Hedersrelaterat våld i våra huvud

Frågan var, vad är din första tanke (spontant) om jag säger heders- relaterat mord/våld? Så här svarade intervjuperson (IP i fortsätt- ningen) 5: ”Jag tänker på det som de flesta människor tänker lik- som, tänker på invandrare, de kommer från islamisk religion och kommer ifrån vissa delar av världen, ja mest Mellanöstern”. Första delen av svaret är vanligt, om man ser till all information vi får framför allt från massmedia. Det behövs inte så mycket specia- liserad kunskap för att kunna säga någonting om HRV. Varje in- tervjuperson hade någonting att säga spontant, och den gemen- samma nämnaren i det de sa var: att de kommer ”därifrån”, från Mellanöstern, är muslimer.

HRV blev en av de mest publicerade och debatterade frågorna i massmedia efter mordet på Fadime. På ett sätt skulle man kunna säga att Fadime vann sin kamp genom att lyfta fram problematiken som drabbar kvinnor med invandrarbakgrund. Det som talas, skrivs, debatteras och publiceras om heder påverkar självklart oss alla, men kanske är de som är mest känsliga de som sysslar med frågan inom socialtjänsten: socialsekreterarna. I vilken mån all in- formation vi får från massmedia är en del av en förförståelse som socialsekreterarna har kring vad problematiken om HRV handlar om, och hur det påverkar deras sätt att resonera i ett utredningsar- bete eller när de träffar klienter från dessa länder, är en högst in- tressant, relevant och svår fråga som jag kommer att besvara läng- re fram i texten.

Förmodligen är den spontana reaktionen på en sådan fråga också just det man får via massmedia i första hand. IP 1 säger ”Ja, dels de skräckexemplen som står i tidningarna och är på tv:n om mord”. In i bilden kommer också en flicka, en man som oftast är pappan, och en familj, d.v.s. en grupp människor som omgärdar konflikten. IP 2 säger att: ”Då tänker jag spontant på att det hand- lar oftast [om något] inom en familj eller en släkt, att det är kopp- lat till flickor och unga kvinnor men det kan förekomma pojkar”. Bilden återupprepas hos andra intervjupersoner. IP 7 säger att ”det första jag tänker på är ju faktiskt en flicka, en yngre tjej som blir utsatt för våld i första hand utav pappan, men även utav bröder kanske”.

Första bilden, att det är en grupp som kommer ”därifrån”, börjar fyllas med mer innehåll; nu är det en familj, eller en släkt, det är pappan som utövar våld mot sin dotter, men inte bara pappan utan det kan också vara bröder som är involverade. I den första bilden av den här företeelsen pratades det mycket om att det var männen som utövade våld mot kvinnor. Men i ett av citaten nämns att det också kan vara pojkar som drabbas av familjer, vilket förändrar bilden av att det är män som är förövare och kvinnor som är offer. IP 8 säger: ”Man har sina föreställningar, fördomar om de som kommer från vissa länder: har de aga med sig från sin egen barn- uppfostran och de har blivit bra människor ändå och därför tycker de att det är okej[med aga]”. I den här utsagan erkänns direkt att vi har våra fördomar, men heder blir här en fråga om aga. Social- sekreteraren relaterar till en form av social praktik som inte är ac- cepterad i Sverige. Men aga behöver inte vara en del av hederspro- blematiken, utan som hon säger ett sätt att uppfostra barnet. Det är väl också nödvändigt att få någon uppfattning om det är något som föräldrarna använder sig av tillfälligt i vissa situationer eller som en praxis som de refererar till som en accepterad institutiona- liserad tradition.

Här är det frågan om vad man som socialsekreterare gör med sina fördomar i mötet med klienterna. I första hand är det förutfattade

bilder och uppfattningar som dyker upp för att senare börja fyllas med innehåll, som antingen bekräftar soc.sek:s förutfattade me- ningar eller ändrar dem.

En annan aspekt som kommer fram är att det inte bara handlar om våld utan också om en kränkande behandling som kvinnorna och flickorna utsätts för från ett system. IP 4 resonerar på följande sätt utifrån samma fråga: ”Det finns de människor runt omkring familj, vänner, släkt, omgivning, olika samfund, i det systemet så finns det något som kränker de mänskliga rättigheterna för enskilda perso- ner”.

I den här utsagan verkar det som om intervjupersonen har ett väl utvecklat resonemang om HRV-problematiken som utvidgar fe- nomenet till att omfatta ett samhällssystem som begår brott mot mänskliga rättigheter i Sverige, någonting kontroversiellt eftersom det inte finns några underlag för ett sådant påstående.8 I detta fall verkar det som om intervjupersonen har mer kunskap, någon form av specialiserad kunskap, och det är kanske därför det kom en följdfråga. Intervjuaren blev intresserad av att veta mer om de ”in- vecklade” tankarna intervjupersonen hade. IP 4 fortsatte på följan- de vis: ”jag kommer ifrån Mellanöstern, men där har jag aldrig träffat på HRV på direkt sett, för mig är HRV väldigt klassbundet. Mer än kultur och religion. Och fokus ligger på de fattiga inte överklassen”.

Nu har vi rört oss från att det har varit en fråga om de som kom- mer ”därifrån” och som har en vis religion, till att mer specifikt

8

Om hur olika muslimska samfund eller grupperingar organiserar sig och vad de strävar efter, finns det olika uppfattningar. Carlbom (2013) menar att muslimerna själva väljer att bosätta sig i en för- ort, att de skapar sina egna institutioner med syfte att skapa ett parallellt samhälle. Det kallar han för enklavisering. I en annan studie kritiseras den uppfattningen: ”Undersökningen ger inte stöd åt uppfattningen att svenska muslimska församlingar i allmänhet skulle utgöra från det omgivande samhället isolerade enklaver. Som i fallet med andra ideella aktörer, bedriver muslimska församling- ar samverkan inom den ideella sektorn, t.ex. med andra religiösa församlingar. Även samverkan med kommunala institutioner och beslutsfattare är omfattande: de för samtal med kommunpolitiker, är representerade i lokala samarbetsorgan av skilda slag och samarbetar med kommunala verksamhe- ter, som till exempel socialtjänsten” (Borell m.fl. 2011:74). Se också Bengtsson, Kugelberg (red. 2009)

tala om grupper av människor som har en viss klasstillhörighet. Det finns flera intressanta aspekter i den här berättelsen; för det första menar IP 4 att han ”aldrig träffat på hedersrelaterat våld på direkt sett” i hemlandet. Det tillhörde inte hans egen sfär, grupp eller klass. Det är framför allt en klassfråga menar IP 4. För det andra verkar det som om orden syftar på att fokus ligger framför allt på underklassen och inte på överklassen, de som har makt. Följaktligen handlar det om klass och makt. Vi ska inte glömma bort att IP 4 talar om hur han uppfattar situationen i sitt hemland. Klassfrågan är en aspekt som annars inte kommenteras så ofta av andra intervjupersoner när det handlar om konflikter i det svenska samhället.

Det finns en annan intervjuperson som lyfter fram något annat som en spontan bild när man talar om HRV. IP 6 (IP 6 gör ingen utred- ning utan är behandlare, min anm.) menar följande:

Ja, det är ju alla de här fördomarna, de här olika delarna som ingår i paketet HRV. Det är någon, kurdisk man ifrån bergsby i Turkiet som har kommit hit och sen har han tagit hit familjen bit för bit. Och sen börjar flickorna få kontakt med svenska skolan, svenska samhället och får svenska kompisar och tycker att de får kunna leva som de svenska flickorna med vad det gäller en klädsel som kanske inte pappan tycker det är vad han är van vid alkohol, pojkvänner, flickvänner och ett lite friare liv som han då blir rädd för. Och är man rädd som [man] bevarar man sin gamla kultur. Så det kan hända att den här kurdiske få- raherden, om jag skall vara elak, blir mer restriktiv här i Sverige än vad han hade varit i sitt hemland. Och då är han inte isole- rad här i Sverige utan han ingår då i sitt nätverk, hans släkt och dom hjälper till då att få honom att behålla de kulturella, vikti- ga frågorna som de värnar om.

IP 6 menar att fördomarna ligger i att man förenklar bilden av de andra. Det finns en tendens, när man skriver om heder, att göra det i väldigt övergripande termer. Det är nästan som kulturbegreppet, att det kan inbegripa allt. Det är därför så lätt att säga att heder

har med kultur att göra eftersom man då utgår från att det har att göra med ”deras” sätt att tänka, ordna det vardagliga livet, inord- na sig i maktstrukturen, och ”deras” värderingar – delarna som in- går ”i paketet hedersrelaterat våld” som intervjupersonen uttrycker sig. IP 6 vänder sig emot de här förenklingarna som ändå, så som hon refererar dem, är väldigt avancerade och som några socialsek- reterare faktiskt utgår ifrån. Det visar att det finns mycket i kon- struktionen av ett fall som har med HRV att göra. Det är klart att det finns en stor risk att vi förenklar bilden och utgår från en mall för på vilket sätt man ska behandla frågan. Det ska man inte göra i socialt arbete; man ska behandla varje klient son ett unikt fall. Men ändå ligger väl de här fördomarna till hands i det vardagliga arbetet.

Det finns ett bekymmer här för socialsekreterarna, att så fort de träffar flera klienter som de tycker har samma bakgrund, ”kommer från Kurdistan, Irak”, kan det finnas en risk att man börjar genera- lisera och tänka (medvetet/omedvetet) utifrån en mall. Detta i sin tur förstärker olika stereotyper om de människor som kommer därifrån.

Det är en väldigt intressant aspekt utifrån en större fråga om soci- alsekreterarnas verksamhet och socialtjänstens uppdrag som jag kommer att utveckla vidare längre fram i texten. Men för att komma tillbaka om frågan om fördomar. Om man skulle vilja ny- ansera bilden av HRV, vad tycker då IP 6? På vilket sätt vill hon beskriva fenomenet?

När man bryter ner de fenomenen som ligger bakom HRV och kanske delar upp det på 15 olika företeelser, då börjar jag se andra samhällen. Jag ser den rädsla i Sverige som fanns för ungdomars sexualitet, den rädsla som funnits i samhället nästan överallt mer eller mindre vad det gäller kvinnors sexualitet och att vi män är offer för den kvinnliga sexualiteten och då kom- mer religionen in, religionens syn på sexualitet och då är vi lik- som inte i Afghanistan längre utan vi är i Sverige, vi är i Frank- rike, vi är liksom överallt i världen. Jag tror att man får nyanse-

ra det lite grann på det sättet. [Men] att man gifter sig med grannpojken, för att han hade ju möjlighet att ärva större ägor, det har ju inte med hederskultur att göra.

Utifrån citatet handlar uppgiften om ”att bryta ner”, och då skulle man se olika företeelser och närma sig en förståelse som kommer närmare oss i vårt eget samhälle. Men man skulle också kunna för- stå det så att de olika företeelserna kanske inte beror på någon kul- tur utan helt enkelt på en logik som ligger bakom och som har med ekonomin att göra, som har med samhällstrukturen där olika fa- miljer ingår i en allians. Dekonstruera och nyansera begreppet skulle i så fall vara uppgiften, och det är en analytisk/teoretisk uppgift.