Trestegs styrmedelsanalys
B 1.5 Verksamhetsutövarna om styrmedel Inledning
Verksamhetsutövarna fick i enkätundersökningen (B 5.1) besvara frågor som vilka styrmedel som enligt deras uppfattning skulle ha störst möjlighet att uppnå ett be- ting för BSAP. Generellt finns en positiv attityd till ekonomiska styrmedel bland svaren. De styrmedel som rangordnades högst var subvention/investeringsstöd till avloppsreningsverk samt avgiftssystem. Det återspeglar den politik som drevs på 1970-talet när tillståndsprövningen infördes och kombinerades med stora investe- ringsstöd för utbyggnad av de kommunala avloppsreningsverken (B 1.8.6). Sam- mantaget ledde det till den största reduktionen av fosfor i VA-sektorns historia. En annan förklaring till den positiva attityden till investeringsstöd är att det gör det lättare att komma igenom den kommunala förankrings- och beslutsprocessen. Inve- steringsstöd (i bemärkelse bidrag för åtgärdskostnader) är dock generellt inte det mest samhällsekonomiskt effektiva och det är inte heller förenligt med principen om kostnadstäckning och förorenaren betalar, som ska bedrivas enligt ramdirektiv- et för vatten 2000/60/EG även om kostnadstäckningen endast behöver ske på sek- torsnivå (B 1.7).44 Näst högst rankades avgiftssystem. Attityderna till avgiftssystem bland kommentarerna var positiva.
”Grundkrav av max utsläppt mängd, annars överträdelseavgift. För varje kg fos- for, BOD och kväve betalas en avgift som ger incitament att genomföra driftsför- ändringar.”
Tilltron till avgiftssystem kan delvis komma av att avgiftssystem under ett antal år har diskuterats inom branschen och förts upp som förslag av branschorganisation- en. Flera verksamhetsutövare uttrycker i sina kommentarer att det är viktigt med avgifter även i övriga sektorer.
”Att införa avgiftssystem för va-branschen förutsätter dock att det även införs avgiftssystem för övriga utsläppskällor.”
En verksamhetsutövare skriver;
”Ett handelssystem bör även omfatta jord och skogsbruk längs avrinningsområ- dena.”
44 I övrigt se Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd samt statsstödsgruppsundantaget (förordning (EG) nr 800/2008).
På sista plats rankades handelssystem med utsläppsrätter. Under workshopen hade flera verksamhetsutövare dessutom frågor som antydde att man inte var insatt i hur ett handelssystem egentligen skulle fungera. En annan möjlighet är att handel med utsläppsrätter förknippades med Naturvårdsverkets förslag i regeringsuppdraget om avgiftssystem (rapport 6345 samt 6346, 2010) som var något som inte stöddes av vare sig branschorganisation eller länsstyrelser. Detta förslag gick ut på att avgifter från punktkällor (avloppsreningsverk) bekostar åtgärder för reduceringar i diffusa utsläpp (jordbruk).
På tredje plats kom skärpta utsläppskrav från tillståndsmyndigheterna vid ompröv- ningar. Det lyftes flera utmaningar med tillståndsprövningsprocessens effektivitet redan under den pilotstudie av enkätutformningen som genomfördes under works- hopen. Verksamhetsutövare ombads därför i enkätundersökningen att lämna kon- struktiva kommentarer till hur tillståndsprövningsprocessen skulle kunna göras mer effektiv. Kommentarerna kan sammanställas till att beröra 3 områden. Punkterna överensstämmer i stort med enkätundersökningen från NUTEK (2007) och vi lyfter här bara upp de som fördes fram av flest verksamhetsutövare.
Handläggningstider
Kommentarer från 36 verksamhetsutövare tar upp minskade handläggningstider som en möjlighet att öka effektiviteten.
”Tiden det tar hos länsstyrelsen är orimligt lång och det måste gå att korta ner den
med enklare rutiner och arbetsätt.”
För att minska handläggningstiderna handlar några kommentarer om att se tillbaka, lära och revidera tillståndsprocessen till det bättre.
”Alla tillståndsprövningar följer en mall som har mycket liten flexibilitet. Ingen process kommer någonsin bli optimal, men det borde skapas ett system för konti- nuerlig revidering av den.”
Fler kommentarer handlar om se över om verkligen om alla punkter i processen måste följas fullt ut i varje läge. Effektivisera genom att fokusera på det viktiga. Remisstiderna lyfts som en tidsstjälande faktor och det ifrågasätts om alla remiss- instanser verkligen behövs i alla lägen. En annan verksamhetsutövare har t.ex. erfarenhet av det är sällan som någon yttrar sig i remissinstanserna, men dödtiden blir lång av all väntan på att remisstider ska löpa ut. En faktor som lyfts är samrå- den som är centrala när det handlar t.ex. om lokalisering av en miljöförlig verk- samhet. Dock ifrågasätter flera verksamhetsutövare om samråd verkligen måste behövas i de fall det handlar om en renodlad förbättring av en befintlig verksamhet. Måste man verkligen genomföra en MKB på redan befintliga verksamheter? Andra förslag som lyfts för att korta handläggningstiderna är att omprövning av B- anläggningar skulle kunna göras direkt i mark- och miljödomstolen. Att inrätta en
särskild prövningsgrupp, en ”task force” eller en särskild prövningsdelegation. Vissa av dessa förslag blir en avvägning mellan tillståndsprövningsprocessens demokratiska funktion, som gör det möjligt för berörd allmänhet och miljöorgani- sationer att få insyn i och delta i tillståndsprövningsprocessen mot ett mer myndig- hetsutövande genomförande.
Tydliga krav
Mer resurser till myndigheter för att ta fram tydligare regelverk samt råd och rikt- linjer nämns också. Flera verksamhetsutövare har fört upp att tillståndsprocessen blir mer utdragen när villkoren inte är satta, dvs. när hänsynsregler istället för krav i generella föreskrifter eller lag ska tillämpas. Detta behandlas visare under avsnitt B 1.8.4.
Förbättrad kompetens
Förbättrad kompetens hos myndigheter lyfts av 15 verksamhetsutövare som en väg till en effektivare tillståndsprocess. Om tillsyns- och tillståndsmyndigheter hade bättre kompetens om reningsteknik och övrig branschspecifik kunskap så kunde dialogen mellan myndighet och sökande komma in tidigare i processen, redan när kommuner undersöker möjliga utbyggnadsalternativ. Detta gör att man kan göra fler parallella processer i projektet, som gör att projektet påskyndas redan från start (B 1.4.3). Några anger dock att mark- och miljödomstolen har bättre teknisk och juridisk kompetens än länsstyrelserna och föreslår att man kan lägga över till- ståndsprövningar på mark- och miljödomstolarna.