Motspänstig anpassning
Denna strategi framträder främst genom att vissa elever, nästan rutinmässigt, protesterar mot det de förväntas göra i skolan. Trots protesterna gör de ofta till slut det de ska göra, ibland under visst fortsatt protesterande. Hos några elever på IV var, under den första terminen, uttalade protester mot arbete under
lektioner snarare regel än undantag. Jonna, en elev på IV, försöker under en lektion i matematik till och med hämta stöd utifrån, hos en far som inte är närvarande i skolans vardag. I Jonnas kommentar finns också en vanligt förekommande protest mot att behöva gå i skolan och tvingas räkna:
Jonna fortsätter: ”När jag går ut skolan ska jag aldrig gå i skolan igen… jag ska inte ens titta på en skola. Jag ska ringa till pappa sen och säga att de tvingar mig att räkna matte” (Fältanteckningar 061011).
Även på OP förekommer ibland uttalade protester, vilket är mest frekvent under lektioner i matematik och svenska. I exemplet nedan ifrågasätts olika moment i svenskan av eleverna i OP 1-2:
Eleverna i årskurs 1 har svenska och vid lektionens början säger läraren att de ska göra ett ordtest. Några elever reagerar direkt med kommentarer som: ”Jag hatar sånt” ”Varför ska vi göra detta?” När läraren delar ut testet (Ordkedjetest med dolda djur) säger två elever: ”Är detta ett prov av något slag?” och ”Kommer det på betyget?”. (…) Sedan sker förberedelser för ett arbete med filmen Dirty Dancing. Eleverna ska se på filmen och gruppvis analysera personframställning och symboler. Läraren går igenom analysen, skriver på tavlan och frågar eleverna: ”Har ni skrivit upp detta?” Flera elever svarar ”Nej”. ”Men gör det” säger läraren. En elev, Ingrid, undrar då: ”Men varför sa du inte innan att vi skulle skriva upp det?”. ”Jag förväntar mig att ni skriver upp allt jag skriver på tavlan” svarar läraren. Ingrid muttrar: ”Men vi är inte så smarta” (Fältanteckningar 061112).
Ovan finns det utöver motstånd mot tester och det eleverna förväntas göra, också ett direkt uttryck för en elevidentitet när Ingrid säger: ”Men vi är inte så smarta”. Detta utryck återkommer jag till i kapitel tolv. Även på TE förekommer uttryck och handlingar som kan tolkas som motspänstig anpassning vilket var vanligast under lektioner i svenska:
Karin, en elev, klagar över att hon inte ser vad läraren skriver på tavlan. Läraren säger: ”Om du var en ambitiös elev och hade satt dig långt fram så hade du sett”. Hanna, en annan elev, säger då, att hon sitter långt fram och ser inte ändå. (Fältanteckningar 061027).
Även i denna observation finns en antydan om en elevidentitet som ges av läraren; elever ska vara ambitiösa och det är de om de sitter långt fram i klassrummet. Vid ett annat tillfälle, uttrycker en av eleverna sin åsikt om en bok de läser i svenskan. Nedan följer ett längre utdrag från denna observation då den också får illustrera den händelserika situation, som en lektion i just svenska hos
TE 1-2 ibland var. I observationen framgår också att elevers frånvaro (i exemplet nedan p.g.a. sjukdom) ständigt uppmärksammas på programmet:
Eleverna diskuterar val av film när läraren hämtar en uppsättning av Alkemisten. När hon kommer in i klassrummet säger hon: ”Hörrni, nu kom läraren in i rummet… bråkstakar” och verkar syfta på att det inte är lugnt och tyst i klassrummet. Eleverna hämtar under visst tumult varsin bok. ”Varför svär ni så” undrar läraren. Sedan ska klassen läsa cirka 25 minuter. ”Det ska vara tyst” säger läraren: ”Den enda som får prata det är jag”. Efter detta ska eleverna skriva frågor, om vad de tror ska hända i boken. Det blir inledningsvis knäpptyst och alla läser. Efter några minuter säger Martin högt och rakt ut: ”Jävla skitbok”. Läraren kommenterar: ”Har du räckt upp handen?” Martin räcker upp handen och läraren säger ”bara för att du varit sjuk då”. Sedan läser inte Martin mer utan verkar somna med huvudet på bänken. Det tyst och stilla och till slut bryts tystnaden av läraren som säger: ”Martin har du somnat?” Martin tittar upp och ser yrvaken ut. Läraren frågar eleverna hur de tycker att boken var. Det är tyst i klassen… ”Helkass?” föreslår läraren och en elev mumlar: ”Den duger” (Fältanteckningar 070524).
Trots att det under lektionen ovan förekommit visst motstånd, som är kraftfullt uttryckt, blir den avslutande kommentaren om boken från en elev: ”Den duger”. Den institutionella ordningen och anpassningen är återställd på TE.
Empirin i avsnittet ovan har tolkats som mellanformer av anpassning och motstånd. Det är delvis överensstämmande med den strategi som uppmärksammats i det tidigare avsnittet och resultatet blir liknande – eleverna anpassar sig. Vägen till anpassningen ser dock lite olika ut. I detta avsnitt är motståndet mer uttalat uttryckt, speciellt av eleverna på IV. Tidigare forskning om det individuella programmet har inte specifikt granskat elevernas motstånds- och anpassningsprocesser, men vissa delar av forskningen är ändå intressanta att kommentera. Eleverna i Hultqvist (2001) studie förhåller sig kritiska till sin skolsituation på det individuella programmet och beskriver det som slappt, vilket jag tolkar som att de gör en jämförelse med andra elevers situation. I Hugos (2007) studie uppfattar jag, att det är anpassningsprocesser som studerats. I studien verkar elevernas anpassning alltså tagits som ett givet mål och inte granskats kritiskt av Hugo. Davies (1984) menar att man i studier av elevers motstånd, ska uppmärksamma skillnader i makt mellan olika grupper. I svensk pedagogisk forskning är detta, som konstaterats tidigare, ganska ovanligt. Jag återkommer i senare analyser till skillnader när det gäller makt mellan olika grupper. I nästkommande avsnitt ska mer framträdande former av motstånd redovisas.