Sammanfattning

Sammanfattningsvis: Mitt första konstaterande är att det finns en

gradskillnad i talet om HRV i de första två frågorna och i svaret på frågan om hur pass omfattande det är. Jag kan konstatera att det också finns en gradskillnad i hur mycket uppmärksamhet frågan om HRV skapar hos socialsekreterarna när det gäller tankar och definitioner av problematiken och hur många fall de har. Ett pro- blem är att det inte finns någon statistik, och även om det finns nå- gon som säger att de har gått igenom statistik, så kan de inte svara på rak arm hur många det är. Det är diffust och socialsekreterarna tvekar om vad de kan säga.

I flera fall vet de inte, i andra fall är det tre–fyra per år. Det är bara IP 10 som i intervjun säger fem, sex denna vecka, alltså ett fall per dag, vilket är väldigt högt om man jämför med de andra svaren. Men IP 10 säger själv senare i intervjun att ”det är ganska stort men jag har inga siffror”, och då blir det svårt att dra någon slut- sats. Det är någonting annat som jag tycker uppenbarar sig i inter- vjumaterialet. Det är den osäkra tonen som finns i flera svar. Det blir svårt när man inte kan svara på frågan, och man hamnar i ett tvekande. Någonting annat är att det finns ett par personer som svarar kort, ”jag vet inte”.

Sedan finns det en annan aspekt: om man skulle relatera HRV ge- nerellt till våld mot kvinnor – hur pass stor andel är det då? Och om man skulle relatera frågan till andra typer av sociala problem som människor drabbas av och som det kanske inte talas så myck- et om – som självmordsfrekvensen bland ungdomar till exempel – då skulle man kunna säga att talet om HRV har varit framgångs- rikt på att framställa situationen som akut.11

Det finns en annan omständighet som försvårar kunskapen om vad HRV handlar om. Det är att även om intervjuaren ställde frågan i förhållande till våldet, talade de som svarade om olika sorters före- teelser. De talade om våld i olika former, aga till exempel, eller en snyting som ett sätt att uppfostra barnet. Det är inte så att våld i termer av misshandel inte förekommer, men det är en viktig di- stinktion att ha i huvudet. De talade inte först och främst om våld i sig, utan de talade mycket om förtrycket, att flickorna hålls under kontroll, att de inte får göra vad de vill.

Utifrån intervjumaterialet kan man säga att det finns tre olika sätt att förhålla sig till HRV. För det första en familjesyn, det vill säga att man fokuserar på relationerna i familjen. För att kunna göra det har vissa socialsekreterare tillgång till ett frågeformulär som riktar blicken mot vissa företeelser. Frågeformulären går ut på att checka av om flickan/kvinnan är kontrollerad hemma, och innehål- ler följande frågor: Vem bestämmer i familjen? Vad är det du får göra? Eller, vad får du inte göra? Försöka få reda på hur hårt kon- trollerad tjejen eller pojken är, vem är du rädd för? Vem bestäm- mer? Var bor familjen? Var bor släkten? Vad är det som förväntas av dig? Vad är det du inte vill göra det själv?

Utifrån dessa frågor är det inte orimligt att en socialsekreterare kan komma fram till att det är en grupp som står bakom kontrollen, och då ha nära till hands en kulturalistisk förklaringsmodell som

11

År 2011 begicks 1 378 självmord i Sverige. Bland män mellan 15–44 år är självmord den i särklass

största enskilda orsaken (Sydsvenskan 14/03/2013). I en rapport om Akuta narkotikarelaterade

dödsfall (2011) skriven av Anna Fugelstad från Karolinska Institutet, rapporteras 421 personer döda under 2010. I en tioårsperiod från 2000 till 2010 har det dött 3 933 personer. Rapporten bygger på rättsmedicinskt undersökta dödsfall.

pekar ut hela familjen, släkten, gruppen. Att företeelsen handlar om att det är ett kollektiv, och att det är det som skiljer HRV från andra former av våld står klart i den här modellen. Det är därför så lätt att säga att heder har med kultur att göra eftersom man då ut- går från att det har med ”deras” sätt att tänka, ordna det vardagli- ga livet, inordna sig i maktstrukturen, ha andra värderingar, som den sakkunnige sa i det första avsnittet. Men det blir inte tydligt om intervjupersonerna talar i termer av att gruppen utövar våldet eller att gruppen står bakom våldet. Jag återkommer till den här frågan när det gäller utredningsarbetet.

Vad som är intressant att börja fundera på är varifrån den här kunskapen kommer, och vad socialsekreterarna vet om de här grupperna som utpekas som gärningsmän. Att komma fram till att det är en grupp som står bakom kan också leda till en definition utan större reflexion. Man knyter samman frågan med ”dem som kommer därifrån” utan att se kopplingar till de sociala villkor de har i det svenska samhället. IP 6 var den som var medveten och självkritisk om dessa aspekter, som hon definierade ”som delarna som ingår i paketet hedersrelaterad våld” och som hon tyckte att man skulle ”bryta ner”.

För det andra finns det ett annat förhållningssätt, och det är att re- latera till ett genusperspektiv. Det handlar i så fall om en fråga om makt och förlorad makt. IP 5 utvecklar ett resonemang om hur de förändrade sociala relationerna som de här familjerna är utsatta för i det svenska samhället förändrar maktbalansen. Hedersfrågan blir i så fall aktuell när familjen inte klarar av omställningen. Mannens förlorade makt kan leda till förtryck och/eller våld.

Ett tredje förhållningssätt handlar om en materialistisk syn som

syftar på klas- samhället. Det finns människor med resurser, och människor utan resurser. De är fattiga, och i det avseendet är de mer beroende av vad andra tycker och därför blir heder en viktig faktor. De är också fattiga i den bemärkelsen att de har tillgång till ett begränsat nätverk och lever isolerade i det svenska samhället.

Oavsett vilket förhållningssätt man har finns det också andra rela- terade aspekter som har att göra med psykiska problem, med ar- betslöshet, med integrationsproblem. Och de som drabbas av så- dana problem är människor som har konkreta levnadsvillkor i det svenska samhället.

Jag kan också säga att det massmediala och talet om HRV inte bara påverkar socialsekreterarna utan också flickorna som söker hjälp. Det är de som har kontakt med myndighetspersoner och är socialiserade in i samhället. Så fort de söker hjälp sätts det igång en procedur som gör att socialtjänsten agerar snabbt. Jag kan inte säga på vilket sätt den här situationen påverkar statistiken eller känslan bland socialsekreterarna om hur ofta problematiken med HRV uppstår, men det finns vissa perioder då frågan återaktualise- ras dramatiskt. IP 8 har klart för sig vilket datum det var när många tjejer, som dessutom visste vad de skulle säga, kom till soci- altjänsten för att söka hjälp. Sedan visade det sig att det inte var så stor skillnad mellan vad föräldrarna och de andra föräldrarna ville. Det är därför IP 8 till sist säger vi blev lurade, av tjejerna.

I intervjuerna uppenbarade sig ett stort fält om heder. Det handlar om hedersvåld, hederssystem, hedersförtryck och hederskontroll. Det är problematiskt när socialsekreteraren utgår från en misstänk- samhet om att det handlar om heder, och använder sig av ett fråge- formulär. I så fall kommer man inte fram till heder efter en utred- ning, utan det finns med redan från början som en arbetshypotes som bekräftas. Heder är istället någonting som ska framträda efter en utredning. Sedan tycker jag att vi ska göra en skillnad mellan hedersvåld där det är dokumenterat och hedersproblematik där det är oklart om det finns våld i termer av misshandel inblandad. Där det finns en konflikt mellan olika familjemedlemmar är det rele- vant för socialtjänsten att veta vad det handlar om, så att de kan sätta in rätt insats, annars bidrar socialtjänsten till att förvärra problematiken.

Ett annat sätt att förhålla sig till fenomenet är att känna sig lite osäker på vad som är orsak och vad som är verkan, eftersom he-

dersproblematiken oftast verkar vara ännu mer omfattande än själva våldet. I det här fallet finns det ett förhållningssätt som är mer uppsökande. Osäkerheten gör att socialsekreteraren reflekterar mer över vad som är vad och inte utgår från bestämda uppfatt- ningar. Det kan vara en förnuftig utgångspunkt, att vara mera uppsökande. Det jag skulle vilja säga är att hedersproblematiken handlar om en process där det finns flera faktorer som spelar in in- nan den utlöser en konflikt som till sist kanske hamnar i ett vålds- sammanhang.

För att komma närmare vad socialsekreterarna uppfattar som he- dersvåld kommer jag att presentera två fall för sig i nästa avsnitt. Jag gör en skillnad mellan det jag har presenterat hittills och dessa två extrema fall, där det uppenbarligen finns en större konflikt där våldet är inblandat.