På skolans finns grundläggande och strukturerade rutiner och regler. Det mesta av detta är sådana rutiner och regler som utmärker institutionen skola i en allmän mening. Det är genom dessa rutiner och regler som en skola känns igen över tid och rum. Säljö (2007) pekar på detta och visar hur man historiskt kan gå tillbaka närmare 4000 år och ändå känna igen en skola med dess lärar- och elevidentiteter. Som poängterats tidigare är alltså igenkänning ett utmärkande drag för institutioner enligt bland annat Scott (2001). Reglerna kan vara mer eller mindre tydligt uttalade och tillämpade och Giddens (1984) menar att de outtalade reglerna är väl så viktiga som de uttalade. Till rutiner och regler finns ett auktoritativt resurssystem knutet och resurssystemet framträder i denna studie tydligast genom tillämpning av det nationella betyg- och studiemedelssystemet. Genom att använda dessa verktyg blir kontroll,
bedömning och betygsättning av elever möjliga. När regler relateras till resurser blir makten som utövas av och i skolan således kraftfull. Inledningsvis ska schemat som uttryck för skolans struktur uppmärksammas.
Schemats makt
Schemat är ett tydligt uttryck för strukturen av skolans vardag och kontrollerar och styr elever och lärare i både tid och rum. Enligt Bartholdsson (2007) bidrar schemat till att identiteten elev aktiveras mellan vissa tider. Utan schema vore mycket av det som i denna studie utgör exempel på skolans institutionella ordning heller inte möjligt att genomföra. Vid terminsstarter blev detta extra tydligt, då det tog några veckor innan schemat fungerade för både elever och lärare. Däremot var schemats strukturella genomslag inte lika tydlig när terminer avslutades, då dessa perioder präglades av rutiner som allt mera upplöstes.
Ett korrekt schema innebar i regel att både elever och lärare kunde infinna sig på samma plats under samma tid. Ibland var det dock svårigheter med detta, speciellt i samband med elevernas individuella val. Under fältstudien hände det relativt ofta att elever fick problem att få sitt schema att fungera. Nedan beskriver elever hur de själva får försöka lösa situationen:
Bella: Precis och allting krockar under några veckor då krockar allting. Ok, då får man försöka att byta dagar och ha sig
Evali: Precis, där får man också ta mycket eget ansvar i att försöka lösa sitt schema. När man upptäcker att lektioner krockar och så, det får man lösa själv
Olle: Om prov krockar och så vidare. Det är upp till oss
Evali: Det säger de, det får ni lösa. Då får man göra det på något sätt (Intervju elevråd 071105).
Med hjälp schemat går det att kontrollera att eleverna i alla fall infinner sig till lektioner i rätt tid. Om eleverna är närvarande på lektioner är de också berättigade till studiemedel, hög frånvaro skall anmälas till Centrala studiestödsnämnden av skolan (Centrala studiestödsnämnden, 2009). En sådan anmälan kan innebära att studiemedel reduceras, vilket en del av eleverna är väl medvetna om. Detta uttrycks av en grupp elever i OP 1-2 då de är kritiska till hur skolan hanterar några andra elevers höga frånvaro och att detta inte åtgärdas av skolan med kraftfullare åtgärder:
Men i början var det ju, vi måste dra ert studiebidrag sådär, men det har de ju aldrig gjort för någon (Intervju elever OP 1-2 071022).
Ovan är det eleverna själva som upprätthåller skolans institutionella ordning och menar att lärarna ska använda sin makt, i alla fall mot andra elever. I nedan redovisad observationen är det istället en situation där indragning av studiemedel blir aktualiserat för elevernas egen del. Vid tillfället blir tre elever utkörda av läraren från en matematiklektion på IV. I fältanteckningarna har jag beskrivit detta på följande sätt, när jag efter en stund lämnat lektionen för att leta efter eleverna:
Eleverna sitter vid borden i anslutning till entrén och ser ganska ”vilsna och molokna” ut. De säger att de får frånvaro för denna lektion och vid en frånvaro på 20 procent så ”ryker” studiebidraget. Eleverna säger att de inte brukar göra så här (Fältanteckningar 061122).
Eleverna i situationen ovan återvänder sedan till klassrummet och ber läraren om ursäkt. Som jag förstod fick dessa händelser heller inga efterverkningar för elevernas studiebidrag. Vetskapen om att det kan ske, verkar dock finnas ständigt närvarande i deras medvetande.
När schemat på skolan av någon anledning inte följdes annonserades detta regelmässigt i skolans veckoblad om det gällde flera klasser. De vanligaste skälen till avvikelser i schemat var prov, resor, idrotts- eller temadagar. Veckobladet kompletterade på så sätt schemat genom att träda i kraft när schemat inte var aktuellt enligt de rutiner som vanligtvis struktureras med schema.
I nästa avsnitt ska kraften i bedömning och betygsättning mer direkt uppmärksammas.
Bedömningens makt
Bedömning och betygsättning av elever görs med hjälp av de formella explicita regler som finns i nationella styrdokument och kursplaner men också implicita och outtalade regler tillämpades. De flesta lärare gick igenom betygskriterier i början av en kurs. Några av eleverna i OP 1-2, kommenterar betyg och genomgångar av detta slag med blandade känslor:
MJ: Om vi säger att skolan vill att ni ska bli på ett visst sätt, på vilka olika sätt gör skolan för att ni ska bli sådana?
Hans: Det är betygsystemet tror jag att det är Flera elever: Ja
Hans: Bara att det finns där, att man måste sträva efter det, så måste man ju sitta och lida för att få de betyg man vill ha då. (…)
Adam: Alltså de här betygskriterierna, när de tar upp dem det är frustrerande. För då står det verkligen uppstaplat vad du ska göra för att nå dit upp (Intervju elever OP 1-2 071025).
I intervjun ovan anger eleverna direkt betygsystemet som det verktyg skolan kan använda, för att forma dem till de elever de förväntas bli. För OP blir det också lite speciellt med bedömning och betygsättning eftersom en del av utbildningen genomförs som APU i verksamhet inom vård och omsorg. Det finns därför bedömningsunderlag som utformats speciellt för APU. Dokument innehåller sådant som ska bedömas av handledarna i verksamheten. Detta är till exempel kontakten och kommunikationen med vård- och omsorgstagarna och att eleverna utför uppgifter på ett estetiskt ”snyggt och prydligt” sätt. Bedömningen ska göras på en fyrgradig skala som sträcker sig från ”ej godtagbart” till ”mer än godtagbart” (Dokument: Bedömningsblankett APU). Denna bedömning sker utanför Vikaskolan som institution, av andra än skolans undervisande lärare. Bedömningsgrunderna är dock formulerade av skolan och den slutliga betygsättningen av eleverna i respektive kurs görs av skolans undervisande lärare. Kontroll och bedömning av elever, blir alltså möjlig genom att skolans rutiner och regler med tillhörande schema, betygs- och studiemedelssystem tillämpas. En av skolans studievägledare sammanfattar detta med ett uttalande under ett föräldramöte. På föräldramötet informerade han och en skolledare föräldrar om vilka rutiner och regler som är centrala på gymnasiet och sa följande: ”Att i gymnasiet får man timlön för närvaron, prestation belönas i form av betyg” (Fältanteckningar 060927). I exemplet ovan framträder de olika resurserna som beskrivs av Giddens (1984) som betydelsefulla vid förståelse av maktutövning. De allokativa resurserna kan tolkas som närvarons koppling till timlön och att eleverna får studiemedel. Studiemedlet blir följaktligen elevernas lön för att gå i skolan. Är de inte där i den utsträckning som skolan anger, får de heller inte den ekonomiska ersättningen. Elevernas prestation kan istället tolkas som svar på institutionens auktoritativa resurser. Vilken prestation som erfordras bedöms av skolan och eleverna får betyg för framtida användning. Makten över eleverna i skolan, utövas följaktligen bland annat genom att både allokativa och auktoritativa resurser kombineras med varandra.