Införandet av Gy94 innebar att alla gymnasieelever i Sverige studerade åtta gemensamma kärnämnen, oberoende om studierna bedrevs på ett yrkesför-beredande eller på ett studieföryrkesför-beredande program – målen för kärnämnes-kurserna var alltså de samma. Beach (1999) visar i sin etnografiska studie hur den sociala reproduktionen fortsätter att komma till uttryck inom gymnasie-skolans matematikundervisning. Genom att jämföra matematikundervisning på det naturvetenskapliga programmet och handelsprogrammet fann Beach betydande skillnader mellan de båda programmen bland annat vad gällde innehåll, arbetstakt och klassrumsinteraktion. Lärares och skolledares syn på eleverna på de båda programmen skilde sig också åt på ett tydligt sätt. Elever på handelsprogrammet definierades som ”negativa, destruktiva och besvärliga” medan skolkamrater på det naturvetenskapliga programmet gavs epiteten ”bra, positiva och motiverade”(s. 353). Beachs konklusion blir att bilden av gymnasieskolan som en demokratisk rörelse med syfte att höja kunskapsnivån hos alla elever är falsk.
När det gäller gymnasiets svenskundervisning efter 1994 visar ett flertal studier ett liknande resultat – att differentieringen fortgår. I Bergman-Claeson (2003) intervjuades tre svensklärare om målsättningen med sin
skrivunder-KAPITEL 2
visning. Läraren på fordonsprogrammet sade sig vilja uppmuntra fordons-eleverna till skrivande, höja deras självförtroende, få dem att börja tro på sig själva och sätta ord på tankar och känslor. Läraren på samhällsprogrammet hade som intention att eleverna skulle slipa analysverktygen, utveckla den kritiska förmågan, argumentera och utveckla tankegångar. När samma lärare däremot talade på ett mer generellt plan om undervisning på de yrkes-förberedande programmen menade hon att det för eleverna handlade om att nå gränsen för godkänt, och att lärarens roll var att skapa ett tryggt och mysigt klimat. Läraren som var verksam på det naturvetenskapliga programmet hade för sina elever siktet inställt på universitetet. Han såg skrivandet som en del av verkliga livet, att varje text skulle föra eleven ett snäpp upp på skrivfärdighets-skalan. Här fanns alltså en klart uttalad progressionstanke.
Resultatet i Ask (2005) visade samma mönster. I studien beskriver verk-samma svensklärare på gymnasieskolan sin undervisning och sin inställning till det akademiska skrivandet - alltså i vilken mån, och i så fall hur, de i sin undervisning förbereder sina elever för fortsatta studier, vilket var ett av huvudsyftena med Gy94. Det blir tydligt att det är programtillhörigheten som framstår som den starkaste faktorn som påverkar vilken undervisning som bedrivs, de gemensamma kursplanerna till trots. Elever på yrkesförberedande program missgynnas när det gäller lokaler, material och undervisningskvalitet, och befinner sig ofta i periferin både fysiskt och mentalt. Svenskämnet på yrkesprogrammen framstår främst vara ett praktiskt färdighetsämne. Elever på studieförberedande program ges däremot oftare en grundläggande för-förståelse för det sätt att skriva som präglar universitet och högskola, vilket inte erbjuds elever på yrkesprogrammen. I materialet framträder så olika undervisningskulturer att det, enligt Ask, finns fog för att påstå att det inte är likvärdiga kurser i svenska som genomförs på gymnasieskolan.
Ask skriver vidare att det blir tydligt att det är sociala faktorer som påverkar svenskämnets utformning och genomförande, när lärarna i intervjuer svarar på frågan om det finns några skillnader mellan svenskundervisningen på olika program. I förtäckt form framkommer att samtliga lärare egentligen anser att elevernas sociala bakgrund påverkar undervisningen på många sätt. Det uppstår en tydlig indelning av lärarna mellan de som undervisar på studie-förberedande program och de som arbetar på yrkesstudie-förberedande program. Lärarna beskiver två olika undervisningskulturer vilkas förutsättningar för svenskämnet vida skiljer sig åt. Beskrivningen av de studieförberedande programmens elever är här starkt förenklad och schablonmässig enligt Asks
förmenande. De är teoretiskt begåvade, ambitiösa och lider av betygshets, medan elever på de yrkesförberedande programmen som individer beskrivs som lojala, trevliga och roliga att vara med – men som grupp är de däremot ”motsträviga”, till och med ”klassrumsfientliga” (Ask, 2005 s. 49).
Även Korp (2006) drar samma slutsats som Ask (2005) gör i sin studie – att differentieringen i ett ”högre” svenskämne (Malmgren, 1992) för elever på studieförberedande program och ett ”lägre” svenskämne (Malmgren, 1992) för elever på yrkesförberedande fortgår. Korp undersökte hur de nationella proven i kärnämneskurserna matematik A, engelska A och svenska B, användes vid betygsättning på olika program och skolor, och sätter det i relation till den undervisning som erbjuds eleverna i dessa kurser i de olika miljöerna. Intervjuer med lärare, elever och skolledare på fyra program: barn- och fritidsprogrammet, byggprogrammet, det naturvetenskapliga programmet och det samhällsvetenskapliga programmet på fyra skolor utgjorde det empiriska underlaget.
Korp påvisar att det finns en mycket stor variation mellan program och skolor i alla led från undervisning och förberedelser till genomförandet och bedömningen av de nationella proven, och slutligen i hur de nationella proven används i betygsättningen. Särskilt intressant för föreliggande avhandling är att det i kärnämnet svenska fanns betydelsefulla skillnader mellan programmen. I ”högresultatmiljöer” (Korp, 2006) – det vill säga på studieförberedande program användes sammansatta uppgifter, som betonar teori och analys. I ”lågresultatmiljöer” (Korp, 2006) – på de yrkesförberedande programmen - användes enkla uppgifter som var inriktade mot återgivning – ibland med kreativt eller personligt inslag (Korp, 2006, s. 208). Frånvaron av krav på analys och teoretiska begrepp och verktyg var genomgående för de uppgifter som användes på de yrkesförberedande programmen. Korp menar att skillnaden mellan kärnämneskursernas konkreta gestaltning på olika program och skolor ligger i undervisningens abstraktionsnivå och i vilken utsträckning som lärare arbetar med att utveckla elevernas tänkande och begreppsförståelse inom ämnena (s. 222). Forskaren konstaterar att det inte är ovanligt att kurser begränsas till ett visst betygsspann beroende på vilken betygsnivå olika elev-grupper antas kunna nå.
Dessutom visar Korp att läromedelsmarknaden erbjuder olika läromedel till yrkesförberedande respektive studieförberedande program (se även Norlund, 2009 nedan). Liksom Beach (1999) och Ask (2005) pekar Korp på att lärare som undervisar på olika program etiketterar sina elever på olika sätt.
KAPITEL 2
Eleverna på det naturvetenskapliga programmet anses vara intresserade och motiverade, medan ungdomarna på barn- och fritidsprogrammet betraktas som blyga, svagpresterande, skoltrötta men ”goa”. Eleverna på byggprogrammet är omotiverade, svagpresterande och bråkiga, medan samhällseleverna får blandade omdömen
Ytterligare exempel på att elever på yrkesförberedande program erbjuds ett förenklat svenskämne ges i Rosvall (2011) och Korp (2012). I Rosvall (2011) framstår den svenskundervisning som fordonselever mötte vara präglad av ett innehåll som enbart relaterade till eleverna som blivande fordonsmekaniker, något som eleverna motsatte sig. Rosvall konstaterar att undervisningen inte gav eleverna möjlighet att läsa och skriva i mer analytiska genrer, utan att de i stället hölls kvar i en horisontell diskurs (Bernstein 1996, 2000) där färdighets-träning var centralt. Här fortsatte alltså skolan att erbjuda fordonseleverna ett lägre, förenklat svenskämne, i strid mot vad styrdokument stipulerar. Korp (2012) rapporterar från en lektion i svenska på transport-programmet. Istället för att gemensamt läsa, diskutera och analysera klassiska texter, arbetar eleverna parvis med medeltidens litteratur på arbetsblad, där de besvarar efferenta frågor (Rosenblatt, 2002) på korta sammanfattningar av de klassiska texterna. Korp beskriver arbetet i klassrummet som en fabrik, där de gäller att hinna klart så många arbetsblad som möjligt.
Norlund (2009) satte i sin studie ljuset på hur även andra aktörer än lärare bidrar till fortsatt differentiering av svenskämnet. I studien visas hur läro-medelsförfattare och konstruktörerna av det nationella provet i Svenska B särskiljer elever på yrkesförberedande program från elever på de studie-förberedande programmen. När det gäller läroböckernas uppgifter i kritisk läsning erbjuds yrkeselever oftare uppgifter som ligger nära dem själva – det Bernstein benämner som den horisontella diskursen (Bernstein, 1996, 2000). Det kan innebära att granska en text som handlar om en idol eller att inom det nationella provet i Svenska B skriva en text med rubriken ”Mitt smultron-ställe”. Motsvarande uppgifter i läromedel som riktar sig till elever på studie-förberedande program är av mer allmän eller till och med politisk karaktär, och kräver att eleverna producerar texter i en mer vertikal diskurs (Bernstein, 1996, 2000)18. Här kan det handla om att granska ett partipolitiskt program eller att skriva en debattartikel om regnskogen. Lilja Waltå (2011) studerade läromedel i svenska som var specialutformade för sex olika yrkesförberedande
program19. Typiskt för de skrivuppgifter som erbjuds yrkeselever är att de skall berätta om eller beskriva något som anknyter till den kommande yrkesrollen, och generellt sett är skrivuppgiftsinstruktionerna mycket kortfattade. Intressant nog finns den största skillnaden i skrivuppgifternas kravnivå mellan de tre typiska pojkprogrammen. El- och byggeleverna förväntas skriva i genrer som kåseri, radiomanus, referat och novell medan fordonseleverna främst erbjuds att skriva korta och enkla texter ofta i punktform. En trolig förklaring till denna skillnad i elevförväntningar är att läromedlen för programmen el och bygg är skrivna av två läromedelsförfattare , medan de fyra andra läromedlen skrivits av ett tredje författarpar, som tycks skatta fordonselevernas intresse av och förmåga att skriva mer avancerade texter som särskilt lågt. Lilja Waltå menar att läromedlens låga förväntningar ger uttryck för en ”i grunden odemokratisk inställning till vad svenskämnet skall innehålla för vissa elev-grupper”(s. 139).
Den sammanfattande bilden av forskningen som gjorts av kärnämnes-undervisningen i allmänhet, och av svenskkärnämnes-undervisningen i synnerhet, är att den präglas av en närmast systematisk differentiering mellan de båda olika kategorierna av elever. Elever på yrkesförberedande program erbjuds en förenklad och mindre utmanande undervisning i jämförelse med elever på studieförberedande program. Differentieringen legitimeras av aktörer som lärare, läromedelsförfattare och konstruktörer av nationella prov genom att föreställningar om och förväntningar på elever som studerar på de båda olika typerna av gymnasieprogram är olika, gymnasiereformen Gy94 och de gemensamma kursplanemålen till trots.