Kort efter det andra världskrigets slut, etablerade krigets segrarmak- ter, genom fn-stadgan, ett globalt system för kollektiv säkerhet. Den krigstida alliansen kom emellertid snabbt att falla sönder för
att ersättas av ett kallt krig mellan två nukleärt bestyckade stor- maktsblock. Inom ramen för denna bipolära maktbalans utvecklades snabbt två parallella konkurrerande ekonomiska system. Samtidigt som internhandeln inom dessa block expanderade i enlighet med radikalt olika teoretiska ramar, kom handeln mellan blocken att vara hårt reglerad och mycket begränsad, till stor del motiverat av behovet av att värna säkerhetspolitiska intressen. Genom upprättandet av
General Agreement on Tariffs and Trade (gatt) 1947 skapades för
första gången ett ömsesidigt multilateralt regelverk för villkoren för varuhandel. Bland väserländska stater utvecklades gatt som en av flera viktiga institutioner i den så kallade Bretton Woods-ordningen. gatt-systemets grundbult var, och är, det generella förbud mot diskriminering mellan handelspartners som stadfästs genom mgn- principen; att alla tillträdande stater skall behandla alla andra tillträdande stater som den mest gynnade handelspartnern. I dess multilaterala form kom mgn-principen att bli en utgångspunkt för att inom medlemskretsen etablera en jämn handelspolitisk spelplan. Avtalet innehöll emellertid ett viktigt undantag från mgn-principen för att, under kontrollerade former, möjliggöra etableringen av bilaterala eller regionala preferensområden i form av frihandelsavtal och tullunioner. Därigenom etablerades, inom systemet, ett spän- ningsfält mellan multilateralism, regionalism och bilateralism.
Under de följande decennierna kom gatt-systemet att utvecklas vid en serie multilaterala förhandlingsrundor, varvid regelverket förtydligades och tullarna för handel med industrivaror sänktes radikalt, om än successivt. Vidare expanderade medlemskretsen till att 1990 ha ökat från de ursprungliga 23 till 99. Samtidigt åberopa- des även undantagen från mgn-principen i allt större omfattning. Antalet regionala handelspolitiska preferensavtal kom att öka starkt samtidigt som den multilaterala ordningen utvecklades. I vilken utsträckning dessa två samtidiga utvecklingslinjer var komplementä- ra eller konkurrerande kom det snart att råda starkt delade meningar om. I detta sammanhang utgör etableringen av den Europeiska ekonomiska gemenskapen (eeg) 1957 ett tydligt och banbrytande exempel på fördjupad regional ekonomisk integration i form av en tullunion. Med utgångspunkt i tullunionen stadfästes målsättningen
att etablera en gemensam marknad med fritt flöde av produkter; varor och tjänster, samt produktionsfaktorer; arbetskraft och kapital. Som en logisk konsekvens av tullunionen etablerades en överstatlig utrikeshandelspolitik med en exklusiv kompetens för eeg att ingå internationella handelsavtal.
Såväl utvecklingen av gatt som etableringen av de europeiska gemenskaperna utgör exempel på funktionellt internationellt sam- arbete, i samklang med de teorier som utvecklats av historikern och statsvetaren David Mitrany under det tidiga 1940-talet. Detta teoribygge, som brukar beskrivas som en föregångare inom studiet av regional integration, utvecklades mot bakgrund av erfarenheterna av den destruktiva kraft som mellankrigstidens sköra bilateralism och eskalerande protektionism inneburit. Den bärande tanken var att genom den successiva utvecklingen av multilaterala samarbe- ten, inom avgränsade områden av huvudsakligen teknisk-rättslig karaktär, öka det ömsesidiga beroendet mellan stater. Syftet var att därigenom främja det ömsesidiga förtroendet mellan de deltagande staterna och öka kostnaden för mellanstatliga konflikter. Det skall emellertid i detta sammanhang även noteras att Mitrany pekade på spänningsfältet mellan regionalism och multilateralism och hissade en varningsflagga för att exkluderande regionala samarbetsstrukturer kan finna ett behov av verkliga eller föreställda externa fiender för att stärka den inre sammanhållningen. Långtgående regional eller bilateral samverkan, som inte effektivt inordnas i en multilateral struktur, riskerar därmed, enligt Mitrany, att långsiktigt bidra till uppkomsten av internationella spänningar.
Efter Berlinmurens fall och det sovjetiska imperiets sönderfall under 1990-talets inledande år, kom det västliga ekonomiska systemet att få en global och starkt multilateral prägel (se även Björn Fägerstens kapitel s. 33ff). gatt-systemet kom att utgöra grunden för eta ble- ringen av Världs handelsorganisationen (wto) 1995. wto:s med- lemskrets expanderade därefter för att 2017 innefatta 164 stater, vilka tillsammans idag står för över 95 procent av världshandeln. Av görande steg i denna process var anslutningen av Kina 2001 och Ryss land 2012. Tillkomsten av wto och organisationens följande expansion skedde i ett skede av mycket stark tilltro till utvecklingen av
en väl fungerande multilateral världsordning grundad på den värde- bas som efter 1945 utvecklats i västvärlden; en miljö som kanske bäst illustreras av statsvetaren Francis Fukuyamas hävdande att världen efter Sovjetunionens fall nått historiens slut i och med den libe- rala demokratins och marknadsekonomins triumf. Vid 2000-talets inledning hade wto-systemet kommit att etableras som en global uppförandekod för internationell handel med varor (gatt) och tjäns- ter (gats) samt minimiregler för skydd av immateriella rättigheter (gatrips) med ett specialiserat överstatligt tvistlösningssystem (dsu). Genom etableringen av ett oberoende tvistlösningssystem stärktes regelverkets normativitet och en omfattande praxis för reglernas uttolkning har därefter utvecklas.
Den fortsatta utvecklingen av wto:s regelverk genom multilate- rala förhandlingar inom ramen för Doharundan (Doha Development
Agenda), vilken inleddes 2001, kom emellertid snart att gå i stå, främst
som en följd av intressemotsättningar mellan utvecklingsländer och etablerade industriländer. Förhandlingarna fortsätter 2018 på sparlåga med mycket få konkreta framsteg. Delvis som ett substitut för en falle- rande multilateralism, har antalet regionala ekonomiska samarbeten, i form av tullunioner och frihandelsområden, ökat mycket snabbt. Denna kvantitativa ökning har skett parallellt med en kvalitativ utveckling av ambitiösare avtal om fördjupade ekonomiska relatio- ner vilka, utöver avskaffande av direkta handelshinder, innefattar ömsesidiga förpliktelser om harmonisering och samordning av pro- duktrelaterad reglering, teknisk standardisering, marknadstillträde för tjänstehandel, offentlig upphandling och vissa fall av investerings- skydd. Sammantaget har därmed det globala multilaterala idealet som uttrycks i mgn-principen kommit att bli alltmer urholkat. Vidare kan det konstateras att tillväxten i världshandeln avstannat sedan finanskri- sen 2008, samtidigt som karaktären av varuhandel successivt förändrats genom en successiv utveckling av alltmer globala värdekedjor och sammanflätade produktionsnätverk (se Alvstam & Lindbergs kapitel i denna volym). Denna utveckling har även parats med ökad användning av handelspolitiska skyddsåtgärder. Sedan den globala finanskrisen 2008, och under den följande ”stora recessionen”, har fler än 1 500 utjämnings- och antidumpingtullar införts av stater inom g20-kretsen.
Slutligen skall det noteras att parallellt med att förhandlingarna inom Doharonden gått i stå, har den multilaterala utvecklingen kän- netecknats av en ökad medvetenhet om behovet av att hantera gemensamma utmaningar av existentiell karaktär. Detta återspeglas i en rad multilaterala överenskommelser, främst fn:s ramkonvention rörande klimatförändringar (unfccc) 1994 med anknutna överens- kommelser rörande dess genomförande; Kyotoprotokollet 1997 och Parisöverenskommelsen 2015 (se Jagers, Sterner & Nilssons kapitel i denna volym). Den ökande medvetenheten om behovet av att förändra mänsklighetens agerande för att säkerställa dess långsiktiga överlevnad återspeglas på ett bredare plan i de 17 hållbarhetsmål vilka utgör kärnan i den dagordning för hållbar global utveckling fram till 2030 som antogs av fn:s generalförsamling hösten 2015. Denna utveckling har dock, trots uppenbara funktionella samband, endast i mycket begränsad omfattning kommit att återspeglas i det multilaterala regelverket för internationell handel.