och i vilken mån detta har förändrats över tid. En jämförelse dem emellan ger oss en grund att diskutera hur allvarlig situationen med medborgarnas tillit till EU är.
I nästa stycke presenteras utvecklingen över tid när det handlar om dels medborgarnas mer allmänna attityder till EU och sitt lands med- lemskap i unionen, och dels huruvida de känner förtroende eller inte för EU:s institutioner. Därefter kommer kapitlet att visa variationer i (aggregerade) attityder mellan länder och diskutera de förklaringar till ländervariation (makroförklaringar) som finns i teori och tidigare forskning. Kapitlet fortsätter med en genomgång av forskningen över vilka förklaringar som finns till variationer på individnivå, det vill säga gruppskillnader i åsikter inom samma land.
Medborgarnas tillit till EU över tid
Det kan finnas stor variation i medborgares åsikter om EU beroende på om frågorna handlar om mer allmänna inställningar till EU i stort (och det egna landets medlemskap i EU), eller om det snarare ställs frågor om förtroende för specifika EU-institutioner. Frågor av det här slaget ställs i flertalet av de stora europeiska jämförande attitydun- dersökningarna. Längst obrutna årliga tidsserier går att ta fram med hjälp av datamängder från Eurobarometern. Eurobarometers standar- dundersökningar genomförs i form av besöksintervjuer två gånger per år med omkring tusen medborgare i varje medlemsland. Utöver frågor om aktuella fenomen och politik finns det varje år med frågor om just förtroende för EU-institutioner och allmän inställning till EU, liksom en stor mängd bakgrundsfrågor. Intervjufrågorna utveck- las av forskare, intervjuerna genomförs sedan av nationella institut på uppdrag av EU-kommission. De sammanställda datamängderna ställs sedan till forskares förfogande för analyser.
När medborgare i EU:s medlemsländer tillfrågas om medlem- skapet i EU i huvudsak har varit positivt eller negativt visar den sammantagna bilden (genomsnitt, viktat efter folkmängd) att det stadigt ända sedan 1980-talet har funnits en klart större andel per- soner som anser att sitt lands medlemskap varit positivt än negativt.
Det har oftast varit mellan 45 och 55 procent som svarat så, medan andelen som uppfattat medlemskapet som i huvudsak negativt har legat mellan 25 och 35 procent, och resten av de svarande har saknat uppfattning. I samband med den ekonomiska krisen går det att se en viss nedgång bland de som är positiva och en viss uppgång bland de som är negativa, men det handlar om enstaka procentenheter och de som uttrycker positiv uppfattning fortsätter att vara fler. Gällande en mer allmänt hållen fråga om det egna landets medlemskap i EU ser vi med andra ord ingen större förändring över tid, och framförallt inte när svaren som rapporteras är genomsnitt för medborgare i alla medlemsländer.
En något mer synlig förändring sedan krisårens början 2008 åter- finns i svaren på frågan om de svarandes bild av EU är positiv, nega- tiv eller neutral. Sedan 2000-talets början har den största andelen (omkring 40 procent) svarat att de har haft en ganska positiv bild EU, men denna andel minskar till under 30 procent under flera års tid under krisåren. Sedan 2010 är det istället gruppen med neutral inställning till EU som är störst, med omkring 40 procent av de svarande. Även andelen som svarar att de är ganska negativa har ökat från strax över tio procent under 2000-talet till omkring 20 procent de senaste fem åren (se figur 1).
Även om vi kan se en viss nedgång i det allmänna stödet för EU sedan den ekonomiska krisen och eurokrisens inledning, så behöver utvecklingen som syns över tid inte uppfattas som alltför illavarslande ur EU:s perspektiv. En del skulle till och med hävda att det är ett sundhetstecken att de flesta svarande har en neutral inställning till EU i sig, och att fokus istället bör ligga på att diskutera och ha olika uppfattningar om exempelvis vilken politik som bör föras. Det är naturligtvis ett rimligt resonemang, men att nöja sig med en sådan bild och dra slutsatsen att det inte finns anledning att vidare analysera medborgarnas tillit till EU utifrån ett sådant mönster, innebär dock en risk.
Framförallt finns det en risk att förbise att det finns ett mycket mer påtagligt tillitsproblem i form av det mer specifika förtroendet för EU:s beslutsfattande institutioner. Sedan 2010 har förtroendet för de tre viktigaste institutionerna: EU-kommissionen, Europeiska Unio-
medborgarnas tillit till eu …
nens råd (Ministerrådet) och Europaparlamentet, minskat påtagligt. Bara omkring 35 procent av de svarande säger sig numera känna för- troende för kommissionen och ministerrådet. Parlamentet har ända sedan mätningarna startade haft ett något högre förtroende än de andra två institutionerna, men även där har förtroendet minskat från omkring 55 procent under större delen av 2000-talet till omkring 40 procent de senaste åren. Som framgår av figur 2 har istället andelen som svarar att de i huvudsak tenderar att inte ha förtroende för Euro- paparlamentet kraftigt ökat under samma period, och ligger numera inte långt under 50 procentstrecket (samma utveckling gäller även för de övriga institutionerna).
När vi ser till genomsnittliga attityder och bedömningar hos med- borgare i alla EU:s medlemsländer är med andra ord den samman- tagna bilden att det egna landets medlemskap fortfarande kan ses som något positivt; att den allmänna bilden av EU har börjat naggas i kanten sedan krisårens början, även om det ännu inte är någon riktigt oroväckande utveckling; men att däremot förtroendet för EU:s institutioner har rasat rejält. Det är förmodligen extra allvarligt att
0 5 10 15 20 25 30 35 40 45 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 Mycket positiv Ganska positiv Neutral
Ganska negativ Mycket negativ Vet inte
figur 1 positiv, negativ eller neutral bild av eu 2002–2016 (procent, viktat genomsnitt hela eu)
Källa: Eurobarometern. Kommentar: Frågan som ställs är ”Framkallar Europeiska unionen generellt sett en mycket positiv, ganska positiv, neutral, ganska negativ eller mycket negativ bild för dig?” Svarsalternativen nämns i frågan; samt vet ej.” Procentsatsen har beräknats bland personer som besvarat enkätfrågan, viktat efter folkmängd i de olika medlemsstaterna.
just Europaparlamentet har tappat så mycket i medborgerligt för- troende, omkring 15 procentenheter, eftersom det är den institu- tion som ofta lyfts fram som den av EU:s institutioner som bäst ger uttryck för folkets röst. Som den enda direktvalda EU-institutionen, och med tydligt utökade lagstiftande befogenheter de senaste åren, är det särskilt illavarslande att det finns så pass tydliga tecken på minskad tillit.
Även i Sverige kan vi se liknande skillnader i såväl nivåer av stöd och variation över tid, beroende på om vi talar om ett generellt stöd för det svenska medlemskapet i EU, eller ett mer specifikt stöd för EU:s institutioner. I figur 3 visas hur den svenska opinionen med avse- ende på medlemskapet i EU har förändrats över tid. SOM-institutets mätningar av stödet för det svenska medlemskapet går tillbaka ända till 1991. Under hela 1990-talet var motståndarna till det svenska medlemskapet fler än anhängarna. Först efter millennieskiftet och det svenska ordförandeskapet under våren 2001 ökade stödet för med- figur 2 förtroende för europaparlamentet eu 1993–2016 (procent, viktat genomsnitt hela eu)
Källa: Eurobarometern. Kommentar: Frågan ställs om flera av EU:s institutioner och frågar för var och en ifall den svarande i huvudsak har förtroende eller inte förtroende för institutionen. Det finns tre svarsalternativ: ”I huvudsak för- troende; I huvudsak inte förtroende; och vet ej.” Procentsatsen har beräknats bland personer som besvarat enkätfrågan, viktat efter folkmängd i de olika medlemsstaterna. 0 10 20 30 40 50 60
medborgarnas tillit till eu …
lemskapet, och andelen som är för ett svenskt medlemskap i EU har därefter hela tiden varit större än den som har varit emot, även om opinionen periodvis har svängt kraftigt.
År 2009 och 2010 var stödet för det svenska EU-medlemskapet som allra störst, strax över 50 procent. Stödet sjönk dock påtagligt de efterföljande åren, i samma veva som konsekvenserna av den eko- nomiska krisen blev mer noterbara även i Sverige. Den nedåtgående trenden bröts 2013 och följdes av den uppgång och stabilisering som nu kan ses, där andelen positivt inställa till EU-medlemskapet är till- baka i samma höga nivå som under den senare halvan av 2000-talet med omkring hälften av de svarande som är positiva, medan de osäkra och de negativa utgör omkring en fjärdedel vardera.
I likhet med utvecklingen av attityder över tid i hela EU ger inte figur 3 någon större indikation på sjunkande tillit. Visserligen sjönk andelen som är för medlemskapet under några år i början av detta decennium, men nu är siffrorna tillbaka på samma nivåer som innan krisåren. Men när det gäller förtroende för EU:s institutioner i hela figur 3 för eller emot det svenska medlemskapet i eu 1991– 2015 (procent)
Källa: Den nationella SOM-undersökningen 1991-2015. Kommentar: Enkät- frågan lyder: ”Vilken är Din åsikt om det svenska medlemskapet i EU?” med svarsalternativen: ”I huvudsak för det svenska medlemskapet i EU (För); I huvud- sak emot det svenska medlemskapet i EU (Emot); Har ingen bestämd åsikt i frågan.” Procentsatsen har beräknats bland personer som besvarat enkätfrågan.
EU så ser vi även i Sverige en delvis annan bild av utvecklingen. Sedan 2010 har svenskarnas förtroende för EU-kommissionen och Europa parlamentet varit förhållandevis lågt, överlag har bara mellan 15 och 20 procent av svenskarna angett att de känner mycket eller ganska stort förtroende för dessa två institutioner (nästan alltid iden- tiska bedömningar av dessa två institutioner). Här ser vi inte heller någon tydlig trend av stabil uppgång i förtroende de sista åren, såsom uppgången i inställningen till medlemskapet. Istället har andelen som har mycket eller ganska stort förtroende för dessa två institu- tioner minskat något igen 2015. Bilden av att tilliten därmed kan ha fått sig en törn blir mer påtaglig när vi samtidigt i figur 4 kan se att trenden över hur många som är nöjda med demokratin i EU också har minskat något igen 2015.
Det är samtidigt bra att påminna om att de olika frågorna som ställs i attitydundersökningarna är ställda på olika sätt och med olika svarsalternativ. Även jämförelsen av förtroende för institutionerna i alla EU-länder är svår att göra rakt av eftersom frågan i Euro- barometern bara ger de svarande två alternativ. Antingen svarar en person att den i huvudsak har förtroende eller att den inte har det, för respektive institution. I SOM-institutets mätningar erbjuds de svarande däremot en mer fingraderad skala av svarsalternativ, där det dessutom finns ett mittalternativ, att den svarande varken har stort eller litet förtroende för hur arbetet sköts i respektive institution. Detta mittenalternativ är också det vanligaste svaret, mellan 40 och 45 procent av svenskarna brukar svara det.
Så även om det finns vissa tecken på att tilliten, särskilt i form av förtroende för EU:s institutioner, har minskat över tid, så visar utvecklingen i Sverige däremot inte att det handlar om några drama- tiska förändringar. Det är däremot viktigt att komma ihåg att krisåren har slagit mycket hårdare i andra delar av EU än i Sverige, och att Eurobarometerns genomsnittliga attityder kan dölja en stor variation mellan olika länder. Det är denna variation mellan medlemsländer som står i fokus i nästa avsnitt.
medborgarnas tillit till eu …