Mer religiös socialisa-

tion/praktik” Kia 27 år Erik 30 år Jon 27 år Radomir 24 år Sofia 22 år Madeleine 25 år Victoria 24 år Jakob 27 år Caterina 21 år Karin 33 år Lena 24 år Peter 32 år Maria 26 år

Vid samlingen i Högskolan Dalarnas mediehus för filmvisning i biografen och efterföljande gruppintervju gjordes följande gruppindelning. Till det första gruppsamtalet kom Erik och Radomir hemmahörande i grupp 1, Cate- rina och Jakob från grupp 2 samt Karin och Maria från grupp 3. Till filmvis- ningen och gruppsamtal 12 maj kom Kia, Jon och Sofia hemmahörande i grupp 1, Madeleine och Victoria från grupp 2, samt Lena och Peter från grupp 3.

5.2. Stimulifilm inför gruppintervju

Min ambition med att genomföra gruppintervjuer med en särskilt vald film var mångfaldig. För det första ville jag samtala om en film som stimulerade till resonemang om existentiella frågor och som berörde mer grundläggande frågor om subjektiv verklighetsuppfattning och egna livsfrågor. Jag har velat dra fördel av fokusgruppsteoretiska aspekter då jag i intervjuerna haft som avsikt att diskutera personliga trosföreställningar. ”Fokusgruppsmetoden har alltså använts, och visat sig fungera väl, när det gäller forskning om känsliga

ämnen” (Wibeck 2000: 21).

För det andra ville jag träffa ett antal individer för att i grupp diskutera filmupplevelse och filmtolkning utifrån en film som hade en handling och en narrativ struktur som tvingade åskådaren till viss reflektion på fabulanivå om vilken slags historia det var som berättades. Varje individ gjorde vissa val och skapade en förståelse av en sammanhängande historia på en viss me- ningsnivå (se kapitel 2.3.1. Sujet och fabula).

des också den mångkulturella balansen negativt då det nu endast fanns en person med etniskt ursprung utanför Sverige, dvs. med en eller båda föräldrarna födda utomlands. En av de ute- blivna männen hade också en muslimsk trostillhörighet så även den variationsvidden i grup- pens tolkningshorisont begränsades. Jag såg dock ingen möjlighet att kompensera detta på stående fot då filmvisning och gruppintervju ägde rum följande på varandra. Jag valde att arbeta vidare med de tretton som kom till filmvisningen och efterföljande gruppintervju.

För det tredje ville jag se hur individer med olika tolkningsbakgrund skulle agera i ett gruppsamtal om en sådan film. Skulle gruppdynamiken ta över och skapa konsensus i gruppen runt filmens potentiella mening trots olika bakgrund, eller skulle tolkningen av filmen följa ett visst mönster enligt so- cial semeiologisk modell, där den egna trosmässiga bakgrunden skulle styra tolkningen utifrån den internaliserade repertoaren och mindre utifrån den tillfälliga gruppsammansättningen.

För det fjärde ville jag låta en handfull individer bekanta sig med mig som forskare för att om möjligt skapa en trygghet för att kunna gå vidare i en individuell intervju kring en personligt vald film.

5.2.1. Kontakt (1997)

Den film som jag valde att visa var Kontakt, en science-fiction-film från 1997, som hade visats på svenska biografer med måttlig framgång, regisse- rad av Robert Zemecki efter en novell av Carl Sagan med Jodie Foster och Matthew McConaughey i huvudrollerna. Filmen hade en berättarstruktur som möjliggjorde tolkningar kring flera olika potentiella verklighetsdimen- sioner och där det inte var alldeles självklart hur historiens händelseförlopp skulle uppfattas.

Handling

Ellie Arroway (spelad av Jodie Foster) är chef för Argusobservatoriet i New Mexico, som med världens mest avancerade radioteleskop lyssnar efter sig- naler från utomjordiska civilisationer. En dag inträffar det otroliga. Från den avlägsna stjärnan Vega kommer ett radiomeddelande från yttre rymden i form av en extremt avancerad ritning till en farkost som kan forsla en jordisk individ till ett möte med en sofistikerad civilisation. Det blir Arroways resa.

Farkosten är ett sfäriskt klot, upphängd i en avskjutningskonstruktion med gigantiska roterande ringar. Arroway går med på att försöka resa med far- kosten och utrustas med en videokamera som fästs vid hennes huvud. Hon placeras i den lilla kapseln och ringarna snurrar med allt högre hastighet. Det är på bristningsgränsen till vad hon och materialet tål. Kapseln blir alltmer genomskinlig samtidigt som det gnistrar och strålar under hela förloppet.

Arroway sugs så iväg i lysande kanaler eller ’maskhål’ som fungerar som kosmiska transportleder mellan olika världar i universum och landar till slut på en månbelyst sandstrand. Där möter hon en representant för en annan civilisation som materialiserat sig i hennes fars gestalt. Himlavalvet ovanför gnistrar av stjärnfall och färglysande nebulosor mellan vackra molnbeslöjade solar. De för ett samtal om kosmos uppbyggnad och universums skönhet. Arroway vill kunna visa allt detta för alla andra på jorden men hon får nöja sig med sin egen upplevelse. ”Så har det gått till i miljarder år. Ett steg i

taget” säger rymdmannen.68 _{Han reflekterar över människan som varelse,} kapabel till så vackra drömmar men också så fruktansvärda mardrömmar.

”Ni känner er så vilsna, så avskärmade, så ensamma. Men det är ni inte.”

Så sugs Ellie Arroway tillbaka genom ljuskanalerna och landar pladask i vattnet nedanför hela farkostskonstruktionen. Hon har med sin kapsel bara ramlat rakt ner i vattnet. Enligt kontrolltornet har hon inte varit någonstans. Med 43 olika kameror har man filmat kapselns fall under några korta sekun- der. Arroway är som skeptiskt skolad forskare förtvivlad över att inte ha med sig något som helst bevis. Videokameran som var med henne på hennes ”resa” har bara spelat in brus. Hon diskuterar i kongressens utskottsförhör teorierna om maskhål i universum som skulle vara en tunnel i rum-tiden, en så kallad Einstein-Rosen-brygga. Hon hävdar att ”relativitetsteori visar att

18 timmar på jorden, där går på ett ögonblick”. Men hon tvingas böja sig

under förnuftet och konstaterar att hennes resa inte på något sätt går att bevi- sa.

Som forskare håller hon med om det ytterligt osannolika i allt detta. Hon tvingas hålla med om att hon mycket väl kan ha inbillat sig alltihop. Men Arroway tar till orda:

Jag kan inte bevisa det men hela min mänskliga erfarenhet, varenda fiber i min kropp säger mig att det här verkligen inträffade. Jag fick uppleva något som förändrade mitt liv. En vision om universum som visar helt otvetydigt hur små och obetydliga, men även hur sällsynta och dyrbara vi alla är. En vi- sion som säger oss att ingen av oss är ensam. Jag önskar att jag kunde dela med mig av den, […] att alla, om så bara för ett ögonblick, kunde få känna denna vördnad, ödmjukhet och detta hopp. Men det förblir nog bara en öns- kan.

Filmen Kontakt lämnar möjligtvis frågan öppen. Är allt detta något som en- bart hänt i Arroways subjektiva inre? Filmen slutar dock med den besynner- liga omständigheten att det band som satt i videokameran på Arroways hu- vud inte spelade in några sekunders brus utan just 18 timmar. Har hon alltså varit där? Plötsligt är det möjligt att tänka sig att hon trots allt via ett mask- hål och den så kallade Einstein-Rosen-bryggan rent konkret kunnat uppleva detta under 18 timmars tidsrymd men som i ett jordperspektiv blir det ögon- blick det tar att falla från rampen till vattenytan?

Det som gjorde att jag valde filmen Kontakt för detta sammanhang har att göra med filmens narrativa tvetydighet. Åskådaren får via sujeten inte någon helt tydlig vägledning huruvida man ska förstå filmens berättelse och dess inre logik vid skapandet av en sammanhängande fabula, dvs. vad det är som händer i filmen? Åker hon faktiskt ut i rymden? Träffar hon någon i en an-

68

Samtliga citat från filmen är hämtade från den svenska översättningen och textningen av filmen, distribuerad av Warner Home Video, Sweden AB, 1998.

nan värld genom en genväg i ett maskhål i universum? Är det en hallucina- tion eller rentav en upplevelse av mystik karaktär i hennes psykiska inre?

5.2.2. Resultat gruppintervju 10 maj

Jag uppfattade båda gruppdiskussionerna som väl avvägda. Det fanns inslag av samhörighet och lyhördhet för andras åsikter men också en lust att identi- fiera sin egen hållning. De inledande spontana kommentarerna från Maria, Karin och Caterina var positiva och en inspirerad stämning infann sig som präglade hela gruppsamtalet om hur man kunde förstå det som hände i fil- men. Karin kom fram till att Ellie Arroway hade gjort en resa av subjektiv karaktär. ”Jag känner nog att hon gjort en inre resa” (Karin: 6). För Maria handlade det också om ett psykologiskt tillstånd utifrån ett resonemang om hennes starka inre drivkrafter och längtan efter sin far. Caterina var också inne på samma linje. ”Hon slår sig i huvudet och drömmer” (Caterina: 5).

Erik laborerade med flera alternativ samtidigt. ”Så att det liksom på nåt

vis är en mix mellan vetenskapliga fakta och hallucinationer eller förvänt- ningar eller ja, rent psykiska, mentala bilder som hon får fram” (Erik: 5).

Erik argumenterade sig så småningom fram till en nedtoning av att hon gjort en fysisk resa i det faktiska rummet och landade även han i slutsatsen att det rörde sig på ett inre subjektivt plan. Detsamma gällde Jakob.

Den ende i denna grupp som förstod filmen i enlighet med en motsatt tolkning där Ellies verkligen gjort en fysisk konkret resa till yttre rymden var Radomir som valde att lyfta fram de antydningar i den riktningen som fil- mens sujet innehöll.

Radomir: Alltså, jag skulle bara säga att jag ser det som att hon faktiskt har rest

iväg…

Intervjuare: Ja, ja.

Radomir: …och att alla andra bara är knäppa. (Stort skratt) Hade det inte fun-

nits med det här på slutet med 18 timmars brus…[…]…hade inte det vart med, då hade jag själv också kunnat sitta och fundera på att, ja, kanske var det där i hennes huvud. (Radomir: 8)

Radomir underströk filmens ledtrådar i den här riktningen och han tyckte att det var ganska självklart att det var denna slutsats filmen propagerade för.

Summering gruppintervju 1: 10 maj

Utfallet i den första gruppintervjun kunde således summeras på följande vis. Endast en person, Radomir, tolkade filmens berättelse som att Ellie hade gjort en faktisk resa i tid och rum och han tillhörde gruppen mindre religiös socialisation/praktik. Den andre intervjuade personen med den profilen, Erik landade i slutsatsen att det var en inre resa. De två representerande mer reli-

giös socialisation/praktik, Karin och Maria var båda tydliga i sina slutsatser om att det handlade om en inre psykisk resa. Så gjorde de båda med en blan- dad profil också, Caterina och Jakob, om än med lite tvekan.

5.2.3. Resultat gruppintervju 12 maj

I den andra gruppen fick samtalet en annan karaktär. De inledande kommen- tarerna från Lena, Peter och Kia om vad man spontant tyckte om filmen var betydligt mer avvaktande än motsvarande i första gruppen. Samtalet i grup- pen 12 maj utvecklade sig mera prövande och tveksamt och lade en annan stämning för hela gruppsamtalet. Utfallet kring hur man ville tolka det som hände i filmen blev också väsentligt annorlunda.

Lena hade sin åsikt ganska klar om att Ellie genomförde en resa i yttre rymden. ”Jag fattade som hon var med om dom här 18 timmarna.” (Lena: 3). Samma ståndpunkt intog Peter. Kia var ännu mera distinkt i sin slutsats.

”Ja, det var utan tvekan för mig att hon var med om det” (Kia: 5). Lika tyd-

ligt var det för Victoria. ”Ja, för mig är det också självklart att hon har åkt

dit” (Victoria: 4). Det var först när Madeleine tog till orda som någon gjorde

en reflektion i en annan riktning, nämligen att det inte var en faktiskt fysisk resa till ett möte med en konkret varelse utan det hade att göra med hennes inre drivkrafter och hennes psykologiska läggning.

Det kan ha varit hennes starka vilja att ändå sen hon föddes och mamma dog, och pappa…[…] alltså att hon hade så starka viljor i kroppen att hon skulle kunna uppleva det här på nåt annat sätt liksom, utan att det verkligen skulle ha hänt (Madeleine: 4f).

Jon laborerade med de båda alternativen i sin tolkning men summerade att det troligtvis varit en inre resa snarare än en yttre. Sofia, avslutningsvis för- stod händelseförloppet enligt tanken att det var en resa till yttre rymden som gestaltades. ”Ja, jag tror definitivt att hon var med om det. Det bekräftades

mycket av att dom sa att det hade spelats in 18 timmar av brus” (Sofia: 6).

Summering gruppintervju 2: 12 maj

Utfallet i den andra gruppintervjun kunde således summeras med ett annat resultat. Majoriteten i gruppen 12 maj, jämfört med endast en person i sam- talet 10 maj, tolkade filmens berättelse som att Ellie hade gjort en faktisk resa i tid och rum. Så gjorde Sofia och Kia, båda med mindre religiös socia- lisation/praktik, så gjorde också Victoria med en blandad profil. Samma tolkning anslöt sig både Peter och Lena till, båda med en mer religiöst inrik- tad profil. I denna grupp var det bara två som valde att förstå filmen på det sätt som majoriteten i den första gruppen gjorde, nämligen att det handlade om en inre resa. Madeleine, med en blandad profil företrädde detta synsätt allra tydligast men även Jon, med mindre religiös socialisation/praktik, efter

viss eftertanke. I en tabell så framträdde gruppernas svarsmönster på följan- de sätt.

5.2.4. Tolkningsalternativ utifrån tolkningshorisont

Tabell 22. Respondentens fabulakonstruktion relaterat till tolkningshorisont

Huvudsaklig tolkning Grupp 10 maj: Tolkningshorisont Inre

In document Film och mening: En receptionsstudie om spelfilm, filmpublik och existentiella frågor (Page 115-120)