Karins film – Änglagård (1992)

Karin

De flesta i min intervjuundersökning är i 25-årsåldern. Tre stycken är dock drygt 30 år och den gruppen tillhör Karin som är 33 år vid intervjutillfället. Karin ser film framför allt på TV och endast enstaka gånger på bio. Hon är uppvuxen i ett litet samhälle på landsbygden i mellansverige där kontakten över generationsgränserna varit nära och levande även i relation till far- och morföräldrar. Hon är uppvuxen med en tro från sin barndom och aktiverade sig i svenska kyrkans kör på orten och är också aktiv i sin personliga tro som vuxen. Hon har dock brutit upp från sin uppväxtmiljö och flyttat till ett större samhälle för utbildning, arbete och familjebildning. Filmen Änglagård har hon älskat sedan hon såg den första gången och hon har sett den många gånger när hon har velat komma in i en riktigt varm stämning.

Handlingen i filmen Änglagård (1992)

Filmen Änglagård handlar om ett litet samhälle någonstans i ett somrigt Västergötland där många känner varandra väl men där konflikter och hem- ligheter också ruvar i idyllen. I samband med en olyckshändelse dör Erik, ägare till en gammal vacker gård med värdefulla skogsägor. Till begravning- en dyker Fanny upp, en okänd dotterdotter, och kullkastar storbonden Axels planer på ett billigt övertagande av gård och skog. Fanny, Zac och deras artistvänner förändrar livet för människorna. De gamla bröderna Gottfrid och Ivar blir upplivade. Syföreningens kvinnor med storbondens hustru Rut i spetsen blir förskräckta. Prästen Henning försöker gjuta olja på vågorna och predikar för bygdens folk att man i Jesu efterföljd ska försöka acceptera främlingarna. Filmen slutar med att Fanny får reda på att storbonden Axel i själva verket är hennes okände far, hon säljer marken till honom men behål- ler Änglagård för framtida somrar.

Fråga 1: Existentiella frågor

Vilka existentiella frågor aktiverar den valda filmen? Det tema som domine- rade i samtalet med Karin handlade om hemkänsla och igenkännande i den situation som Fanny befann sig i som främling på en ny plats bland männi- skor med andra vanor och beteenden. Karin visste hur det var att bryta upp från en liten ort och flytta till en helt ny del av Sverige och hon visste hur det kändes att vara okänd. ”Jag kunde precis känna det hon kände så här att allt

blev fel och tänkte att nu skiter jag i det här. Därför tror jag att jag identifie- rar mig med Änglagård” (Karin: 6).

Samtidigt påminde miljön i Änglagård om det trygga och oföränderliga sammanhang som hon själv var uppvuxen i som barn och hon var välbekant med de regler och normer som människor levde efter i Änglagård och som hon hade starka känslor kring. ”Jag kände det som att komma hem” (Karin: 5). Karin lyfte fram det genuina, det äkta och naturliga. ”Det är som så folk-

ligt nära” (Karin: 6). Hon blev berörd av psalmerna som sjöngs i filmen och

många av de vilsamma naturbilderna som ackompanjerade. ”Det kan vara

en psalm och så sen så ser man dom här vyerna, en disig åker, eller vad som helst, alltså, då man verkligen fångar det svenska” (Karin: 6f).

Karin lyfte främst fram filmens förmåga att fånga det folkliga, goda och äkta. Det återfanns både i hennes stora uppskattning av filmens lugna natur- scenerier så väl som porträtten av de rättframma och mysiga karaktärerna. Det andra temat berörde hennes egna moraliska ideal om ärlighet och san- ning. Karin lyfte fram prästens folklighet, men också hans förmåga att vara nyskapande och nydanande när han försöker medla mellan byborna och de inflyttade. Karin tyckte om prästens karaktär. ”Han känns, ja, han ömmar

lite för den svage på nåt vis” (Karin: 14).

De existentiella frågor som filmen Änglagård aktualiserade för Karin handlar således både om en tillhörighet och trygghet i det enkla som var gott, samt moraliska ideal om att överbrygga motsättningar mellan folk, att slå vakt om det som var uppbyggligt mellan människor och att ömma för den utsatte.

Fråga 2: Tolkningsschema

Genom vilket tolkningsschema hanteras frågorna och på vilket sätt? Filmin- tervjun med Karin gav andra tyngdpunkter än flertalet övriga intervjuer. I högre grad än övriga hanterade Karin rumsschematiska och rollschematiska aspekter i reflektionen kring filmen Änglagård. När Karin tog fram det som hon uppskattade som det äkta och genuint svenska gjorde hon det med hän- visningar till många naturscenerier och fysiska miljöer i filmen som gav henne känslor av hemhörighet. Förutom naturvyer med dimma över fält och åkrar lyfte hon fram det gula huset i filmen som tonade fram i allén tillsam- mans med allt som fanns inne i huset med alla prylar och det gamla trähant- verket. ”Och allt det här som finns, alla uppstoppade djur och alla fina möb-

ler. Och jag satt och tittade på lister när jag tittade på den nu, hur det ser ut på golvet” (Karin: 7).

Jämfört med andra diskuterade Karin också yrkes-, klass- och samhälls- roller i högre utsträckning. Hon resonerade kring prästens karaktär och hur han bröt mot invanda och etablerade föreställningar om hur det var i kyrkan och hur en präst kunde vara. ”Han var ju väldigt folklig, alltså. Det är ju inte

mänskliga sida som en helt vanlig människa, han spelade ABBA högt på bilradion och sjöng med när han var ute och körde bil. Annars hade Karin träffat flera präster i verkligheten som hon menade var mer på det sättet som hon förväntade sig av en präst, ”dom är mer den här gamla stofila arten” (Karin: 12). Prästen i Änglagård ”känns mer som en medmänniska än en

överhet” (Karin: 14).

I dessa rollschematiska reflektioner fanns också överlappningar av per- sonschematiska associationer som också flätades in när Karin gick in på prästens personlighet och det hon fäste sig vid hos honom. Prästen var enligt Karin nydanande och nyskapande och han förkroppsligade personliga ideal som Karin lade märke till. Han ömmade för den svage, han predikade mot inskränktheten och om att förstå det främmande och avvikande som kommit till byn. Karin uppskattade hans attityd om att ”försöka igen och försöka för

allas bästa” (Karin: 13). Prästporträttet i Änglagård inspirerade Karin på ett

särskilt sätt som hade att göra med hennes värdering av det enkla och folkli- ga. ”Det tycker jag är det häftigaste av allt. Att han är inte den här auktori-

teten. Alltså man förstår ju ändå att det finns en hierarki, men ändå så är han ju väldigt folklig” (Karin: 31).

Karin aktiverade mer än andra rumsschematiska associationer kring natur, miljöer och byggnaders sätt att kommunicera stämningar. Som alla andra tog personschematiska och självschematiska föreställningar stort utrymme men Karin var den som mest omsorgsfullt gjorde rollschematiska reflektioner i anslutning till olika karaktärers ställning, deras yrke och position i samhället.

Fråga 3: Extra-textualisering

Vilka referenser görs mellan filmens värld och individens eget liv, dvs. mo- mentet extra-textualisering? Karin gjorde spontant flera kopplingar mellan filmen Änglagård och sitt eget liv och sin yrkesgärning.

Utan att vara uppvuxen i en kyrklig familj bestämde sig Karin tidigt för att hon ville konfirmera sig och senare började hon sjunga i kyrkokören. Och detta att filmen Änglagård låtit kyrkan utgöra en fond inom vilket mycket utspelade sig med präst och psalmsång tilltalade Karin. Hon flyttade ifrån uppväxtortens kyrkoengagemang och ångrade att hon inte sökte upp en kyr- kokör att sjunga i när hon flyttade till sin nuvarande ort.

Den andra referensen hade att göra med hennes förtrogenhet med den slags plats som Änglagård representerade. Karin associerade till farfars gård med ett stort gammalt trähus med mängder av saker som fanns där de alltid hade funnits. Varje år åkte Karin och hälsade på släkten och återsåg de gam- la trakterna.

Och saker står på sin plats. Där ändras det inte. Utan har soffan stått på ett ställe då står den där. Den kommer aldrig att flyttas. Kristallkronorna kom- mer alltid att hänga på samma ställe. Och det gör att man…jag vill inte ha förändring. Och där är det som det alltid har varit (Karin: 42).

Filmen Änglagård gav Karin en bild av detta hus, en plats som hon ville stanna vid, där tiden stod still och även om människor förändrades så fanns det ändå kvar, det som var äkta, menade Karin.

Den tredje punkten berörde ett mer djupgående ideal hos Karin som hand- lade om människors rätt att få finnas med olikheter och egenheter i en accep- terande miljö som hon också såg i Änglagård. Karin menade att det handlade om att det fanns utrymme för många karaktärer, personer med sina egenhe- ter. För Karin var detta ett viktigt ideal. ”Just det att man ändå kan tillåta sig

att vara annorlunda och så blir man accepterad, det tycker jag är häftigt”

(Karin: 27).

Dessa egenskaper hos prästen och hans medlande roll och de positiva fö- reställningar som Karin hade om kyrkan som en institution med en förenan- de funktion i samhället också hade betydelse personligen för Karin. I sin yrkesutövning som lärare arbetade hon aktivt med att medla och skapa sam- manhållning mellan olika grupper av elever.

Intervjuare: Så att ibland så är du liksom i prästens situation? Karin: Ja, det kan jag nog tycka.

Intervjuare: Och försöker lösa…

Karin: Och vara alla till lags och försöka, ja, fixa ihop saker och ting på

bästa vis, alltså relationer med människor. Jag menar det främmande behö- ver ju inte vara till nackdel (Karin: 30).

Detta var en viktig hållning som hon såg gestaltat hos framför allt prästen i filmen Änglagård och som hon tillämpade i sin roll som lärare i en bygd där det finns potentiella spänningar mellan barn till inflyttade stockholmare med dyra kläder och exklusiva semestervanor kontra bygdens barn där en del hade lantbrukare till föräldrar som inte åkte på skidsemester till Schweiz varje sportlov.

Fråga 4: Kognitiv förändring

Hur förändras den internaliserade kognitiva repertoaren konfronterad med en vald favoritfilm? Filmen gestaltade konflikter och föreställningar om den goda världen som grep tag i sammanhang och aktiverade ideal som Karin levt med länge med en uppväxt inom kyrkans sammanhang under sin ung- dom och sitt engagemang i kyrkokören. Jag vill argumentera för att Karin framför allt uppvisade de förändringar som definieras som ’tuning’ när det handlade om den internaliserade kognitiva schemastrukturen, där redan eta- blerade föreställningar blev allt mer detaljerade och nyanserade.

Fråga 5: Film som resurs

Går det med ett schemateoretiskt analysverktyg se tecken på att en vald fa- voritfilm kunnat fungera som en resurs för förändring/förstärkning av indivi- dens syn på livet och upplevelse av tillvaron? I diskussionen om filmen Äng-

lagård visade Karin att filmen grep tag i henne på flera nivåer där hon kunde

identifiera sig med både Fanny som inflyttad person i en ny miljö och präs- ten Henning som en medlare i ett mänskligt sammanhang.

Filmen kopplade i Karins biografi ihop igenkännandet med en uppväxt i en idyllisk landsbygd med den yrkesbana som lärare hon valt där vissa av prästens profilerade drag blev viktiga i den egna yrkesidentiteten. Filmen hjälpte till att mejsla fram moraliska ideal i ett mänskligt sammanhang som rymde spänningar mellan det traditionella och det främmande.

Karin berättade att hon ibland ville se något som försatte henne i en mysig stämning med hembygdskänslans positiva nostalgi som hon visste att hon mådde bra av. ”Då kan jag se Änglagård. Just att det blir en stämning. Och

jag visste det, nu när jag tittar igenom den att den kommer att infinna sig. Och den infann sig också.” (Karin: 20).

Tabell 33. Karins profil

Kognitiv schemakategori

Existentiell fråga: Person Själv Roll Händelse Rum Story

Varför vi lever och dör

Livsuppgift och mening

Skuld och ansvar X X X

Verklighetens väsen X

Människans väsen

Kärlekens väsen

Guds väsen X X

Vad är rätt X X X

Gott och ont X X X X

Moraliska ideal X X X X