I detta kapitel har en beskrivning och analys av skolans institutionella ordningar redovisats. Kapitlet är tänkt att utgöra en introduktion och grund som analysen av det vidare institutionella identitetsskapandet för elever kan förstås i ljuset av. I tolkningen av den empiri som redovisats i föreliggande kapitel, menar jag att det delvis är olika skolor som finns inom Vikaskolan. Hellsten och Peréz Prieto (1998) utgår, i sin analys av Skolverkets egna studier om gymnasiet, från begreppet marginalisering. Författarna menar att den vanligaste förklaringen till elevers misslyckande är eleverna själva och inte skolan som miljö. Forskarna ovan betonar att det ur ett skolperspektiv är viktigt att ställa frågor om normalitet, status och kärn- och karaktärsämnenas betydelse. Alla dessa aspekter finns med i empirin från detta kapitel och har betydelse för förståelsen av relationen mellan Vikaskolan som helhet och de olika programmen som studerats. Även Helldin (2002), Garpelin (2003) och Arnesen (2002, 2003) redovisar att marginalisering av vissa elever sker i och genom det som händer i skolmiljön.
De institutionella ordningarna uttrycker på olika nivåer skolans krav och förväntningar på vad och hur elever ska göra för att vara gymnasieelever. I studiens skola framträder en övergripande ordning, som i olika grad, återfinns i verksamheten på de olika programmen. Den övergripande institutionella ordningen utgör en ram och bas för elevernas identitetsskapande. I en av utredningarna om den nuvarande svenska gymnasieskolan (SOU 1997:107) beskrivs olika svårigheter som inte kunnats hanteras tillfredställande. Dessa svårigheter är exempelvis att två olika kulturer, yrkeskultur och akademisk kultur, fortfarande märks av i lokaldispositioner och lärares inställningar till elever på olika program. I forskning om norsk gymnasieskola, menar några forskare (Kvalsund et al., 1998) att föga förändrats i rutiner, trots nya reformer. I empirin från denna studie är den akademiska kulturen framträdande i den övergripande ordningen och Sivertun (2006) menar att gymnasieskolans akademisering är markant. Detta blir också synligt i föreliggande studie.
I kapitlet har beskrivning och analys visat att institutionella ordningar, delvis vidmakthålls genom att rutiner, regler och resurser strukturerar och används för den kontroll, bedömning och betygsättning som sker av eleverna. Detta tolkar
jag som exempel på och uttryck för skolans legitima och auktoritativa maktutövning. Aktörer inom den sociala ordningen har vidare varierad grad av makt, genom tillgång till resurser av olika slag. Lärarna är den grupp som i relation till eleverna kan använda betyg och bedömning som auktoritativa resurser. De kan också i högre grad styra schema och krav på arbetsinsatser. Lärarna är i sin tur, i viss mån, underställda allokativa resurser som skolledare i högre grad förfogar över, som exempelvis ekonomiska medel. Goda sociala relationer mellan skolans olika aktörer är emellertid också grundläggande för att den institutionella ordningen ska upprätthållas. De goda sociala relationerna bidrar till att den institutionella ordningen ibland döljs eller kanske blir mera uthärdlig för studiens aktörer.
I struktureringsteorin förklaras sociala system och vardagliga handlingar som återskapande av och för varandra (Giddens, 1984). I detta kapitel har huvudsakligen skolan som socialt system och institution fokuserats. Institutionen är dock inte helt statisk och absolut till sin ordning utan är i rörelse och under förändring, både övergripande och på de olika programmen. Det finns också en stabilitet i institutionens ordning och flera forskare (Giddens, 1984; Scott, 2001; Jenkins, 2004) betonar att sociala institutioner bygger upp samhällen och bidrar till en stabilitet över tid och rum. Jenkins menar bland annat att institutioner är etablerade mönster av praktik och känns igen genom att aktörer vet ”the way things are done” (2004, s. 23). Detta kan också kopplas till struktureringsteorins (Giddens, 1984) betoning av människors behov av ontologisk trygghet. Rutiner och traditionella företeelser inom institutionen är då centrala för att skolan som institution ska kunna kännas igen i vardagen. När elever kommer till Vikaskolan möts de först av ett tydligt budskap om vad som gäller på skolan och vad som gäller för elever på skolan. I empirin är detta mest framträdande i skolans explicita regler och rutiner vilka ofta skrivs fram i olika dokument. Rörelsen och transformationen i och av den institutionella ordningen framträder tydligare senare i analysen när den görs på programnivå. Det övergripande budskapet om hur elever ska göra och vara på Vikaskolan överensstämmer i olika grad med det eleverna sedan möter i handling på de olika programmen. Det program i studien, där samstämmigheten mellan skolans övergripande budskap och programmets vardag är tydligast framträdande är på TE. Värdet och vikten av ämnet matematik framhålls på programmet och i övrigt signaleras också liknade budskap som på den övergripande nivån. På de andra programmen är situationen med avseende på just matematik något annorlunda. På IV är flera elever exempelvis inte godkända från grundskolans matematikkurs och på OP
uttrycker lärare att flera elever har svårigheter med ämnet. På TE framträder däremot matematiken som det centrala ämnet och nyckeln till övrig naturvetenskaplig och teknisk kunskap. Därmed inte sagt att ämnet matematik fungerar utan problem och bekymmer för eleverna på TE.
På IV och OP finns som helhet inte samma grad och art av överensstämmelse mellan skolans övergripande budskap om vad och hur elever ska göra och vara och verksamheten på de olika programmen. I senare kapitel ska vidare undersökas vilken betydelse denna diskrepans har för elevernas identitetsskapande.
Hittills har endast en del av det som är kärnan i struktureringsteorin närmare analyserats nämligen institutionen – det sociala systemets struktur. Poängen i denna teori är dock dualiteten mellan sociala system och människors vardagliga handlingar. I avhandlingens nästa kapitel ska fokus därför tydligare riktas mot eleverna som aktörer i den institutionella ordningen.