• No results found

Skolan som arena för sociala relationer

In document Anpassning och motstånd (Page 158-162)

Under min första tid på skolan framstod det som att sociala relationer var det allra viktigaste för eleverna. Lektioner och undervisning verkade vara avbrott som hindrade eleverna i det som egentligen var centralt för dem – att få vara tillsammans med vänner och ha roligt. Efter en tid på skolan insåg jag att det inte bara var sociala relationer och att ha roligt som var viktigt, men att det ändå var centralt. Elina, elev på OP, uttrycker följande i en intervju:

MJ: Vad är, som du ser det, vitsen med gymnasiet. Vad är gymnasiet till för?

Elina: Ja, man ska ju inte lära sig för skolan då, utan för livet. Samtidigt som man pluggar och går och får alltmer kunskap så ska man också ha kul i skolan. Och det är väldigt viktigt, om man inte har bra klasskamrater och vänner så tror jag inte… då mår man dåligt (Intervju elev OP 2-3 070129).

Detta uttrycker också Lukas i OP 1-2 mycket starkt, när han beskriver skillnaden mellan hur han trivs i sin nuvarande klass, i jämförelse med högstadiet:

Lukas: Ja om jag säger såhär, jag har kommit hit från tre år i helvetet MJ: Mm, det var högstadiet det?

Lukas: Mm, där retade alla mig för att jag tyckte om att läsa, så jag drog mig tillbaka. Under tre år tror jag inte att jag hade mer än sex, vad jag kunde kalla verkliga vänner. Här är det nästan hela jävla klassen som jag verkligen kan prata med (Intervju elever OP 1-2 071025).

De flesta elever som varit med i studien säger att de trivs i sin klass på Vikaskolan och detta är också i samklang med studiens övriga empiri. Det finns dock undantag även från detta. Anja i OP 2-3 är den elev i datamaterialet som tydligast utrycker att hon inte trivts i klassen. Hon menar att detta istället gjort henne stark och att hon fått lära sig och lita på sig själv och valt ”en egen väg” (Intervju elev OP 2-3 070530).

Sociala relationer kan innebära trygghet och att ha roligt med andra elever, både inom och utanför klassen, med både gamla och nya vänner. Utöver vänskapliga relationer är också olika uttryck för kärlek och attraktion en del av vardagen i skolan. Tobias i TE 1-2 säger under en intervju: ”Jag tycker det fanns snyggare brudar här än vad jag trodde”. En annan elev, Robbe i samma klass, menar att det är lättare att koncentrera sig på lektionerna på TE, ”då det inte finns så mycket tjejer” (Intervju elever TE 1-2 071005). Några av de kvinnliga eleverna i OP 1-2 riktar emellanåt sin uppmärksamhet mot byggprogrammets manliga elever, som ibland passerar genom den del av skolan där OP finns. Lärarna på både OP och TE nämner vid några tillfällen under studien, att de sällan noterat kärleksrelationer mellan elever från studie- respektive yrkesförberedande program. Det verkar alltså som om det även när det gäller djupare relationer, finns gränser mellan elever.

Att ha roligt kan också innebära att vara med på fester, vilket var frekvent förekommande för eleverna som gick sitt sista år på Vikaskolan. Eleverna i OP 2-3 var mycket engagerade i det sista årets studentaktiviteter. Närvaron i klassen var som högst när de exempelvis skulle prova studentmössor. Nedan redovisas utdrag från observation i anslutning till detta:

Så följer jag då med eleverna till det klassrum där ett företag anordnar mössprovning och försäljning av annat som en student uppenbarligen behöver t.ex. huvjackor, joggingbyxor, trosor, kalsonger och ölglas märkta med STUDENT 07 på. (…) Det är

hög aktivitet bland studenterna som provar mössor och kläder, diskuterar med varandra och försäljarna och fyller i den blå (beställnings-) blanketten. Uttryck som: ”Man tar studenten en gång i livet” hörs i rummet. Detta uppfattar jag sägs i samband med de beställningar de gör. Så småningom efter cirka en timma är alla elever klara och jag säger till Karoline: ”Inte visste jag att det var så mycket omkring studenten”. Karoline spärrar upp ögonen och säger med eftertryck: ”Det visste inte jag heller!” (Fältanteckningar 061016).

Slutet på gymnasietiden med dess fokus på studentdagen blir på Vikaskolan mycket uppmärksammad och kopplad till gymnasieskolans gamla traditioner både lokalt på skolan och nationellt. Vikten av traditioner kring examensfester på ungdomsskolan finns också redovisad i forskning från både USA och Australien (Best, 2000; Forsey, 2007).

I regel verkar önskan om och upplevelsen av att ha roligt, främst höra samman med aktiviteter utanför lektionerna, även om småprat och skämt förekommer på alla program också under lektioner. På IV finns det dock speciella aktiviteter under lektioner som eleverna uppskattar mycket och betonar som viktiga. Under vissa lektioner, oftast på fredagar, tillämpas elevernas kunskaper i matematik genom olika aktiviteter av mera lekfullt slag. Ibland förekommer på programmet också lekar utan direkt anknytning till ämnesundervisning. Nedan redovisas utdrag från en observation från IV, där det är elevernas initiativ som bidrar till att de får spela spel. Inledningsvis skildras också förhandlingen som bidrar till detta:

Sedan går jag med till matten som börjar med de sedvanliga protesterna mot att behöva räkna. Eleverna vill spela spel, eftersom det är fredag för dem (de är lediga resten av veckan). Läraren undrar varför de går på IV och eleverna säger att det är för att de ”behöver mycket matte och har fått IG-betyg”. De börjar så småningom räkna och en elev säger skämtsamt att läraren är elak och att de ska anmäla henne till rektorn för att de inte fick spela spel. Jonna som har gjort ett prov under lektionen säger i samband med lärarens genomgång av provet: ”Jag vet inte, jag skiter i det. Jag hoppar av skolan.” Sedan lämnar hon lektionen men kommer senare tillbaka (under rasten när vi spelar spel). Eleverna vill fortfarande spela spel och de fortsätter att argumentera för detta. En elev säger: ”Tråkigt, har aldrig gått på en tråkigare skola. Det här är jobbigt”. Klockan 13. 25 lyckas eleverna förhandla sig till spel (tärningsspelet 30) den sista kvarten av lektionen. Alla spelar också under rasten med stort engagemang bland både lärare och elever (Fältanteckningar 061018).

Det är intressant att ställa det engagemang och entusiasm som eleverna på IV visade när det gällde mer lekfulla inslag, i relation till de protester som förekom när det var traditionell matematik.

Avslutningsvis ska vi i detta avsnitt, studera en observation från den näst sista dagen av året på IV. I denna observation framträder mycket av vad elever verkar vilja ha ut av skolan när det gäller både betyg och social samvaro. En av eleverna vill även denna dag hinna leka Fyra i soffan en sista gång på IV. Denna lek var en relativt vanligt förekommande populär aktivitet:

Efter detta berättar läraren om avslutningsdagen (imorgon fredag) där de först ska till kyrkan och sedan till klassrummet för att få sina betyg. De ska idag vidare städa i klassrummet och lämna böcker åter. En lärare säger att de ska: ”Växla böcker mot betyg”. Eleverna diskuterar att de ska få betyg imorgon och Robin tycker att lärarna borde tacka dem som elever: ”Tänk om vi inte hade varit här, då hade ni inte haft något jobb”. Sedan städar elever och lärare, pratar, kramas och tar kort. Det råder en tydlig stämning av uppbrott. Så bjuder jag på fika och tackar dem för hjälpen och berättar om vad som händer nu och sedan i studien (som jag gjort med OP 2- 3 och TE 2-3). Ber att få prata mera med dem som finns kvar på skolan till hösten. Jag får kramar av flera elever och de säger hej då även till mig. När de ska sluta vill Isa att de ska leka Fyra i soffan men det blir inte så… (Fältanteckningar 070614).

Under studien har jag ofta undrat varför lekar och liknande aktiviteter var så uppskattade och viktiga för eleverna på IV. En tolkning är att detta tillfälligt sätter skolans institutionella ordningar ur spel. Elever och lärare deltar i detta på lika villkor. Skolans kontroll, bedömning och betygsättning blir nedtonad vilket minskar skolans makt. Robin uttrycker dock att de behöver varandra lärare och elever, då han säger att elever behövs för att lärare ska ha arbete. Detta är också ett exempel på hur vardagens handlingar bidrar till att skolan som system upprätthålls (jfr Bunars och Trondmans resonemang och exempel, 2001, s. 131). I observationen ovan finns även uttryck för ett utbyte av resurser bokstavligt talat, då läraren säger att de ska byta böcker mot betyg.

I detta avsnitt har redovisats vad eleverna verkar vilja ha ut av skolan, fokus har varit på elevernas önskningar om att ha roligt tillsammans med andra. Mellanmänskliga relationer är följaktligen viktiga för att förstå hur det är att vara elev, vilket flera forskare (t.ex. Garpelin, 2003; Henriksson, 2004; Hugo, 2007) beskrivit och betonat i tidigare studier.

I nästa avsnitt ska redovisningen ovan fördjupas genom att elevernas handlingar, benämnda med utgångspunkt i begreppen motstånd och anpassning, relateras till skolans institutionella ordningar.

Elevernas strategier för att förhålla sig till och

In document Anpassning och motstånd (Page 158-162)