METOD OCH MATERIAL

I detta kapitel går jag igenom val av metod; enkät, fokusgrupp och individu- ella intervjuer. Jag diskuterar kombinationen av kvantitativa och kvalitativa angreppssätt som jag använder mig av som en triangulerande ansats. Jag redovisar också principerna för transkriberingen av de bandade intervjuerna samt berör mina forskningsetiska avvägningar.

3.1. Val av metod

Huvudfrågeställningen formulerade jag på följande sätt. Om, och i så fall, på

vilket sätt och under vilka omständigheter kan film vara en resurs för indivi- ders tankar om existentiella frågor? Till denna huvudfrågeställning koppla-

de en följdfråga. Hur mycket styrs individer i sina tolkningar utifrån en tolk-

ningshorisont internaliserad genom primär och sekundär socialisation?

Frågeställningen om meningsskapande berör både individens sociala till- hörighet samt individuell kreativitet i meningsprocessen och mitt val av me- tod har varit inriktad mot att belysa samband mellan socialisation och me- ningsskapande och diskutera under vilka villkor individen konstruerar me- ning på ett självständigt sätt.

3.1.1. Triangulering

För att kunna säga något om både sociala och individuella dimensioner har jag i min forskningsdesign velat kombinera olika tekniker för datainsamling genom triangulering för att få forskningsfrågan belyst på olika sätt och för att kunna ge en så fyllig bild som möjligt av fenomenet (Patel & Davidson 2003: 104). Intervjuer, deltagande observation och fokusgrupper bidrar till att skapa flera alternativa kunskapskällor i en kvalitativ undersökning (Fon- tana & Frey 1994: 365). Likt andra som arbetar med empiriskt material ser jag värdet av att kombinera kvantitativa och kvalitativa metoder. Den kvali- tativa empirin har det största utrymmet dock.

I mitt fall har jag kunnat utgå ifrån ett antal publikstudier inriktade mot meningsskapande och min inriktning mot film och meningsskapande har inte behövt göras i obanad terräng. Istället har jag med utgångspunkt från tidigare studier haft relativt specifika frågeställningar med ett förhållandevis tydligt fokus där analysen av empirin kombineras med, eller föregrips av, studier av

tidigare teorier som inspirationskälla för upptäckt av mönster som ger förstå- else (Bryman 2002: 304, Alvesson & Sköldberg 1994: 42).

Med ett kvantitativt arbetssätt har jag sett en möjlighet att genom en ge- nom mindre enkät förse mig med en översikt över människors filmvanor och synen på film hos ett utsnitt av en filmpublik. Enkäten har givit en möjlighet diskutera samband mellan vissa sociala faktorer och attityder till film.

Många värderingsstudier analyserar sambandet mellan sociokognitiv bak- grund och attityd till olika fenomen i tillvaron i enlighet med en samhälls- och beteendevetenskaplig tradition. Det handlar ofta om att undersöka olika befolkningsparametrar och attityden till olika fenomen och som bearbetas med hjälp av rangordningsskalor, där individen får uppge huruvida man instämmer helt och hållet eller inte alls i olika påståenden (Trost 2001: 18, Bromander 2001, Bråkenhielm 2001). I den enkätundersökning jag har ge- nomfört har jag kombinerat ett fokus på attityd till film kombinerat med livsåskådningsrelaterade frågor samt relaterat dessa till bakgrundsfaktorer som uppväxtmiljö, utbildning samt religion.

Enkätredskapet genererade ett kvantitativt underlag som adderat med den kvalitativa empirin kunde fördjupas på ett explorativt sätt. Rosengren menar att vanligen används i samhällsvetenskaplig forskning en explorativ under- sökning som en förberedande undersökning för en brett upplagd studie så att denna kan genomföras med så stor precision som möjligt (Rosengren & Ar- vidsson 1992: 119f). Min ansats har dock varit av något av det motsatta där jag med enkätinstrumentet som explorativt redskap velat göra en inledande kartläggning av fenomenet samt ringa in vissa variabler, men framför allt för att kategorisera olika individer i olika grupper beträffande socialisationskon- texter och bakgrund. Detta för att ge mig ett urvalsinstrument till fortsatta intervjuer. Därefter har jag gått vidare till det som jag hoppas kan bli av- handlingens teoretiska kunskapsbidrag vid sidan om en presentation av kon- kreta publikröster, nämligen fördjupade perspektiv på individens uppfatt- ningar om existentiella frågor i samband med starka filmupplevelser.

Genom att börja med en kvantitativ studie kompletterad med ett i huvud- sak kvalitativt angreppssätt har jag velat anamma en forskningsstrategi som vill erhålla en nyansrikedom i försöket att ”förstå människors sätt att resone- ra eller reagera” (Trost 2001: 22). Steinar Kvale lyfter fram den kvalitativa metoden som ett redskap för att komma åt denna vardagsvärld av mening och sammanhang. Den ”har som mål att erhålla nyanserade beskrivningar av olika kvalitativa aspekter av den intervjuades livsvärld” (Kvale 1997: 36). Som forskare får man då en tillgång till de talade ordens mångtydighet och beskrivningar av människors komplexa livsvärld (Fontana & Frey 1994).

Höijer diskuterar möjligheten att hitta intervjumetoder som frigör respon- dentens förmåga att förmedla sin världsbild till intervjuaren. Hon inspireras både av socialantropologisk och psykoanalytisk intervjumetod där intervjua- ren iakttar en hållning karakteriserad av ”cultural ignorance” vilket innebär att man som intervjuare gör tydligt att respondenten själv är den enda som

riktigt har kunskap om vad han eller hon har för tankar i sinnet och som in- tervjuare är man nyfiken på att ta del av denna värld (Höijer 1990: 29, Sil- verman 1993: 100).

Med ett kvalitativt angreppssätt ville jag således utveckla en detaljerad bild av individens tankar och reflektioner vid filmupplevelser. Den kvalitati- va metoden blev mitt primära redskap för att komma åt frågan om männi- skors filmkonsumtion som en impuls och en möjlig resurs för egna föreställ- ningar om livsåskådningsfrågor. Därför är avhandlingens forskningsdesign en kombination av kvantitativa och kvalitativa metoder.

3.1.2. Halvstrukturerad intervju

Jag har sett möjligheten att med hjälp av intervjuer kunna bearbeta mina frågeställningar och komma åt det komplexa sammanhang av makrosociala och mikrosociala sammanhang som varje individ befinner sig i. Den indivi- duella intervjun ger förusättningar för att vara lyhörd för individens skapar- förmåga när det gäller sättet att konstruera en unik föreställningsvärld.

I den halvstrukturerade intervjun eftersträvas en bra balans mellan dyna- miska och tematiska frågor (Kvale 1997: 121). De dynamiska frågorna bör leda till driv och flöde i den kommunikativa processen medan en tematisk fråga fokuserar ämnet och bidrar till skapandet av ny kunskap. Jag har haft som ideal frågor som fungerat både dynamiskt och tematiskt.

Till de individuella intervjuernas fördel hör det sätt på vilket psykologiska sammanhang och nyansrika föreställningskomplex kan manifestera sig i intervjuer (Haavind 2002: 147). Med en medvetet utförd intervju kan forska- ren med hjälp av den interaktion och relation som växer fram mellan inter- vjuare och intervjuad skapa fylligare beskrivningar av individens livsvärld än med andra metoder.

Jag har lagt stor vikt vid intervjuflödet och kontakten mellan mig som in- tervjuare och den intervjuade. Om intervjuklimatet så har krävt och den in- tervjuade har associerat åt ett oväntat håll så har samtalet fått flyta iväg långt ifrån de centrala frågeställningarna hellre än att stoppa respondenten i ett spontant engagemang i intervjusituationen.

Fontana & Frey understryker hur alltfler forskare ställer sig skeptiska till ansträngningarna att inta en neutral position i intervjusituationen och varnar för ett förment objektiv intervjuförfarande med en rad tekniker för att av- locka ”sanna svar” från respondenten.

The techniques and tactics of interviewing are really ways of manipulating respondents while treating them as objects and numbers rather than individ- ual human beings (Fontana & Frey 1994: 373).

De argumenterar istället för en intervjuteknik som tillåter ”give and take” där den intervjuade behandlas som en jämlik och tillåts ställa motfrågor som

intervjuaren svarar på. I enlighet med detta har jag, när mina respondenter ibland ställt personliga frågor till mig i mina intervjuer, tillåtit mig att själv svara, i syfte att visa respekt för mina respondenter som jämlika medmän- niskor av kött och blod. I en av mig konstruerad forskningssituation inter- vjuade jag dem om personliga och känsliga frågor och ställde någon en fråga till mig så svarade jag ärligt. Även om detta kunnat uppfattas som ett ram- brott så menar jag det ändå varit förenligt med syftet med samtalet, den egna rollen och förväntningarna på den intervjuade (Crafoord 1994: 87). Jag fann detta nödvändigt för att vinna mina respondenters förtroende när de själva befann sig i en situation som karakteriserades av viss utsatthet där de förvän- tades lämna ut sig själva och sina reflektioner kring något viktigt i deras liv.