Det finns all anledning att vidare beskriva, analysera, problematisera och kritiskt granska vardagen i den svenska gymnasieskola och dess betydelse för elevers identitetsskapande. Jag uppfattar fortsatt forskning som motiverad mot bakgrund av att forskningen och kunskapsutvecklingen inom området förefaller som ringa och angelägen att utveckla. Enligt Lindblad (2003) har gymnasieskolans meritvärde minskat samtidigt som det, paradoxalt nog, blir påtagliga konsekvenser av att inte ha genomgått gymnasiet. Ovanstående övergripande reflektioner, ger tillsammans med den tidigare genomgången av gymnasieskolans bakgrund upphov till nya och fördjupade frågor. Nedan görs en kort summering av vilka slutsatser jag drar från utredningar och tidigare genomförd forskning.
Under de senaste åren har en omfattande organisatorisk förändring av svensk gymnasieskola genomförts. Hur denna förändring har påverkat gymnasieskolan som institution är i låg grad beforskad även om forskningen under de senaste åren bidragit med nya kunskaper. Vad är det som egentligen har förändrats i gymnasieskolan och vad är det som bara fått en ny och ytlig gestalt? I utredningar och forskning finns det väl belagt, att den svenska gymnasieskolan
fortfarande är segregerande eftersom föräldrars utbildningsbakgrund har stor betydelse för val till gymnasiet och elevernas studiekarriär. Av forskningen framgår att inte bara social bakgrund verkar ha betydelse för elevers identitetsskapande, utan också kön, etnicitet och eventuell förekomst av särskilt stöd. Det framstår alltså som om gamla mönster i hög grad lever kvar i gymnasieskolan. Vad det är i verksamheten som bidrar till detta och hur dessa processer går till på olika program, finns det dock lite kunskap och forskning om. Det är också begränsad kunskap om, hur gymnasieskolans olika program kan förstås i relation till varandra inom en och samma gymnasieskola. I den redovisade forskningsgenomgången framgår vidare, att flera studier haft fokus på eleverna som individer, men att gymnasieskolan som institution inte är uppmärksammad i någon högre grad. Jag finner det därför angeläget, att denna studie kan bidra till utvecklingen av det kunskapsområde som berör gymnasieskolan som institution, alltså en av de kontexter där elevernas identitet skapas.
Vid genomgången av utredningar och forskning finner jag benämningar på elever som intressanta exempel på möjliga elevidentiteter. Epitetet ”svag” används exempelvis ganska onyanserat i både socialdepartementets antologi (SOU 2000:39) och forskning av Hultqvist (2001) och Hugo (2007). I ett par tidigare nämnda studier av Dovemark (2004, 2004a) finns resultat som visar att begreppet ”svag” ofta används om elever som inte passar in i skolans struktur. En angelägen fråga blir då hur elevidentiteten ”svag” skapas i ett institutionellt sammanhang och vilken funktion denna elevidentitet fyller för institutionen. Kan det möjligen gå att vända på perspektiven och försöka se den eventuella svagheten eller andra uttryck för elevidentiteter från annat håll? De elever som benämns som ”svaga” kan istället visa på områden i skolan där det finns svagheter. Svagheter som kan relateras till skolan som institution och på ett övergripande plan också kan förstås i ett sammanhang där skolan betraktas som en del av samhället.
Föreliggande avhandling har dock inte inriktats specifikt på exemplet med epitetet ”svag” som ett uttryck för en elevidentitet. Studien har istället inriktats på att utveckla kunskap om institutionellt identitetsskapande som processer i en viss kontext. Identitetsskapande processer förstås i denna studie som att elevidentiteter utvecklas i den dagliga interaktion som ständigt pågår i skolan och att detta sker i ett växelspel med det omgivande samhället. Forskning där
relationen mellan institution och dess aktörers identitet undersöks, finner jag central att utveckla i avhandlingen.
K
APITEL4
TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER OCH CENTRALA
BEGREPP
I föregående kapitel har forskning som bedömts som relevant i relation till denna studie presenterats. Delar av den forskningen omfattar också teoretiska utgångspunkter och begrepp som är centrala även i föreliggande studie. I detta kapitel förklaras närmare hur olika teorier och begrepp använts och vilken betydelse de har i denna studies olika delar. Jag har, för tydlighetens skull, valt att här översiktligt samla det som berör teorigenomgång och studiens olika ingående begrepp. Sedan utvecklas, fördjupas och nyanseras teorierna, begreppens innehåll och användning ytterligare i avhandlingens vidare kapitel. De teorier och begrepp som kan hänföras mer direkt till studiens metod och genomförande finns fördjupat redovisade i metodkapitlet. Teorier och begrepp som redovisas i detta kapitel har i hög grad även betydelse för studiens valda metod.
Det är viktigt att understryka, att det i studien som helhet, är beskrivning och analys av identitetsskapande med möjliga elevidentiteter inom institutionens ram som står i fokus. Frågor som berör kausalitet i samband med identitetsskapande är mycket komplexa. Studiens kunskapsanspråk ligger huvudsakligen på institutionellt identitetsskapande som processer och inte på specifika förklaringar av karaktären orsak – verkan. Att vara elev är en del av en ung människas identitet och vardagen i gymnasieskolan är en del av en ung människas värld. Även om det är identiteten elev som är i fokus i studien, är det mycket mera som är av betydelse i ungdomars liv och för deras identitetsskapande. Det handlar exempelvis om relationer med föräldrar, syskon, vänner utanför skolan och flick- och pojkvänner. Många ungdomar är också aktiva utövare av exempelvis musik och idrott vilka är områden som är viktiga för identitetsskapande (Holm, 2008; Sernhede, 2007). Ovanstående har inte stått i fokus i min studie, men det innebär inte att det är oviktigt eller betydelselöst. I vissa studier betonas också relationen emellan informell och formell skolning där ungdomar kan använda sig av erfarenheter från ett område inom ett annat (se t.ex. Öhrn, 2005). Denna studie har dock avgränsats till frågor som berör institutionellt identitetsskapande för elever i gymnasieskolan, vilket utgör en del i det komplexa område som berör
identitetsskapande. Jenkins (2004) betonar att mycket som skrivs om identitet behandlar det som om identitet är något som är en färdig produkt, vilket han menar är felaktigt:
This pays insufficient attention to how identity ‘works’ or ‘is worked’, to process and reflexivity, to the social construction of identity in interaction and institutionally. Understanding these processes is central to understanding identity. Indeed, identity can only be understood as process, as ‘being’ or ‘becoming’ (Jenkins, 2004, s. 5).
I denna studie har jag, i enlighet med Jenkins resonemang ovan, haft fokus på den vardagliga interaktionen i skolan. Mitt syfte med detta har varit en strävan efter att försöka förstå hur elevidentitet utvecklas i en institution över tid.
Detta kapitel är indelat i två avsnitt, där det första innehåller en redogörelse för och diskussion av de teorier som studien utgår från och stöder sig på. Det andra avsnittet är en redovisning av studiens begreppsanvändning.