Hanna beskriver syftet med skrivandet i svenskämnet som ”[…]först och främst se till att svenskämnet blir ett redskap för alla de andra ämnena… att vara en hyfsad skribent och läsare framför allt…”(intervju 1). Vad gäller innehållet i skrivuppgifterna tar Hanna, till skillnad från Eva, ett visst avstånd från att litteratur, och då framför allt den äldre litteraturen, ofta dominerar svensklärares undervisning: ” […]en del trycker på det här med litteraturen, läsa gamla texter och jag tror ibland att det dödar mer än sporrar” (intervju 1). I stället framhåller hon skrivandet i ämnesövergripande projekt, som en motiverande faktor för eleverna:
[…]tycker jag är bra… då får de ett verkligt skrivande… kan också märka när t ex gör ett projekt i handelsämnen också har det någon svensk-uppgift… de tänker lite mer på den uppgiften de har i handelsämnen än att de skall skriva på bra svenska… fast det kommer och det kommer ganska fort när de får respons… då börjar de faktiskt tänka på det…(Hanna i intervju 1)
KAPITEL
5
Synen på hur skrivförmåga utvecklas och undervisningens potential för att elevernas skall utvecklas som skribenter kommenterar Hanna enligt följande:
Att vara en god skribent är en färdighet… en del har gåvan men det finns faktiskt knep hur [texter kan] bli bättre, tydligare, klarare… om man skriver ”för det första” är det bra att skriva ”för det andra”… försöker ibland ge dem mallar… ta den här mallen, läs texten, pricka av det här…(intervju 1)
Hanna pekar alltså på undervisningens potential att utveckla elevers skriv-förmåga. Hon understryker att hon ser skrivförmåga som en färdighet, som kan utvecklas. Tydligast framträder denna syn i hennes undervisningspraktik genom de förhållandevis explicita instruktioner som hon förser de skriv-uppgifter eleverna erbjuds att arbete med under kursen, vilket beskrivs och diskuteras nedan.
Under lektionsobservationerna i handelsklassen var mitt intryck att skriv-undervisningen i klassrummet var relativt starkt inramad. Skrivuppgifter försågs med explicita, skriftliga instruktioner och Hanna visade ett tydligt ledarskap under lektionerna. Under genomgångar uppfattade jag klassrummet som relativt monologiskt: ”Under lektionen har Hanna gått igenom typiska drag för essän och hur man gör källhänvisningar […]själva genomgången blir monologiskt präglad med inslag av IRE63[…]inte någon jättestor skillnad jämfört med essägenomgång i NV2 [naturklassen] egentligen” (fältanteckningar från lektionsobservation 2). Denna envägskommunikation balanserades med att Hanna stöttade elever individuellt när de satt vid datorerna och skrev. Hannas förhållandevis höga krav på sin iscensatta undervisning och på elevernas prestationer, samt den starka inramningen som präglade lektionerna, materialiseras i hennes språkbruk. Vid genomläsningen av fältanteckningar från fältsamtal och lektionsobservationer och transkription av intervjuer förekommer ord och uttryck som ”måste”, ”tvinga”, ”kniven på strupen”, ”öva mer på formella, svåra texter”, ”hålla i ännu stramare tyglar”, ”har slutat med att ta med extra material och har blivit sträng”. Andra reflektioner jag gjorde under lektionsobservationerna var att Hanna i sitt tilltal till helklassen var relativt stram och koncentrerad. Hon log inte särskilt ofta eller frågade eleverna om hur läget var. Vid försök till utövat motstånd från elever, som när någon kom sent eller försökte starta samtal med klasskamrat i andra sidan av klassrummet under genomgång, ignorerades detta av Hanna. Jag tolkar det som att det är viktigt för henne att upprätthålla ordningen i klassrummet, och
inte öppna för risken att lektionsarbetet spårar ur, eftersom hennes skrivundervisning är relativt krävande. Däremot uppfattade jag Hanna som mindre stram när hon rörde sig i klassrummet bland eleverna för att stötta deras textproduktion ” […]noterar att när Hanna går förbi Hilma så flyttar hon bak Hilmas hår från ansiktet. Tolkar det som ett sätt för Hanna att visa att hon bryr sig om Hilma, som tidigare under lektionen visat stor oro för skrivuppgiften och utbrusitit ’jag orkar inte tänka’…” (fältanteckningar från lektionsobservation 4) .
Under fältarbetet framträdde en ambivalens hos Hanna kring under-visningsuppdraget på yrkesförberedande program. Som analysen av skriv-uppgifterna nedan visar erbjöd hon handelsklassen att skriva inom en relativt bred textrepertoar med flera diskursiva uppgifter. Hon berättade att det är av rättviseskäl som hon erbjuder handelseleverna att skriva texter i genrer som förväntas bli prövade i det nationella provet. Samtidigt gav hon vid flera tillfällen, framför allt i början av studien, uttryck för att hon egentligen anser det vara onödigt elever på yrkesförberedande program tvingas skriva i mer avancerade, diskursiva genrer:
Jag är väldigt kritiskt till att alla på alla program skall kunna dessa texttyperna. Jag vet inte, jag hade en kille på fordonsprogrammet och han sa till mig: ”Dö, det här är skitfånigt att vi ska skriva en debattartikel, jag ska göra det för att du säger att vi ska göra det för att jag vet att det kommer på nationella provet , men dö allvarligt talat, hur många gånger tror du att jag kommer att ligga där under motorhuven och skriva en debattartikel?”…jag kan ifrågasätta likformigheten…(Hanna i intervju 1)
Exempel på genrer som Hanna anser att alla elever bör kunna skriva är insändare, reklamation och cv, men att det ”kanske inte så viktigt att skriva essä om Gazakonflikten” (intervju 1). Hon ger också uttryck för att vilja återinföra den så kallade yrkessvenskan som var aktuell före gymnasie-reformen Gy94. Att alla elever ska ges möjlighet att inom gymnasieskolans ram kvalificera sig för allmän behörighet till universitet är något som Hanna avvisar:
Många har väl redskapet gå på universitetet som går på teoretiska program… de [universitetslärare] säger ju att de ser att de [studenterna] inte är tillräckligt rustade… jag kan tycka att många faktiskt är det… och de som inte är det kanske inte hör hemma på universitetet… kanske framför allt yrkesprogrammen, inte handelsprogrammet speciellt, men om jag tar fordon kan man tycka ibland att de gör saker som är meningslösa ..för deras
KAPITEL
5
del egentligen….. läroplanen sätter upp fel ramar för dess elever tycker jag och det är den som är vår arbetsbeskrivning…(intervju 1).
I de båda citaten ovan pekar Hanna framför allt ut elever på fordons-programmet som särskilt olämpliga att utsättas för den, som hon upplever, felaktiga arbetsbeskrivningen (läs styrdokumenten) som lärare har att rätta sig efter.
När Hanna specifikt talar om eleverna i handelsklassen och deras skrivförmåga lyfter hon vid flera tillfällen fram deras tillkortakommanden, vilket kan jämföras med den bristpositionering som diskuteras av Bernstein (1990) och det Rose (1995) benämner som ”ability discourse”, som ofta möter elever med lågt socialt och kulturellt kapital. Ett exempel är när hon diskuterar skrivuppgift 8 Essäskrivning: makt och demokrati, där eleverna kunde återkoppla till sin läsning av Djurfarmen:
[…]där kan jag se det är inte så lätt för de här yrkesprogramseleverna att göra många kopplingar… de har svårt när de skall plockas in källor och ha någon annan text och tänka själv… det är svårt… sållar agnarna från vetet…(intervju 2).
Ett annat exempel var under en lektion när eleverna är upptagna med att skriva, och då Hanna vänder sig till mig och kommenterar deras övergripande prestationer på uppgift 11 Lyrikfördjupning. Resultaten hade inte blivit som hon hade hoppats på, vilket hon anser beror på handelselevernas bristande kulturella kapital (Bourdieu & Passeron, 1990): ” […]det räcker inte med svenskan… de har inte den hemmiljön… att man pratar om sådana saker på det här sättet” (lektionsobservation 6).
Det är intressant och något paradoxalt att Hanna, parallellt med denna bristpositioneringsdiskurs beträffande handelseleverna som grupp, berättar att hon är mer intresserad av att undervisa så kallat ”svaga” elever (intervju 1). Hennes utsagor visar att hon har reflekterat över handelselevernas svårigheter att hantera skrivandet inom svenskämnet – att de, som hon beskriver i citatet ovan, har svårt att förhålla sig till källor och i sina texter formulera sina tankar på ett självständigt sätt. Som jag tolkar Hanna, anser hon att handelselevernas svårigheter också delvis hänger ihop med deras egenbild och skrivsjälvkänsla: ” De [handelseleverna] litar inte på att det de tänker är bra”(Hanna i intervju 1), och hon jämför handelselevernas förhållningssätt med samhällselever, som enligt henne ”kan hitta på för de vill ha bra betyg”. Det blir tydligt att Hanna gjort en analys av vad som behöver utvecklas i handelselevernas
skriv-kompetens, som gjort att hon strävar efter att utveckla strategier för att stötta elevernas skrivande, till exempel genom att explicitgöra analysförfarande: ”Det var väldigt mycket i början ’Vad menar du med analys?’ …har fått jobba mycket med… liksom ett lite för stort filter… tanken att den som läser är jag, inte du… du måste presentera hela tanken för mig” (Hanna i intervju 2)
Hannas skrivuppgiftsinstruktioner är, vilket visas nedan, genomgående relativt explicita. Ett exempel på ett sådant explicitgörande finns i instruktionen till uppgift 11 Fettpärlan/Smycket – skriftlig analysuppgift där Hanna skriver: ” ..en novellanalys är inget allmänt tyckande: det finns ett antal viktiga frågor (se nedan) som du bör besvara under skrivandets gång. Du skriver din analys i en sammanhängande text, inte enligt modellen ’svar på frågor’. Texten skall vara självbärande”.
Medvetenheten om handelselevernas utgångsläge – att många av dem ännu inte utvecklats till kompetenta skribenter - och vikten av stöttning, till exempel i skriftliga uppgiftsinstruktioner, gör att Hanna ger handelseleverna verktyg att bemästra mer analytiska skrivuppgifter. I den avslutande intervjun, när jag upprepar frågan om hur hon förstår gymnasieskolans mål med skrivandet säger Hanna: ”… på något sätt fostras bli medborgare som kan vända sig till myndigheter för att påverka”. Kartläggningen och analysen av skriv-uppgifterna som behandlas i nästa avsnitt visar att handelseleverna erbjuds ett antal diskursiva skrivuppgifter i genrer relevanta för vuxenlivet, Hannas brist-positionstankar till trots.