De kommunala avloppsreningsverkens beting för MKN i åtgärdsprogrammen 2009-2015 (B 4.1.8)

På grund av bristfälliga data har Vattenmyndigheterna endast kunna göra grova uppskattningar av de reduktioner av kväve och fosfor som behövs för att nå god status i åtgärdsprogrammen för 2009-2015. Det gäller i synnerhet kväve där det är svårare att fastställa beting på grund av osäkerheter kring in- och utflöden i kust- och övergångsvatten. Betingen för VA-sektorn i åtgärdsprogrammen för 2009- 2015 inom BSAP-området är i samtliga fall utom ett endast angivna som beting på distriktsnivå. Man konstaterar dock att i regionala och lokala åtgärdsplaner behöver mer specificerade åtgärdsbehov tas fram.

Tabell 5.1 Översikt över de kommunala avloppsreningsverkens beting i Vat- tenmyndigheternas åtgärdsprogram 2009-2015

Distrikt Kväve Fosfor

Reduktion (ton)

netto till hav

Geografisk upplösning Reduktion (kg) till mynning Geografisk upplösning Norra Öster- sjön 2 500 Distrikt 34 000 (26 000 - 43 000) Distrikt Södra Öster- sjön - - 10 400 Distrikt Västerhavet - - 15 400 HARO Bottenviken - - - - Bottenhavet - - 9 000 Distrikt

Betingen ska i de flesta fall vara uppfyllda redan till 2021 vilket är svårt att upp- fylla oavsett styrmedel. Ett lämpligt styrmedel bör då på effektivaste sätt kunna utnyttja den fulla potentialen till utsläppsreduktioner för att nå målet så snart möj- ligt därefter. Åtgärdsprogrammen kommer också att revideras i varje 6-årscykel vilket kan innebära att även betingen och deras fördelning kan komma att uppdate- ras när nya kunskaper framkommer. Detta förutsätter ett styrmedel vars reglering kan anpassas till uppdateringar i betingen inför varje 6-årscykel.

Norra Östersjön

Endast beting på distriktsnivå finns angivna. I åtgärdsprogrammet finns dock en tabell som anger totala uppskattade fosfor- och kvävebeting i procent av tillförseln per avrinningsområde. Det totala reduktionsbehovet av kväve uppskattas till 35 -

55 % som innebär en reduktion av totalt 3300 - 5500 ton i nettobelastning för di- striktet. Man uppskattar att från kommunala avloppsreningsverk behöver kväveut- släppen minska med 50 - 70 %, vilket motsvarar ett reduktionsbehov på upp till 2 500 ton för distriktet Norra Östersjön.

Det totala reduktionsbehovet för fosfor inom distriktet är 15 % av tillförseln vilket motsvarar 100 ton reduktion. För avloppsreningsverken bedömer man att redukt- ionsbehovet är 35 - 50 % vilket motsvarar en reduktion av 26 – 43 ton fosfor. Man påpekar dock att mer detaljerade åtgärdsprogram för delavrinningsområden kom- mer att behöva tas fram som även beaktar skillnader i biotillgänglighet och käns- lighet i recipienten vilket kan ge variationer i reduktionsbehovet för enskilda av- loppsreningsverk.

Södra Östersjön

Södra Östersjön redovisar enbart beräkningar för distriktets reduktionsbehov av kväve och betonar att resultaten av beräkningarna är mycket osäkra och baseras på osäkra data, expertbedömningar och uppskattningar. Det uppskattade totala kväve- betinget för hela distriktet är 5 500 ton (3 500 ton inte inkluderat Skånes västra kust som ansluter till Öresund). Den största andelen av reduktionsbehovet återfinns i Skåne och i distriktets norra del. Siffrorna utgår från att ländernas (inkl Sveriges) åtaganden i BSAP uppfylls helt. Inga kvävebeting eller åtgärder för kvävereduktion finns angivna för någon sektor, inklusive kommunala avloppsreningsverk.

Det totala reduktionsbehovet av fosfor uppskattas till 79 600 kg/år för hela di- striktet. Utsläppsreduktioner specificeras per sektor endast på distriktsnivå. För de kommunala avloppsreningsverken kommer man fram till ett reduktionsbehov på 10 400 kg/år. Detta motsvarar koncentrationshalter på igenomsitt 0,1 mg/l (det längst gående åtgärdsalternativet i IVL (2009)), vilket i jämförelsen med andra sektorers kostnader, anses vara en kostnadseffektiv åtgärd.28 _{Man betonar dock att} 0,1 mg/l ska ses som ett jämförelsetal och inte som ett styrande för utsläppskrav.

Västerhavet

Västerhavet har inte uppskattat vare sig beting eller åtgärder för kvävereduktioner inom distriktet på grund av osäkerheten i balansen mellan in- och utflöden i kust- vatten. Dock räknar man med att de åtgärder som behöver genomföras för fosfor även kommer att leda till en kvävereduktion på 1 250 – 2 500 ton och att denna reduktion är ett rimligt ”beting” tills dess att kunskapsläget kring kväve förbättrats. Man påpekar också att 12 avloppsreningsverk inom distriktet inte uppfyllde kraven

28 _{Reduktionsmöjligheter liksom kostnader för kommunala avloppsreningsverk bygger på IVL (2009)} som avsåg Egentliga Östersjön men fördelningen antas vara den samma för Södra Östersjön.

i avloppsdirektivet genom att inte ha byggts ut för kväverening vid tidpunkten för åtgärdsprogrammets framtagande.

I åtgärdsprogrammet noteras att Sveriges åtagande enligt BSAP innebär att di- striktet ska minska kvävetillförseln till kustvatten med 9 000 ton. Betinget kommer att innebära att nya metoder för jordbruk måste tas fram eller att jordbruk på kust- nära jordar helt eller delvis upphör. Den senare frågan skulle få så pass stora eko- nomiska och sociala konsekvenser att beslut om detta bör fattas på en högre poli- tisk nivå enligt åtgärdsprogrammet.

Västerhavet redovisar fosforbeting per sektor för huvudavrinningsområden vilket är den högsta geografiska upplösningen bland de tre åtgärdsprogrammen. Det to- tala reduktionsbehovet för distriktet uppskattas till 99 740 kg/år fosfor. Av detta är avloppsreningsverkens totala beting för distriktet 15 400 kg/år som fördelas på 13 huvudavrinningsområden och två kustområden. Det största huvudavrinningsområ- det, Göta Älv 108, har dessutom delats upp i mindre områden, där 14 har fosforbe- ting för de kommunala avloppsreningsverken. VA-sektorns beting i varje område avgörs av sektorns andel av den totala belastningen i varje område. Man hänvisar även till målsättningar i miljömålet Ingen övergödning på 95 % fosforrening eller en utgående fosforhalt som inte överstiger 0,3 mg/l.

Bottenviken

I åtgärdsprogrammet anges att övergödningsproblemets omfattning är relativt be- gränsad inom distriktet och kopplat till överskott av fosfor. De kommunala av- loppsreningsverken bedöms vara de största utsläppskällorna tillsammans med en- skilda avlopp, industrier samt jord- och skogsbruk. Västerbottens län har kartlagt utsläppskällor med näringsämnen vilket utgjort underlag för framtagande av åt- gärdsprogrammet. Norrbottens län kommer att se över kvävebelastningen från bland annat de kommunala avloppsreningsverken. För de områden som verifieras vara övergödda kommer källfördelningsanalyser att genomföras varför inga beting för reduktion av kväve- och fosforutsläpp ännu redovisas i åtgärdsprogrammet. Man nämner dock att utökad tillsyn omprövning av tillstånd kan komma att krävas för att tillgodose krav gällande fosfor.

Bottenhavet

I åtgärdsprogrammet lyfts att de kommunala avloppsreningsverken tillhör de vik- tigaste källorna för övergödning med fokus på överskott av fosfor som är av rela- tivt begränsad omfattning. Man påpekar också att avloppsreningsverkens utsläpp är beroende av befolkningsutveckling och att SCB förutspår en minskning med drygt 1 000 personer vilket sammantaget bedöms innebära en oförändrad utveckling. Källfördelningsanalys på vattenförekomstnivå har utförts i begränsad omfattning och inga redovisningar av beting för fosfor eller kväve finns, dock anges kostnader för styrmedelsåtgärder (främst utökad tillsyn och prövning) samt åtgärder för fos-

forminskning, dock inte fördelade mellan sektorer. En källfördelningsanalys för överskridandet av fosfortillförseln (104 ton) i förhållande till klassgränsen mellan god och måttlig status har genomförts (baserad på IVL:s genomgång av åtgärds- kostnader) vilket resulterade i ett reduktionsbehov på 9 ton för reningsverk.