I de undersökta kommunerna anordnades särskilda aktiviteter av fritids-ledare/konsulenter anställda av kommunerna och ibland av landstingens habiliteringsverksamhet. Fritidspersonal informerade om aktiviteter genom särskilda fritidsblad eller almanackor en gång i månaden, alternativt genom ett speciellt höst-, vår-, vinter- och sommarprogram. Omsorgsnämnden i C kommun hade två fritidskonsulenter anställda, vilka gav stöd och stimulans till enskilda, hade fritidsrådgivning, utbildade och gav råd till personal i
gruppbostäder i frågor som rörde fritidsverksamhet. De samarbetade med föreningslivet samt anordnade en rad olika fritids- och gruppaktiviteter som friluftsgrupper, ridning, dans, idrott och träning.
I B kommun utsågs en personal i varje gruppbostadsenhet och daglig verksamhet till fritidsombud med särskilt ansvar för fritidsfrågorna. ombuden träffades regelbundet tillsammans med en fritidskonsulent. Fritids-ombuden hade kontakt med läsFritids-ombuden för att stimulera läsning av lättlästa böcker (LL-böcker). Ett särskilt läsprojekt bedrevs i länet.
I kommunerna anordnades också särskilda aktiviteter för kompetens-utveckling. Enligt fritidskonsulenten var erfarenheterna av detta mycket goda och fritidsverksamheten utvecklades positivt. För fritidsverksamhet för personer med utvecklingsstörning i A kommun användes därutöver vuxen-habiliteringens fritidskonsulenter, vars uppgifter var att arbeta med fritids-rådgivning, anordna och samordna större länsövergripande arrangemang. FUB arrangerade i de tre kommunerna klubbträffar, länsdanser, resor, julfes-ter med mera.
Sex av informanterna i studien hade regelbunden organiserad fritids-verksamhet som t.ex. bowling, simning, föreningsaktiviteter, där FUB var en central förening, musik, kyrkliga aktiviteter och skogsluff. De deltog också i de arrangemang som fritidsverksamheten anordnade med lokala danser, länsdanser, julfester, fiskeutflykter och resor. Samtliga dessa aktiviteter, förutom de kyrkliga, riktade sig enbart till personer med utvecklingsstörning och/eller autism. Tre av brukarinformanterna deltog i öppna, nystartade akti-viteter och samtliga av brukarinformanterna deltog sporadiskt i det allmänna fritidsutbudet i respektive kommun. De övriga sex brukarinformanterna del-tog endast i begränsad utsträckning i fritidsverksamhetens organiserade akti-viteter. De var medlemmar i någon förening eller församling, umgicks med släkt och tidigare medboenden. De deltog också i samhällets ordinarie fri-tids- och kulturutbud och vistades mycket i det egna hemmet.
Summering
Vardagens arenor omfattar i denna avhandling i första hand olika boende-former, daglig verksamhet och fritidsverksamhet, både den organiserade inom de särskilda insatserna och de allmänna fritidsaktiviteterna i samhället. Många av dessa arenor hade genomgått en liknande förändring i de under-sökta kommunerna genom att stora enheter hade avvecklats och mindre till-skapats. Kommunerna har ansvaret för de särskilda insatserna. De särskilda boendeformerna har förändrats till att mer och mer omfatta egen bostad med
stöd av personliga assistenter eller annat individualiserat personalstöd. Per-sonalgrupperna i daglig verksamhet är idag mindre, många gånger mycket små, med ibland två till tre anställda i varje grupp. Personalen i daglig verk-samhet är ofta flerprofessionell. Fritidsverkverk-samheten har förändrats från kollektiva arrangemang till mer individuella aktiviteter med olika former av stöd. Samhällets ordinarie fritidsutbud användes av personer med utveck-lingsstörning i ökande omfattning under undersökningsperioden, ibland med stöd av personal, kontaktpersoner eller anhöriga, ibland tillsammans med kamrater och vänner.
8. Gruppering av vardagens arenor
Inledning
Vid presentationen av det empiriska materialet i kapitlen åtta, nio och tio har jag valt att göra en empirinära framställning. Jag gör i dessa tre kapitel korta-re anknytningar till de teokorta-retiska perspektiv jag utgår ifrån. Som grund för framställningen har jag gjort en tolkning av mina deltagande observationer och intervjusvar. Tolkningen sammanfattas i en skiss över arenorna för sär-skilt boende och andra boendeformer, daglig verksamhet/arbete och fritid (se bilaga 6).
Samtliga av de arenor jag identifierat gav i olika grad förutsättningar för delaktighet i samhällslivet för personer med utvecklingsstörning. Som vi kommer att se senare i detta kapitel var utfallet i praktiken mycket varieran-de, och det var tydligt att såväl organisering som traditioner, spelade roll för utformningen av olika arenor. Arenorna grupperades som exkluderande och inkluderande arenor.
Med en exkluderande arena avses i avhandlingen en arena med en verk-samhet, som är en rättighet enbart för personer som har utvecklingsstörning eller något annat funktionshinder. Arenan har också anställda för verksamhe-ten. Med en inkluderande arena avses i avhandlingen en arena med en verk-samhet som är öppen för alla i samhället oberoende av funktionshinder. Are-norna grupperades utifrån deras respektive förmåga att bidra till social inklu-sion alternativt social exkluinklu-sion. Den egenskap, som valts som central i den-na gruppering, är den för respektive areden-na specifika interaktionen dels mel-lan personerna och det omgivande samhället, dels interaktionen melmel-lan olika aktörer inom de särskilda insatserna. Den förstnämnda, samhällsinriktade interaktionen med det omgivande samhället benämns extern interaktion, medan interaktionen inom systemet, benämns intern interaktion.
Jag betraktade vidare interaktion som en kontinuerlig process. Arenorna innehöll varierande grad av interaktion. Denna variation visade sig vara rela-terad till olika nivåer, det vill säga både till person, organisation och verk-samhet. Vissa arenor gav förutsättningar för både intern och extern interak-tion. En del arenor förhindrade eller försvårade extern interaktion, andra underlättade. Som framgår av de exempel som ges i detta kapitel, kan en arena för social interaktion beskrivas som en plats där det pågår olika former av aktiviteter, som i sig innebär interaktion. Exempel på detta är arbete, bo-stad och fritidsaktiviteter. Vidare påverkas interaktionen av att arenorna kan vara privata, offentliga, slutna, öppna eller att de utgörs av ett mellanting
mellan privat och offentlig. Exempelvis var bostaden en privat arena, men när det gällde boende i gruppbostad var dess privata karaktär delvis begrän-sad. Daglig verksamhet i olika mindre grupper i samhället visade sig vara en sorts samtidigt öppna och slutna arenor. Som exempel på offentliga och öppna arenor fanns i denna studie marknader, hembygdsparker, kyrkor, torg, affärer, pubar, restauranger, simhallar, bibliotek med flera. I figur 5 ges en översikt över exkluderande och inkluderande arenor och extern och intern interaktion.
Figur nr 1 Översikt över exkluderande och inkluderande arenor relaterade till interaktion
Exkluderande arenor Inkluderande arenor Extern interaktion Nannys presentbod Café Stockrosen, Strandboden Industritjänst Bowlinghall, simhall Bibliotek Dansrestaurang Folkhögskola
Kyrkor; gudstjänster, kyrkkaffe Marknader, affärer, frisör Post, bank, tandläkare, fotvård Pub, pizzeria, café, restaurang, hembygdspark Pensionärsmöte Golfbana Intern in-teraktion Spoven Kompisgruppen
Cirklar i exempelvis matlagning, min cykel, ridning, datakunskap, simning, drama och teater, musik
FUB-dans, FUB-möten Länsdans Gruppbostad Revy Eftermiddagsdans RIA