Den inhemska forskningen om skrivandet i gymnasiets kärnämne svenska är också relativt begränsad, men ändå jämförelsevis större än forskningen som
gäller högstadieskrivandet. Den har också delvis olika fokus. Den första avhandlingen som skrevs inom fältet efter införandet av Gy94, och därmed också kärnämnet svenska, var Nyström (2000). Här undersöktes gymnasie-elevers skrivrepertoarer, genom att texter skrivna både av elever på yrkes-förberedande program och elever på studieyrkes-förberedande program, samlades in och analyserades. Det insamlade textmaterialet bestod av såväl nationella prov från kursen Svenska B som elevers självvalda texter inom valfritt ämne. Studien visar att elever skriver flest texter i svenskämnet, och att de vanligaste genrerna i elevernas skrivrepertoarer var berättelse, faktaredovisning, recension och utredande uppsats. I avhandlingen diskuteras problematiken med att skolskrivandet saknar kommunikativa mål, och snarare är att betrakta som strategiska eller rituella handlingar (Berge, 1988). Tiden för Nyströms datainsamling var endast ett par år efter att gymnasiereformen Gy94 hade sjösatts, och då nationella prov införts, och Nyström säger sig anta att de genrer som prövas i det nationella provet för många elever innebar ett möte med nya genrer. De viktigaste slutsatserna som dras i studien är att skol-skrivandet inte är särskilt gångbart utanför skolans domäner och att genre-progressionen under elevernas skoltid är relativt liten.
Bergman (2007) studerade hela svenskämnets gestaltning på gymnasiet, och undersökte därigenom delvis också skrivandet inom ämnet. Hon visar att eleverna, både på yrkes- och studieförberedande program, är medvetna om vikten av att behärska språket och att de uttrycker en vilja att utveckla sitt skriftspråk. Samtidigt har dessa båda elevkategorier olika inställning till svenskämnet och skrivandet inom ämnet. Eleverna på det studie-förberedande naturvetenskapliga programmet har en pragmatisk och nyttoinriktad inställning till det diskursiva skrivandet. Dock är de kritiska till de skrivuppgifterna de erbjöds. Uppgifterna anses vara alltför styrda och ge för lite utrymme åt elevernas egna tankar och åt personligt skapande. Elever på det yrkesförberedande industriprogrammet menar att svensklektionernas innehåll inte förmått att engagera dem. Ämnet har för dessa elever saknat subjektiv relevans, vilket fått som följd att de gett upp hoppet om ämnet.
Parmenius Swärd (2008) tar ett ännu tydligare elevperspektiv i sin studie av skrivandet inom svenskämnet på två studieförberedande program - det natur-vetenskapliga programmet och det estetiska programmet med inriktning mot musik. Studiens frågeställningar rör hur uppsatsämnen och instruktioner ser ut och uppfattas av eleverna och elevernas upplevelser av att arbeta med skrivande under tidspress och att ständigt bli bedömda. Studien visar att
KAPITEL 2
skrivuppgiftsinstruktionerna många gånger är oprecisa och delvis motsägelsefulla, och att uppgifterna även i denna studie ofta saknar subjektiv relevans för eleverna, något som Smidt (1989, 1996) menar vara mycket betydelsefullt, och som också understryks i Bergman (2007). Andra resultat som studien visar på är att explicit skrivundervisning saknas, att lärarnas bedömning fokuserar brister i elevtexterna och att eleverna inte upplever att de ges möjlighet att utveckla sitt skrivande. Parmenius Swärd diskuterar dock inte betydelsen av elevernas klasstillhörighet - vare sig deras samhällsklass eller själva det naturvetenskapliga programmet16 - och hur dessa faktorer påverkar elevernas upplevda frustration över att bli bedömda och inte nå toppresultat eller få mer exakta anvisningar över hur texter skall utformas. Jakten på högsta möjliga meritpoäng och ett förhållandevis instrumentellt förhållande till skol-uppgifter är karakteristiskt för elever på det naturvetenskapliga programmet, enligt tidigare forskning (Beach, 1999; Bergman, 2007; Claeson, 2003).
Westman (2009) undersökte så kallade skrifthändelser på två yrkes-förberedande program – byggprogrammet och omvårdnadsprogrammet. Fokus i avhandlingen är skrivandet i alla ämnen på de båda programmen. Ett av studiens resultat är att eleverna skriver de mest sammanhängande och mest omfattande texterna i kärnämnet svenska. Ett annat resultat är att dataproduktionen saknar exempel på diskursivt skrivande, trots att den aktuella kursplanen i svenska B tydligt pekar ut denna typ av skrivande. I stället skriver eleverna på de båda yrkesförberedande programmen texter som utmärks av reproduktion av läromedeltext under svensklektionerna. Westmans analys visar att byggklassen i ännu högre grad än omvårdnads-klassen erbjuds förenklade skrivuppgifter i kärnämnen där ibland enbart enstaka ord eller symboler skulle fyllas i. Slutsatsen som Westman drar vad gäller elevernas skrivande i alla ämnen är att ”…texterna visar ofta på en grundläggande nivå en relativt ensidig bild av skrivandet och vad skrivandet utnyttjas till: Att lagra och strukturera kunskap”(s.184). Intresse för huruvida eleverna förbereds för ett skrivande som aktiv samhällsmedborgare, som framtida högskolestudent eller som förberedelse för ett flexibelt, och inte ett på förhand bestämt yrkesliv saknas i studien. Westman nöjer sig med att diskutera skrivandet i gymnasieskolan i relation till det förmodade skrivande som präglar de båda yrkesliv som är relaterade till de två programmen.
16 Även elever på det andra studerade programmet - det musikestetiska - beskrivs av Parmenius Swärd (2008) som att de hade med sig höga poäng från grundskolan och hade goda förutsättningar både socialt och kognitivt att lyckas med sina studie (s. 72)
Randahl (2014) och Nordmark (2014) är två nyligen publicerade avhandlingar kring skrivandet i svenskämnet på studieförberedande program, där skrivprocessen står i fokus. Randahl närstuderade hur tre strategiska elever på det naturvetenskapliga programmet tog sin an skrivuppgifter i två ämnen – en labbrapport i fysik och en hemtentamen kring ett litterärt verk, samt egen produktion av realistisk eller naturalistisk narrativ text i ämnet svenska. Studien visar att eleverna har olika strategier för att hantera sin textproduktion i fysik respektive svenska, men att själva skrivprocessen i båda ämnena var rekursiv. Labbrapporten produceras enligt mönstret att de enklare delarna skrivs före de mer komplicerade, medan texterna som producerades inom svenskämnet inte följde någon struktur eller kronologi.
Nordmarks etnografiska studie följer elever på tre olika studieförberedande program och deras digitala skrivande under en termin. Huvudresultatet är att den digitala skrivprocessen är ett slags ny skrivprocess, i det att den präglas av samtidighet. Elever skriver, planerar och bearbetar sina texter i en parallell process. Ett annat resultat som lyfts fram är att det digitala skrivandet framkallar ett skrivande som till stor del sker utanför skolkontexten, eftersom många elever har svårt att få studiero. Det som riskerar störa skrivandet är sociala medier, och att elever förväntas stötta varandras textproduktion eftersom lärare är mindre tillgängliga när de rör sig mellan datasalar.