Radomirs film – Fight Club (1999)

Radomir

Radomir är 24 år och är den ende ur enkätunderlaget med en bakgrund som uppvuxen i en invandrartät Stockholmsförort. Hans föräldrar kommer från södra Europa tillhörig en kristen ortodox folkgrupp. Radomirs identitet är enligt honom själv etniskt sekulariserad utan religiös socialisation från upp- växten. Radomir är en mycket aktiv filmkonsument som ser film i många format. Han laddar ner en del film men han ser också till att se de filmer som han uppfattar som riktigt bra på stor duk. Slutligen köper han sina favoriter på DVD till sin egen filmsamling. Från sin uppväxt med ett stort och bety- delsefullt kompisgäng i förorten så är studietiden första gången han lär känna svenskar utan några rötter i andra kulturer inom och utom Europa och han har många synpunkter på mötet mellan olika normsystem genom diskussio- nen om Fight Club.

Handlingen i filmen Fight Club (1999)

Filmen Fight Club handlar om en ung man som arbetar inom skadere- gleringsbranschen och lever i sina egna ögon ett förödande inrutat liv in- fångad i löneslaveriets ytliga jakt på meningslösa ägodelar. Han möter så den gåtfulle galningen Tyler Durden som lockar honom att utforska dolda kraftkällor inom sig själv. Tillsammans bildar de ett underjordiskt manligt nätverk för våldsamma utlevelser och extrem fysisk gemenskap. Fler män dras till dessa hemliga träffar för att slåss med varandra och bryta det aggres- sionshämmade samhällets avtrubbande inverkan på dem. Målet med dessa Fight Clubs antar så småningom alltmer messianska proportioner. En rela- tion växer också fram till Marla, en självdestruktiv och egensinnig kvinna som får en betydande roll. Den kluvne huvudpersonen vacklar mellan valet att bejaka sin dragning till henne och att fullfölja Fight Clubs mission, det apokalyptiska uppdraget att spränga och ödelägga stadens finansiella system.

Fråga 1: Existentiella frågor

Vilka existentiella frågor aktiverar den valda filmen? Filmen Fight Club fångade in något centralt som för Radomir handlade om manlighet och mate- rialism. Han berättade livligt om alla konflikter han upplevde i det svenska samhället där många normsystem krockade och hur detta gestaltades i fil- men.

Det första Radomir nämnde som han tyckte Fight Club berörde var bilden av ett samhälle besatt av prylar. ”Hur materialistiskt allting har blivit lik-

som. Hur fixerat det är vid att man ska, ja, som det här bara när han kollar i den här IKEA-katalogen och liksom ”Nu ska jag köpa mig ett liv” (Radomir:

4). Radomir imiterade filmens beskrivning av prylhetsen och hur samhället lurade individen att tro att den ena prylen efter den andra behövdes. ”Då blir

liksom mitt liv perfekt” (Radomir: 4).

För Radomir var detta en viktig ingrediens och han ifrågasatte hela den materialistiska kulturen som omgav honom och beskrev den som något som ledde oss in på helt fel spår, bort från det som var värt att kämpa för och som gav livet mening. Själv hade han en gammal mobil som inte ens gick att ringa ut ifrån, bara att ta emot meddelanden. ”Man behöver inte alla dom

här grejerna som finns nu för tiden. Jag behöver inte 50 spel och en kamera och en mobil. Jag behöver inte dom nyaste kläderna. Jag behöver inte nyaste bilen, flashigaste huset” (Radomir: 22).

Istället handlade Radomirs livsfilosofi om det som gav livet mening och mål på riktigt och då var det människor han värdesatte.

Mänsklig kontakt. Folk. Människor. Liksom det är viktigt nånting man kan liksom kämpa för. Anstränga sig för. Och jag menar jag går igenom en mas- sa. Men för allt det här, allt det här som inte har nån betydelse egentligen. Jag menar, vad spelar det för roll egentligen, vad man har för kläder på sig. […] Vad spelar märket för roll egentligen. Blir det bättre för att det står Nike eller om det skulle stå Mahmoud? (Radomir: 22f).

Detta tyckte han mycket om i filmen Fight Club och att det kom till uttryck så kraftfullt. Det andra temat var kopplat till materialismen och det var frå- gan om manlighet och det utrymme som det moderna samhället gav män och det han uppfattade som genuint manligt. Radomir tyckte det var viktigt och bra med jämställdhet men var skeptisk till en alltför feministisk linje och detta formulerades enligt Radomir på ett bra sätt i filmen. ”Filmen är anti-

feministisk och det tycker jag är bra. Det är alldeles för mycket feminism. Det är bra med jämlikhet. Feminism är en helt annan grej” (Radomir: 7).

Han tog upp samtalet mellan huvudkaraktärerna i filmen som diskuterade problemet med en hel generation unga män i dagens samhälle som alla var fostrade av kvinnor så att de inte visste hur man hittade sin identitet och vad som gjorde livet meningsfullt som man. Radomir talade i intervjun om frå-

gan om hur man kunde vara en hel man utan att veta hur det kändes att slåss, den frågan som filmens hela berättelse kretsade kring.

Radomir berörde existentiella frågor om människans väsen men också frågor om vad som krävdes för att man ska bli lycklig och hel som människa och frågor om gott och ont samt moraliska ideal. Den mest centrala existen- tiella frågan i vårt samtal kring filmen Fight Club var dock frågan om livs- uppgift och mening.

Fråga 2: Tolkningsschema

Genom vilket tolkningsschema hanteras frågorna och på vilket sätt? Mycket begränsat kan man se exempel på rumschematiska resonemang om i vilka miljöer protagonisterna rörde sig, ett snabbköp, en mörklagd gata m.m. Mera utvecklade resonemang förde Radomir av händelseschematisk karaktär där han försökte tolka olika göranden och låtanden från huvudpersonen Jack och hans alter ego Tyler Durden på ett begripligt sätt, exempelvis i försöken att förstå huvudpersonens relation till kvinnan Marla där Jacks attityd växlar mellan försiktigt närmande och iskallt avvisande. Exempelvis konstaterade Radomir att slutet kunde uppfattas som ett halvlyckligt slut fastän husen bombas. Jack visade hur han var rädd om Marla och ville rädda hennes liv och hur han slutligen tog hennes hand i slutscenen. ”Just det här att han då

kommer där och ska hålla henne på slutet” (Radomir: 34).

Det som dominerade var personschematiska resonemang och en rörelse mellan reflektioner kring huvudperson på filmduken och reflektioner kring det egna självet och självschematiska funderingar. Radomir tecknade tidigt i samtalet bilder av en komplex huvudperson och hans olika motstridiga per- sonlighetsdrag.75 _{Radomir funderade över att det trots allt handlade om en} människa och som hade två olika sidor och lyfte fram kontrasten mellan Jack som den präktige kontorstjänstemannen och den anarkistiske vilden Tyler Durden. Radomir resonerade om konflikterna inombords hos den alltför propre och avstängde Jack och hans lust att bryta sig loss från samhällets tryck. ”Han vill inte ha alla dom här värderingarna. […] Samtidigt som han

kämpar emot idealen så vill han ändå, han vill liksom vara snygg, han vill vara på nåt sätt framgångsrik” (Radomir: 5).

Radomir identifierade kluvenheten och dubbeltydigheten i kommersia- lismens ideal som både lockande och frånstötande. Radomir tyckte budska- pet blev lite mer trovärdigt i sitt försök att problematisera huvudpersonens

75

Det som komplicerade narrationen var en intressant diskrepans mellan filmens sujet och filmens fabula på så sätt att man som åskådare först mot slutet av filmen fick klart för sig att den karaktär som på filmdukens sujet presenterats som två olika personer, i själva verket i filmens fabula, var en och samma fysiska person men med två extremt olika personlighetssi- dor. Denna schizofrena personlighet som i fabulan således till slut kunde hanteras som endast en person, gestaltades visuellt på filmduken som två olika fysiska personer mycket långt in i filmen av två olika skådespelare i sujeten, Edward Norton och Brad Pitt.

försök att få en balans mellan den här superpräktiga personligheten och den superanarkistiska.

Radomirs tankar knyter an till Ien Angs undersökning av anhängarna till TV-serien Dallas där hon lyfte fram det hon kallade för ”emotional realism” (Ang 1985: 41f). Ett händelseförlopp kan hos tittaren vara orealistiskt på en narrativt denotativ, manifest nivå men likafullt av publiken upplevas käns- lomässigt realistiskt på en konnotativt latent nivå; ”recognizable” (Ang 1985: 42). Radomirs syn på huvudpersonens olika sidor illustrerar Angs begrepp realistic illusion (Ang 1985: 41).

Resonemang av personschematisk karaktär handlade om huvudpersonens relation till den kvinnliga karaktären Marla. Radomir noterade filmens be- skrivning av kvinnans dominerande plats i mannens psyke. Samtidigt såg Radomir det motsägelsefulla i historien då den känslomässiga avstängdheten och försöket att komma ur en allmänt avtrubbad tillvaro i ensamhet ändå verkade gå via kärleken till en kvinna. ”Det verkar ändå vara, det behövs…

jag vet inte, kanske liksom en kvinna som gör en hel” (Radomir: 9).

Detta tema tog tag i Radomir och han vacklade mellan olika slutsatser kring filmens budskap.

Det måste ju vara nånting att kvinnan är ändå en del utav lösningen och inte en del av problemet. Att det liksom …man kan inte klara sig helt utan. Man ska kanske inte vara manschauvinistisk. Jag vet inte (Radomir: 11).

Radomirs gjorde personschematiska reflektioner kring huvudkaraktärens personlighet med flera olösta konflikter i sin karaktär som också appellerade till självschematiska resonemang kring liknande dilemman i reflektioner kring sitt eget själv. Radomir som är stor och lång var uppfostrad att hjälpa till och fysiskt bistå dem som behövde hjälp men det landade helt fel i mötet med svenska feministtjejer, menade Radomir.

Det anses ju fult. Och det är ju för mig manligt. Och eftersom det är fult att göra såna där saker som jag anser är manligt då är det liksom…ja. Då kan man ju inte alltid riktigt vara sig själv. Eller det är ju fult att vara sig själv

(Radomir: 15).

Filmen Fight Club berörde på ett omfattande sätt för Radomir hela frågan om maskulinitet och manlig identitet på ett sätt som hade många berörings- punkter mellan filmens historia och Radomirs verkliga liv.

Radomir aktiverade i någon mån storyschematiska och rumsschematiska reflektioner i samtalet kring filmen. Något mer omfattande berördes händel- seschematiska aspekter. I liten utsträckning också rollschematiska men som överlappade de två kategorier genom vilken Radomir framför allt bearbetade sin favoritfilm, nämligen personschematiska och självschematiska aspekter.

Fråga 3: Extra-textualisering

Vilka referenser görs mellan filmens värld och individens eget liv, dvs. mo- mentet extra-textualisering? Radomir gjorde mängder med överlappningar mellan filmen och sitt eget liv och intervjun med honom var den mest inten- siva och mångordiga.

En viktig livshållningsfråga för Radomir var kritiken av konsumtions- samhället som han menade var ett viktigt budskap i filmen. Han avstod från att skaffa en ny mobil och han prioriterade vänskap och verkliga relationer framför statusprylar. Det andra var Radomirs upprördhet över svårigheten att accepteras som man i dagens Sverige, en fråga om förtryckt manlighet och avsaknaden av manliga förebilder.

I filmen beskrevs våld mellan vännerna i det manliga nätverket Fight Club som en betydelsefull ingrediens i sökandet efter manlig identitet och detta berörde Radomir när han beskrev en av många kulturkrockar mellan sitt gäng i Stockholmsförorten och den stillsamma studentkorridoren. I för- ortsgänget fanns en blandning av invandrarungdomar med olika rötter men där man utvecklade någon slags gemenskap kring vissa värden kring vad som krävdes av en man. ”Du måste kunna tåla lite grejer. […] Att kunna

liksom bråka med nån. Inte för att jag tycker om våld. Men jag menar om det nu skulle bli bråk. Att liksom kunna försvara sig, att våga försvara sig” (Ra-

domir: 14).

Det här kopplade Radomir till inte bara en fråga om att försvara sig i ett fysiskt angrepp utan också för att uttrycka närhet och vänskapsband mellan kompisar och sina släktingar. Men detta krockade helt med attityden som infödda svenskar i studentkorridoren hade till konflikter och fysisk kontakt.

”Alltså, att slåss med sina vänner det är inte liksom värsta grejen. Det är liksom, man har, man får ett problem, man liksom börjar bråka med varann. Och sen slår man varandra och så är man kompisar. […] Man får lite blå- märken och sen läker det och sen är man vänner igen” (Radomir: 17).

Radomir beskrev en form av fysisk kontakt som förvånade andra boende i studentkorridoren. När hans yngsta bror kom och hälsade på i korridoren ville brorsan omedelbart brottas med Radomir. När omgivningen frågade varför de brottas och slåss, om de inte tyckte om varandra måste Radomir förklara att de gjorde det för att det var roligt. Radomir frågade den svenske killen om han aldrig brottades med sin brorsa men det gjorde han aldrig vil- ket Radomir tyckte var mycket märkligt och lite sorgligt.

Radomir gjorde också en koppling till filmens tema och problemet med människan som undviker aggressioner och starka känslor. ”Man ska liksom

stänga in allting. Man ska vara den här propra människan som aldrig nå- gonsin blir arg” (Radomir: 21). Det här resonemanget fördjupade Radomir

och diskuterade den konflikt han kände i det moderna känslobehärskade svenska samhället mellan ordning och kaos som också hade sin motsvarighet i filmen Fight Club där den ene representerade ordning och pedantisk pryl- fixering medan den andre representerade självdestruktivt och passionerat

kaos. ”Dom båda är två liksom extremer. Han är den här superdupersam-

hället, så här ska det vara. Ordning. Och han den andra är ju så här liksom, kaos, liv…passion (Radomir: 27).

Radomir summerade sin egen uppfattning om filmen som han tyckte sammanfattade viktiga livsprinciper.

Som jag ser filmen så är det liksom att vi är för instängda. Jag menar den här sidan finns inte. Den är liksom, det där finns inte, det ska inte finnas. Och det är ju det som är problemet. Det är det som skapar problemet. Det är det som gör oss liksom…att vi känner nån hunger. Det är något som saknas. Men jag vet inte vad. Och då har man liksom …”Köp det här, så blir ditt liv bätt- re!”. Och så blir man typ lurad på nåt sätt. Så går man på liksom gång på gång (Radomir: 29).

Fråga 4: Kognitiv förändring

Hur förändras den internaliserade kognitiva repertoaren konfronterad med en vald favoritfilm? Jag vill argumentera för att den schemateoretiska föränd- ring som det gick att argumentera för i Radomirs fall var av ’tuning’-modell. Ett redan dominerande livsåskådningsmässigt perspektiv fick i mötet med filmen Fight Club allt fler nyanser och en allt tätare utformning. En del komplexa perspektiv utmejslades inom ramen för detta övergripande synsätt där alltmer nyanserade föreställningar och med vissa motstridiga ingredien- ser om ordning och kaos, manligt och kvinnligt, känsla och förnuft sortera- des in och fördjupades.

Fråga 5: Film som resurs

Går det med ett schemateoretiskt analysverktyg se tecken på att en vald fa- voritfilm kunnat fungera som en resurs för förändring/förstärkning av indivi- dens syn på livet och upplevelse av tillvaron? Radomir var mycket expressiv och hade tydliga åsikter om livet och meningen med tillvaron. I diskussionen med honom om filmen Fight Club har den här filmen funnits med Radomir sedan slutet av gymnasiet i slutet på 1990-talet. Den hade enligt hans egen utsago berört en kulturell konflikt som Radomir burit med sig från sin upp- växt om vad som är typiskt manligt i det svenska samhället. Filmen fångade upp detta tema och behandlade det tillsammans med ett tema om det kom- mersiella samhällets erbjudande om falsk lycka enligt Radomir på bekostnad av djupare frågor om vad som krävdes för vår överlevnad. Filmen tvinnade samman två centrala teman för Radomir och formulerade en slagkraftig samhällskritik.

Tabell 27. Radomirs profil

Kognitiv schemakategori

Existentiell fråga: Person Själv Roll Händelse Rum Story

Varför vi lever och dör

Livsuppgift och mening X X X X X

Skuld och ansvar

Verklighetens väsen

Människans väsen X X X X

Kärlekens väsen X X X

Guds väsen

Vad är rätt

Gott och ont X X

Moraliska ideal X X X