Sara lyfter fram elevers skrivutveckling som svenskundervisningens mest utmanande arbetsuppgift:
Det är det[skrivutvecklingen] som är svårast även om jag tycker det är roligt… kanske har jag för höga krav…[…]..jag kan känna mig frustrerad, finns ingen patentlösning… och att jag tycker att jag och eleverna lägger ned mycket jobb på det till vilken utdelning då?... […]..trevar efter arbetssätt och funderar mycket på det…ser det som ett uppdrag och kanske som en personlig vilja..(intervju 1).
Sara anser huvudsyftet med svenskämnet vara att eleverna ” […]utvecklar sin kommunikationsförmåga….skriftlig kommunikation och muntlig” (intervju 1). Litteraturen, menar hon kan hjälpa elever att ”upptäcka nya sidor i tillvaron”, och hon ser gärna att elever utbyter tankar med varandra, till exempel kring litteraturläsning. Skrivandets syfte i svenskämnet anser hon vara att eleverna, när de lämnar gymnasiet, känner sig ” […]hyfsat säkra på att skriva en insändare, man kan skriva något debatterande, argumenterande, har lite koll så
att man i alla fall har någon möjlighet att delta i samhället” (intervju 1). Sara menar att alla elever kan bli goda skribenter, men inte lika bra. Hur skrivkompetensen utvecklas beror på ” […] intresse, fallenhet, på hur mycket man övar och på hur mycket man läser”(intervju 1).
När Sara berättar om hur hon brukar lägga upp skrivundervisningen i svenskämnet framkommer att hon, under årskurs ett, då svenska kurs A studeras, försöker skapa sig en bild av eleverna som skribenter. Eleverna får skriva en berättande eller argumenterande text och utifrån texterna talar Sara och eleverna om vad som utmärker bra respektive dåliga texter. Man diskuterar texters grundtankar, vilka texter man behöver kunna skriva och hur man skall jobba med dessa. Sara säger att hon vill att eleverna skall ”avslöja” sina uppfattningar om vad som är viktigt med skrivandet i svenskämnet, och som exempel nämner hon att elever ibland framhåller skillnaden mellan de/dem som det väsentliga, vilket hon vill utmana. Tillsammans med eleverna diskuterar Sara texters formalia men också helheter och betydelsen av texters röda tråd (intervju 1).
Sara berättar vidare att lärarna på samhällsprogrammet ofta arbetar i ämnesövergripande projekt under A-kursen i årskurs ett vilket gör att många texter som skrivs inom svenskämnet under första läsåret blir av det formella slaget, det vill säga texter där eleverna argumenterar, debatterar och reder ut problemställningar. Under årskurs två och tre då kursen svenska B studeras blir ämnesövergripande projekt ovanliga, och den skrivundervisning som Sara brukar iscensätta präglas då av ett mer litteraturanalytiskt skrivande, eftersom Sara uppfattar att kursen ”är mycket litteratur” (intervju 1). Sara anser det vara ”jättetacksamt” att jobba med texter, och då framför allt modern litteratur. Den äldre litteraturen är svårare. Hon understryker att hon uppfattar att eleverna uppskattar att tala med varandra om den litteratur som studeras:
De[eleverna] tycker det är jätteintressant att prata texter med varandra… gäller skapa bra diskussionsfrågor som kan ge bra samtal… om du har ett bra klimat i klassen så är det lättare att blanda svagare och starkare elever…(intervju 1).
Sara framhåller att hon alltid kopplar till någon form av analys i de skriv-uppgifter hon erbjuder samhällseleverna. Hon berättar också att hon har en stark önskan att involvera eleverna i undervisningen. När vi samtalar om uppgift 1b ”Reflektion över hur talet gick” berättar Sara att denna typ av skrivuppgift är något hon ofta ger eleverna:
KAPITEL
5
Jag vill att de skall vara med och ta del av planering och undervisning… hur de vill ha det.. jag ser skrivandet som ett sätt – det funkar för mig – också stanna upp och reflektera, tänka efter, upptäcka …också en form av skrivande..//… något jag vill skicka med mer som vuxen människa än som svensklärare (intervju 1).
När Sara ombeds att beskriva vilka slags texter som skrivs under svenska B beröttar hon:
Det kan vara utifrån sig själv… placera in i kontexten, epoken… giltighet, för framtiden, jämför texter… traditionellt, känner jag inte så där jättemodernt…. sedan fortsätter man ju… känner man sig styrd av det nationella provet… man skall veta vilka texttyper efterfrågas där…/… skulle inte känna mig schyst om inte eleverna fått träna på det eller skriva det någon gång… strävan att de skall få skriva varje texttyp två gånger för att hinna träna (intervju 1).
Sammanställningen av de i samhällsklassen erbjudna skrivuppgifterna ger bilden av en skrivundervisning karakteriserad av höga förväntningar på elevernas intresse och prestationer – det gäller både det relativt stora antalet texter eleverna skriver, men också att flertalet av skrivuppgifterna inbegriper ett diskursivt skrivande. Dessutom vill Sara kontinuerligt stämma av under-visningen med eleverna vilket förutsätter att eleverna engagerar sig i den. I den andra intervjun som genomförs när kursen avslutats och då vi blickar tillbaka på sammanställningen av uppgifter yttrar Sara: ” […]Ja, det är 100 poäng, det är tre terminer, är detta mycket eller litet, har så dålig koll på vad andra gör… herre gud vad mycket vi gjort… har blivit ett rusande i min strävan att täcka in allt”.
Sara fortsätter resonemanget med att hon tycker att flera elever, under de tre år hon undervisat dem, inte utvecklas så långt som hon hoppats, och frågar sig själv om färre uppgifter, och därmed fler tillfällen för ytterligare analys, respons och bearbetning hade varit mer gynnsamt för elevernas skriv-utveckling. I intervjun återkommer Sara till att hon tycker att just elevers skrivutveckling är det svåraste att arbeta med i svenskämnet, och att hon ofta känner sig frustrerad. Hon funderar mycket på vilka skrivuppgifter hon ger eleverna, och lyfter fram känslan hon har av att lägga ned mycket arbete och tid och få liten utdelning. Sara ger också uttryck för sina tankar om hur hon skulle kunna skapa tillfällen för eleverna att skriva för andra läsare än varandra eller för henne själv:
Kan känna att de texter de skriver är så ’skoltextiga’ så man kan gråta. Försöker samarbeta tvärvetenskapligt, men det blir fortfarande en skolkontext… hur kan man skapa en mer verkligt situation kan man också tänka vad är viktigt i bedömning i en verklig situation…//..håller jag på med fel saker… gör jag det för att det är traditionellt, skolaktigt att göra det…//..och de skall ändå studera vidare… måste ha ett väl fungerande språk när de studerar vidare…(intervju 2).
Sara är den av lärarna som ger starkast uttryck för att ha funderingar om de kommunikativa villkor för skrivande som råder i skolan. Hon är också medveten om att samhällseleverna behöver att ha utvecklat ett i alla fall ’pre-akademiskt’ skriftspråk från gymnasieskolan för att klara sina högskolestudier. Att de flesta samhällselever skall studera vidare tas för givet.