Efter en valkampanj som kännetecknats av att ett pärlband av poli- tiska prognoser satts på skam, installerades Donald Trump som pre-
sident den 20 januari 2017. Det bärande temat i Trumpkampanjen var att ”åter göra usa starkt”, främst genom att i internationella relationer konsekvent sätta usa:s intressen främst. Tidigare ameri- kanska administrationers handelspolitik kom därmed att utsättas för skarp kritik. Under valkampanjen återkom Trump vid flera tillfällen till att usa bör överväga att lämna wto om organisationen inte förmår att upprätthålla vad som bedöms vara rättvisa handelsvillkor. Vidare underströks att de frihandelsavtal som usa ingått, och stod inför att ingå, inte gynnade amerikanska intressen. Ett konkret vallöfte var att avbryta processen för ratifikation av det under Obamaadministrationen framförhandlade regionala frihandelsavta- let mellan flertalet av Stilla havets kuststater, förutom Kina (tpp). Det nordamerikanska frihandelsavtalet, nafta, beskrevs av Trump som det sämsta handelsavtal usa någonsin tillträtt och att landet därför borde lämna detta regionala samarbete. Likaså förordade Trump som presidentkandidat en uppsägning av det bilaterala fri- handelsavtalet med Sydkorea.
Under det år som förflutit sedan president Trump installerats har den bombastiska handelspolitiska retoriken tonats ned något och endast till vissa delar omsatts i konkret handling. Samtidigt pekar de åtgärder den amerikanska administrationen vidtagit i tydlig riktning mot en prioritering av bilaterala avtalsrelationer och ökad använd- ning av handelspolitiska skyddsåtgärder. I en rapport från 2017 till usa:s kongress fastslås presidentens officiella handelspolitiska dagordning med följande ord:
... det är hög tid för en handelspolitik som försvarar usa:s suveränitet, stärker usa:s handelsregler, använder usa:s styrka för att öppna utländ- ska marknader, samt förhandlar fram nya handelsavtal som är rättvisare och effektivare både för usa och världshandelssystemet.
Den amerikanska processen för ratifikation av tpp avbröts redan i januari 2017, vilket medfört att avtalet skrinlagts. Detta beslut kan med all sannolikhet komma att få långsiktiga geopolitiska effekter då det lämnat utrymme för andra strukturella lösningar för ekonomisk integration i Ost- och Sydostasien. I det vakuum som
uppstod efter det att den amerikanska administrationen avbrutit ratifikationsprocessen av tpp, har kinesiska initiativ för regional ekonomisk integration snabbt vunnit mark. De två främsta konkreta exemplen är projektet One Belt One Road (obor), vars syfte är att etablera transportkorridorer till lands och till sjöss mellan den kinesiska östkusten och Europa. I projektet ingår etableringen av en ambitiös regional samarbetsstruktur som innefattar den grupp stater genom vilka dessa korridorer passerar. obor-initiativet kombineras med omfattande kinesiska infrastrukturinvesteringar i stater längs vägen och omfattande kreditgivning genom den av Kina finansierade
Asian Infrastructure Development Bank. Till detta skall även läggas
de åter intensifierade förhandlingarna om att etablera ett utvecklat frihandelsområde mellan de tio medlemsstaterna i asean och Kina, Indien, Japan, Sydkorea, Australien samt Nya Zeeland, Regional
Comprehensive Partnership (rcep), som ett regionalt alternativ till
tpp.
Skrinläggningen av tpp har även påskyndat förhandlingarna om fördjupade bilaterala handelsavtal mellan eu och asiatiska stater. Det tydligaste exemplet är de nyligen genomförda förhandlingarna om ett omfattande frihandelsavtal mellan eu och Japan. Förhandlingarna om ett ambitiöst bilateralt handels- och investeringsavtal mellan usa och eu (ttip) har nedprioriterats från amerikansk sida för att läggas på is. Sedan Trumpadministrationens tillträde har inga kon- struktiva förhandlingar om avtalet ägt rum och det är mycket osäkert om förhandlingarna kommer att återupptas inom en överblickbar framtid. usa har dock erbjudit Storbritannien att ingå ett bilateralt frihandelsavtal efter det att landet lämnat eu. Vidare har usa påkal- lat omförhandling av nafta-avtalet. Den angivna målsättningen för denna är att genom förändringar i avtalets regelverk, rörande ursprungsregler och krav om ökat marknadstillträde för amerikansk export, skapa mer gynnsamma villkor för usa:s handel med Kanada och Mexiko och därigenom undanröja landets handelsunderskott med dessa stater. Det amerikanska handelsdepartementet har inför dessa omförhandlingar uttryckt att det ännu är osäkert om usa kom- mer att sträva efter att bibehålla en regional avtalsstruktur eller att förorda separata bilaterala frihandelsavtal med Mexiko och Kanada.
Rörande den principiella hållningen till den multilaterala reg- leringsnivån kan det konstateras att usa idag uttrycker en sval lojalitet mot wto-systemet, så länge wto:s regelverk inte anses innebära hinder för vad som uppfattas vara vitala nationella ame- rikanska intressen. Detta framstår som särskilt tydligt i relation till tvistlösningsprocessen inom wto. Trumpadministrationen har understrukit det faktum att ett fällande beslut gentemot usa inte per automatik leder till förändringar i amerikansk lagstiftning eller policy, och i detta sammanhang uttalat att den aggressivt skall för- svara amerikansk handelspolitisk suveränitet. Det står också klart att det amerikanska intresset av att driva förhandlingarna om wto- systemets utveckling vidare inom ramen för Doharundan är ytterst svagt. Tvärtom uttalas uttryckligen att amerikanska intressen främjas bäst genom utveckling av bilaterala handelsrelationer.
Under det senaste året har usa infört ett ökat antal handelspo- litiska skyddsåtgärder. Den amerikanske handelsministern, Wilbur Ross, har beskrivit detta som en positiv utveckling, vilken är nöd- vändig för att etablera balanserade och rättvisa handelsvillkor och samtidigt beklagat sig över att wto kritiserat detta agerande som ett uttryck för ökad protektionism. Till detta skall även läggas att genom ett presidentdekret i mars 2017 ålades berörda amerikanska myndig- heter att skärpa tillämpningen av redan införda skyddsåtgärder och att den amerikanska administrationen tillsatt en särskild kommission med uppgift att analysera usa:s bilaterala handelsförhållanden med 16 stater i syfte att identifiera vad som uppfattas vara orättfärdiga handelsvillkor, vilka bidrar till landets handelsunderskott. Resultatet av denna analys är tänkt att läggas till grund för framtida beslut om handelspolitiska skyddsåtgärder i form av utjämnings- och antidum- pingtullar, vilka avses att rättfärdigas under wto regler.
Vidare har Trump under våren och sommaren 2017, med hänvis- ning till nationella säkerhetsintressen, deklarerat att han avser att föreslå generella skyddstullar rörande den amerikanska importen av stål och aluminium. Argumentationen för att rättfärdiga detta förslag har varit otydlig och bitvis förvirrad. Det kan dock konstateras att de föreslagna åtgärderna svårligen kan rättfärdigas under wto-regler. Slutligen skall noteras att usa i augusti 2017 meddelade sin avsikt att
lämna Parisavtalet. Samtidigt förklarade det amerikanska utrikesde- partementet att usa ställer sig öppet för ett återinträde om det kan ske på villkor som är gynnsammare för landet än dem som nu gäller.
Sammantaget innebär dessa konkreta beslut om åtgärder ett tydligt skifte i inriktning för den amerikanska utrikeshandelspoli- tiken. Detta innebär ett tydligt fokus på utvecklingen av bilaterala avtalsförhållanden och en relativt sett ökad benägenhet att vidta protektionistiska åtgärder, i syfte att främja nationell produktion och sysselsättning. Vidare tycks usa träda tillbaka på den internationella handelspolitiska arenan, både multileralt och regionalt, vilket kan komma att medföra att det amerikanska inflytandet över utveck- lingen av regleringen av internationell handel avtar. Detta medför i sin tur att utsikterna för en utveckling av wto-systemet minskar.