Extra-textualisering kring budskapet i Kontakt (1997)

Mot slutet av gruppintervjuerna ställde jag frågan vilka kopplingar man mer personligt gjorde mellan berättelsen och det egna livet. Svaren på denna

69

Linderman undersökte tre publikkategorier med olika trosmässig bakgrund och deras attityd till ett TV-program; The Other South Africa. De tre gruppernas svar som Linderman analyse- rade bestod av amerikanska evangelikaler, amerikanska icke-evangelikaler och en svensk referensgrupp (Linderman 1996: 131).

fråga följde intressant nog andra mönster som jag sammanfattar nedan i en översikt.

Jakob menade att det viktigaste budskapet som han ville lyfta fram som relevant för sitt eget sätt att se, var tolerans för människor att både få ha en tro respektive inte ha en tro och allt däremellan.

Alla som är falskt religiösa, kan sluta upp med att vara det och dom som är religiösa och tror på Gud kan göra det och dom som tror på nånting annat kan göra det. Och jag som kanske inte vet vad jag ska tro behöver inte be- stämma mig för det heller liksom (Jakob: 16).

Caterina kände igen sig i ett sökande efter både sanning och kärlek samt ett behov att få vara hel. Karin höll med om kärleksbudskapet som det som hon fastnade för allra mest och sökandet efter den rätte. Karin menade också att kärleken och tron ligger nära varandra och att Ellie i filmen fick ju genom sin kärleksrelation till Josh både en man att älska och en bekräftelse i tro eftersom han också var en kyrkans man. ”Hon fick ju både en pastor och en

kär…en man” (Karin: 17).

Maria gav uttryck för sin starka övertygelse om att varje människa måste göra upp med barlasten i sin personliga historia, att hitta en äkta, inre tro och bli hel, ”att vi alla behöver på nåt vis göra upp med vårt förflutna” (Maria: 17).

Radomir, i likhet med Jakob, däremot ville se ett viktigt budskap som handlade om att man inte nödvändigtvis behöver vara religiös utan det går lika bra att tro på något annat eller ingenting alls. ”Bara man, ja, själv är

typ, glad. […] Det är väl det man behöver. Man behöver inte gå och leta efter nån större dröm, så där, utan det finns ju liksom här, precis ibland oss”

(Radomir: 17).

Erik för sin del tog fasta på Ockhams rakkniv som nämndes i filmen och han försökte förenkla förståelsen av livet så långt som möjligt. Han beskrev att livets mening för honom reducerats till något mycket handgripligt som varken kräver någon tro på en Gud med stort G eller något annat slags väsen men som innebär en enkelhet han känner sig trygg med. ”Och det är enkel-

heten, helt enkelt att föda barn, alltså reproducera mig själv. […] Det är en så enkel grej. Det är inte nåt komplicerat att jag ska lämna efter mig några stora byggnader eller resa genom tiden till nåt annat universum” (Erik: 18).

Lena fastnade för flera frågor som handlade om möjligheten till liv i andra delar av universum eller vid livets gräns, vad som finns bortom döden. Peter ville framhålla att allt inte går att bevisa vetenskapligt. ”Sen så kanske jag

inte håller med om att man ska söka sitt svar utan jag menar att man ska söka det svar som är rätt” (Peter: 18). Peter invände mot allmän relativism

och tanken att vilken tro som helst kan göra anspråk på att vara sann. Kia fascinerades av allehanda möjligheter som uttrycktes i filmen.”Jag är

allt det där. Jag är jättefascinerad av det där och tycker det är hur kul som helst och jätteintressant” (Kia: 19).

Det Victoria tog fasta på var att vara klar över vad man själv tänkte och trodde på. ”Jag är väldigt öppen för vad alla andra har för teori, men att jag

väljer vad jag ska tro på” (Victoria: 19). Madeleine mejslade ut ytterligare

en aspekt med tolerans för andras tro där det som var sant för henne inte behövde vara sant för någon annan och att hon inte dömde någon annans tro utifrån det hon trodde på ”som huvudpersonerna i filmen är öppna för olika

slags tro” (Madeleine: 19).

Jons för sin del lät inte frågan om tron på Gud eller något annat skymma den större bilden som för hans del handlade om frågan om liv i universum.

”Liv i yttre rymden bör det ju finnas, eftersom det är väldigt stort” (Jon: 19).

Sofia var snarlik i sina reflektioner men uttryckte med större eftertryck sin egen personliga tro på och framför allt längtan efter att utomjordingar existe- rar i verkligheten. ”Jag tror verkligen själv på att liv ute i rymden, det finns

det. Och jag hoppas också få svar inom, om dom, genom dom frågorna in- nan jag själv dör” (Sofia: 20). Sofia jämförde sig med Ellies vetenskapliga

vetgirighet på den punkten även om vetenskapen inte kan förklara allt. Vid en sammanställning av samtliga intervjuades spontana beskrivningar av vilket budskap de har tagit till sig med relevans för deras egen syn på livet så bröts gruppkohesionen upp.

Tabell 23. Tematisering av filmens innehåll utifrån tolkningshorisont

Tolkningshorisont

Mindre religiös socialisa- tion/praktik

Extra-textualisering till ett personligt tema

Radomir Vara glad. Behövs ingen stor dröm, meningen finns mitt i livet. Erik Behövs ingen Gud. Meningen är att reproducera sig.

Kia Jättefascinerad av spekulationerna om andlighet, andra sidan och Gud Jon Tanken på att det måste finnas liv i yttre rymden, så stort är universum Sofia Tror på och hoppas få bekräftelse på utomjordisk intelligens.

Blandad grupp Extra-textualisering till ett personligt tema

Jakob Tolerans, tro på Gud eller något annat. Eller inte veta vad man tror. Caterina Sökandet efter sanning, kärlek och att vara hel som människa Victoria Öppen för andras tro, men klar på vad hon själv tänker och tycker Madeleine Rätt att tro på vad man själv vill även om det inte stämmer med bibeln Mer religiös

socialisa- tion/praktik

Extra-textualisering till ett personligt tema

Maria Att vara hel och äkta i både tro och sin egen sanna personlighet Karin Sökandet efter kärlek och tro som hänger ihop.

Lena Vad finns bortom rymden, vad finns efter döden?

I tabellen menar jag att man tydligare kunde skönja ett mönster mellan i första hand de två grupperna som utgjorde de mest polariserade positionerna mellan två grupper med två olika kognitiva tolkningshorisonter. Individerna som grupperats som ’mindre religiös socialisation/praktik’ hade kreativa och implicita tolkningar var och en på sitt sätt. Gemensamt var ändå ett visst samlat fokus på dels inomvärldsliga frågor inriktade på det konkreta livet här och nu eller på den likaledes inomvärldsliga frågan om liv i universum. Den ende som stack ut något från denna grupp var Kia med sin nyfikenhet på allt möjligt andligt.

I andra änden av spektrat fanns gruppen ’mer religiös socialisa- tion/praktik’ som likaledes i viss mån kunde ses samlade kring mer svår- fångade dimensioner i livet av existentiell karaktär med formuleringar om ’sann tro’, ’sökande efter äkta kärlek’, ’sann personlighet’, att ’bli hel’ som människa och frågor om vad som händer efter döden. Mellan dessa fanns ’blandad grupp’. Även inom denna grupp menar jag att det går att se en viss mönsterlikhet i svaren på frågan om filmens mening. Tre av fyra uttryckte värdet av öppenhet för olika sätt att tänka och tro med ett visst fokus på plu- ralism och frihet, framför allt också en frihet att inte ha en bestämd tro för den som inte har kommit fram till en sådan. I denna grupp avvek Caterina och uttalade sig på ett sätt som påminde om ett par utsagor från Karin och Maria i gruppen religiös socialisation/praktik.

Svarsmönstret när det gäller de intervjuades spontana generaliseringar av filmens mening överensstämde då mer med respektive persons sociokogniti- va tolkningshorisont och skiljde sig således från tolkningsmönstret i tabell 22 (se 5.2.4. Tolkningsmönster utifrån tolkningshorisont). Det tidigare svarsmönstret följde mera samtalsgruppens konstellation snarare än den in- ternaliserade tolkningshorisonten. En slutsats jag dragit av detta har varit att de intervjuade i denna senare fråga har rört sig på en högre abstraktionsnivå. Dvs. individerna har tolkat filmens budskap utifrån en implicit eller symp- tomatisk meningsskapande nivå till skillnad från samtalets inledande fas som rörde sig på en mer konkret explicit meningstolkande nivå.

Det blev också tydligare för mig att när filmens mening formulerades mer subjektivt och personligt och mindre styrt av mig som forskare så formulera- des detta på ett mer kreativt och metaforiskt sätt, med stor spännvidd för personliga associationer och kopplingar med relevans för det egna livet. David Bordwell och Kristin Thompson understryker att filmåskådaren hela tiden aktivt arbetar med frågan om vad filmen handlar om och vilken signi- fikans och relevans en film har för vederbörande. ”As an active perceiver, the spectator is constantly testing the work for a larger significance, for what it says or suggests” (Bordwell & Thompson 1997: 73). Samma tanke ut- trycker Patrick Phillips med tillägget att filmåskådaren laborerar med tolk- ningar som kan röra sig mycket fritt, från det förväntade, som filmskaparen haft som avsikt och pekar i riktning emot, till mer individuella tolkningar av mer icke-förväntat slag.

We respond sometimes in predictable, fairly uniform and regulated ways to stimulus material in the film carefully calculated by the film’s makers. We also respond to stimulus we find in the film that is quite outside the ’man- agement’ of the film text. As individuals, we will always make personal the film experience (Phillips 2000: 53).

Utfallet berör också Höijers diskussion om “ideologically coloured thematic content of narrations and beliefs” (Höijer 2007: 47). Peter Gärdenfors lyfter fram berättelsens särskilda förmåga att förmedla kulturella värden. ”Att ta till sig de sedelärande berättelser som ingått i en kultur är ett viktigt sätt att bli delaktig i dess meningsgemenskap (Gärdenfors 2006: 37). Höijer argu- menterar för att det är i de konkreta exemplen på människors sätt att uttrycka sig som vi bör söka vägar för att identifiera implicita ideologiska tolknings- horisonter. “The claim here is that ideological horizons are socio-cognitively embedded in narration, beliefs and emotions” (Höijer 2007: 47).