Lenas film – Livet är underbart (1997)

Lena

Lena är 24 år och hon är nyutbildad lärare. Hon tillhör den grupp som ser minst 10 filmer i månaden och hon tycker själv att hon är relativt filmbe- vandrad. Hon är uppvuxen i en familj som på ett traditionellt sätt tillhört svenska kyrkan utan att betona en personlig tro. Som barn följde hon med en granne till pingstkyrkan och blev aktiv i församlingen. Senare lämnade hon pingstkyrkan för att som vuxen finna sin trosidentitet som medlem i Svenska kyrkan och hennes identitet som kristen är viktig för henne som vuxen. I sin yrkesroll som lärare har hon konfronterats med olika syn på religion och hon har också blivit ifrågasatt pga. av sin tro. Filmen Livet är underbart kom att

bli en personligt viktig film för Lena som gav henne utvägar i en trängd situ- ation.

Handlingen i filmen Livet är underbart (1997)

Filmen handlar om ett judiskt par i Italien som under andra världskriget blir tillfångatagna tillsammans med sin lille son och skickade till ett koncentra- tionsläger i Italien. Pappan och pojken skiljs från mamman i koncentrations- lägret och pappan använder all sin fantasi och komiska talang för att göra livet i koncentrationslägret uthärdligt för sonen. Han får sonen att tro att livet i koncentrationslägret i själva verket är en ovanligt svår tävling där det gäller att först samla ihop 1000 poäng för att vinna en riktig pansarvagn i första pris. Trots många tecken som får pojken att tvivla på pappan så lyckas pap- pan att upprätthålla illusionen och räddar livet på pojken. I det tragiska slutet där pappan arkebuseras i krigets absoluta slutskede lyckas den lille pojken tack vare pappans fantastiska instruktioner och sin egen tävlingsinstinkt kla- ra livhanken och återförenas med mamman.

Fråga 1: Existentiella frågor

Vilka existentiella frågor aktiverar den valda filmen? Lena har sett filmen fyra-fem gånger. Hon beskrev hur mycket av berättelsen hon faktiskt missa- de när hon såg filmen första gången. Senare gavs ett tillfälle under lärarut- bildningen då hon såg filmen på högskolan. Vid detta tillfälle förändrades upplevelsen av filmen och hon upptäckte att hon hade missat en del viktiga detaljer när hon såg den första gången, bland annat att pappan blev skjuten på slutet i filmen och dog. Filmens övergripande budskap framstod allt tyd- ligare för Lena och det handlade om fantasin som en tillflyktsort som man kunde retirera till under hårt pressade omständigheter för att överleva och rädda livet. ”Vad fantasin måste göra för att man måste leva vidare” (Lena: 3).

Tack vare faderns kreativitet och förmåga att skapa en fantasi som vände en tragisk situation till sin motsats så räddade han livet på sin son. ”Budska-

pet är att man måste överleva ändå liksom. Man måste försöka komma vida- re och då kan ju fantasin vara ett sätt att göra det” (Lena: 4). Det handlade

inte om en ständig verklighetsflykt hela tiden underströk Lena utan i vissa situationer som krävde ett skydd av något som måste överleva trots yttre hot. De existentiella frågor som Lena berör var av olika vikt för henne. Det som berörde Lena på ett mer personligt plan var frågan om gott och ont men allra mest frågan om livsuppgift och mening och hur pappan gav sitt liv för sonens överlevnad och på vilket sätt han gjorde det.

Fråga 2: Tolkningsschema

Genom vilket tolkningsschema hanteras frågorna och på vilket sätt? Lena som var en van filmkonsument bearbetade filmupplevelsen genom flera

schema. När hon såg filmen för andra gången klarnade det föreställda hän- delseförloppet och att hon förstod att man skulle uppfatta en signal om att pappan dog. Detta gick så tvärt emot Lenas tolkning när hon såg filmen att hon blev ganska ställd i en diskussion med några kurskamrater om pappans död, ”att han dog på slutet, det fattade jag inte första gången” (Lena: 2).

Liksom de flesta övriga respondenter så fanns många personschematiska reflektioner där pappan och huvudpersonen Guidos karaktär tolkades. Lena menade att pappan var en fantasifull människa men att han också visste skillnaden när det ena behövdes och det andra. Han gjorde sig inte skyldig till att leva i en konstant verklighetsflykt utan han var en moralisk person som använde sin fantasiförmåga som ett sätt att skydda sin son. ”Pappan är

hela tiden medveten om att det är nåt hemskt som håller på att hända”

(Lena: 5).

Enligt Lena var pappan vaken för verkligheten och kunde koppla på sin fantasiförmåga när verkligen utmanade tryggheten som när snaran i filmens inledning började dras åt och judar och hundar förbjöds i vissa affärer. I sin kärleksfulla ambition att skydda sin lille son så tvingades pappan mobilisera ännu mera fantastiska påhitt för att distrahera pojken. Pojken frågade varför judar och hundar inte får komma in i affären och pappan kontrade med att i andra affärer så är det andra regler. ”’Du vet järnhandeln dom har ju sådär

mot’, jag vet inte vad det är han säger, typ, ’norrmän och kameler’ eller nåt sånt” (Lena: 17).

Lena konstaterade också att Guido aldrig knäcktes, hans fantasi segrade även om han själv gick under och även att han visste att han skulle komma att gå under. Livet segrade i någon mening ändå. ”Han har ju räddat nån

också ju. Eller han har räddat sin son också på nåt sätt” (Lena: 19).

Hos Lena fanns som i så många andra intervjuer kopplingar till själv- schematiska resonemang där huvudkaraktärens personlighetsdrag inspirerade och inbjöd till självreflektioner. Lena beskrev hur hon tänkte på Guidos sätt att tackla situationen och hur hon återkom till det som en förmåga hon själv var i besittning av. ”Även om han är jätteöverdriven” (Lena:11).

Lena berörde i sin diskussion om filmen Livet är underbart samtliga schemakategorier vilket inte många av de intervjuade gjorde. Mera omfat- tande berördes ett händelseschema kring vissa händelseförlopp som hade varit oklara för henne genom de tillfällen hon sett filmen. Mest omfattande dock ett personschematiskt resonemang som då och då fick vissa nedslag i ett självschematiskt resonemang där reflektionerna löpte omväxlande från huvudkaraktären på filmen till sin egen personlighet i verkligheten.

Fråga 3: Extra-textualisering

Vilka referenser görs mellan filmens värld och individens eget liv, dvs. mo- mentet extra-textualisering? Filmen Livet är underbart ingick i ett intressant samspel mellan olika sammanhang i Lenas liv. Lena berättade om ett besök

som hennes klass fick under högstadiet från en överlevande från förintelsen och nazitysklands utrotningspolitik mot judar. En tidigare fånge från Auschwitz kom och pratade med klassen och han underströk betydelsen av fantasi för att besegra den dystra vardagen som berövade fångarna allt hopp om värdighet och framtid. Lena tänkte inte så mycket på mötet med Ausch- witzfången från högstadiet men i och med att hon såg filmen några år senare stod det han sagt i ett mer begripligt ljus. ”Jag kom ihåg vad han hade sagt

om fantasin” (Lena: 4).

Genom filmen Livet är underbart formulerades detta budskap med en förnyad intensitet för Lena. Kritiken mot filmen som Lena följde i media och där vissa menade att det var direkt olämpligt att skämta om förintelsen dela- de inte Lena. Hon såg allvaret bakom och att det inte var avsikten att skämta om förintelsen. ”Det tyckte jag hjälpte mig sen när man kom i såna

här…även om jag inte kommit i så svåra situationer, jag tror inte det är många som gör det” (Lena: 4). Lena var fullt medveten om den stora skill-

naden mellan att vara i en situation som den filmen porträtterade och de situ- ationer hon tänkte på men hon menade att i tonåren så kan det egna begrän- sade lidandet kännas stort och svårt nog utan alla jämförelser i övrigt.

Hon berättade om en verklig konflikt i sitt eget liv där hon tillämpat detta synsätt i ett tillstånd av vanmakt. Konflikten var vid vårt samtal fortfarande mycket laddad men Lena berättade om en situation där hon drabbats av hård kritik i sin lärarroll. Hennes handledare ifrågasatte lämpligheten med Lenas egen kristna tro i samband med att hon skulle undervisa i religion. ”Ja, men

du kan ju inte vara kristen och ha religion, det funkar ju inte” (Lena:27).

Lena tyckte sig bli kritiserad mycket hårt och på ett helt felaktigt sätt för Lena var medveten om att det berörde förmågan att förena potentiellt pro- blematiska roller som handlade om att som lärare undervisa om religion på ett korrekt sätt. I konfrontationen med handledarens hårda kritik och okäns- liga attack mot hennes person kände hon sig både vanmäktig och sårad på ett sätt som smärtade henne. ”Alltså, jag tycker ju att min tro hör ihop med vem

jag är också. Så att jag har väldigt, ja, liksom svårt att ändra på den.”

(Lena: 26). Denna situation var ett exempel där Lena menade att hon inspire- rats av filmen. ”Jag har liksom använt den här filmen och tittat på och lik-

som tagit fram exempel att…att drömma mig bort lite grann” (Lena: 25).

Med hjälp av filmen tog hon udden av allvaret i den situation hon befann sig i, instängd och trängd och gav sig själv en distans till det hela. ”Och det

är väl lite så pappan gör också. Han tar ju bort allvaret för sonen.” (Lena:

28). Lena gav sig själv ett annorlunda perspektiv på den hårt pressade situa- tionen och detta kunde skänka en komisk lättnad åt eländet. ”Livet är under-

bart i alla fall. Jag tror att det var det som fick mig att gå vidare, att…det finns annat. Och det finns andra framför allt. Att liksom alla människor är inte som hon” (Lena: 29). Trots den psykiska belastningen i konflikten med

handledaren kunde Lena lyfta blicken och se att i en mycket större helhet var detta bara en liten detalj.

Fråga 4: Kognitiv förändring

Hur förändras den internaliserade kognitiva repertoaren konfronterad med en vald favoritfilm? I samtalet med Lena kunde jag se ett exempel på hur ett kognitivt perspektiv byggdes upp och byggdes ut allteftersom i flera gradvi- sa förändringar kring ett tema. Den förändring som hon därvid var ett exem- pel på var ’tuning’, hennes perspektiv finjusterades och blev allt tätare och byggdes på med allt fler detaljer och aspekter som ömsom hämtades från egen erfarenhet och ömsom från medierad erfarenhet i ett intressant växel- spel.

Men jag menar att Lena också skulle kunna tolkas som en person vars verklighetsuppfattning växlade från ett perspektiv till ett annat, om än tillfäl- ligt. När hon i en given situation tillämpade ett perspektiv från filmen och tillfälligt omstrukturerade sin varseblivning av sin konkreta situation så genomförde hon en alternation från ett huvudsakligt tolkningsperspektiv till ett annat huvudsakligt tolkningsperspekiv av ’conversion’-typ.

Vårt samtal om filmen var också ett av de mest känslomässigt mest berö- rande och ömtåligaste där jag som intervjuare ofta fick stanna och vara ly- hörd och ställa frågan huruvida Lena ville berätta mer och samtidigt påminna henne om att hon kunde stanna när som helst och välja att inte berätta det som kändes allt för personligt. Men Lena valde att gå in på konkreta exem- pel i sitt liv där hon varit i en dialog med filmens övergripande tema och när hon hade tillämpat det i sitt eget liv.

Fråga 5: Film som resurs

Går det med ett schemateoretiskt analysverktyg se tecken på att en vald fa- voritfilm kunnat fungera som en resurs för förändring/förstärkning av indivi- dens syn på livet och upplevelse av tillvaron? Den speciella plats som filmen

Livet är underbart hade för Lena kunde beskrivas som grundad i en förhisto-

ria under högstadiet där hon som elev mötte en före detta Auschwitzfånge som gjorde intryck med sin berättelse om fantasiförmågan som en grund- läggande överlevnadskraft.

Detta fördjupades i Livet är underbart om den judiske mannen Guido och hans familj och hur han räddade livet på sonen med hjälp av fantasin som mäktigt instrument för att omstrukturera perspektivet på tillvaron. Detta im- plicita budskap i filmen använde sedan Lena i explicita situationer i sin egen verklighet där hon tillämpade fantasins frigörande kraft för att lyfta sig bort från alltför pressande omständigheter och distansera sig från ett hot mot sin egen person i nuet.

Lena var en av de respondenter som allra tydligast visade hur en film kunde fungera i livets vardag som inte i första hand fokuserade moraliska ideal eller intellektuellt bearbetade existentiella frågor utan mera fyllde en funktion för att balansera en svår psykisk press, en mental nödutgång i en

akut situation. Samtalet med henne visade också prov en individ som kunde fånga in en tematisk kärna från en berättelse om den europeiska historiens mest omfattande tragedier och sedan transponera budskapet till tjänstgöring i det egna livets mer begränsade omständigheter.

Tabell 34. Lenas profil

Kognitiv schemakategori

Existentiell fråga: Person Själv Roll Händelse Rum Story

Varför vi lever och dör X X X

Livsuppgift och mening X X X X

Skuld och ansvar X X

Verklighetens väsen

Människans väsen

Kärlekens väsen

Guds väsen

Vad är rätt X X X

Gott och ont X X X X

Moraliska ideal X X X