KAPITEL 3. ETT MER ÖVERGRIPANDE PERSPEKTIV:
4.2 Vad är hedersrelaterat våld?
Det finns ingen vedertagen definition när det gäller HRV inom so- cialtjänsten. Det råder inte någon enighet bland forskarna heller om det i själva definitionen är kulturen, strukturen, religionen eller ideologin som är avgörande. Sedan är det frågan om man fokuse- rar på processer eller om man utgår ifrån en mer eller mindre sta- tisk definition av företeelsen. Det finns ändå några grundläggande uppfattningar om vad problematiken handlar om bland olika aktö- rer som arbetar med frågan.
Jag ska i det här sammanhanget påminna om vad den sakkunnige hade för definition i ett tidigare citat. Hon menade att trots att det inte finns någon officiellt definition inom socialtjänsten – det är någonting som återkommer i flera intervjupersoners utsagor – finns det i alla fall en grundläggande uppfattning, och det är ”att man- nens heder kontrollerar kvinnans sexualitet, [det handlar om] kol- lektivets normer [och] överlevnad. Våld är kollektivt sanktionerat, det är inte bara män utan också kvinnor [som är inblandade]”. I den här definitionen bildas kollektivets normer inte bara av män utan också av kvinnor. Det är kollektivet som har intresse av att bevara gruppen. Men i citatet finns det någonting som är proble- matiskt, och det är att i resonemanget utgår den sakkunnige från
att kollektivets normer leder till att våldet är kollektivt sanktione- rat. Det verkar som om det inte behöver bevisas utan det är ett kausalt resonemang. Men här menar jag att en av de centrala frå- gorna i den här problematiken ligger, och den frågan behöver un- dersökas.9
Utifrån intervjumaterialet kan jag dela in de olika svaren i fyra oli- ka delar som ibland kan vara internt relaterade. En del av svaren handlar om att fenomenet handlar om familjen/släkten, där det kan ingå andra sociala problem som psykiska problem som talar för att det handlar om instabila familjer. En annan del handlar om en kul- turfråga. En tredje del handlar om en genusfråga och en fjärde del om en klassfråga eller en materialistisk syn på frågan om heder. Om heder som en problematik som framför allt angår familjen, kan vi börja med att se utifrån IP 1:s svar. På frågan om vad HRV är för någonting, svarade han på följande sätt: ”För hederns skull kan familjen göra allting, man kan försaka sina närmsta, de man älskar. Det är ju planerat och det är ett måste, annars vore det ju mer i affekt, det är som en universell lag, det går liksom inte att förhandla”.
Intervjupersonen talar i termer av ”dem”, ett kollektiv som står bakom, någonting återkommande. Det är flera som uttrycker samma mening på olika sätt. Men IP 1 talar också om att det är rationellt planerat, det är ingen impuls, eller något som görs i af- fekt. Det är intressant att IP 1 gör en skillnad mellan vanligt våld i affekt och HRV som någonting planerat. I debatten görs en skill- nad mellan vanligt våld som utövas i affekt, och HRV som är pla- nerat.10 Definitionen är en teoretisk definition som intervjuperso-
9
Min uppfattning är att det inte finns någon relevant forskning om de här människorna, familjen, släkten, som skulle vara kollektivt inblandade i våldsutövande. Mordet på Fadime talar inte för att det var hela familjen som var inblandad. Snarare var det så att varje familjemedlem drabbades olika av konflikten (Wikan, 2005).
10
För att upplysa om det problematiska mellan teoretiska definitioner och konkreta fall, kan jag nämna en rättegång efter ett mord i Landskrona. Anklagad är en bror till en syster. Åklagaren menar att det inte går att fastställa att det är ett hedersmord eftersom det inte var planerat. Advokaten Eli- sabeth Massi Fritz menar att det är hedersmord och hänvisar till historien bakom konflikten. Massi Fritz lägger inte märke till familjeomständigheterna; det är en trasig familj, splittrad, med en mamma som är psykiskt sjuk, med en pappa som bor i Kurdistan med en annan familj, med en tjej som är
nen har lärt sig någonstans ifrån. Det blir tydligt när intervjun fort- sätter. På frågan om HRV är en förekommande problematik i de familjer han har träffat, svarade IP 1 så här: ”Ja, det kan jag inte svara på men jag kan ju säga att de flesta har en väldig respekt för flickorna. Graderingarna är ju så enormt olika, så det är svårt att sätta gränser just vid HRV, sedan finns det ju de som är extrema men jag har ännu inte träffat på någon så extrem familj”.
Bilden av vad som är vad börjar suddas ut i intervjun. Han klargör först att de flesta inte har det problemet. Och att det är svårt att sätta gränser för vad som är HRV eller inte. Det är väl också in- tressant att IP 1 menar att han inte har träffat en så extrem familj som agerar enligt den teoretiska definitionen han använde först. Att det är olika graderingar på konflikten mellan föräldrarna och flickorna ställer krav på att socialsekreterarna ska vara alerta för nyanserna i varje situation. Det är verkligen en utmaning att kunna få reda på vad som är vad i varje fall.
Intervjun fortsatte i termer av att klargöra vad intervjupersonen mer har att säga om HRV. Han kommer in på frågan om kontroll: ”Det var en flicka som inte ville bo hemma och där var det ju alltså kontrollen: inte något direkt våld, men hon var lite rädd för sin ena bror men inte varit så mycket rädda för mammorna kanske, jag har inte kommit i kontakt med de familjerna”.
Vad som händer i intervjusituationen är att ämnet breder ut sig ännu mer, nu handlar det om kontroll också. Men nu handlar det inte bara om vad som är vad, utan också om vad det är för kun- skap socialsekreteraren har eller inte har om sina klienter. Slutsat- sen är att socialsekreteraren inte har arbetat med någon familj med
ensam, som inte har något hem, som inte klarar av att leva i en fosterfamilj, som har en halvsyster i Stockholm som hon inte vill flytta ihop med, med en bror som också har bott i en fosterfamilj och som hon har en tät relation med utan att de för den sakens skull kan lita på varandra. En bror som slutligen anklagas för att ha mördat henne (Aftonbladet 2012-05-09). I ett annat fall, Högsbymordet, där föräldrarna på ett bestialiskt sätt mördade en ung man som hade rymt med deras dotter, uttryck- te advokaten Elisabeth Massi Fritz direkt efter att det var Ett klockrent hedersmord även om sättet som det utfördes på var mer ett tecken på att människorna var sinnesförvirrade och att det inte bara var en fråga om heder. Massi Fritz är en drivande kraft i kampen mot hedersvåld, men hennes för- måga att reagera snabbt och fastna på att ensidigt definiera våldet som HRV, är någonting diskuta- belt. Jag återkommer till denna aspekt i analysdelen.
någon form av hedersrelaterat våld, men att han har jobbat med familjer där konflikter som är svåra att definiera finns med.
Vad som är svårt är att definiera gränserna för om det inte är våld. IP 1 fortsätter så här:
Dom kan ju fostra barn genom en snyting eller något sådant där men det är ändå inte HRV utan det är någon gammalmodig uppfostran. Men sen när de förstår börjar de göra på ett annat sätt. Jag menar varenda människa är på olika nivåer, det är väl- digt svårt att lägga alla över en kam, det går bara inte, […] i de flesta av familjerna som jag har kommit i kontakt med i alla fall, är det våld, inte hedersrelaterat våld.
Intervjun är upplysande genom att visa att olika företeelser kan de- finieras på olika sätt. Våld kan vara en del av en hedersproblema- tik, men en viss typ av våld kan finnas utan att vara en del av he- dersproblematik. Det kan vara en uppfostringsmetod som ändå är olaglig i Sverige, men som inte leder till att socialtjänsten nödvän- digtvis ska omhänderta en flicka. Intervjupersonen är medveten om att varje fall är unikt. Och han upprepar att han inte har träffat så- dana familjer där hedersvåld förekommer. En konklusion är att det inte finns någon korrelation mellan vad IP 1 talar om i teoretiska termer och det han säger sist i varje citat.
IP 2 lägger i sin förklaring in en orsak till våldet, och det är att fa- miljen känner sig vanärad, att just vanäran skulle vara skillnaden mellan HRV och annat våld: ”Min uppfattning är ju att ett HRV står ju för att hon har vanärat familjen på något sätt, brutit mot uttalade och icke uttalade regler om hur man skall uppföra sig inom den kultur som hon tillhör”. Skillnaden är, säger IP 2, när kvinnan gjort någonting som inte accepteras i den kultur de har. Det blir en offentlig handling som måste åtgärdas. Gränserna mel- lan det privata och det offentliga har suddats ut och därför måste något göras.
Utifrån ett offerperspektiv finns kanske inte så relevanta skillnader när det gäller själva våldet. De som drabbas av våldet blir skadade, och konsekvenserna kan vara allvarliga – inte bara fysiska utan också psykiska. Men skillnaden har att göra med motivet, uppfö- randekoder och konsekvenser för offret när det gäller det framtida livet i det svenska samhället.
Handlar det om en ung kvinna är risken ännu mer påtaglig att hon ska straffas om det uppfattas att hennes uppförande bryter mot normerna i familjen. Skillnaden är att det är en grupp som känner sig vanärad och att det är gruppen som har kontroll över kvinnan. Det är en vanlig, generaliserande och kulturaliserande förklarings- modell som återupprepas.
Jag är inte säker på om IP 2 menar att annat våld inte alls har att göra med att man blir vanhedrad. Hur skulle man då kunna tolka att någon misshandlar sin partner på grund av man känner sig för- ödmjukad? Utifrån definitionen att heder handlar om att någon bryter mot reglerna – skulle det då inte finnas någon form av heder inblandad i våldet inom ”vanliga” heterosexuella relationer heller? Eller i homosexuella relationer? Vad IP 2 menar är att i sådana fall handlar det inte om gruppen utan om individer.
Det är svårt att definiera HRV, men på vissa arbetsplatser har de kommit så långt som att ha ett frågeformulär som hjälper till att närma sig en definition av problematiken som flickan upplever i familjen. Frågorna handlar om vad flickorna inte får göra, vad de vill, ”vad alla människor vill”, som den sakkunnige utryckte sig. I det frågeformuläret finns det två frågor till flickan som pekar på att familjen eller gruppen misstänkliggörs: ”Vad är det du vill göra som du inte kan göra? Vad måste du göra som du inte vill göra?” IP 10 refererade t.ex. så här till frågorna:
Jag skulle vilja säga att om jag misstänker att det är något he- dersförtryck så skulle jag fråga: vem bestämmer i familjen? Vad är det du får göra? Eller, vad får du inte göra? Försöka få reda
på hur hårt kontrollerad tjejen eller pojken är, vem är du rädd för? Vem bestämmer? Var bor familjen? Var bor släkten? Vad är det som förväntas av dig? Vad är det du inte vill göra det själv [men som du måste]? Och när jag har kommit fram till att det rör sig om något hedersförtryck, mot deras vilja, de är räd- da, de vill lämna familjen, då informerar jag vad vi kan göra, vad som gäller.
IP 10 lägger från början problematiken hos familjen. Eftersom frå- gorna utgår från vad individen får eller inte får göra, är det förut- sägbart att svaret kommer att tolkas som en konflikt med familjen, med kollektivet. Den här dualistiska familjesyn som finns i fråge- formulären leder kommunikationen mellan socialsekreteraren och flickan. Avsikten med frågeformulären är att man ska kunna sär- skilja heder som någonting som är specifikt för de här familjerna. Min uppfattning är att frågeformuläret är skrivet på ett sätt som gör det möjligt att man hamnar i en fråga om heder och kultur även om själva orden inte nämns. Mallen i frågeformulären kan leda till en blue print-modell som inte ser nyanserna. Frågorna lig- ger nära vad man inom forskningsmetodiken kallar för ”som man frågar får man svar” (Andersson, 1985). Det finns en risk här att man fort hamnar i ett ställningstagande som leder till att man plä- derar för någon form av intervention eftersom frågeformulären (och möjligtvis svaren) redan är standardiserade.
IP 8 svarade först att det är svårt att veta vad heder är eller inte, men att hon använder sig av samma kriterier som IP 10:
Vi tittar på om de är väldigt begränsade där hemma: får de inte lov att ha någon fritid efter skolan, att ha vänner som de kan träffa, blir de fysiskt misshandlade när de försöker ha en egen fri vilja? Det här att det är heder kanske inte handlar om en person utan om hela släkten som är inblandad. Det kan ju fin- nas faktorer som man inte känner som vi bör kolla upp när vi utreder i fall, om man inte känner till hur hela problematiken ser ut fullt.
Frågan om heder eller inte heder finns där inför en utredning me- nar till sist IP 8. Men det är uppenbart att det redan finns i ”huvu- det” på socialsekreteraren att det är heder, utifrån frågorna och vad flickan säger. IP 9 säger att skillnaden mellan HRV och miss- handel är att när det är ”en hel släkt som ligger bakom, man har hela släktens ögon på sig och det finns folk från när och fjärran som håller [kontroll] på kvinnorna”. Och IP 3, som visserligen är lite mer vag i sitt uttalande, är ute efter samma förklarings- modell: ”Ja, att det finns andra utanför familjen som är engagerade i den här tjejen, som det oftast är”. Problematiken angår inte bara famil- jen utan även andra som finns nära och engagerar sig.
Det finns en annan del av den här problematiken som handlar om skam, och som drabbar de som först har förlorat sin ställning och sedan riskerar att förlora sitt anseende. En sådan utsaga finns i näs- ta citat. IP 7 säger följande:
Ja, när det är hedersrelaterat så handlar det oftast om att man inte vill bli utsatt för den skammen om den här flickan är ute på kvällarna. Det man gör emot både flickan och sig själv, det kan jag tycka att det inte är friskt, men [man] kanske drivs av på- tryckningar utifrån som gör att man ska leva upp till någonting och det blir så oerhört starkt.
Det finns en konflikt, menar IP 7, när ”flickan är ute på kvällar- na”. Det finns en del förklaringen till varför det kan uppstå kon- flikter, eftersom det finns andra som utövar påtryckningar. I nästa avsnitt, när det refereras till de familjerna som har utretts, menar hon: det som görs ”är inte friskt”, men det är oklart vad hon syftar på. Kan det vara andra problem? Och i så fall, är det bara de här grupperna som upplever den här problematiken? Om det inte bara är förknippat med att de kommer ”därifrån” utan också med en problematik som uppstår här, i det svenska samhället, finns det då inte andra grupper som kan uppvisa samma typ av konflikter? El- ler är det typiskt bara för de här grupperna, i vilka det enligt den vedertagna bilden handlar om hedersrelaterat våld?
IP 4 är t.ex. inne på en ännu mer övergripande syn på heder: [När] en familj i Linnéstaden eller i Näset inte går till social- tjänsten eller till Mini-Maria när deras barn missbrukar, hand- lar det ju också om heder. De vill inte gå någonstans och visa för andra att deras barn är missbrukare, det är en annan slags heder men hedern finns överallt. Men när vi säger hedersrelate- rat så tänker vi på, vi tänker på muslimska system men det är ju minst lika hedersrelaterat när familjer på det här sättet inte sö- ker hjälp för sin missbrukande son eller dotter, men det pratar man inte om.
Vad som kommer fram här är att om vi utgår från att heders finns i samhället i olika former och också utövas på olika sätt, så finns det också olika människor och grupper av människor med olika resurser för att antingen hitta en lösning själv eller hamna i det of- fentliga rummet i kontakter med de offentliga institutionerna. Frå- gan om heder eller inte heder kan vara en fråga om avsaknaden av makt, det vill säga konflikten uppstår när pappan, eller mamman, eller föräldrarna, eller vuxna inte längre har makt att bestämma över eller påverka (i mera positiva termer) barnen.
Vi börjar närma oss en annan modell som är mer materialistisk och som har ett klassperspektiv bakom sig. Någonting sådant kan vi också läsa i IP 5:s uttalande:
Det är väldigt ekonomiskt bundet, jag förstår hur det uppstår ett sådant här problem, för att man kan säga om någon flicka eller fru är otrogen eller har liksom ett öppet sexuellt beteende så får den som kommer ifrån en samhällsklass som är beroende av alla andras på grund av sin ekonomiska situation så blir det väldigt viktigt.
Det kan finnas olika sätt att tolka fenomenet HRV. Så länge det är en öppen tolkningsfråga kan det vara produktivt att ha det i åtan- ke, men det blir mer ett problem än en lösning att använda sig av
begreppet om man följer en förutbestämd definition som man an- vänder sig av för att närma sig fenomenet, tycker jag. En annan fråga som kom upp i intervjumaterialet är om det är berättigat att använda sig av begreppet om det gör att man stigmatiserar grupper av människor som kommer från samma område, i stället för att ta hänsyn till att det finns olika grupper av människor med olika till- hörigheter. Jag kommer tillbaka till den här frågan längre fram i texten.