En liknande arena och verksamhet erbjöd intresseorganisationen FUB vid möten och arrangemang. Som arena betraktat erbjöds här en hög grad av intern interaktion mellan personer med utvecklingsstörning, anhöriga och personal men endast delvis interaktion med det övriga samhället.
Ur en observation på FUB-dans
Flera av brukarinformanterna är medlemmar i FUB och jag följer med till Folkets Hus i K-stad, där föreningen ordnar en ”Trivseldans” en söndagsef-termiddag klockan 14-17. Det går bussar från olika gruppbostäder i länet och samtliga FUB-medlemmar i länet är inbjudna. Klockan två är det fullt med minibussar och taxibilar utanför Folkets Hus. Inger har gått in tidigare och jag går in och möts av ett sorl i entrén. Vid entrén till danslokalen sitter två funktionärer som säljer biljetter. I entréavgiften på 60 kronor ingår kaffe eller läsk, smörgås och bulle. Lasse Trofasts orkester spelar idag. Många verkar känna varandra och det förefaller handla om återseendets glädje. Inger ser mig, vinkar, hejar, men går vidare med sina kompisar. I den stora salen är det upplyst med lysrör i taket och långbord är dukade med vita pap-persdukar, vita servetter, vita pappersassietter, vita plastmuggar i bruna hål-lare vilket ger ett mycket sterilt och stelt intryck på mig. Det är dukat till uppskattningsvis 200 personer.
Orkestern står framme på scenen i orange skjortor och har börjat spela så smått. Alla deltagare är fina och festklädda och jag slår mig diskret ner vid ett bord. Vid bordet är det 14 personer, varav fyra är personal eller anhöriga, de har placerat sig två och två i mitten av bordet och talar mycket med var-andra. En man går upp på scenen, välkomnar oss alla till Trivseldansen, och önskar oss en trevlig eftermiddag. Strax bär FUB-medlemmar in stora brick-or med kaffe, läsk och smörgåsar. De som behöver hjälp att förse sig får det av personal och funktionärer. Det finns även en kiosk i lokalen och många går dit för att handla.
Klockan halv tre går en FUB-medlem fram till mikrofonen och säger: Hej! Välkomna allesammans, har ni det bra? Ja! rungar det i lokalen. Nu ska vi dansa resten av eftermiddagen och vi kommer att ha en del överraskning-ar senöverraskning-are, säger FUB-medlemmen. Alla applåderöverraskning-ar och dansen börjöverraskning-ar. Inger är lika festklädd som på Ginas, hon står framme vid orkestern, kramar om en kvinna, som kommer fram, och de verkar glada över att se varandra. De dansar med varandra och Inger utmärker sig som en av de mycket festkläd-da, dansanta och glada deltagarna. Det är ett enormt ”tryck” på dansen, alla dansar och personal och anhöriga dansar med dem som är rullstolsburna. Några sjunger med i de välkända melodierna och sångerna. Framför kiosken är det kö. De personer jag träffat tidigare tar ingen notis om mig, de är helt ointresserade av kontakt. Utomhus på trappan står en del personal och funk-tionärer och röker, men inte någon person som jag tror har utvecklingsstör-ning. Några busschaufförer går omkring och pratar med varandra. Inne i lokalen är dansen fortfarande i full gång, Inger och Sixten dansar med
var-andra och var-andra. De verkar så säkra i sitt uppträdande, skrattar, pratar och gestikulerar, Inger slänger med sin handväska. Sixten hejar på mig, men tar ingen kontakt. En av orkestermedlemmarna bryter av då och då och pratar med publiken vilket uppskattas. Han påannonserar fågeldansen och då dan-sar många. Överraskningen som kommer senare, är att de som vill får kom-ma upp på scenen till orkestern och mikrofonerna och uppträda, sjunga eller berätta en historia. Det är några som går upp. Inger och den kompis hon kramade om tidigare går upp på scenen, de sjunger en känd dansbandsmelo-di och orkestern spelar till. Det låter bra och de får stormande applåder. De är mycket upprymda, tackar för sig och går ner igen. Dansen fortsätter och klockan kvart i fem ropas sista dansen ut.
En delvis annorlunda exkluderande arena med i huvudsak intern interak-tion är gruppbostaden. Här följer ett observainterak-tionsreferat:
Inger har nu flyttat till en satellitlägenhet i Långaveka. Bostaden ligger i ett område med tvåvånings flerfamiljshus och i området finns skola och af-fär. Vid observationstillfället har hon bott där en månad. Bostadsområdet ligger ett par kilometer från centrum. Personalen har sin bas i en gruppbostad i området och någon eller några är i tjänst dygnet runt. Inger handlar en gång i veckan tillsammans med någon i personalgruppen, hon har städdag en gång i veckan, bestämda dagar för bank- och postärenden med mera. Hon har en ur personalgruppen, Jessica, som kontaktpersonal som hjälper henne särskilt.
Ur en observation i gruppbostad
Catrin, som är vårdare, är i Ingers lägenhet, när jag kommer. Hon är litet avvaktande och undrande inför mitt besök. Varifrån kommer du? Inger har talat om dig - men vad gör du egentligen? De har tvättdag idag och Catrin frågar Inger klarar du dig själv nu, du har ju ätit kvällsmat och tvätten kan ligga kvar i maskinen. Inger säger att hon klarar sig bra, att hon ska koka kaffe och det vill hon göra själv. Catrin går och Inger visar stolt upp sin nya lägenhet, en tvårumslägenhet i markplan med litet kök, badrum och egen tvättmaskin. Inger har köpt nya möbler, gardiner, prydnadssaker och blom-mor. Enligt henne skiljer sig lägenheten markant från de rum hon hade i föräldrahemmet. I den nya bostaden har hon inga planscher på väggarna utan tavlor. I köket har hon en ”matlista” på väggen, där hon och personalen skri-ver upp vad hon ska äta till frukost, kvällsmat och till de helger hon är kvar i Långaveka. I lägenheten bredvid Inger bor Sixten, som hon känner från In-dustritjänst och de umgås en del. Inger har kontakt med de övriga, som bor i satellitlägenheterna, och säger att hon trivs bra. Hon cyklar till och från In-dustritjänst varje dag. Inger kokar kaffe, dukar fram kaffekoppar, skär upp
rulltårta och under kvällen kommer det fler besökare och vi dricker kaffe tillsammans. Inger är pratsam och aktiv och säger: Det är skönt med något eget.
Jag är förkyld så Inger går till kylskåpet, tar fram och erbjuder mig hostme-dicin.