Fältanteckningar och intervjuer från IV innefattar för de allra flesta elever en upplevd förändring. Eleverna beskriver närmast unisont, hur de från början inte ville börja på IV, men också att de senare ändrade sig:
Robin: Men innan jag började här ville jag inte gå hit för jag ville inte gå IV. Men jag har ändrat mig.
Robin säger vidare i intervjun att han under året på IV insett:
Och så lär man sig ju att se de andra, att det finns andra ungdomar som också har problem. För ett ämne kan man ju vara skitbra i och i ett är det väldigt svårt (Intervju elever IV 070607).
Robin uttrycker här en position för sin och andra elevers identitet. Båda är förknippade med problem. Att vara elev på IV relateras till att det finns varierande problem och detta är en av Robins lärdomar. Eleverna beskriver också, hur de tror att andra på skolan tänker om dem vilket blir en av orsakerna till att först inte vilja gå på IV. Programmet beskrivs som ett program för särskilda elever:
Per: Slöfockar (skratt) nej, jag vet
Ludvig: Det är sådana som är dumma i huvudet som går där och sådant Robin: Mm
Carl: Det är typ en fucklinje för sådana som (ohörbart) eller bråkstakar eller så
Robin: Ja, men det är många som anser att det är bara är de som bråkar som går på IV och sen skolkare (Intervju elever IV 070607).
Under det år som undervisningen på IV följdes, använde eleverna många gånger ord om sig själva och gruppen som ligger i linje med uttrycken i intervjun. Vid ett tillfälle säger en elev till mig under en lektion: ”Fröken det är ett riktigt dårhus här” (Fältanteckningar 060922). ”IV-barnen” är ett annat exempel på ett sådant uttryck och i följande situation kombineras det också med en, i min tolkning, ironiskt uttryckt möjlighet att få ett högt betyg:
Ludvig använder uttrycket ”lol” ofta och jag frågar vad det betyder. Han säger: ”Säg bara lol när du kommer in på lektion så får du MVG”. När jag efter lektionen är på väg till en annan klass, så säger jag (på skoj) till Ludvig: ”Då säger jag lol när jag går in på lektion nu”. ”Bra”, svarar Ludvig och skrattar. ”Hälsa från IV-barnen” (Fältanteckningar 070524).
Situationen ovan är svårtolkad då uttrycket ”lol” brukar förklaras med ”laughing out loud” vilket används vid kommunikation på nätet. Menade Ludvig att eleverna på IV skrattar högt åt andra eller att andra elever skrattar högt åt dem på IV, eller finns det ytterligare tolkningar?
På IV nämns av eleverna själva ibland utryck som kan relateras till funktionshinder och olika diagnoser:
Under en matematiklektion har några av eleverna fått i uppgift att arbeta med geometriska figurer. Figurerna ska klippas ut (mindre, trubbiga barnsaxar används) och sedan placeras in i olika modeller. Resten av gruppen arbetar vid detta tillfälle med förberedelse inför nationella prov. En elev arbetar tyst en stund och säger sedan: ”Här sitter vi små dampare och lugnar ner oss” och vid ytterligare ett tillfälle säger han något liknande (Fältanteckningar 070426).
I observationen ovan beskriver eleven sig själv och andra som ”små dampare” vilket ligger i linje med den avvikaridentitet som beskrivits i annan forskning inom området (Skolverket, 2006). När eleverna som förberett sig inför provet senare kom åter in i klassrummet, sa de till eleverna som arbetat med geometriska figurer att det var ”synd om er” som inte fick vara med på förberedelserna inför provet. Det framstår alltså här som något positivt att få göra prov, men inte att arbeta med geometriska figurer i klassrummet. I situationen ovan är det också intressant att elever, som är 16-17 år behöver använda barnsaxar som i regel kan återfinnas i verksamhet för yngre barn. Detta kan möjligen innebära en signal till eleverna om nivån på de uppgifter de arbetar med.
Motståndet under lektionerna, var i början av studien kompakt och högljutt från flera elever. Detta var speciellt utmärkande i ämnet matematik men förändrades delvis under året. Jonna säger i en gruppintervju mot slutet av året på IV följande, om just matematiken och läraren som undervisar där:
Jonna: Man har matteprov där Jenny säger att jag kan och jag säger att jag inte kan. Sen på proven så har jag G och VG och det går jättelätt. Om inte Jenny hade stöttat mig där, hade jag aldrig (Intervju elever IV 070607).
Ovanstående utveckling hos eleverna uttrycks även av lärarna och de beskriver också begynnande skolidentiteter:
Jenny: Sen kommer de nog att säga att det är vi som hamnar här, vi som inte har några betyg. Vi som inte klarade av skolan. Så kommer de säkert att säga. Att IV-programmet det är för oss som inte fattar något (…)
Olof: Jag tycker att jag har småhört från en del håll att det kanske inte var helt fel att gå ett år på IV ändå. Det är ju inte någon som har sagt det rakt ut, men jag tycker att det börjar smyga igenom på några (…)
Jenny: Det är många som blir lite skolelever som inte var det innan. Som ändå tycker, att om man pratar om identiteter, ska ha sådan här skolidentitet som har gått IV-programmet. Då är det en hög som blir, som sätter på sig den skolidentiteten på det här programmet
Olof: Ja, om man nu ska se det som en, nu är det klumpiga ord då, men pluggis på IV. Som inte klassades som en pluggis i nian. Så de får ju helt nya roller. Och en värsting i nian kanske är mer som en i gänget (Intervju lärarlag IV 070125).
Här ger lärarna uttryck både för hur de inledningsvis uppfattar elevernas inställning och sedan hur elevernas inställning förändras över tid. I intervjun beskrivs också hur eleverna alltmera antar vad som benämns som skolidentiteter. Detta framkommer också i elevintervjuerna. Björn säger att han lärt sig sådant som han behöver när han börjar på ”det riktiga programmet”:
MJ: Vad är det som gör att du har ändrat dig?
Björn: Ja, jag har kommit på att jag behöver verkligen den här hjälpen. Och det är väldigt bra nu, nu har jag mer hjälp när jag ska börja på det riktiga programmet
MJ: Så det är ok då, med att IV finns, nu när ni har gått här? Björn: Ja
MJ: Mm, men så kände du inte från början?
Björn: Jag tyckte från början, att jag sätter inte min fot här (Intervju IV 070607).
Björn uttrycker tydligt hur han ändrat sig och nu uppfattar utbildningen som värdefull och användbar. Liknade resonemang och upplevelser finns också redovisade bland eleverna i Hugos (2007) och Hellbergs (2007) studier. Jag vill poängtera att de individuella program som ingått i studierna ovan sinsemellan är olika. De individuella program som studerats av Hugo och Hellberg har en annan uppläggning jämfört med det jag följt på Vikaskolan. Det finns i min studie emellertid också elever som inte upplever året på IV som utvecklande och bra. Här finns viss överensstämmelse med Hultqvists (2001) resultat, även om eleverna i föreliggande studie är betydligt mer positivt inställda till programmet
framförallt mot slutet av året. I tidigare avsnitt har redovisats hur Oskar protesterat mot sin situation under en matematiklektion och uttryckt kritik även mot skolsystemet som helhet. Oskar var också en av de elever som gick på IV trots godkända betyg och han slutförde heller inte året med undervisning i den grupp som följdes. Oskar avbröt följande år även det nationella program han påbörjat.
För de allra flesta elever som finns kvar i undervisningen sker dock en förändring under året. Eleverna försöker i allt högre grad att bli som den övergripande institutionella ordningen efterfrågar. Dessutom verkar eleverna också själva tycka att de behöver bli sådana, de börjar alltså anpassa sig till det den institutionella ordningen efterfrågar. Ur skolans synvinkel, sker dock inte alltid denna förändring i tillräckligt hög grad, vilket framgår i nästa avsnitt.