Utöver att det finns en stor variation mellan olika länder när det gäl- ler tilliten till EU i allmänhet, och förtroendet för dess institutioner i synnerhet, så finns det naturligtvis också en stor variation mellan olika individer och grupper inom ett och samma land. I forskningen talas det om mikrofaktorer som antas påverka vilka individer och samhällsgrupper som är mer eller mindre benägna att vara positiva till EU och sitt lands medlemskap, eller som anser sig ha förtroende för EU:s institutioner.
Även här återvänder vi till de två huvudgrupper av förklaringar till åsikter om EU: sådana som har att göra med egennytta eller ekono- misk nytta å ena sidan, och sådana som har med kulturella faktorer att göra, som uppväxt och identitet, å andra sidan. Utifrån egennytta förväntas de medborgare som kan tänkas ha mest att vinna på ett EU-medlemskap vara mest positivt inställda till EU. Forskningen har lyft fram att flera faktorer som ger en hög samhällelig status antas leda till mer positiva attityder till EU. Den schweiziske sociologiprofes- sorn Hanspeter Kriesi, vid European University Institute i Florens, och flera av hans kollegor har lanserat tesen om att globalisering och marknadsintegration i EU har skapat en uppdelning mellan de medborgare som kan ses som ”vinnare” och de som kan ses som ”förlorare” i den nya globala världen. Att ha en hög utbildningsnivå,
hög inkomst, och att vara ung eller i arbetsför ålder är faktorer som kan bidra till att en person tillhör vinnarkategorin och därmed också förväntas vara mer allmänt positivt inställd till EU.
Som en variant av liknande faktorer, det vill säga hög utbild- ning och socioekonomisk status, finns även föreställningar om att personer med hög grad av politisk mobilisering skulle ha lättare att förstå en komplex politisk struktur som EU och därmed ha mindre anledning att vara rädd för den. Flera studier har bekräftat bilden av att socioekonomiska faktorer spelar viss roll för attityder till EU, oavsett land, men det är inte hela bilden och kan variera över tid. I Sverige fanns det exempelvis ett mönster i början av att män och äldre personer var mer positivt inställda till EU. Över tid har dock det förändrats och idag finns inte längre någon signifikant skillnad mellan könen.
Vad gäller ålder har det också förändrats så att det numera istäl- let är den yngsta åldersgruppen som uppvisar den mest positiva inställningen till EU. Det i sin tur illustrerar ytterligare en förklaring, nämligen socialisation, att EU-medlemskapet kan uppfattas vara mer naturligt för personer som inte har minnen från en tid före EU-med- lemskapet, samtidigt som det även kan ses i ljuset av nyttoförklaringar då chansen är stor att yngre medborgare i högre utsträckning än äldre kan tänkas se framtida möjligheter av att bo och arbeta eller studera i andra länder. Andra mönster som är förväntade utifrån egennytta har varit mer stabila över tid. Det är till exempel något vanligare att högutbildade, högre tjänstemän och boende i städer är mer positiva till EU. Men forskare som Liesbet Hooghe och Gary Marks påpekar att även om rationella egenintresseargument kan spela viss roll så är det inte hela bilden. Det spelar också stor roll hur den nationella politiska debatten förs om EU. Många väljare anammar de åsikter som förs fram av de politiska partier som de identifierar sig med, och det har betydelse ifall EU-frågor politiseras i den politiska debatten (se även Göran von Sydows kapitel i denna volym). I de fall som frågorna handlar om annat än ekonomi ökar även chansen för att identitetsfaktorer påverkar inställningen till EU.
Detta för oss över till den andra gruppen av förklaringsfaktorer som rör kulturella aspekter. Människor som känner en kulturell när-
medborgarnas tillit till eu …
het till Europa och identifierar sig som européer tenderar att också vara mer positiva till EU än andra, medan en stark nationell iden- titet vanligen innebär en mer negativ attityd till EU. Bland de mer kulturella aspekterna ingår att personer som själva eller vars föräld- rar är uppväxta i andra europeiska länder antas vara mer positivt inställda till den europeiska integrationsprocessen i stort utifrån ett socialiseringsperspektiv. Forskningen pekar också på att det finns en generellt sett mer positiv inställning till EU hos personer som själva har erfarenheter av att bo och studera i andra europeiska länder (om migration och tillit, se Andreas Berghs kapitel i denna volym).
Ytterligare en aspekt handlar om individers identifikation med Europa. Frågan om en europeisk identitet är omdebatterad i forsk- ningen, och den kan förstås på flera olika sätt. Även om vi avgränsar oss till att enbart fokusera på individers egna identifikationer finns det olika uppfattningar om hur vi kan och bör förstå människors känslor av identifikation med Europa. Utifrån en mer essentialistisk (eller primordial) identitetsuppfattning bör den nationella identifikationen alltid vara starkast, kanske till och med ses som den enda ”riktiga” identifikationen. Det kan jämföras med en mer konstruktivistisk syn på identitet som en form av skapad (eller föreställd) gemenskap. Ur det senare perspektivet är det heller ingenting konstigt att vissa människor mycket väl skulle kunna identifiera sig med flera olika samhällsnivåer. Och likaväl som att en person kan känna sig som Malmöit, skåning och svensk, kan en annan person i likhet med Carl Bildt känna sig som Hallänning, svensk, europé. I vissa delar av Europa är det inte ens självklart att den statliga nivån finns med som en naturlig identifikation. En inte obetydlig andel av befolkningen i Barcelona ser sig exempelvis som Barcelonabor, katalaner och euro- péer – men inte spanjorer.
De flesta studier av identifikation och inställning till EU, såsom till exempel statsvetaren Michael Bruters (London School of Economics) bok Citizens of Europe? The Emergence of a Mass European Identity, visar att en person som identifierar sig enbart med sin stat oftast är mest negativt inställda till EU, medan personer som har en stark europeisk identifikation ofta är mer positivt inställda till EU – även i analyser där även rationella och egennyttiga faktorer ingår.