.
Ser vi till den generellt sett ökande protektionismen kommer Stor britanniens utträde ur eu oundvikligen att innebära ökade hind- er för handel och personrörlighet mellan eu och Storbritannien. Ut - trädet innebär även att det etableras möjligheter för båda parter att vidta handelspolitiska skyddsåtgärder som inte existerade tidigare. Storbritanniens utträde kommer vidare att medföra förändringar i den inre dynamiken inom eu vilka sannolikt innebär att den gemen- samma utrikeshandelspolitiken ges en något mer protektionistisk prägel än tidigare med ökad benägenhet att vidta handelspolitiska skyddsåtgärder. Den amerikanska administrationen har tydligt utta- lat att den ser en ökad användning av handelspolitiska skyddsåtgär- der som önskvärd i syfte att främja nationella ekonomiska och sociala intressen. En ökande användning av handelspolitiska skyddsåtgärder i både usa och eu har främst att hanteras inom ramen för wto:s tvistlösningssystem. I detta system är den yttersta konsekvensen av en avtalsparts regelbrott att förfördelade avtalsparter medges en legal möjlighet att vidta handelspolitiska motåtgärder. Denna mekanism har en återhållande effekt på stater att fatta beslut om
långtgående protektionistiska åtgärder. Liksom det internationella rättsliga systemet i stort, bygger wto-systemet på tanken om ömse- sidighet mellan stater. Denna ömsesidighet är grunden för systemets normativitet; att stater väljer att leva upp till de förpliktelser de har förbundit sig till genom internationella avtal. Det är först i det fall en stat gör bedömningen att det ligger i det nationella intresset att vidta regelvidriga protektionistiska åtgärder, och är beredd att betala priset
för detta i form av andra staters motåtgärder, som systemet riskerar att
kortsluta och kan leda till en protektionistisk spiral med betydande negativa konsekvenser. I en värld präglad av stort ömsesidigt bero- ende och utvecklad gränsöverskridande ekonomisk aktivitet, måste denna risk bedömas som begränsad under förutsättning att politiska beslutsfattare agerar rationellt.
Som nämnts ovan finns det anledning att tro att det multilaterala wto-systemet kommer att försvagas ytterligare. Det amerikanska intresset att bidra till en återaktivering av förhandlingarna inom ramen för Doha-ronden är obefintligt, och den amerikanska adminis- trationen är mycket tydlig i sin prioritering av bilaterala avtalsförhål- landen för reglering av internationella handelsvillkor. Även om eu uttrycker lojalitet mot utvecklingen av wto-systemet är det ytterligt osäkert om unionen kan uppbåda ett politiskt ledarskap för att stärka detta system. Det skall i detta sammanhang understrykas att det även inom eu finns en uttalad ambition att prioritera utvecklingen av bila- terala frihandelsavtal med ekonomiskt starka utom europeiska stater, en ambition som sannolikt kommer att accentueras då Storbritannien lämnat medlemskretsen. Det finns således mångtydighet i drivkraf- terna bakom den tilltagande bilateralisering som beskrivits ovan. Med avseende på eu kan denna utveckling beskrivas som ett substitut för en utebliven, men önskvärd, multilateralism. Med avseende på usa utgör den en konsekvens av en principiell nedprioritering av multilaterala samarbetsstrukturer. Oavsett drivkraft, är emellertid den sammantagna effekten på kort och medellång sikt att mgn- principen urholkas. I vilken utsträckning denna samlade utveckling kommer att bidra till en långsiktig erosion av wto-systemet, eller kan komma att fungera som en trampolin för dess långsiktiga utveckling, är beroende av statssamfundets framtida förmåga att formulera en
gemensam politisk vilja på multilateral nivå. wto-systemet utma- nas även av den tilltagande användningen, och hot om användning, av handelspolitiska skyddsåtgärder. Denna utveckling kommer att utgöra en utmaning för organisationens system för övervakning och tvistlösning och därmed även för dess långsiktiga legitimitet.
Till sist ska det framhållas att vi bör förvänta oss att de pågå- ende förskjutningarna i den geopolitiska maktbalansen kommer att påskyndas genom att det amerikanska och europeiska inflytandet över utformningen av regleringen för internationella handelsvill- kor försvagas. Sedan Trumpadministrationens tillträde har de två ambitiösa projekt som under 2000-talet sjösatts av västvärlden, med uttalade förhoppningar om att skapa en standard för morgondagens internationella handelsavtal (tpp och ttip), skrinlagts för att gå en mycket osäker framtid till mötes. Efter det amerikanska beslutet att avbryta ratificeringen av tpp kan detta projekt sannolikt avskrivas. Det öppnar upp ett ökat utrymme för andra aktörer, framförallt Kina, att ta en ledande roll i utformningen av regler för fördjupade regionala och bilaterala handelsrelationer och ekonomiskt samar- bete. Det kinesiska obor-initiativet utgör det kanske tydligaste exemplet på en sådan möjlig utveckling. Förhandlingarna om ttip är inte formellt avbrutna även om den amerikanska administrationens intresse för dessa tycks vara mycket begränsat. Framtiden för ttip påverkas även av Storbritanniens kommande utträde ur eu. Den interna dynamiken inom eu kommer att förändras med utträdet, och därmed utformningen av den gemensamma utrikeshandelspolitiken. Under förhandlingarna har Storbritannien, tillsammans med bland andra Sverige, varit en stark förespråkare för ttip medan större tveksamhet har rått i många andra medlemsstater. Storbritanniens val att lämna medlemskretsen kommer därmed sannolikt att minska eu:s förmåga att återuppta förhandlingarna med utgångspunkt i de avtalsförslag som presenterats. De förhoppningar som knöts till avtalets generellt normerande betydelse har därmed till stor del san- nolikt grusats.