Ett exempel på strukturell inkludering för brukarna var det boendeprojekt som startat i C kommun. Där pågick ett projekt, som hade som mål att öka delaktigheten. Utgångspunkten var dock att hitta billigare alternativ till gruppbostäder. Bostäder hade byggts med alternativa möjligheter till boende. En personallägenhet fanns i området och några av brukarna hade köpt bo-stadsrätter. En individuell bedömning av stöd och service gjordes för och i samråd med var och en av de tio personer som deltog i boendeprojektet vid undersökningstillfället. En personallägenhet fanns i området. Personal-gruppen bestod av både kvinnor och män och fritidsfrågor hade efter på-tryckningar från anhöriga fått en framskjuten plats. Ytterligare ett exempel på strukturell inkludering var att personalgruppen hade organiserat sitt arbete så, att varje person hade en kontaktpersonal som gav brukarna individuellt stöd. Målet med kontaktpersonalens arbete var att genom aktiv interaktion med brukaren arbeta för delaktighet. Detta innebar att lyssna på och diskute-ra med brukaren och denna personal hade ett särskilt ansvar för personen, kontakter med anhöriga, läkare, tandläkare, god man, ekonomi och fritid. Detta upplevdes enligt projektledaren mycket positivt av brukarna och med-verkade till den individuella inkluderingen. I samtliga undersökta gruppbo-städer hade varje person, som bodde i gruppbostad en kontaktpersonal.
En arena för kollektivt inflytande fanns exemplifierad i organiseringen av gruppbostadens månadsmöten. Utformningen av månadsmötena varierade men en mötesplats för inflytande fanns i samtliga gruppbostäder i undersök-ningen. De som bodde i gruppbostaden tog upp ämnen som de ville diskutera och allmän information gavs från personal.
Delaktighet handlade också om att ha möjlighet att ta egna initiativ vilket en informant som hade daglig verksamhet i en utflyttad grupp beskrev så här:
Jag bakar bullar, sockerkakor, pepparkakor. Ibland är det roligt, ibland är det tråkigt. Jag vill göra något annat, pröva nya recept. Det går de
(personalen, min anmärkning) inte med på - de vill köra med sina
enkel-spåriga. Nu har jag börjat med strassburgare - men det tog tid. Sånt kladd säger de - men nu gör vi det. (Brukarinformant)
I den utflyttade gruppen, som bedrev verksamhet i form av en butik, Strand-boden, fick deltagarna ansvar för vissa konkreta uppgifter som att handla till det gemensamma förmiddagskaffet. Personalen planerade och gav instruk-tioner och deltagarna genomförde uppgifterna.
Ur ett par observationer
Ska du gå nu Per? frågar Gudrun som är anställd i daglig verksamhet i en utflyttad grupp, Strandboden. Nej, jag ska vila litet först. Gudrun har tagit fram en tygväska, skrivit en lapp och lagt en femkrona på den. Per tar en vagn, lägger i femkronan, går in på varuhuset AD, lägger olika varor i vag-nen och tar en kölapp till charkdisken. Han går fram när det är tomt framför disken säger ost. Vilken frågar expediten, Per pekar och måttar upp en lång bit Å som en limpa säger expediten, nej den har vi inte idag men hon går bakom disken och kommer fram med en rätt stor bit ost som hon erbjuder Per vilket han accepterar. Strax därefter ser jag att han får hjälp att hitta the av en yngre expedit. Per ställer sig i kön till kassan. När det är hans tur att betala säger han: Boken. Brukar du handla på bok? Per nickar.Var bor du? Per svarar: På Järnvägsgatan. Kassörskan går till informationsdisken och hämtar en blå bok, letar och letar och finner snart något och han får skriva sin signatur. Per packar ner sina varor i den blommiga tygväskan och går tillbaka till den utflyttade gruppen.
Jag frågar Gudrun vilka möjligheter de i den utflyttade gruppen har att vara delaktiga i samhället. – Det är svårt att gå ut alla och det är ju trevli-gast, men ibland går vi ut och då stänger vi. Som svar på min fråga varför alla skulle gå ut samtidigt förklarar Gudrun: Om vi inte går ut alla tillsam-mans kan det ju bli orättvist, så det gör vi inte.
En person hade nyligen flyttat till en gruppbostad som låg mer centralt och en annan informant, som hade flyttat till gruppbostad för drygt ett år sedan beskrev det så här:
Det är bättre här, man har litet folk omkring sig, det hade man inte i Li-raholm, det var bara skog omkring därnere. Här ser man folk och här trivs jag och nu är jag lugn. (Brukarinformant)
Jag tycker att det är roligt att pröva att bo själv. Det första året var rätt jobbigt, jag saknade mina kompisar och min mamma och pappa. Jag städar på tisdagar. Personalen hjälper mig med pengarna men på hel-gerna handlar jag själv. Jag har en tidning som jag läser när jag kom-mer hem efter jobbet. (Brukarinformant)
Organisering med kontaktpersonal gav möjligheter för den enskilde att få ett individuellt stöd för ökad delaktighet i samhällslivet. Som exempel på detta berättade en av informanterna:
Vi har varit i Italien, Klas (kontaktpersonalen, min anmärkning) och jag, och tittat på fotboll. Vi bodde på hotell och det var roligt. Vi åt frukost ihop och var på fotboll tillsammans. Det var en upplevelse att se itali-ensk fotboll. De andra resenärerna var jättetrevliga och vi ska träffas snart igen. (Brukarinformant)
Ulrika bodde i gruppbostad i trapphusmodell, där personalen hade en lägen-het skyltad som ”Personallägenlägen-het gruppbostad” på samma våningsplan. Det var fem personer som bodde i gruppbostaden, var och en i sin lägenhet. Hon upplevde att hon bemöttes med respekt av personal, som tillsammans med henne planerade det stöd som hon vill ha och behövde. – Där jag bodde tidigare försökte de styra över mig. Vid mitt första besök visade hon stolt sin fräscha tvårumslägenhet, kök och allrum i ett, hall och sovrum. Hon trivdes mycket bra i sin lägenhet, som låg så centralt att hon kunde komma till stan på ett enkelt sätt. Hon hade nyligen flyttat från en annan äldre gruppbostad där hon endast hade ett eget rum och delade kök och hygienutrymmen till-sammans med fyra andra personer. Varje söndag gjorde hon och personalen upp en ”matlista” för veckan, hon städade en bestämd dag i veckan och handlade tillsammans med personal på tisdag eftermiddag. Var fjärde vecka hade hon ”hemmadag”, hon åkte till sina föräldrar en helg i månaden och till alla större helger. Ulrika upplevde dessa rutiner som ett stöd. De som bodde i gruppbostaden kunde om de önskade delta i gemensamt kvällskaffe i perso-nallägenheten varje kväll klockan åtta. De bjöd in varandra när de fyllde år och ibland köpte de pizza från en närbelägen pizzeria och åt tillsammans.
Ulrika hade en pärm med omsorgsverksamhetens fritidsarrangemang där hon hade programblad och anmälningar ilagda. Ulrika var den enda av in-formanterna som hade en individuell plan, en rättighet enligt LSS, Den har jag och Lena (LSS- handläggare min anmärkning) gjort upp berättade hon. Sist det var möte handlade det om att byta sjukgymnast. Ulrika upplevde att hon kunde påverka sin situation aktivt genom den individuella planen och sitt engagemang i FUB. Ulrika hade kontaktperson, ledsagare och god man, färdtjänst samt deltog i olika kurser. Under undersökningsperioden ansökte hon om och kom in på en ettårig folkhögskolekurs. Kommunen avslog hen-nes begäran om ersättning för kursen men med hjälp av god man överklaga-de hon kommunens beslut i länsrätten. Ulrika talaöverklaga-de mycket om att hon fått större självförtroende samt mer kunskaper om sina rättigheter genom sin aktiva medverkan i FUB och stöd av dess ledamöter: Kerstin trodde på mig.
I dessa exempel var skriptet med regler och rutiner både ett verktyg för att öka delaktigheten i samhället för brukarinformanterna och för att verk-samheten skulle fungera (Tilly 2000).