Tre olika dilemman

IP 2 lägger fram följande fall som jag kallar för tre olika dilemman som socialsekreteraren har i sitt arbete med att hjälpa två flickor. Berättelsen börjar så här:

I korta drag så omhändertog vi två flickor, två systrar, där det klart handlade om hedersrelaterat och problematiken för dem framkom från en skolkurator, familjen hade uppmärksammat att den äldre av dem hade en pojkvän. De här flickorna place- rades med skyddande av vistelseadress och vi ansökte och fick från länsrätten fortsatt vård enligt LVU [Lag om Vård av Unga]. Flickan som hade en pojkvän vägrade att göra slut med honom, hon kunde ju inte ha kontakt med honom under placer- ingstiden men hon tyckte väldigt mycket om sin pojkvän. Hon blev placerad på en institution där vi hemlighöll adressen. För den andra flickan var hotbilden inte riktigt på samma sätt, hon hade mer varit obstinat och hade efter hand fått samma re- striktioner, alltså inte få gå ut och träffa kompisar och i och med att hon var mera obstinat och sa ifrån hemma så hade hon blivit misshandlad då och då, blivit slagen. Men där gick det att placera henne på ett HV-B hem [hem för vård och boende] och då delade vi upp det så att jag skulle handlägga mer den äldsta flickan som var på skyddat boende. Och jag håller fokus på henne i min fortsatta berättelse.

I det fallet blev det så att föräldrarna, mamman beslöt att hon ville skiljas från pappan och han flyttade sedermera hemifrån och då började jag prata med den äldsta flickan om det fanns möjlighet för henne att flytta hem. Det tog väldigt lång tid att få henne att försöka flytta hem. Jag tyckte å ena sidan att det na- turligaste var ju om hon kunde flytta hem till sin mamma och det fanns även en lillasyster med i bilden, en liten tjej, hon var under 7 år men det fanns en storebror i ca 20-års åldern som bodde kvar hemma. Flickan hade en tät bindning och har en tät bindning till sin mamma men hon var rädd för att flytta hem. Jag pratade flera gånger med hennes bror och han bekräftade helt det här med att hålla koll på sin syster det var han tvungen att göra, medan mamman sa att ”jag skall möta henne och jag skall inte ha så hårda regler” och allt. Så vi bestämde i alla fall att hon, efter mycket samtal och förberedelser och hon hade övernattat successivt mer och mer så flyttade hon hem men hon

hade kvar sitt LVU.

Ja, flickan sa att så länge pappan var kvar hemma så kommer jag aldrig att flytta hem igen, flyttar pappa så hade hon uttalat sig att då ville hon flytta hem, det kanske jag skulle säga. Men när det väl då kom till kritan att hon hade möjlighet att flytta hem då kom det upp en massa med känslor, ”vågar jag”, ”vad kommer jag att utsättas för”, samtidigt som hon hade vant sig vid livet på den här, vi kan kalla det för HV-B hemmet, där de hade varit 5–6 flickor. Hon hade ju haft tider och regler där men helt annorlunda än jämfört med hemma så hon flyttade hem under stor vånda. Hon bor hemma nu, jag följer henne och träffar henne ofta, mamman också och hittills har det gått bra. Men det finns ett dilemma [dilemma I, min anm.] i mig och det är detta att på det boende som hon var placerad där kunde hon prata med personal, där fanns det tid, man satt och lyssnade och hon hade ett väldigt behov av att prata samtidigt som hon hade svårt att tala om känslor. Mamman har inte den, om vi skall säga det, vanan eller traditionen eller kulturen att prata så mycket känslor. Och flickan tycker om sin mamma men de kan inte prata med varandra och samtidigt har hon sin bror som hon vet kontrollerar henne. Detta kan man ju tycka borde ju inte vara något av det svåraste ärendet men … det ligger väldigt mycket underströmningar i detta här, att få henne, att det skall bli bra för henne att bo hemma och samtidigt finns det ju då ett annat dilemma [dilemma II, min anm.] och det är ju då att mamman har haft svårt att sätta egentligen överhuvudtaget några gränser nu, för mamman är så rädd att den här flickan skall springa hit till socialtjänsten och säga att nu håller mam- ma på, nu vill inte jag bo hemma längre, det fungerar inte läng- re. Och självklart skall mamman sätta regler för sin dotter eller relevanta regler men hon är så rädd nu så att man får jobba på flera plan.

[Det blir svårt], dels är det ju att till exempel lita på det som flickan säger, jag vet ju att hon skulle kunna komma hit om hon en dag blir arg på sin mamma och säga att nu är det si och så,

att överdriva lite grann [dilemma III, min anm.]. Och också att kunna lyssna på mamman och så långt det går tro henne när hon säger att, hon hade också slagit sina döttrar ska jag säga, men det var av mindre slag jämfört med pappan, att kunna lita på mamman att hon försöker nu att hantera saker på ett annat sätt. Och sen har vi ju brodern då som lite grann har axlat sin pappas roll och jag tycker att detta är ett väldigt pusslande, det tar mycket tid. Men samtidigt så är flickan trots allt nöjd, hon vill bo kvar hemma säger hon i dag, så det får många dimensio- ner det här. Att så att säga putta in henne tillbaka till hemmet igen.

I det här fallet verkar det som om ursprunget till konflikten är att äldsta dottern har en pojkvän som hon vägrar att göra slut med, och som föräldrarna inte accepterar. Den här intervjun är gjord av Mikael Lorentzen och jag vet inte hur gamla döttrarna är, men ef- tersom socialsekreteraren kallar dem för flickor utgår jag från att de är minderåriga. Det är skolkuratorn som kommer över informa- tionen, och socialtjänsten bestämmer sig för att omhänderta båda systrarna utifrån LVU och HV-B. Det går fort i båda fallen, vilket man kan undra om det var den bästa lösningen i bådas fall. Lilla- systern beskrivs som mer obstinat som en anledning till att hon fick samma restriktioner som äldsta systern och blev slagen. Slagen i det här fallet är synonymt med misshandel, men annars kan det finnas gradskillnader mellan det ena och det andra, vilket i det här fallet inte verkar spela någon roll för beslutet. De skiljer på syst- rarna, vilket man också kan undra om det är ett beslut som bidrar till flickornas välbefinnande. De delar på ärendena också, och IP 2 fortsätter berätta om den äldsta flickan.

Men hur skulle man kunna definiera konflikten med systern som ”var mera obstinat?” Var den konflikten oundviklig? Kunde inte kuratorn i skolan hjälpa flickan i stället för att gå vidare till social- tjänsten? Eller kunde socialtjänsten agerat på ett annat sätt? Det är inte möjligt att svara på de frågorna just i det här fallet, men det är en återkommande fråga i de flesta fall eller i olika ärende när soci-

altjänsten ska agera så kraftfullt som i det här fallet där man om- händertar två systrar och splittrar familjen.

I socialsekreterarens berättelse finns inte mer ingående detaljer om själva konflikten och varför det var omöjligt att lösa konflikterna inom familjen innan flickorna blev omhändertagna. Pojkvännen är det den utlösande faktorn till konflikten.

I nästa avsnitt framkommer det viktig information om att mam- man beslöt sig för att skiljas från sin man. Jag utgår från att det är pappan som är källan till konflikten med döttrarna, eftersom det efter skilsmässan finns andra, goda möjligheter för flickan att kun- na återvända hem till sin mamma. Någonting som talade för detta var att ”flickan hade en tät bindning och har en tät bindning till sin mamma”. Till bilden ingår en bror som är i tjugoårsåldern, som bor kvar med mamman, och som hade som uppgift att kontrollera sin syster. Det blir inte riktigt klart om äldsta dottern är rädd för att återvända hem till sin mamma på grund av brodern eller om det är något annat som gör att hon känner sig rädd. Socialsekreteraren pratar flera gånger med brodern, förmodligen för att försäkra sig om att han inte kommer att göra henne illa.

Vad som händer sedan är att mamman säger att hon inte ska sätta så hårda regler för sin dotter, vilket betyder att hon också var med (tillsammans med sin dåvarande man och pappan till dottern) på att sätta ”hårda regler” vilket säkerligen var en ytterligare orsak till konflikten. Hårda regler är här direkt associerade med att dottern hade en pojkvän. Och det är kanske just det socialsekreteraren me- nar när hon inledningsvis säger att ”det är hedersrelaterat”. Det vill säga att föräldrarna inte accepterar att hon har en pojkvän, och att det beror på heder. Men vi vet ingenting om pojkvännen – vem är han? Och måste vi utgå från att föräldrarna alltid ska acceptera pojkvänner, oavsett vem det är?

Att det är just heder sätter jag frågetecken för. Det finns en kon- flikt som präglas av att båda föräldrarna ställer hårda krav på sin dotter, och hennes lillasyster som är mer obstinat. Men efter skils-

mässan vill mamman ha tillbaka sin dotter, vilket betyder att heder inte var en relevant fråga för henne. Det är möjligt att det snarare var en fråga om makt, d.v.s. att mamman ville bestämma över flickan.

Den äldsta dottern flyttar tillbaka hem till sin mamma. Socialsekre- teraren har till att börja med två dilemman som hon måste hands- kas med. Det första dilemmat är att flickan har ”ett väldigt behov av att prata samtidigt som hon hade svårt att tala om känslor”.

Samtala var någonting hon gjorde med personalen på HV- B hem- met. Men hon kan inte samtala med mamman eftersom ”Mamman inte har den, om vi skall säga det, vanan eller traditionen eller kul- turen att prata så mycket känslor”. Här verkar det som om det finns en låsning som både flickan och mamman behöver hjälp med utifrån för att kunna klara av det. Men socialsekreteraren talar inte om vilka insatser som kan göras i sådana sammanhang. Hon ser flickans behov men inte i lika hög grad mammans behov, utan ser det bara som en brist att hon inte kan prata om känslor (För att inte tala om pappans behov: han lyser med sin frånvaro i den här berättelsen, men verkar vara ursprungskällan till konflikten.). Dilemma två är att mamman verkligen behöver hjälp att hantera sin dotter. Social- sekreteraren oroar sig för att mamman nu inte vågar sätta gränser eller regler för sin dotter med tanke på att den- na kan kontakta socialtjänsten på nytt. Dottern har ett övertag över sin mamma, och det är problematiskt eftersom hon behöver någon som sätter gränser för hennes beteende. Det verkar som om socialsekreteraren vet att dottern överträder gränser. Vilka gränser det är vet vi inte någonting om, men det är en relevant aspekt i sammanhanget. Vi vet faktisk inte så mycket om äldsta dottern, bara att hon hade en pojkvän.

Det finns ett dilemma till för socialsekreteraren, och det är att kunna lita på flickan om hon kommer tillbaka och anklagar mamman för någonting. Socialsekreteraren är medveten om att flickan kan överdriva situationen med tanke på vad hon kan få för hjälp. Men vad betyder egentligen den här sista meningen? Var-

ifrån har socialsekreteraren fått tanken att flickan kan överdriva? Har flickan överdrivit innan? En aspekt till som gör socialsekrete- raren osäker är broderns roll i det hela. Hon är osäker på honom. IP 2 menar att ärendet tar tid – det är mycket pusslande – och det finns många dimensioner som hon ska ta hänsyn till för att hjälpa flickan att kunna återvända hem. Det här fallet slutar med konsta- terandet att ”flickan är trots allt nöjd” med att vara tillbaka hem- ma med sin mamma.