Studiens huvudbegrepp är institutionell identitet och studiens kunskapsanspråk riktas mot hur institutionell identitet skapas över tid och rum i gymnasieskolans dagliga interaktion. Jag har valt att benämna institutionell identitet som ett
begrepp, även om det är sammansatt och uppbyggt av olika delar (institution och identitet) och därför snarare kan beskrivas som ett koncept.
Med institutionell identitet syftas på de kollektiva identiteter som institutioners olika aktörer omfattas av. Dessa identiteter är en del av institutionen och dess ordningar. Inom olika institutioner ingår varierande identiteter. I svenska kyrkan är exempelvis präster, församlingsmedlemmar och konfirmander institutionella identiteter och det är svårt att föreställa sig en kyrka utan präst. För utbildningsområdet är de institutionella identiteterna lärare och elever centrala och i denna studie är det den specifika identiteten som elev som studeras, vilket benämns som elevidentitet. I datamaterialet söker jag efter elevidentiteter och skapandet av elevidentitet genom att fokusera vad elever gör och har, eller sägs göra, ha och vara. Det finns också i användningen av begreppet en relation mellan en institutions identitet och dess aktörers identitet. Om det exempelvis inte finns elever på en skola skulle det knappast betraktas som en sådan, men en skola kan också förstås utifrån de elever som studerar där. Skolans, institutionens identitet hör därför nära samman med dess aktörers identitet.
Studiens identitetsbegrepp har en sociologisk utgångspunkt, snarare än psykologisk, och då enkelt uttryckt som svar på frågan: Vem är jag/vi i förhållande till andra? Om denna fråga mer specifikt inriktas mot elevidentitet handlar det i denna studie om: Hur, vem och vilka är elev/elever i förhållande till andra elever på skolan? Identitet förstås i denna studie inte som en slutgiltig eller absolut produkt, utan betraktas istället som mångfacetterade och skiftande relationella processer. Samtidigt finns det i studien också en förståelse för identitet som utgår från att det också finns en viss stabilitet i individers och gruppers identiteter.
Social position förstås som de kontextuella sammanhang elever finns i under skoldagen, både på skolan som helhet, under lektioner och i anslutning till skoltiden. Med positionering syftas på de processer som leder fram till sociala positioner och utifrån dessa sker sedan identitetsskapande. Mellan position och positionering finns det således hela tiden en rörelse.
Med institution syftas i denna studie på olika sociala samhälleliga system som är relativt beständiga över tid och rum och som tillsammans bygger upp samhällens strukturer. Dessa system skapas och återskapas genom individers och gruppers, det vill säga aktörers, vardagliga handlingar i dessa system. Utbildning betraktas
som ett exempel på sådana system och utbildning som institution kan sedan organiseras på olika sätt i olika skolformer. Gymnasieskola är ett exempel på en organisation och det är denna skolform som står i fokus i föreliggande studie. I studien finns också en specifik gymnasieskola representerad både som institution och organisation, alltså den skola som studien genomförts på. Begreppet institution kan i denna studie således förstås på tre olika nivåer. Dels övergripande för utbildning som institution, dels för institutionen gymnasieskola som organiserad skolform och dels för den specifika institutionen, organisationen och skolan, som studien har utförts på. Dessa tre begreppsnivåer är i denna studie hela tiden kopplade till varandra och förstås i relation till varandra. Studiens teoretiska perspektiv, där struktur och handling ses som en dualitet (Giddens, 1984), bidrar också med en förståelse där dessa tre nivåer inte kan förstås som skilda från varandra.
Begreppet institutionell ordning används i studien för att undersöka hur institutionen utbildning, skolformen gymnasieskola, studiens specifika skola och dess aktörer tillsammans skapar de institutionella identiteter som är en del av en eller flera institutionella ordningar. Institutionella ordningar vill jag beskriva som de vardagliga rutiner där både explicita och implicita regler på olika nivåer formar vardagen över tid och i rum. I de institutionella ordningarna ingår också struktureringsteorins (Giddens, 1984) allokativa och auktoritativa resurser. En övergripande institutionell ordning ger uttryck för hur något ”bör vara” inom institutionen och också i relation till det omgivande samhället.
Begreppen motstånd och anpassning används i denna studie som uttryck för elevers aktiva handlingar, förhållningssätt och strategier där eleverna har att hantera skolans institutionella ordningar. Dessa ordningar är de också själva delar av och aktörer i och de handlar ständigt i skolans vardag. Jag har använt begreppen motstånd och anpassning som utgångspunkter vid beskrivning och analys av elevernas handlingar i skolan och för interaktionen mellan institution och individ. Detta ligger i linje med betoningen på handling i struktureringsteorin, men det har i studien också förstärkts genom att jag tagit stöd i teorier som mer specifikt lyfter fram exempelvis social bakgrund. När elevers motstånd och anpassning till skolans institutionella ordning redovisas och analyseras används motstånd och anpassning som ytterligheter och utgångspunkter. Däremellan används benämningarna anpassat motstånd och motspänstig anpassning vilka båda påvisar att renodlat och konsekvent motstånd och anpassning sällan förekommer. Jag har också valt att analytiskt tolka elevers frånvaro som både
motstånd och anpassning, då jag menar att frånvaro kan vara just både och beroende på situation.
Med begreppet anspråk syftar jag på den interaktion som framträder mellan skolan och dess elever där de båda strävar efter att få ut något av varandra. Begreppet används i denna studie för att analytiskt fördjupa och beskriva interaktionen mellan skolans institutionella ordningar och eleverna som aktörer i dessa ordningar. Med anspråk vill jag lyfta fram den aktivitet och de handlingar som både institution och aktör utövar och hur dessa handlingar kan samverka eller motverka varandra vid elevers institutionella identitetsskapande.